prolinn skrev:
Jag har ingen aning om ultraljud "is da shit", men Kunchurs resultat verkar peka på att vår hörsel har högre upplösningsförmåga än vad man tidigare trott. Det är väl i så fall rätt anmärkningsvärt.
Är det inte så att det ni ifrågasätter är Kunchurs resonemang om ekvivalent bandbredd kontra tidsupplösning?
Kunchurs resultat visar att man eventuellt hört ett första ordningens lågpassfilter (konding till jord mellan två aktiva steg) som dämpar fyrkantsvågen ca. 0.2dB vid 7kHz.
Om man vill påvisa hörbarhet av ett fenomen kan det vara lämpligt att eliminera andra faktorer som kan ge detektion. Detta hade enkelt kunna göras genom att köra ett allpassfilter som fördröjer övertonerna UTAN att dämpa var sig övertonerna eller grundtonen i amplitud.
Kunchur vill visa att "tidsupplösningen" är större hos örat/hjärnan än vad man tidigare trott men han avstår helt från att ifrågasätta JND för amplitud. Det kan vara så att det han visat är att vissa lyssnare kan höra ca. 0.2dB dämpning vid 7kHz och inget annat.
Han tar upp det där med JND för amplitud men förlitar sig på att de tidigare studier han nämner är korrekta. Det skulle varit fint om studien började med att undersöka just detta dvs. att med samma testpersoner och utrustning kolla hörbarheten av ca. 0.2dB med en ren 7kHz sinus.
Vidare är utgångsimpedansen på det steg som driver Grado-luren i milliohm-området och det är osäkert vilka effekter det har när man matar en högfrekvent signal genom den kedjan. Högfrekventa signaler kan ge stabilitetsproblem och ökad distortion hos ett utgångssteg. Det redovisas inte vidare bra med högupplösta mätningar för de två olika scenarios med och utan lågpassfilter i kretsen. Det är ju standard i högpresterande audioappliaktioner att antingen ha en betydande resistans på utgången eller ett lämpligt filter som eliminerar/reducerar stabilitetsproblem.
Jag har också ifrågsatt vad den spektrala komponenten vid 14kHz kommer ifrån. Fyrkantsvågen i sig har inte den komponenten.
Kunchur (och många andra) nämner att vid binauralt hörande kan detektera inter aural time differences på några få uS, det är helt korrekt men det betyder inte att man per automatik hör en fasvridning av ultraljud på motsvarande tid. Ser man till evolutionen så har det ett stort värde att kunna detektera små skillnader i tid mellan öronen men det skall inte översättas till att frekvenser med periodtid i samma storleksordning har någon hörbar effekt.
Att kunna detektera små skillnader i ankomsttid av ett ljud till de två öronen betyder att vi med stor nogrannhet kan avgöra vilken riktning ett ljud kommer ifrån, detta har ett stort överlevnadsvärde.. du vet det där med den sabeltandade tigern och vilket håll man ska springa åt.
Viktigt att förstå är att denna detektering av inter aural time difference är precis lika bra vid avlyssnande av en bandbreddsbegränsad/lågpassfiltrerad signal. Vi behöver inte ha med ultraljud för att detektera uS skillnader mellan ljudets anländande till de två öronen.
En stor groda Kunchur gör är detta:
Every component’s bandwidth limit (even if it behaves perfectly linearly) causes it to have a finite relaxation time of τ∼1/ωmax; use of digital carriers limits the shortest resolvable time interval to about half the sampling interval (which for CD would be 11 μs)
Som jag tolkar detta (och Kunchur har uttalat sig om detta ett flertal tillfällen) så tror han (eller snarare trodde för när jag och några andra upplyste honom om felaktigheten i detta så tystnade han) att ett samplande system har en begränsning i tidupplösning enligt själva samplingshastigheten tex. 44.1kS/s för Redbook. Det är fel och det är själva ansatsen i hans studier. Han är själv audiofil och tyckte att det nog "borde vara så här" (förmodligen för att han lyssnat på fina mastrignar släppta på SACD eller DVD-A) och så satte han upp några studier som han tycker visat något nytt och värdefullt.
Han verkar för övrigt ha samma problem som många amatörer när det gäller försåelsen för hur ett väl fungerande samplande system fungerar:
In addition to the above issue, there is also the problem of staircasing—the output of the digital-to-analog synthesizer jumps a little when it goes from one sample to the next, rather than continuing in a perfectly smooth trajectory. This may look harmless if you plot current versus time, but looks horrible when you plot the derivative. As a result inductive loads generate spurious voltage spikes between samples.
Han skriver även:
It is known that the bandwidth require- ment for sonically transparent audio reproduction is higher than the 20 kHz:
Och hänvisar till att lyssnare föredrar DVD-A och liknande..
Sen känns det väl sisådär att i ett vetenskapligt arbete ta upp detta för att bygga sitt case:
Besides such scientific works, pop- ular literature and advertisements targeted toward high- end audio enthusiasts abound with claims of the impor- tance of “time alignment” of speaker drivers (for which reason some models of speakers have slanted front baf- fles), the “coherence” of small speakers over large speak- ers (hence the preference of some listeners for compact monitors over large dipole panels), “time coherence” in cables (i.e., avoiding dispersion so that all frequencies arrive together), and a myriad other effects related to smearing in the time domain.
Jag menar.. kom igen va!
Det kan ju vara så att han är något på spåren, jag har själv funderat i liknande banor långt tidigare.. dvs. att hörbarheten och detektion av viss spektral komponent (inte nödvändigtvis ultraljud) skulle kunna förstärkas av en annan komponent typ grundton, likväl som vi har maskerignseffekten skulle man kunna tänka sig det omvända i vissa situationer. Men om man nu vill påvisa detta måste man eliminera alla andra tänkbara källor till detektion.
/Peter
Det är ett uselt besvär, men klart intressant.
