The Wall complete

[Jansson]

Jag borde egentligen hata the Wall.
Maken till freudiansk navelludd!
Hur kunde PF gå från Animals till detta magnum opus i självömkan och total egocentricitet?
Ingen hade driven mer än Roger...och hur han vältrade sig.
Men musiken exklusive textmaterial är väldigt bra. Roger var arg och har fortsatt att vara arg.
Jag gillar Roger och ibland kväver han mig. Han tog över och jag tycker att sista albumet the Final Cut är musikaliskt väldigt bra.

Kommer ihåg att min fru sa att hon inte ville att jag skulle spela ” Mother” när hon bar vårt första barn.
Den där låten hör hon/han. Det är inte bra.

Så varför lyssnar jag fortfarande på the Wall?


Lyssnade publiken på texterna?
Tror inte det. Innehållet, ja vad kan man säga om det.

Musikaliskt var det väldigt fängslande.

Här har du som eventuellt vill ha en noga redovisning av hur det gick till.

https://thewallcomplete.com/the-wall-complete/

Jag skyller mycket på Bob Ezrin.

[Dartman]

Berlin gick hemma förra helgen.

Men nu gäller Tom Waits - The heart of Saturday night (trots att det är fredag).


//Jonas - svår PF fanboy

[Bill50x]

Jag gillar både The Wall (som jag för övrigt sett live i Düsseldorf) och Berlin men varför hamnar dessa båda album i samma tråd? Och vad har Tom Waits med det hela at göra?

/ B

[petersteindl]

Nu vet jag inte riktigt, men muren kan förknippas med Berlinmuren. Det finns en viss gemensam nämnare mellan en mur och Berlin.

Mvh
Peter

[Jansson]

Ursprunget till tråden var just länken om the Wall complete.
Det går att nörda ner sig i denna länk. Fast ni har nog reda koll?
Jag tycker det är kul med trivia.

Men kopplingen med Berlin är min egen teori och som ni har min välsignelse att garva högt åt.
Nåväl....

Jag är övertygad om att Roger Waters hade lyssnat väldigt mycket på Lou Reeds album Berlin.
Det hörs i låtstruktur på många ställen.
Han använder sig av Bob Ezrin; arrangemang och orkestrering har tydligt släktskap.
Ezrin är mycket delaktig i låtarnas form.
Oedipus komplex, madonnan och horan har sin givna plats i båda albumen.
Med mera med mera.

Och sist. Nu kommer det:
Det är precis som Peter associerar Berlin, muren. The Berlin Wall. The Wall.

Att jag valde the Kids är egentligen bara en parentes.

https://thewallcomplete.com/2016/04/06/ ... ll-part-2/

[Bill50x]

Nu vet jag inte riktigt, men muren kan förknippas med Berlinmuren. Det finns en viss gemensam nämnare mellan en mur och Berlin.

Ja, jo. Fast Roger Waters har hävdat i någon intervju att The Wall inte har något med Berlin-muren att göra. Fast det fick den senare när den stora konserten uppfördes året efter (öppnandet av muren) i just Berlin. Så på något sätt knöt säcken ihops där i alla fall.

/ B

[petersteindl]

Idag fyller David Jon Gilmour 75 bast. GRATTIS!





Mvh
Peter

[hifikg]

Nu vet jag inte riktigt, men muren kan förknippas med Berlinmuren. Det finns en viss gemensam nämnare mellan en mur och Berlin.

Ja, jo. Fast Roger Waters har hävdat i någon intervju att The Wall inte har något med Berlin-muren att göra. Fast det fick den senare när den stora konserten uppfördes året efter (öppnandet av muren) i just Berlin. Så på något sätt knöt säcken ihops där i alla fall.

/ B

Hörde att stockholmarna gått man ur huse o demonstrerat mot att Berlinmuren överhuvudtaget funnits. De hävdar att det är ett påhitt av någon med baktankar... f-n vet!

