Ur min synvinkel tror jag att det råder ett ställningskrig som i grunden skapats av att diverse beskrivningar av ljudet från olika produkter bemötts med: "PLACEBO!! Ni lyssnade ÖPPET!! Det är bara subjektivt TYCKANDE!!! Lyssningsintryck som inte kommer från ett blindtest är helt oanvändbara eftersom den heliga placebon förstör allt!!!"
Har den uppfattningen att ljudintrycken förbättras om man lyssnar med slutna ögon och att blindtest är lämpligt i de fall en produkt har tveksam påverkan. Dock tycker jag att det i vissa fall går för långt när s.k öppet lyssnande konstant sågas som oanvändbart etc medan det blinda lyssnandet ger alla svar.
Likaså när uttalanden om t.ex klangkaraktär hos ett märke avfärdas som nonsens utan kommentar om vad som egentligen är "rätt".
Skulle jag gå till mig själv är högtalare mest påverkande, därefter kommer förstärkare och slutligen signalkällan till förstärkaren. Kablar har liten påverkan - över en baskvalitetsnivå. D.v.s skillnaden mellan högtalarkabel för 100 kr/m respektive 1000 kr/m är avsevärt mindre än mellan 10 kr/m och 100 kr/m t.ex.
Lyssningsintryck av t.ex olika signalkällor kopplade till samma förstärkare och högtalare ser jag ingen anledning att totalt avfärda. Ändras ljudet i samband med byte av signalkälla och denna ändring kan beskrivas på samma sätt vid upprepade apparatbyten fram och tillbaka kan det rent av ligga något i det. Alltså inte direkt läge att ryta "PLACEBO!!! Blindtesta för tusan!!!!!" som ibland sker.
Det går ju ofta att enkelt räkna ut om något verkar rimligt. Skriver HiFi och Mystik (förlåt men jag köpte den faktiskt idag) att den nya HiFi-musen ger en annan detaljeringsgrad, basen blev mycket fastare, mellanregistret blev klarare etc eller att den nya kabeln ger CD-spelaren betydligt högre diskantupplösning är det i.a.f för mig klart att överorden haglar. D.v.s om det ö.h.t går att påvisa någon effekt är den marginell och handlar om nyanser.
Skrivs ett mysko tweak upp som en revolution i stil med högtalarbyte eller ny förstärkare finns det anledning att be om blindtest. Men det bör ske med balans, avgjort från fall till fall.
Något jag absolut inte tror på är de som försöker bevisa att apparatkonstruktion, komponentval etc saknar betydelse och att välljud fås med en nonameapparat från Siba och att den slår mångdubbelt dyrare seriösa konkurrenter.
Två exempel på det som jag minns är "highend-Denvern" och "Panasonic SA-XR10 som slår förstärkare upp till 25.000 kronor" vilket i båda fallen svävade ut på ett sätt som låter som när HiFi och Mystik hyllade mössen.
Jag uppfattar det som att i denna avdelning (borta i Carlsson Illuminati känns det mycket lugnare) ofta glider in olika uttalanden om placebo, myter etc etc på ett sätt som nästan gör att det känns som en "gammal motvals kärring" när en del av Faktiskt.se möter HiFi-världen.
Visst förekommer det mytbildning inom HiFi i vissa avseenden men samtidigt kan det dra iväg för långt åt andra hållet då "sanningar" ska avslöjas. Tar några exempel på "avslöjade sanningar" som jag inte köper till 100%.
1. Kablars betydelse. Vissa verkar få fram att kablar saknar betydelse i en anläggning och att man därmed lika gärna kan koppla in apparaterna med lakritssnörena som följer med. Kanske lite tillspetsat men ibland får jag det intrycket av vissa inlägg.
Min personliga uppfattning som delvis står i mitt citat är att kablar har betydelse upp till en viss kvalitetsnivå. D.v.s att överföringarna i anläggningen förbättas om man ersätter lakritssnörena med bättre kablage. Bättre kablage kan t.ex vara LTS varianter eller vettiga kvaliteter från exempelvis Jenving (Supra). Kablar som kostar 10.000 kronor/meter o.dyl är overkill utan tvivel men det är fördelaktigt att använda prisvärt kablage istället för det absolut billigaste Clas Ohlsson kan erbjuda.
