Ju mer jag tänker på det, desto svårare är det att försvara någon rangordning tycker jag.
En apparat måste ju göra allt, på ett vis så att det den gör inte stör.
Precis som när man skall rangordna olika apparater i en kedja måste man även här - för en specifik apparat, utgå i från vad som är "det mest störade felet"!
Det kan vara ljudkvaliteten, men det kan lika gärna vara kopplingsmöjligheterna eller ergonomin, eller funktionen. En CD-spelare som jag behöver vänta 30 sekunder på innan den börjar spela är exempelvis helt ointressant hur den än låter, liksom en som inte spelar alla min CD utan att hoppa och konstra. En integrerad förstärkare som inte har ingångar för alla de källor jag vill kunna koppla in är inte heller så kul, även om det till nöds kan lösas med en extern omkopplarbox.
Kort sagt: Om man skall dela upp vikten mellan olika egenskaper, så är det på ett annat sätt jag skulle vilja se det, nämligen såhär:
A. Ljudkvaliteten skall vara så hög som möjligt#, och hörtröskeln är ett delmål, men fel långt under det skadar inte heller*!
B. Ergonomin måste uppfylla vissa subjektiva krav - det skall kännas bra att manörera apparaten, tilräckligt bra!
C. Alla andra egenskaper är mindre elastiska - de måste helt enkelt tillgodose lätt beskrivbara krav.
Vh, iö
- - - - -
#Ibland är hörbara färgningar oundvikligt, och då lägger jag subjektiva värderingar på dem. Fel som hörs vill jag hellre skall vara snygga än fula, men helst ser jag att de inte hörs alls.
*Bara det kan fås utan att det sker på någon annan viktig egenskaps bekostnad.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).