[sprudel]

Spännande, att du lyfter detta nu när jag befinner mig i ett gediget återfall av just ”The Wall” och ”In the Flesh”
Lyssnat dagligen sedan en vecka och musiken lever i mig igen.
”Mother” på albumet ”In the Flesh”. De kvinnliga vokalisterna, jag går sönder när jag lyssnar till dem, de representerar så mycket av kvinnlig sensualism som tänkas kan. Det är otroligt starkt.
Börjar mer och mer föredra ”In the Flesh” före ”The Wall” mer tryck, mer utsvävningar än min MF utgåva av ”The Wall”
Vet du att när Ann var gravid med Linn tvingade jag ner henne framför stereon för att lyssna på ”The Wall” och ”Dark side of the Moon”, barnet måste ju få en anständig kulturell prägling från början, tyckte biologen. Det lyckades.
När dottern senare studerade på SLU och vi möttes på Globen för The Wall konserten och höll varandra hårt i handen när tonerna av ”Comfortably Numb” ebbade ut var det starten på en livslång försoning efter en brutal och lång period av tonårsuppror. Musiken förenar, igen!
Varför finns det inget hjärta som smiley på Faktiskt, fula, arga gubbar finns det gott om!

[petersteindl]

dad from PF.jpg (61.15 KiB) Visad 17900 gånger

[Bill50x]

Idag fyller David Jon Gilmour 75 bast. GRATTIS!

[ Bild ]

[ Bild ]

Mvh
Peter

Fan vad gamla alla är numera.

/ B

[Bill50x]

Nu vet jag inte riktigt, men muren kan förknippas med Berlinmuren. Det finns en viss gemensam nämnare mellan en mur och Berlin.

Ja, jo. Fast Roger Waters har hävdat i någon intervju att The Wall inte har något med Berlin-muren att göra. Fast det fick den senare när den stora konserten uppfördes året efter (öppnandet av muren) i just Berlin. Så på något sätt knöt säcken ihops där i alla fall.

Hörde att stockholmarna gått man ur huse o demonstrerat mot att Berlinmuren överhuvudtaget funnits. De hävdar att det är ett påhitt av någon med baktankar... f-n vet!

Faktaförnekare finns överallt. Jag har dock sett muren på nära håll och också hålen veckan efter den öppnades.

/ B

[Jansson]

Spännande, att du lyfter detta nu när jag befinner mig i ett gediget återfall av just ”The Wall” och ”In the Flesh”
Lyssnat dagligen sedan en vecka och musiken lever i mig igen.
”Mother” på albumet ”In the Flesh”. De kvinnliga vokalisterna, jag går sönder när jag lyssnar till dem, de representerar så mycket av kvinnlig sensualism som tänkas kan. Det är otroligt starkt.
Börjar mer och mer föredra ”In the Flesh” före ”The Wall” mer tryck, mer utsvävningar än min MF utgåva av ”The Wall”
Vet du att när Ann var gravid med Linn tvingade jag ner henne framför stereon för att lyssna på ”The Wall” och ”Dark side of the Moon”, barnet måste ju få en anständig kulturell prägling från början, tyckte biologen. Det lyckades.
När dottern senare studerade på SLU och vi möttes på Globen för The Wall konserten och höll varandra hårt i handen när tonerna av ”Comfortably Numb” ebbade ut var det starten på en livslång försoning efter en brutal och lång period av tonårsuppror. Musiken förenar, igen!
Varför finns det inget hjärta som smiley på Faktiskt, fula, arga gubbar finns det gott om!

HB!

Kram!

[Jansson]

Fast jag kanske ändå inte har gått till botten med min teori?


https://faroutmagazine.co.uk/john-lenno ... n-away-by/

https://americansongwriter.com/mother-j ... -the-song/

Lustigt sammanträffande?

