Hjälp mig gilla klassiskt!

[MorganM]

Jag tycker klassisk musik är lite deprimerande.
Har försökt lyssna många gånger.Men samma resultat varje gång efter en stund.

[Tarzan]

Jag kan inte få nog av Bach på piano, särskilt den här skivan.

https://open.spotify.com/album/23PuVufg ... qBuUwSwqfQ

[goat76]

Det här klippet hör egentligen inte in här, men kolla in vad otroligt närbesläktat genren post-rock kan vara till klassisk musik. Den tydliga skillnaden är såklart instrumenteringen, men annars är hela uppbyggnaden av musiken väldigt likt den typiska uppbyggnaden från stillsamt till intensivt som så ofta sker i klassisk musik.

Jag lyssnar en hel del på post-rock så steget till klassisk musik är egentligen inte allt för stort.

[Knuttebaloa]

Jag kan inte få nog av Bach på piano, särskilt den här skivan.

https://open.spotify.com/album/23PuVufg ... qBuUwSwqfQ

Tänder ett ljus och lyssnar, tack!

[Tarzan]

Jag kan inte få nog av Bach på piano, särskilt den här skivan.

https://open.spotify.com/album/23PuVufg ... qBuUwSwqfQ

Tänder ett ljus och lyssnar, tack!

Man hinner i alla fall inte tröttna förrän låten är slut.

[Knuttebaloa]

Jag kan inte få nog av Bach på piano, särskilt den här skivan.

https://open.spotify.com/album/23PuVufg ... qBuUwSwqfQ

Tänder ett ljus och lyssnar, tack!

Man hinner i alla fall inte tröttna förrän låten är slut.

Den skivan var stundtals mycket trevlig. Fram mot slutet kände jag mig dock liiite rastlös

[Kalejdokom]

Ett tips (som funkat för mig men som kräver lite "extra" jobb) är att ta reda på lite mer om musiken man lyssnar på och i vilken kontext den komponerats. När är den skriven, i vilken tid/kultur/samhälle? Vem är kompositören, livssituation, familj, erfarenhet/upplevelser? Och kanske viktigast, vad vill kompositören uttrycka/förmedla med musiken? Finns det en berättelse bakom?

Jag har under många år haft abonnemang på Göteborgs konserthus och successivt "lärt känna" många av de stora kompositörerna. Det är idag inte svårt att höra om det är Beethoven, Mozart eller t.ex. Rachmaninov eller Rickard Strauss. Lite som att man lätt kan höra redan på introt om det är en låt med Springsteen, Gyllene tider eller BAO.

Har man t.ex. hört Kent Nagano (dirigent) berätta om hur "en Alpsymfoni" av Richard Strauss kom till och vad verket symboliserar, så är det bara att luta sig tillbaks, blunda och följa med på en dagslång vandring i de Bayerska alperna - ett äventyr som bjuder på ljus och mörker och allt sorts väder. Lägg till att dagsvandringen också är en symbolik för ett livsöde, från födsel till död, och du hör/tolkar musiken i ytterligare en dimension.

[sprudel]

Jag håller med Bill, igen
Pictures at an exhibition är fenomenal.
Lyssna många gånger och du är fast, det här är inte ett one night stand, det är riktig kärlek.

https://tidal.com/track/15161077

[sprudel]

Och när du lyssnat in dig på tavlorna så...

https://www.google.com/amp/s/amp.thegua ... icandopera

[Nattlorden]

För min del såg jag en serie om Verdi....

[Bill50x]

Jag håller med Bill, igen
Pictures at an exhibition är fenomenal.
Lyssna många gånger och du är fast, det här är inte ett one night stand, det är riktig kärlek.

https://tidal.com/track/15161077

Nästa lördag ska jag gå på just "Tavlor på en utställning" med ett 4,5 år gammalt barnbarn, på en föreställning som ingår i en serie anpassad för de små människorna. Och eftersom detta stycke är en av mina favoriter så är det jag som får äran att ledsaga den lille, för de andra föreställningarna är det andra som får ta vid.

"Det ska böjas i tid, det som krokigt ska bli"

/ B

[darkg]

Tja, det är från början oklart vad man kommer att ta till sig. Allt som är erkänt bra är ju inte intressant för alla. Och en hel del klickar inte vid första öronkastet.

