Det hela blir lite av en definations-fråga.
Vad är musiken?
De enskilda instrumenten var för sig är som jag ser det bara beståndsdelar av musiken, själva musikverket med alla beståndsdelar inräknade är den färdiga musiken. Vilka paletter och färger musikerna använder är en stor del i utformandet av hur det slutgiltiga verket låter i sin helhet och där har du musiken med sin fulla dynamik även om några av de enskilda instrumenten har komprimerats för att passa in i verket så som musikerna ville ha det.
Musikerna bör alltid sitta med alternativt ha full tillit till studioteknikern (som de förhoppningsvis valt själva med omsorg) då han/hon mixar musiken, för detta skede har en enorm påverkan på hur musiken utformas till det två-kanaliga slutresultatet, för innan mixning är det fortfarande inte ett färdigt verk.
Innan mixen är färdigställd så har musikerna med hjälp av studioteknikern fortfarande möjligheten att ytterligare forma verkets individuella ljud så att den uppnår musikerna önskade resultat, innan de är fullt nöjda med hur mixen låter så är inte musiken färdigställd.
Då de är helt nöjda med mixen så är musiken färdigställd och i det skedet har den färdiga musiken även sin fulla dynamik. All form av dynamik-reducering som skett innan det är konstnärliga val för att uppnå det resultat som är musiken, de har ”blandat färgerna” som de själva behagar och det kan endast anses vara en naturlig del av deras konstverk.
Det färdiga musikverket har i detta läge sin fulla dynamik.
De ingrepp som sedan sker under mastring eller på master-kanalen i studioprogrammet har sällan musikerna någon insikt i och är nog ytterst sällan något de får ta del av. Dessa ingrepp består oftast i att höja ljudnivån utöver vad musiken med sin fulla dynamik tillåter och det är först i detta skede som musikens fulla dynamik tar skada genom komprimering och limitering.
Så lyder min defination av vad som är musik med sin fulla dynamik intakt, de enskilda instrumenten är bara beståndsdelar av musiken och hur dessa utformas är konstnärliga uttryck.
Var ska man annars dra gränsen för vad som får kallas full dynamik, kanske ingenting kvalificerar sig?
En gitarr-förstärkare distar mer och mer ju mer man pressar upp volymen och detta leder till att ljudet komprimeras, kan en inspelning av det ljudet då anses ha full dynamik eller inte?
En inspelning av i stort sett vilka instrument som helst har nästan garanterat reducerats från sin fulla dynamik någonstans i inspelningskedjan omedvetet men pågrund av inspelningsutrustningens begränsningar, kan man ändå påstå att man har fångat instrumentets fulla dynamik?