Kate Bush Remastered 2018

[Jansson]

When necessary, Har-Bal’s loudness matching option, which doesn’t affect the frequency response, was used to create clearer graphs.

[PekkaJohansson]

Hur skulle skillnader i nivå påverka vågformen?
Är det nivåberoende?

Om medelnivån på en given master höjs så att topparna (eller större antal toppar) slår i 0 dB-taket påverkar det förstås vågformen. Det kan till exempel inträffa när en och samma mastering skickas till olika presserier för att bli skiva. På vägen kan också, som tidigare nämnts, andra ingrepp göras. I den bästa av världar lämnas originalmastern intakt men även i cd:ns barndom gjordes ibland ändringar - också relativt omfattande sådana. Det kan vara värt att minnas att succén för den tekniskt överlägsna cd-skivan under första halvan av 80-talet ledde till kapacitetsbrist hos flera presserier. Arbetet fick därför läggas ut på presserier i flera länder. Jag har till exempel kompletta Ultravox-kataloger från England, Tyskland och USA som skiljer en del sinsemellan.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Jansson]

When necessary, Har-Bal’s loudness matching option, which doesn’t affect the frequency response, was used to create clearer graphs.

Pekka

Jag upprepar mig själv.
Klicka på länken i mitt första inlägg.
Graferna sammanfaller.

(Jag är väl medveten om skillnader i vissa utgåvor på cd.
Vi har tidigare diskuterat olika utgåvor av Pink Floyd. Där finns uppenbara skillnader mellan olika utgåvor på CD.
Det finns andra exempel. Men jag tycker inte det hör hit)

Jag är nyfiken om du hör en väsentlig skillnad mellan din nuvarande holländska utgåva och den du nu har skickat efter.
Mycket tveksam till det.
Vi får se om jag har fel.

[PekkaJohansson]

Graferna sammanfaller.

Nej, de gör de inte. Titta igen - det är inga stora skillnader men de finns där. Min erfarenhet är att med samma master kan små spektrala skillnader vara resultatet av ändrade medel- och toppnivåer och/eller av spårets längd, det vill säga hur mycket tystnad som finns i början och slutet av filen.

Det hela är mycket enkelt för mitt vidkommande: kan jag välja mellan två utgåvor som baseras på samma master och den ena har 2 dB större dynamiskt omfång samt ett crescendo som får vara oförstört tar jag den sju dagar i veckan. Därför är jag intresserad av om Roger Gustavssons version som är daterad 1985 finns på kompaktskiva. Finns den inte överlever jag det också.

Tro mig, det är på mycket goda grunder som jag är skeptisk när det gäller de här sakerna. Jag har sett och läst så mycket under femton års aktivt samlande och jämförande att jag har lärt mig att det alltid är bäst att undersöka själv innan man tar något för givet. Jag ifrågasätter inte att personen som utvärderar Kate Bush har rimligt god koll eller att 2018 års utgåvor av Kate Bush är osedvanligt bra. För mig är det ändå intressant att på egen hand utröna skillnaderna gentemot originalutgåvorna - och samtidigt undersöka vilken av dessa som är att föredra.
.
Det är en mycket engagerande diskussion! Jag tror minsann att jag slår till på "The kick inside" anno 2018!

Med vänlig hälsning

Pekka

[Almen]

Nu har Tidal två versioner och de ser alltså ut så här:

2018 vs 1985.jpg

Även om 85:an har högre crest så skiljer det i EQ, med lägre bas (under ca 100 Hz) och högre diskant (över ca 5 kHz). Dessutom ett märkligt utseende på histogrammet som skulle kunna tyda på bristfällig A/D-omvandling.

Men det är ju uppenbar skillnad på platådynamiken, där det för 85:an höjs rejält vid ca 180 s.