Beethoven har inte nämnts tror jag. Månskenssonaten all ära: Pathetique är synnerligen långt ifrån tråkig. En liten uppenbarelse för unge darkg. Ett piano kan vara så fantastiskt tillräckligt.

Mycket är för tråkigt - åtminstone i början! Personligen uppskattar jag lite yviga gester. Lägg undan allt, tillfälligt eller permanent, som inte ger mersmak.
Glöm inte kammarmusiken.

Själv har jag inte fått starkare upplevelse på konserter än hemma.

[petersteindl]

Tja, det är från början oklart vad man kommer att ta till sig. Allt som är erkänt bra är ju inte intressant för alla. Och en hel del klickar inte vid första öronkastet.

Beethoven har inte nämnts tror jag. Månskenssonaten all ära: Pathetique är synnerligen långt ifrån tråkig. En liten uppenbarelse för unge darkg. Ett piano kan vara så fantastiskt tillräckligt.

Mycket är för tråkigt - åtminstone i början! Personligen uppskattar jag lite yviga gester. Lägg undan allt, tillfälligt eller permanent, som inte ger mersmak.
Glöm inte kammarmusiken.

Själv har jag inte fått starkare upplevelse på konserter än hemma.

jag har nämnt Beethovens 5e symfoni.

[Tarzan]

Tänder ett ljus och lyssnar, tack!

Man hinner i alla fall inte tröttna förrän låten är slut.

Den skivan var stundtals mycket trevlig. Fram mot slutet kände jag mig dock liiite rastlös

Så brukar jag också känna om jag inte bara bakgrundslyssnar på den.

[Knuttebaloa]

Jag håller med Bill, igen
Pictures at an exhibition är fenomenal.
Lyssna många gånger och du är fast, det här är inte ett one night stand, det är riktig kärlek.

https://tidal.com/track/15161077

Ok, det blir tavelskådning härnäst!

[Knuttebaloa]

Väldans tacksamt med tidallänkar för övrigt

*tumme upp*

[petersteindl]

Prova att kolla in denna och lyssna.

https://www.svtplay.se/video/23532574/robert-schumanns-pianokonsert

Med vänlig hälsning
Peter

[Knuttebaloa]

Prova att kolla in denna och lyssna.

https://www.svtplay.se/video/23532574/robert-schumanns-pianokonsert

Med vänlig hälsning
Peter

Tack, Peter, den ska jag absolut kolla in liksom dina övriga förslag här i tråden!

[juanth]

03CF998F-050C-4745-A2E8-DFE3DBB67326.jpeg (306.32 KiB) Visad 4819 gånger

Prova världens sorgligaste stycke: https://tidal.com/track/118040834

[juanth]

317F2F1F-3C07-4B91-8EFA-92E83C0D6435.jpeg (578.5 KiB) Visad 4819 gånger

Eller folkmusik som drar åt det klassiska. Mjukstart med kyrkorgel och nyckelharpa. https://tidal.com/track/12591046

Underbar bas från orgeln.

[sprudel]

Vilken kul tråd, blev ju massor av tips här

[Knuttebaloa]

Vilken kul tråd, blev ju massor av tips här

Håller helt med, tack alla som bidrar!

Är jag inte frälst på klassiskt efter att ha lyssnat igenom allt så blir jag det aldrig

[Ted_B]

Vilken kul tråd, blev ju massor av tips här

Ja, många tips här som jag kommer lyssna igenom på min lediga vecka.

[goat76]

Kom nu med fler bra förslag på klassisk musik att avnjuta i soffan. Stravinsky: Firebird Suite & Borodin var ju riktigt maffig!

Nu kommer jag egentligen dragandes med nästan samma tips en gång till, den här Stravinsky är verkligen min kopp te när det kommer till symfoniorkester-musik.

Den här tolkningen av The Firebird med Baden-Baden Radio Symphony Orchestra och den andra hälften som är en tolkning av Rite of Spring med Minnesota Orchestra är än mer imponerande än den där med Atlanta Symphony Orchestra.
Den här är yvigare, spretigare, vildare och låter ännu mera galen och tar med dig på en berg-o-dal-bane-liknande lyssningsresa som är helt häpnandsväckande stark!

Förlåt, nu får det kanske räcka med lovorden men visst är dessa inspelningar helt jävla storslagna?

