Då du vill ha en okej klang för levande musik så gäller det ju att inte dämpa för mycket. Den dämpnngen du använder bör dock vara bredbandig och plaseras där den gör mest nytta i dit rum dvs. nere på väggen bakom dipolerna. För övrigt mycket prylar som Pekka nämnde, då får du en diffusion som kommer tillgodo hifi såväl som levande varianten.
Ordentliga breddbandsabsorbenter (dvs med god absorbtion ner till 100Hz) som täcker yttre 1/3 delarna eller så av bakväggen. Diffusion (=bokhyllor?) i synnerhet av sidoväggarna vid första reflexerna. Då har vi bara en sak kvar och det är basen. Dina dipoler exciterar i första hand de axiella stående vågorna i rummets längd. Detta ger en plasering av basabsorbenter i hörnen bakom högtalarna eller i hörnen bakom lyssningsplats.
Så enkelt så!
edit: ser nu att dipolerna står nära vägg och invinklat detta gör att sidoreflexerna blir svaga och kanske inte behöver diffuseras. Ser också ut som en dörr/öppning framför den högra dipolen?
Det jag tror skulle göra mest nytta för hifi det är dämpning av bakväggen. Hur detta påverkar pianoklangen vet jag inte. Kanske det blir en trevlig effekt med lite lugnare akustik nära pianot men mer diffusa sena rumsbidrag.
Jag tänker tubetraps i bakre hörnen.. eller egenhändigt byggda paneler av härligt gult kli-kli. Paneler på ca 1x2 meter 10-20cm djupa med snyggt tyg och träram kanske? Tror jag skulle göra mumma för lyssningen. Ljudbilden skulle nog lugna ner sig, öppna upp sig och ljudet bli tydligare med bättre artikulation.
/Peter