Possible worlds skrev:Måste framföra en avvikande åsikt.
Varsågod, vi är i Musikstugan!
Tycker hela idén med Steely Dan är att vara ett band som är långt bättre på skiva än live.
Ptjaa... Om du helt enkelt säger typ "Tycker Steely Dan är ett band som är långt bättre på skiva än live." så slipper du ju lägga något slags objektivt filter där.
För mig handlar Steely Dan om Donald Fagens perfektion - så grundligt utförd den nästan blir pervers.
Pro primo - glöm inte Walter Becker! Pro secundo - varför använda ordet pervers?
Som exempel kan vi ta låten "Gaucho". I den klippte Fagen ihop låtens trummor från 46(!) olika trumtagningar - av samma rytm!
Föga förvånande brände Fagen ut sig efter sitt album "The Nightfly" och var helt down and out i flera år.
Fast jag tror att The Nightfly var en jämförelsevis benign inspelning. Gaucho var ju det som direkt ledde fram till splittringen Fagen/Becker.
Missförstå mig inte. Visste är Steely Dan kanon live. Men det exakta går förlorat.
Men... det är ju en naturlag, typ. Som Robert Fripp uttrycker det: "One is a love letter, the other a hot date." Dessutom korsbefruktar de ju varandra - många av mina favoritstudioalbum innehåller musik som antingen testats och finslipats i konsertsituationer eller helt enkelt improviserats fram live, och många livealbum innehåller fantastiska versioner av rent studiomaterial.
På nåt vis tycker jag man kan likna Fagen vid Stanley Kubrick.
Precis vad jag har tänkt också!
Men i slutändan tror jag det går bortom formell perfektionism - man tar om och tar om (och tar om) tills det känns rätt. Till syvende og sidst är det inte analyserbart utan det är bara känslan det handlar om.