[MichaelG]

Jag har inte direkt någon relation till Kate Bush musik förutom några dunderhits på den tiden det begav sig som jag gillade då. Men det blev liksom aldrig av att jag fördjupade mig i den. Nu har denna tråd fått mig att bli nyfiken på Kate Bush musik och den är ju riktigt bra! Dessutom är ju 2018-remastringarna välljudande. (Jag jämför inte mot originalen, utan konstaterar bara det låter riktigt bra.) Tack för detta!

[Belker]

Aerial har inte nämnts här för den är väl för ny för remaster, men den håller jag ändå högt! Framför allt musiken men även ljudkvalitén.

[RogerGustavsson]

Det finns remasters på Aerial och de flesta av Kate Bush album. Tidals sökfunktion är som vanligt kass, alla versioner listas inte utan vidare. Söker man på albumets namn dyker det upp två versioner. De flesta som är remastrade 2018 ligger som "Master" (MQA).

[Belker]

Det finns remasters på Aerial och de flesta av Kate Bush album. Tidals sökfunktion är som vanligt kass, alla versioner listas inte utan vidare. Söker man på albumets namn dyker det upp två versioner. De flesta som är remastrade 2018 ligger som "Master" (MQA).

Sant! Den jag har är 24/44,1 så det är nog en remaster.

Edit, hade visst originalet också. Då fick jag en anledning att lyssna!

[MichaelG]

Aerial var den första jag råkade lyssna på och jag blev glad över både musiken och graden av välljud.

[Jansson]

Graferna sammanfaller.

Nej, de gör de inte. Titta igen - det är inga stora skillnader men de finns där. Min erfarenhet är att med samma master kan små spektrala skillnader vara resultatet av ändrade medel- och toppnivåer och/eller av spårets längd, det vill säga hur mycket tystnad som finns i början och slutet av filen.

Det hela är mycket enkelt för mitt vidkommande: kan jag välja mellan två utgåvor som baseras på samma master och den ena har 2 dB större dynamiskt omfång samt ett crescendo som får vara oförstört tar jag den sju dagar i veckan. Därför är jag intresserad av om Roger Gustavssons version som är daterad 1985 finns på kompaktskiva. Finns den inte överlever jag det också.

Tro mig, det är på mycket goda grunder som jag är skeptisk när det gäller de här sakerna. Jag har sett och läst så mycket under femton års aktivt samlande och jämförande att jag har lärt mig att det alltid är bäst att undersöka själv innan man tar något för givet. Jag ifrågasätter inte att personen som utvärderar Kate Bush har rimligt god koll eller att 2018 års utgåvor av Kate Bush är osedvanligt bra. För mig är det ändå intressant att på egen hand utröna skillnaderna gentemot originalutgåvorna - och samtidigt undersöka vilken av dessa som är att föredra.
.
Det är en mycket engagerande diskussion! Jag tror minsann att jag slår till på "The kick inside" anno 2018!

Med vänlig hälsning

Pekka

Kul att du deltar i diskussionen!!

Du har rätt.
De är inte helt identiska.

Vore kul att få återkoppling avseende Hounds of love 85orna såväl som 2018 års Kick inside.

Jag vill också ha bäst möjliga återgivning.

[Jansson]

Nu har Tidal två versioner och de ser alltså ut så här:

2018 vs 1985.jpg

[ Bild ]
Även om 85:an har högre crest så skiljer det i EQ, med lägre bas (under ca 100 Hz) och högre diskant (över ca 5 kHz). Dessutom ett märkligt utseende på histogrammet som skulle kunna tyda på bristfällig A/D-omvandling.

Men det är ju uppenbar skillnad på platådynamiken, där det för 85:an höjs rejält vid ca 180 s.

Det här är över min nivå.
I ord; hur påverkar det presentationen?

[Jansson]

@
Michaelg
Belker
Roger Gustavsson

Jo Aerial är remastrad, trots att den är så ny.
Dessutom redigerad.
Kate Bush har dock tagit bort Rolf Harris medverkan från An Architects Dream. Ett talat inslag i början av låten och ersatt den. Nu är det Bertie hennes son istället som medverkar.