[Jansson]

Spännande, att du lyfter detta nu när jag befinner mig i ett gediget återfall av just ”The Wall” och ”In the Flesh”
Lyssnat dagligen sedan en vecka och musiken lever i mig igen.
”Mother” på albumet ”In the Flesh”. De kvinnliga vokalisterna, jag går sönder när jag lyssnar till dem, de representerar så mycket av kvinnlig sensualism som tänkas kan. Det är otroligt starkt.
Börjar mer och mer föredra ”In the Flesh” före ”The Wall” mer tryck, mer utsvävningar än min MF utgåva av ”The Wall”
Vet du att när Ann var gravid med Linn tvingade jag ner henne framför stereon för att lyssna på ”The Wall” och ”Dark side of the Moon”, barnet måste ju få en anständig kulturell prägling från början, tyckte biologen. Det lyckades.
När dottern senare studerade på SLU och vi möttes på Globen för The Wall konserten och höll varandra hårt i handen när tonerna av ”Comfortably Numb” ebbade ut var det starten på en livslång försoning efter en brutal och lång period av tonårsuppror. Musiken förenar, igen!
Varför finns det inget hjärta som smiley på Faktiskt, fula, arga gubbar finns det gott om!

HB!

Kram!

[sprudel]

John Lennons morsa och Roger Waters är olika mödrar!

[Jansson]

John Lennons morsa och Roger Waters är olika mödrar!

Fast dom kanske kan betraktas som syskon.

[RogerGustavsson]

Hörde att stockholmarna gått man ur huse o demonstrerat mot att Berlinmuren överhuvudtaget funnits. De hävdar att det är ett påhitt av någon med baktankar... f-n vet!

Faktaförnekare finns överallt. Jag har dock sett muren på nära håll och också hålen veckan efter den öppnades.

/ B[/quote]

Jag har passerat Berlinmuren med bil vid två tillfällen. Det var ju inte mur runt hela Västberlin utan dubbla stängsel och där har jag passerat sju gånger. Har varit framme vid muren på västra sidan men på den östra fick man hålla sig en bit ifrån vid Brandenburger Tor.

[Jansson]

dad from PF.jpg

The black Strat .


https://www.musicradar.com/news/sold-fo ... in-history

[petersteindl]

En nästan helt vanlig elgitarr.

[Jansson]

En nästan helt vanlig elgitarr.

Ikon.

Lite för dyr för mig.
Jag får nog nöja mig med en liten men naggande god ersättning?
https://cdon.se/leksaker/minigitarr-pin ... -p44227401

Nä.

[Almen]

Ursprunget till tråden var just länken om the Wall complete.
Det går att nörda ner sig i denna länk. Fast ni har nog reda koll?
Jag tycker det är kul med trivia.

Absolut! Tack, Jansson! Jag hade inte koll.

[Jansson]

Ursprunget till tråden var just länken om the Wall complete.
Det går att nörda ner sig i denna länk. Fast ni har nog reda koll?
Jag tycker det är kul med trivia.

Absolut! Tack, Jansson! Jag hade inte koll.

Almen!
Kul att du tyckte det var läsvärt.

[Almen]

Rick Beatos senaste låtanalys:

[Morello]

Faktaförnekare finns överallt.

/ B

Ja, framförallt på diverse hifi-fora.

[Jansson]

Rick Beatos senaste låtanalys:

[ YouTube ]

Han är så jäkla skön Rick Beato.
Jag kan bara hålla med honom.
En fantastisk låt och komposition som jag aldrig tröttnar på.

Live at Pompeii gör David Gilmour båda solona extra bra.
Black straten sjunger!
Vilken känsla, vilket bett, vilket häng, vilken fraseringen (!) och melodikänsla den gode DG har. Ljuvligt

[Almen]

Han är så jäkla skön Rick Beato.
Jag kan bara hålla med honom.
En fantastisk låt och komposition som jag aldrig tröttnar på.

Nä, den tröttnar jag heller inte på. Det är lite som de bästa Lennon/McCartney-låtarna, (t.ex. A Day in the Life).

The Wall må vara lite ojämn, men när den är som bäst är det väldigt bra. Sidan 3 är ju en makalöst fin svit, som inleds med Hey You och avslutas med just Comfortably Numb.

