Semantik:
Sub woofer, betyder under woofern. En gång i tiden fick vissa speciellt djupgående bashögtalare denna beteckning - och namnet betydde att de tog vid under det frekvensområde där den vanliga högtalarens vanliga woofer (bashögtalare) "tog slut". Alltså spelade i frekvensområdet under woofern.
Detta var en tid när inte hemmabiografer och 5.1-system var påhittade ännu, men vanliga högtalare brukade nog i varje fall rätt ofta gå ned till mellan 35 och 70 Hz (men redan på den tiden stod det konstiga saker i databladen, och att det kallades att de gick ned till mellan 20 och 40 Hz var alls ingen ovanlighet).
I sitt historiska perspektiv kan man tycka att det är märkvärdigt att man kan kalla något subwoofer, som har en undre gränsfrekvens om 45 Hz. Men frågan är om inte det allra märkvärdigaste hade kunna vara att de för första gången i audiohistorien talade sanning, för det händer ju inte så ofta. Dock kan jag nämna att jag i varje fall har stött på en "självplock från pall-affär-subwoofer" med angiven undre gränsfrekvens om 40 Hz, som i verkligheten föll 12 dB/oktav under 95 Hz där en präktig resonanstopp bodde. Så... allt kanske är som vanligt trots allt...
Vh, iö
- - - - -
PS. Sidosystemen till den där 95 Hz-subwoofern, föll kraftigt under 300 Hz. Den angivna delningsfrekvensen var 100 Hz. Tonkurvan när systemen summerades var... inte helt rak.
PPS. Är det så enkelt som att man kan utgå ifrån att få ljuger mer än en faktor 3 ggr, och att de flesta håller sig i närheten av den faktor 2?
Min Sony-projektor skall ha en ljusstyrka om 1000 Ansi-lumen i lågläget och jag minns rätt, men jag har för mig att den i verkligheten ger ifrån sig bara 384 Ansi-lumen. Mindre än hälften men mer än en tredjedel.
De flesta högtalare jag stöter på i mitt mätlabb har en känslighet som ligge 2-4 dB under vad jag själv mäter upp, det vill säga ungefär halva verkningsgraden.
Men när man börjar mäta upp kontraster på TV-apparater kommer man ofta närmare verkligheten om man tar roten ur värdet som anges i reklamen, än om man halverar det. (Roten ur är förvisso är hälften i den logaritmiska världen...) Men nog tycker jag det är lite dåligt att det anges 100 000 ggr, och när man mäter upp det är strax över 400 ggr?
Kanske är det så enkelt som att lögnerna växer enligen principen "den som ljuger mest vinner säljet" - ända tills någon från konsumenthåll (vilket skulle kunna vara seriösa branschtidskrifter med journalister som skriver för att hjälpa konsumenten) säger ifrån på skarpen och låter det framgå vilka som ljuger värst.
Idag finns i varje fall en sådan tidskrift, nämligen Ljud & Bild. Frågan är varför inte alla är sådana?
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).