Rolf Harris

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Rolf_Harris

[RogerGustavsson]

Rolf Harris med sitt tredje ben... Dömd för sexbrott på ålderns höst. Klart hon plockade bort honom.

[Almen]

Nu har Tidal två versioner och de ser alltså ut så här:

2018 vs 1985.jpg

[ Bild ]
Även om 85:an har högre crest så skiljer det i EQ, med lägre bas (under ca 100 Hz) och högre diskant (över ca 5 kHz). Dessutom ett märkligt utseende på histogrammet som skulle kunna tyda på bristfällig A/D-omvandling.

Men det är ju uppenbar skillnad på platådynamiken, där det för 85:an höjs rejält vid ca 180 s.

Det här är över min nivå.
I ord; hur påverkar det presentationen?

85:an borde låta ljusare, eventuellt tunnare. Samtidigt har den (som Pekka nämnt) en volymökning mot slutet som saknas i 2018. 2018 har mer samma volym låten igenom, men det verkar inte vara klassisk dynamikreducering utan mera "dra upp volymreglaget".

[Belker]

@
Michaelg
Belker
Roger Gustavsson

Jo Aerial är remastrad, trots att den är så ny.
Dessutom redigerad.
Kate Bush har dock tagit bort Rolf Harris medverkan från An Architects Dream. Ett talat inslag i början av låten och ersatt den. Nu är det Bertie hennes son istället som medverkar.

Rolf Harris

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Rolf_Harris

Ja, jag läste det när jag googlade runt. Mina versioner är mycket riktigt olika på den punkten.

[Jansson]

Jag har inte direkt någon relation till Kate Bush musik förutom några dunderhits på den tiden det begav sig som jag gillade då. Men det blev liksom aldrig av att jag fördjupade mig i den. Nu har denna tråd fått mig att bli nyfiken på Kate Bush musik och den är ju riktigt bra! Dessutom är ju 2018-remastringarna välljudande. (Jag jämför inte mot originalen, utan konstaterar bara det låter riktigt bra.) Tack för detta!

Det gläder mig att du blev nyfiken.
Du kan ge in i en alldeles speciell artist musikskatt om du har lust.

Hon har gjort så väldigt mycket bra musik.

[Jansson]

[ Bild ]
Även om 85:an har högre crest så skiljer det i EQ, med lägre bas (under ca 100 Hz) och högre diskant (över ca 5 kHz). Dessutom ett märkligt utseende på histogrammet som skulle kunna tyda på bristfällig A/D-omvandling.

Men det är ju uppenbar skillnad på platådynamiken, där det för 85:an höjs rejält vid ca 180 s.

Det här är över min nivå.
I ord; hur påverkar det presentationen?

85:an borde låta ljusare, eventuellt tunnare. Samtidigt har den (som Pekka nämnt) en volymökning mot slutet som saknas i 2018. 2018 har mer samma volym låten igenom, men det verkar inte vara klassisk dynamikreducering utan mera "dra upp volymreglaget".

Tack Almen!

Då förstår jag bättre vad du syftar på med lägre bas och högre diskant.

Den eventuellt bristfälliga A/D omvandlingen kan i så fall förklara de frekvent återkommande orenheter och distorsionen som finns på 86 års utgåva och som med 2018 (mina öron; bäst att skriva) har tagits bort?

Prova tex med ” Mother stands for comfort”

[Almen]

Det här är över min nivå.
I ord; hur påverkar det presentationen?

85:an borde låta ljusare, eventuellt tunnare. Samtidigt har den (som Pekka nämnt) en volymökning mot slutet som saknas i 2018. 2018 har mer samma volym låten igenom, men det verkar inte vara klassisk dynamikreducering utan mera "dra upp volymreglaget".

Tack Almen!

Varsågod.

Dessutom ett märkligt utseende på histogrammet [hos 85:an] som skulle kunna tyda på bristfällig A/D-omvandling.

