Nej det är lite olika fenomen.
Faslinjär betyder lite förenklat att överföringsfunktionen kan förmedla de vågformer som originalljudtrycken hade, givet att faslinjär inspelningskedja använts.
Faslinjäritet är ganska ovanligt.
Fasintegrering anger hur de högtalarelement som tillsammans skapar ljudet arbetar i fas
med varandra. I system som är väl fasintegrerade arbetar elementen i fas med varandra (så so man uppfattar det observerat via ljudtrycket som alstras rakt framåt).
Arbetar elementen med samma relativa fasskillnader i alla horisontella vinklar så är det dessutom faskonsistent. Är det BÅDE fasintegrerat och faskonsistent, så är det:
Fashomogent, vilket alltså betyder att den väl fasintegrerade egenskapen finns, inte bara rakt framåt, utan även i alla horisontella vinklar. Således att alla lyssnare nås av ett ljud som inte bara är sammansatt av element som samarbetar väl, utan det betyder också att höger och vänster högtalare får liknande fasgång, även om man inte sitter perfekt i mitten.
Nästan alla välkonstruerade högtalare har utmärkt fasintegrering och för det mesta också hyggligt god homogenitet i delningarna idag, men faktiskt är det oerhört ovanligt med faslinjära högtalare som är fashomogena, eller ens fasintegrerade!
En bieffekt av fashomogenitet är att alla de eventuella lober som bildas i vertikalplanet är riktade rakt framåt (inte nedåt och inte uppåt).
Det finns ytterligare ett antal fasrelaterade egenskaper som kan vara intressanta att beakta när man konstruerar högtalare, men dessa båda (eller tre, eller fyra, hur man nu räknar) är de viktigaste.
Vh, iö
- - - - - -
PS. Det kan nämnas att det vanligaste sättat att åstadkomma faslinjäritet är att använda 1:sta ordningens filter, och att sådana konstruktioner får lober som lutar rätt kraftigt nedt om man använder normala delningsfrekvenser och elementkonfigurationer (underifrån: bas - mellan - diskant).
Det är i flera fall så, att sådana system låter starkare via golvstuds än de gör direkt! I de fallen kan man diskutera om faslinjäriteten i de faktiskt rummet är så imponerande.
Thiel undviker detta problem på ett elegant sätt med sin koaxiala mellan-diskant-enhet.
Inhomogeniteten för ett (teoretiskt, förenklat) sådant system är 90 grader. Det kan dock i praktiken variera en hel del, och ofta är den större än så. När den överstigen 120 grader kommer elementen att börja addera destruktivt (summan blir lägre än valfri enskildhet).
Ett annat sätt (än Thiels) att undvika de sneda looberna är att utforma systemet d'Appolitikskt! Då tar effekterna av den övre halvans loob och den undre ut varandra, och loben pekar framåt.

Sådana system gjorde bland annat amerikanen Dunlavy, fram till för några år sedan.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).