Att krångla i onödan. Eller, vad är syftet med en åtgärd?

[Strmbrg]

Komplexerande är det lätt att fastna i.

Simplifiering är nog svårare att hålla sig till.

Jag tror att ett av skälen (bland många) till att saker komplexeras är att man får ett tunnelseende, och därmed tappar bort funderingen på vad som är syftet med det man håller på med, lägger pengar på eller ägnar tid åt.

Ett exempel från mig själv, idag:

Mitt slutstegsbyte medförde att jag måste vrida upp volympoten mer på Benchmarken för att få samma ljudtryck som förr.

Jag studerade den omfattande manualen till DACen och fann att det går att ändra nivå-området för utsignalen via små byglar på kortet.
Nu funkar detta enbart på XLR-utgångarna och ej på RCA-dito.

Eftersom slutsteget bara tar RCA, fick jag löda XLR:er på befintliga kablar.
Stift 3 skall ej anslutas i denna konfiguration, eftersom det renderar i en hel del distorsion. (Också enligt manualen och vad jag dessutom erfarit.)

Efter detta lödande visade det sig att den interna nivåanpassningen inte fungerade annat än via balanserad signal. (Vilket inte framgick i manualen.)

Bara att plocka fram ett gammalt lakritssnöre och köra vidare via RCA-RCA.

Efter en stunds betänketid konstaterade jag att mitt krånglande var ganska onödigt.
Alltså även om det funkat som jag tänkt mig.

Förvisso måste volymratten upp till klockan 12 för ett vettigt ljudtryck numera, men å andra sidan finns det ju såpass mycket reglering kvar att det räcker och blir över.

Med andra ord:
Vad skulle jag grotta i detta för?
Vad var syftet?

Egentligen, alltså

Att den lilla pricken på volymratten skulle stå på kl 10 istället för på kl 12?

På vad sätt påverkar det musikupplevelsen?

[Lingome]

Vanans makt.....

[phloam]

På vad sätt påverkar det musikupplevelsen?

Jag tror att det kan vara nyttigt/skönt/viktigt att låta "krånglandet" vara viktigt för själen, eftersom det är för själens skull som det är viktigt med musik

Alltså, erkänna att det tekniska är mer än bara "nåt som ska funka". Då kanske det blir lättare att inte bli frustrerad, utan snarare att tekniken hjälper till att mediera upplevelsen.

Det är bl.a. därför jag älskar vintage-hifi - eftersom mina varma känslor för den tekniken "smittar av sig" på musikupplevelsen på ett bra sätt. Tror jag

[phon]

På vad sätt påverkar det musikupplevelsen?

Det påverkar rätt mycket för många människor.

En volymratt som man måste vrida upp mycket på gör att förstärkaren upplevs som kraftlös och svag, man får en känsla av att grejorna helt enkelt inte räcker till och därmed så låter det sämre.

Är det full sula redan vid klockan 9 på volymen så upplevs ljudet helt annorlunda i anläggningen. Kraftfullt, dynamiskt och väldigt bra.

I verkligheten är det förstås samma ljud, men upplevelsen är olika av det lika ljudet.

[Strmbrg]

Med andra ord borde det vara bra om man inte visste i vilket läge ratten stod?
Helt enkelt att man inte har en ratt,
eller en som bara snurrar runt varv för varv UTAN angivelse av position på någon skala.

Låt säga att man har ett automatiskt startläge på "noll", så att inga obehagligheter uppstår. Sedan fjärrar man upp nivån tills den ljudmässigt är lagom.

Äh, vad jag vill komma till är att det är så himla lätt att hamna i ett eller annat teknikfokus, fast syftet var att tillgodogöra sig lite musik.

[phloam]

Med andra ord borde det vara bra om man inte visste i vilket läge ratten stod?

Det är inte alls säker att det vore bättre. Som Phon sa, så påverkar det rätt mycket - och som jag var inne på, så medierar tekniken upplevelsen.

Det är inte en fruktbar strategi att bara "ta bort" så mycket som möjligt, utan snarare att man ser till att tekniken är väl anpassad till uppgiften och hur vi människor fungerar.

Naturligtvis är det inte bra med en volymontroll där en indikation ena dan betyder så här högt, och plötsligt en annan dag betydligt lägre. Felet ligger då inte i kontrollens utformning, utan i förändringen. Den kan orsaka fel sorts "teknikfokus". men det betyder ju inte att väl utformad teknik är dålig för upplevelsen.