Den eventuellt bristfälliga A/D omvandlingen kan i så fall förklara de frekvent återkommande orenheter och distorsionen som finns på 86 års utgåva och som med 2018 (mina öron; bäst att skriva) har tagits bort?

Exakt om och hur det kan påverka ljudet får nog någon mer kunnig än jag uttala sig närmare om, men jag tycker att de återkommande nedåtriktade spikarna samt de två spikarna i ytterlägena ser suspekta ut.

[Almen]

P.S. Det är ju också lite märkligt att 85:ans Allpassed crest factor visar på högre dynamikreducering/toppklippning än 2018. Den är dock lite svårare att tolka...

[CODY]

Tack för tipset! Det låter väldigt bra om 2018-utgåvorna.

[Jansson]

Tack för tipset! Det låter väldigt bra om 2018-utgåvorna.

Jag vill att du ska ha det bästa.

[CODY]

[PekkaJohansson]

Här är då jämförelsen i MasVis mellan ”Wuthering heights” på tysk pressning från 1984 och den ommastrade varianten från 2018. Innan skivorna har rippats har den gamla utgåvan ett klart försprång. Den nya utgåvan levereras i inplastat papperskonvolut, så kallad digipack, som redan vid leverans är en aning kantnött. Den står sig slätt mot den gamla tjocka cd-asken med släta kanter, så kallad soft case, och omslag som fortfarande efter 36 år är i närapå nyskick. Också mellan skivorna är det klasskillnad: vi talar om historiens vackraste helsilverskivor från den gamla Polygram-fabriken i Hannover kontra en tunn historia med dåligt tryck som mest påminner om en hembränd skiva med likaledes hemkörd etikett. ”The kick inside” anno 1984 vinner uppvärmningen med hästlängder.

Kate Wuthering 1984 vs 2018.JPG (264.84 KiB) Visad 1756 gånger

I MasVis-analysen är versionerna vid en första anblick påfallande lika men skillnader finns för den som tar sig tid att titta noga. Den gamla pressningen har större dynamiskt omfång även om skillnaden är ytterst liten - omkring 0,5 dB i respektive kanal. Dock är det värt att notera att diskantnivån är aningen högre på den nya skivan vilket borde ge några tiondels dB högre toppfaktor. Intressant nog indikerar mätningen över starkaste parti samma ställe i sången. Här syns det också att de två versionerna har motsatt fas. Allpassgrafen är i allt väsentligt jämförbar mellan utgåvorna men den nya är aningen krokig. Histogrammet har i den gamla utgåvan några små spikar (AD-omvandlingen?) medan den nya är jämn och slät samt jämnt sluttande. Mest intressant är det kanske att studera den kortvariga toppfaktorn i bilden längst ned. Den visar högre värden för den gamla versionen samt sjunkande värde i slutet vilket brukar vittna om mindre dynamisk komprimering.

Det är med stor spänning jag ser fram emot att lyssna!

Med vänlig hälsning

Pekka

[goat76]

Även om 85:an har högre crest så skiljer det i EQ, med lägre bas (under ca 100 Hz) och högre diskant (över ca 5 kHz). Dessutom ett märkligt utseende på histogrammet som skulle kunna tyda på bristfällig A/D-omvandling.

Men det är ju uppenbar skillnad på platådynamiken, där det för 85:an höjs rejält vid ca 180 s.

P.S. Det är ju också lite märkligt att 85:ans Allpassed crest factor visar på högre dynamikreducering/toppklippning än 2018. Den är dock lite svårare att tolka...

När det i versionen från 2018 är mer bas så blir ju Crestfaktorn i de flesta fall lägre, att den versionen dessutom är något mindre diskanthöjd än originalet så sänks troligtvs Crestfaktorn ytterligare p.g.a det.
Jag skulle nog misstänka att de i det nyare släppet har "ogjort" några typiska 80-tals-justeringar som antagligen följt med från det föregående dominerande formatet vinyl, och att de fortfarande mastrade med vissa "vanor" från den tiden så som lite lägre basmängd för vinylens begränsningar samt diskanthöjning för anpassningen till RIIA-stegets EQ-justeringar. Man mastrade nog fortfarande baserat på de kunskaper och vanor man redan hade, eller så var det helt enkelt den rådande trenden med ett ljusare ljud-ideal?