2. Skillnad på olika CD-spelare.
I en anläggning som inte ändras iövrigt kan ett byte av CD-spelare påverka ljudet. Inte speciellt mycket vanligtvis (såvida man inte byter ut Denver mot en seriös spelare) men ljudet kan förbättras upp till en viss nivå. Uppfattar det som att det "händer" hyfsat mycket med ljudet då vi rör oss i segmentet upp till 10.000 kronor, ovanför det minskar skillnaderna snabbt. D.v.s skillnaden mellan en spelare för 1000 kronor och 10.000 kronor är större än mellan 10.000 kronor och 100.000 kronor. En sak är klar: lösningen på alla problemet heter inte Pioneer DV-668 utan det finns även annan apparatur, t.ex renodlade CD-spelare av bra kvalitet som rent av kan vara ännu bättre. Ett effektivt sätt att testa skillnader för min del är att koppla upp ett par hörlurar och en hörlursförstärkare till CD-spelaren och lyssna.
Däremot är skillnaderna mycket små och besvärliga att detektera om båda CD-spelarna är av hög kvalitet och genomtänkta konstruktioner. Men då spelar de s.a.s mer på samma planhalva.
Ibland får man (jag) dock intrycket av debatten i forumet att nirvana nåddes med DV-668 och att den är svaret på sökandet efter en CD-spelare, framförallt i den meningen att renodlade spelare är "sämre".
2. Komponentval saknar betydelse för kvaliteten, detsamma gäller priset.
Här är min uppfattning enkel: komponentval har betydelse - i kombination med konstruktörens kompetens etc. Bättre komponenter ger t.ex apparaten högre kvalitet förutom att det ljudmässigt finns fördelar. Däremot är konstruktionen A och O, d.v.s det räcker inte med komponenterna. Men de har betydelse.
När det gäller pris kan principen sägas vara "bättre är dyrare" (upp till en viss gräns), däremot stämmer inte "dyrare är bättre". Om det är en seriöst konstruerad och tillverkad apparat kostar den mer än en apparat som lever på sitt låga pris. Det handlar om filosofin bakom.
En filosofi är: "gör en så bra apparat som möjligt för 4000 kronor ut till kund". Har medhåll av mig till 500% minst.
En annan filosofi är: "Gör en apparat som säljs till kund för 499 kronor. Spara där det går, bara priset hålls." En filosofi jag inte ställer mig bakom.
Det går ofta att se på en apparat vilken filosofi den är konstruerad efter. Säljs den på Siba för 499 kronor, på kartongen står det "Bass Boost" och den är tillverkad i det lyxiga materialet plast och släden skramlar är saken klar: ingen seriös HiFi där inte.
Detsamma gäller högtalare med 2 x 10-tums basar, 6,5 tums mellanregister och diskant för 995-1995 kronor paret.
Även om det i reklam och vissa inlägg låter som att Robin Hood tillverkar apparater för 1000 kronor p.g.a direktinköp och magi medan de dåliga märkena tar 10.000 kronor "för samma prestanda".
Mina exempel är lite tillspetsade men ibland får jag ett intryck att debatten svänger till: "märkena tar betalt för märket, inte kvaliteten. Min noname-produkt inköpt i lågprisladan slår konkurrenterna för 4 ggr priset! Du får samma kvalitet som märke X för bara y kronor hos oss".
Ett problem som ofta visar sig är att inte ens Robin Hood klarar att sälja nästan gratis när han börjar med kvalitet. Titta på vad som hänt med Prosons högtalare prismässigt och jämför med deras gamla goda 2 x 10-tider för 1995 kronor.
Pris garanterar ingenting men det ger en vägledning av filosofin bakom produkten. Även om man effektiviserar hantering och "inte tar betalt för namnet" kostar kvalitet. Produktens utförande avslöjar ambitionsnivån, d.v.s en bra förstärkare med bra komponenter och konstruktion även av ett märke som inte "tar betalt för namnet" har ett visst pris. Advance Acoustics är ett exempel tycker jag på bra produkter till bra priser.
En viss kvalitet har ett visst pris helt enkelt.
Personligen gillar jag produkter som är prisvärda, ger högt pris/prestandaförhållande och som är gedigna. Jag ställer mig inte bakom allvarliga kompromisser med kvalitet och prestanda på prisets altare. Även om plastkabinett sparar en del i fabriken föredrar jag metall eller trä trots högre kostnad. Jag har inget emot att betala 500 kronor för att få metallreglage med bra känsla istället för plastreglage som ramlar bort p.g.a klent utförande.
Återigen blir jag full i skratt över "highend-Denvern" och Panasonicen som enligt förespråkarna slog konkurrenter för 25.000 kronor. Var i.o.f mest på Hifi-forum som det debatterades men i båda fallen hade jag svårt att hålla mig. Ingen av de hyllade produkterna var ju precis framtagna för höga HiFi-prestanda i första hand, allra minst Denvern. Att då hylla dessa som varande bättre än konkurrenter som prioriterat konstruktion, kvalitet etc framför lågt pris i första hand tycker jag är att gå lite långt.