Igor Stravinsky: The Firebird Suite & The Rite of Spring
https://tidal.com/browse/album/29524958






Sen är den här med Sydney Symphony Orchestra också grymt atmosfärisk då man hör ganska mycket av rummets påverkan, det knarrar till i golvet lite då och då och man hör väldigt tydligt akustiken, man får verkligen känslan av att vara på plats när man blundar.

Stravinsky: The Firebird / Petrushka / The Rite Of Spring
Sydney Symphony Orchestra, David Robertson
https://tidal.com/browse/album/70023088

[petersteindl]

Varför inte prova piano.



Vackert. . . Musiken alltså! typ.

Med vänlig hälsning
Peter

[petersteindl]

För att komma in i den klassiska musiken och förstå dess vidd kan det vara på sin plats att se och höra rehearsals. Det är då lärarna och maestros ser till att det sitter. Rytm och melodi som får tonerna levande.

Detta är ett bra exempel på en ung pianissa som insuper musik och kunskap som en tvättsvamp.



Khatia spelar alltså samma noter men på lite olika sätt efter varje tillsägelse och det låter helt olika och musiken sitter helt olika. Det handlar inte om att styra musikern mot lärarens sätt att spela, det handlar om att musikern får lära sig massor med olika sätt att spela samma noter på. Koden är notmässigt identisk vid varje omspelning, men det finns flera lager av kod i musiken och det gäller att få fram sitt eget lager av kod tillsammans med alla övriga lager. En slags multidimensionell kod. Det måste läras och övas in.

En annan rehearsal är med Bernstein och ungdomsorkester spelandes Stravinskij Våroffer.


Se den! Musikerna följer maestrons anvisningar och musiken går från sömnpiller till att få nerv.

Sedan vill jag påpeka en extremt viktig sak och det är att de bästa dirigenterna kan utan problem höra varje enskilt instrument i orkestern även då de spelar samtidigt och dirigenten hör om en enda musiker spelar en falsk ton eller om en enda musiker spelar ur synk och det räcker med 1 millisekund och det hörs även om just det instrumentet är mycket svagare än resten av orkestern. I klartext, allt ni läser av de tokerier som står på detta forum angående maskering kan ni slänga i soptunnan. Lås soptunnan och kasta nyckeln. Den kognitiva inlärningen hos människans hjärna och nervsystem är förbluffande överlägsen allt du ens kan fantisera om.

En dirigent som dirigerar en orkester på 110 man och ett musikstycke har total kontroll på millisekunden när hos samtliga musiker på varje enskilt ton från den första tonen till den sista. Ingen annan uppgift på denna planet är ens i närheten lika krävande. Det är inlärning och en hörsel långt utöver det vanliga. Man har gjort undersökningar med vanliga dödliga, med något tränade musiker och med eliten bland musiker. Vanliga dödliga hör knappt om någon spelar falskt och kan förklara hur det är falskt och hur det skulle vara istället eller om någon har fel tempo på en not då hela orkestern spelar. Musiker är överlägsna därvid och de stora dirigenterna hör med lätthet sådant som anses omöjligt i vetenskapliga test gällande hörseln och dirigenterna gör det i stort sett med lätthet hela livet dygnet runt utom då de sover.

Så, ta mycket av det som sägs angående hur det skulle fungera för det mänskliga örat med en styr nypa salt. Det skiljer sig markant mellan olika personer.

Ju mer tränat örat är desto mer nyanser hör man. Det blir som en slags hörbarhetsanalys som hörseln inövar. Då infinner sig det man kallar för syntes, man hör den totala enhetens storhet.
Den klassiska musiken kräver oftast ofantligt mycket mer än andra musikarter och därför blir den svårtillgängligare. Redan bebisar lär sig snabbt att höra mammas och pappas röst och det är inte enbart timbre, tonhöjd och ljud, utan pausering, frasering och känslor i uttrycket och det sitter perfekt. Jag är tämligen övertygad om att det inte existerar ett enda mätinstrument som ens är i närheten av bebisen att kunna känna igen sin mor.

Jag vill absolut inte ta ifrån popmusiken eller jazzen deras storhet, men total kontroll på millisekunden från samtliga musiker i en orkester är något utöver det vanliga. De stora gitarristerna t.ex. vet och hör då det sitter som det skall. En musiker inom popen som i princip kan ändra lager av kod på sin musik så att den vid olika tillfällen låter olika är Bob Dylan. Det är enkom en maestro som klarar sådant. Miles Davis klarar det också med lätthet. Även andra stora musiker inom pop och jazz.

