Jag såg Lubomyr framföra ett flertal hiskerligt imponerande bitar på Fashing för några år sedan, och jag tänkte jag ska dela med mig av lite tankar. Hans historia är helt oväntad och att han har kapaciteten att tekniskt framföra det han gör är sjukt imponerande! Så vad gör han då?
Någon gång för länge sedan bestämde han sig för att rytmik inte var så viktigt för att förmedla den känsla ett som kan finnas i ett stycke, utan istället förlita sig på harmonier och repetetiva slingor. Genom att spela väldigt snabba arpeggion med variationer i båda händer, och stor del av tiden nyttja sustain pedalen för att skapa samklanger mellan de ingående toner han varierar fram lyckas han verkligen producera starka upplevelser av det han vill förmedla! Han har döpt sin spelmetodik till Continuous Playing, och jag vill förklar det som energisk ambient pianomusik.
Mitt favoritstycke, som han också avslutade med när jag såg honom länkar jag in här nedan, Windmills. Han tog sig en god tid att förklara stycket att man kan tänka in sig som att man står på en åker bredvid en väderkvarn som maler mjöl, och man anar en storm i antågande i den lugna brisen. Allt eftersom stormen närmar sig och vinden tilltar kan man hör hur stenarnas jämna malande och kuggarnas invanda spinnande övergår till att klaga hur påfrestad maskineriet är. Vinden tilltar och mörka moln rullar in fram emot när stormens öga och crescendot spinner väderkvarnen på ett vis den aldrig spunnit tidigare! Vid en punkt övergår kraftöverföringen i ett crescendo av maskindelar när väderkvarnen till sist ger med sig och övergår från ett fysiskt till en metafysiskt varande, genom att uppgå och bli en del av stormen. (fritt ihågkommet från mellansnacket inför biten)
Hoppas någon kan uppskatta honom som jag.
[slrt]