Crest-värdet är egentligen inte någon speciellt bra måttstock för att värdera olika mastringars kvalitet, iallafall om man inte ser på histogrammet att det skett en tydlig nivåhöjning som överskridit nollvärdet.
En mer "rätt låtande" och mer naturlig basnivå kan alltså ge en betydligt lägre Crestfaktor, men det kommer som sagt ändå vara en mer korrekt representation av det musikaliska innehållet och inte låta onaturligt tunnt.

Allpass Crestfaktorn visar nog i det här fallet att den nya versionen från 2018 nog egentligen är den med färre mastrings-korrigeringar från grundmaterialet, medans original-versionen nog är bassänkt och diskanthöjd p.g.a de anpassningar man för tiden var van att göra.

Jag tror som dig att det där taggiga utseendet på histogrammet säkert har att göra med den tidens något bristfälliga kvalitet vid A/D-omvandlingen.

Om man tittar noga på slutdelen strax efter 200 sekunder på båda mixarna så är båda versionerna i princip likvärdiga, detta är nog inte p.g.a av att hela mixen i sig har höjts i den äldre versionens slutskede utan för att det tillkommer nya ljudinslag i den delen av låten som i mixen överstiger det förhöjda bas-innehållet och "döljer" den. Däremot så ser man denna förhöjda bas i versionen från 2018 tydligare i det föregående partiet av låten p.g.a att mixen där är mindre fylld av övriga ljudinslag, därav visar den sig tydligare och mixen i sin helhet ser då ut som en mer jämntjock korv.

Det var min analys av det hela baserat på egna inspelningar där jag testat olika basnivåer i samma låtar och sedan jämfört dem i MasVis, och det överenstämmer väl med vad man både hör och ser i dessa mixar. Crestfaktorn sänks betydligt med mer basrik mix, med mer energi i övre registret höjs oftast densamma. Med alldeles för låg basnivå i en låt så ser den mer imponerande ut i dynamiken om man kollar på Crest-värdet, men den kommer ändå oftast låta mindre dynamisk p.g.a avsaknaden av ett "naturligt" bas-innehåll.

Som sagt, det var min analys av dessa versioner.

[music4ever]

Behöver inte ens vara masteringen utan något som skett vid analog kopiering av masterbandet som påverkar basen och diskanten. Och denna kopia har man sen använt.

[goat76]

Behöver inte ens vara masteringen utan något som skett vid analog kopiering av masterbandet som påverkar basen och diskanten. Och denna kopia har man sen använt.

En inte helt ovanlig process vid mastring är ju att de i slutändan låter materialet passera genom en analog kedja för att slutresultatet inte ska låta så "stelt" och få ett lite mer enhetligt (glueing) och varmare "analogt" sound.

Men med det sagt, det är dock tydligt att skivorna med Kate Bush är remastrade.

[Ted_B]

Det blir ju inget julbord på jobbet i år så vi fick ett presentkort på 1000 kr istället att lösa in på valfritt ställe.
Jag köpte för hela summan på cdon och beställde den här boxen bland annat, sitter just nu och lyssnar på första skivan.
Låter väl ok och hoppas det fortfarande låter bra när jag kan spela på lite högre volym någon gång när jag inte stör resten av familjen.

[Jansson]

Till slut kunde jag inte låta bli och beställde Aerial 2018 remaster.
Aerial 2005 är ett mycket välljudande album. Kunde inte se poängen med att köpa en utgåva till.
Men så blev det och inte är jag gladare för det.
2018 är inte bara en remaster utan också en remix.

Mycket frustrerande upplevelse.

Vilken av 2005 och 2018 föredrar du?

[Belker]

2018. Om inte annat för att pedofilen är borta.