För nybörjare på klassiskt, ta lite tid att lyssna på rehearsals och lyssna på om ni uppfattar skillnaderna före och efter tillsägelse och fundera på att musikern faktiskt tar till sig och trakterar instrumentet/musiken annorlunda vid andra tagningen och behövs det fler omtagningar så sker det under det att musikern ändrar sitt spel och oftast blir det helt överlägset mycket bättre. Skulle själv aldrig klara det. I Bernsteins klipp börjar rehearsal 6 minuter in och det är fagotten som börjar i Våroffer med att spela synnerligen svårspelade noter för fagott vid 6:45. Han blir tillsagd om vissa saker och spelar noterna på nytt. Hör ni skillnaden? Skillnaden kan tyckas subtil, men ändå inte. Det är inte enbart pausering, det blir som om the message ändras. Koden av budskapet ligger ju överlagrat spelet som är överlagrat harmonin som är överlagrat timbre som är överlagrat tonhöjd och allt är som en bild uppbyggt av en massa parallella genomskinliga lager i ett flerdimensionellt scenario som mottagaren skall avkoda. Ju mer man kan koden desto enklare blir avkodningen. Tricket ligger i att inte söka förstå musiken. Då har man misslyckats totalt. Till slut då man övat och övat och klarar lägga sin personliga överlagrade kod, så sitter musiken i ryggmärgen som är en del av det centrala nervsystemet och då behöver man inte ens tänka. Tanken är för långsam. Det måste sitta i ryggmärgen.

Jag ser på Music så här: You can't understand it, it just hits you!

Ett praktexempel på den personliga koden som ett lager av överlagrad kod är Evelyn Glennie. Hon är döv. Här är en lektion på TED ur hennes synvinkel. Här kan man snacka om att det sitter i ryggmärgen och att det inte går att förstå, it just hits you. Det är summan av kod från alla olika lager som smälter ihop till en total syntes/upplevelse.


Till slut, det finns även ett akustiskt lager d v s rumsakustiskt och det ligger också överlagrat och bidrar till att samma noter och musik låter musikaliskt olika i olika akustiska miljö och inte enbart ljudmässigt. Inom musikakustik och musikteori finns ett uttryck som heter autokorrelation som kommer in och sätter prägel och som man som musiker måste ta hänsyn till. Själv anser jag detta lager av musikalisk information vara väsentligt för totalupplevelsen.

Med vänlig hälsning
Peter

[sprudel]

Det var ett fint inlägg Peter, ett litet brandtal för musiken som balanserar alla forumets 4-kantiga aspekter på musik och ljudförmedlare.

[goat76]

Mycket bra inlägg av Peter med väldigt sevärda videos.

Ska erkänna att jag inte såg hela videon med Khatia då det hade varit mer intressant att få veta vad de säger, däremot såg jag de andra två filmerna från början till slut.

Filmen med Bernstein visar verkligen vikten av vad inlevelse och detalj bidrar till vid ett framförande av musik.

Filmen med Evelyn Glennie säger så mycket av de sakerna jag har försökt förmedla i tråden ”spikes vs mjukfötter”, riktig musik både känns och hörs och filmen visar att väldigt små variabler av de samlade intrycken allt bidrar till helheten. Synintryck visar hon på ett roligt sätt att de kan ge ledtrådar om något som låter även i lägen när man faktiskt inte hör något över huvud taget.

[Max_Headroom]

Varför inte prova piano.

[ YouTube ]

Vackert. . . Musiken alltså! typ.

Med vänlig hälsning
Peter

Ahh, Debussy. Det gillar vi! Bra ingång för den som vill lyssna på "klassisk" pianomusik.
Lättlyssnat och inte tllkrånglad som en del piano-musik kan vara.

[Tangband]

Jag vill men kan inte riktigt gilla klassisk musik. Jag finner den ofta monoton, odynamisk, omelodiös (ett ord?) och oengagerande. Några undantag har jag dock stött på, som denna
https://tidal.com/track/45714843
Vilka är era bästa tips på klassisk musik för en som vill lära sig gilla?

Börja med dessa tre:

M. Pollini - etyder av chopin

Mozart - symfoni nr 40 med Jordi Savall

Beethoven - symfoni nr 5 med Harnoncourt.

Alla tre finns på Spotify.

Du kommer garanterat bli frälst
Lycka till.