För min del gäller filosofin att ju mer avancerad en apparat är - desto dyrare blir det att få den bra. Därför köper jag hellre "enkla" apparater utifrån devisen att "lite men bra" är bättre än "mycket och halvbra". Därför tror jag t.ex att 5000 kronor ger större potential till hög klass hos en stereoförstärkare än en hembioreceiver som måste kunna så mycket mer. Förutsättningen är naturligtvis att konstruktionen är genomtänkt.
Samma sak gäller högtalare. För t.ex 1995 kronor är en stativare modell 2-vägare en klart bättre väg mot välljud än en stor golvare med "massa element".
Hela tiden gäller det att konstruktionen är sunt anpassad till pris etc. Avvägning etc. Prioriteringen måste vara bra ljud.
3. Klangkaraktär hos förstärkare t.ex är "dravel" (Märke X låter si och så).
Olika märken har oftast ett ljudideal som man bygger efter. Även om variationer på modellnivå förekommer ser jag inte felet i att påpeka att en förstärkare t.ex har ett "ljust" ljud. Och att den därmed med fördel kan paras med en "mörkare" högtalare. Det finns ljust och mörkt ljud, alltså ljud med betoning neråt eller uppåt i registren och det kan "balanseras" åt ena eller andra hållet med olika komponenter. Sedan finns det "neutrala" ljudet som inte drar åt något håll.
Antingen letar man upp en neutral apparat + högtalare eller så balanserar men en mörk apparat med en ljusare högtalare. Ser inget av det hela som "dravel".
4. "Öppna lyssningar är dåliga, blindtesta för tusan!"
Båda testförfarandena har ett berättigande och allt handlar om att hålla sig neutral, sluta ögonen och lyssna efter signifikanta skillnader i ljudet. Upprepa detta och se om de kvarstår och fundera. Hur yttrar de sig?
Är testuppställningen korrekt och man t.ex byter mellan olika förstärkare med oförändrad anläggning iövrigt ser jag inga direkta problem med "öppen lyssning". Ö.h.t ser jag inga direkta problem med vare sig öppet eller blint testande av apparater om:
*Testerna sker i samma rum
*Högtalarna är orörda (vid elektroniktest)
*Man byter EN apparat åt gången och alltid inom samma del av kedjan (t.ex olika CD-spelare eller förstärkare).
*Man är "inlyssnad" på utgångspunkten, t.ex den egna anläggningen som man är van vid ljudmässigt.
Däremot är intryck av olika förstärkare i olika rum med olika högtalare högst tveksamma och av ringa värde. Men är det ett kontrollerat test i en specifik anläggning enligt ovan går det att få ut något av processen.
Blindtester är mest intressanta som jag ser det då icke-elektronik ska testas. D.v.s kablar, bänkars påverkan på ljudet, stenar, fötter, volymrattar i trä o.s.v. Å andra sidan kan vettiga resultat fås utan blindtest - under förutsättning att man förhåller sig neutral. Personligen tror jag inte alls på t.ex volymrattar i trä och kan knappast tänka mig att jag plötsligt skulle höra skillnad trots att jag ser trärattarna på förstärkaren. Är det däremot så att man stenhårt tror på något ökar risken för "placebo" markant.
En grundförutsättning för alla tester är just att man är väl inlyssnad på anläggningen i dess grundutförande INNAN testandet inleds så man vet vad man ska lyssna efter. Är man ovan vid anläggningen och skivorna blir det svårare att korrekt beskriva och identifiera skillnaderna.
Jag anser alltså att blindtest har en viktig plats bland testandet men den totalsågning som ofta görs av lyssnande där anläggningen är synlig tar jag avstånd ifrån. Ser mig personligen som så pass neutral att jag kan lyssna på en anläggning jag ser och ändå nyktert kunna beskriva hur ljudet ändras av byten av elektronik och högtalare.
I de fall lyssningsintryck svävar iväg i det blå har något gått fel någonstans på vägen. Detta gäller framförallt när tveksamma tweaks ska beskrivas.
Ofta tycker jag inte att problemet direkt är öppet eller blint lyssnande utan snarare att testförfarandet är fel. T.ex att "jag lyssnade på Marantz PM7001 med B&W i en butik och sedan på samma förstärkare med Ino i en annan butik" och sedan börjar beskriva hur förstärkaren låter. Då ligger problemet på ett helt annat plan än huruvida lyssnandet skedde blint eller öppet.
Ett långt inlägg men ibland får man skriva av sig, då jag i vissa fall tycker det har en tendens att urarta debattmässigt.
Finns det någon marknad? Eller är det bara jag som vill en sådan apparat?