[Jansson]

Han är så jäkla skön Rick Beato.
Jag kan bara hålla med honom.
En fantastisk låt och komposition som jag aldrig tröttnar på.

Nä, den tröttnar jag heller inte på. Det är lite som de bästa Lennon/McCartney-låtarna, (t.ex. A Day in the Life).

The Wall må vara lite ojämn, men när den är som bäst är det väldigt bra. Sidan 3 är ju en makalöst fin svit, som inleds med Hey You och avslutas med just Comfortably Numb.

Lustigt att du nämner Lennon & McCartney.
Har just nördat ner mig i McCartney.
Tydligen var det Howard Goodalls dokumentär som inspirerade McCartney att gå in i studion och spela in alldeles utmärkta Egypt Station.

Eftersom det här är ett hifi forum är jag på det klara med att jag låtit känslorna fara iväg med mig i subjektiva termer.

Så nu något helt objektivt istället.

För den som vill avlyssna The Wall i all sin prakt och härlighet, här är den bästa utgåvan.

https://www.discogs.com/sell/release/1981313

Idag spelade jag sida 3.
Sybarite 1622 stod på + 13 och vid crescendot i Bring the boys back home.
Ja ni vet, den bryter lätt upp, så låter det helt oansträngt och rent.
(Jag skulle kolla med Schweizarna)

[Almen]

Eftersom det här är ett hifi forum är jag på det klara med att jag låtit känslorna fara iväg med mig i subjektiva termer.

Så nu något helt objektivt istället.

För den som vill avlyssna The Wall i all sin prakt och härlighet, här är den bästa utgåvan.

https://www.discogs.com/sell/release/1981313

Det är väl det som är bra med ett forum som detta, att det får driva iväg och bli supernördigt.

Idag spelade jag sida 3.
Sybarite 1622 stod på + 13 och vid crescendot i Bring the boys back home.
Ja ni vet, den bryter lätt upp, så låter det helt oansträngt och rent.

Får rysningar bara av att läsa det.

[Jansson]

Eftersom det här är ett hifi forum är jag på det klara med att jag låtit känslorna fara iväg med mig i subjektiva termer.

Så nu något helt objektivt istället.

För den som vill avlyssna The Wall i all sin prakt och härlighet, här är den bästa utgåvan.

https://www.discogs.com/sell/release/1981313

Det är väl det som är bra med ett forum som detta, att det får driva iväg och bli supernördigt.

Idag spelade jag sida 3.
Sybarite 1622 stod på + 13 och vid crescendot i Bring the boys back home.
Ja ni vet, den bryter lätt upp, så låter det helt oansträngt och rent.

Får rysningar bara av att läsa det.

Ja den här utgåvan ger mig rysningar när jag lyssnar på den.

Värt att tänka på är att 50DP 361 / 62 har pre emphasis vilket kan ha stor betydelse med avseende taget till den uppspelningsutrustning man använder.
Även så om man vill rippa den till ett musikbibliotek. Eller "hittar" den på annat sätt.
Viktigt notering.

Litar man på Vernon F., vilket finns alla anledningar att göra, är 48DP 5007 / 08 ett fullgott alternativ.
Samma master, men finns ingen uppgift om pre emphasis dock.

se här:
http://pinkfloydarchives.com/DJaCDPF.htm#Wall2

Då finns just nu ytterligare (och billigare) alternativ här:

https://www.discogs.com/sell/release/3348303

extra intressant alternativ, såg jag just, en svensk säljare.
(NB det är inte jag!)

Hur som helst, varför tjatar jag om just detta?
Nördar ner mig i saker som är viktiga för mig och denna Japanska utgåva är något alldeles utomordentlig i sin master.
Vad som ligger bakom detta har jag hittills inte fått någon säker uppgift om men troligen rör det sig om den allra första kopian av masterbandet som har använts och Sonys folk tog väl extra väl omhand om detta arbetsmaterial. Efterföljande utgåvor uppvisar minst sagt variationer oavsett generationer och land de producerats.

Jag har tröskat, tro mig.