Strmbrg skrev:Sluta dumma till samtalet med person-fokus och allmänna argumantations-teknik-övningar, tack.
Njä, tråden handlar egentligen inte enbart om problem med just blindtester.
Det var förvisso just blindtester jag hade i åtanke primärt. Förvisso utan att hysa några somhelst känslor mot blindtester. Det vore ju lite nördigt, för övrigt, det är ju bara en metod...
Min fundering handlar - inser jag nu efter några dagars funderande - snarast om HUR testpersoner, eller analyserande lyssnare i allmänhet, lyssnar.
Jag förväntar mig inte svar på nedanstående, nödvändigtvis. Men svar är lika välkomna som reflexioner.
-Gör koncentrations-höjningsförsöket något med perceptionen?
-Hör man annorlunda när man INTE fokuserar på att koncentrera sig?
-Hör man kanske saker vid ICKE-KONCENTRERAD lyssning, som man INTE reagerar för vid KONCENTRERAD lyssning?
-KAN det vara så att man vid koncentrerad lyssning, huvudsakligen lyssnar efter "parametrar" som man känner till och förstår?
-Kan det vara så att man - vid koncentrerad lyssning filtrerar undan "parametrar" i ljudet som sedan dyker upp vid "normal-lyssning"?
Jag tror jag förstår vad du skriver. Och att jag har gjort det ett tag.
Du talar om psykologi, och vad vetskapen om att det som pågår är ett test,
gör med lyssnaren. Har jag förstått det riktigt?
Jag har inget patentsvar på frågan, men jag resonerar gärna lite runt det och
berättar lite om vad jag lärt mig när jag sysslat med tester av allehanda slag.
Först och främst finns det ingen exakt gräns för när något är en test och när
något inte är det, i synnerhet inte för AN-drabbade. Alltså de som har svårt
att lyssna på musik på normalt sätt och helt glömma bort att de gör det via
en anläggning. De som hela tiden reflekterar över hur anläggningen låter eller
hur de tror de låter, givet att det aldrig går att veta vad fonogrammet bidrar
med.
Detta är ett problem för många och jag förmodar att det finns många grader
mellan att vara AN-drabbad och att inte tänka överhuvudtaget på anläggningen,
någonsin utan bara lyssna på musiken. Men min poäng är, att skapligt många
av hifi-människorna faktiskt sällan är helt musiklyssnade.
Att då fråga sig vad som händer när man istället tester blir lite fel eftersom de
i förekommande fall testat - alltid.
Men som finns det ju dels lyssnare som aldrig testar (i betydelsen sitter och
reflekterar över hur anläggningen nog låter) - de bara lyssnar på musik, och
det finns de som växlar mod - när de testar så gör de det, men annars så
tänker de inte på det. Talar alltså fortfarande om vanlig daglig musiklyssning.
- - -
Så då har vi motsatsen - att testa UTAN att reflektera över att man gör det.
Det låter kanske som någon som man inte kan göra, och i någon mån är det
väl så, men man kan göra det om man får "hjälp" av endera en testledare som
inte berättar om saken, eller av andra* omständigheter, typ slarv. Jag har fått
det senare flera gånger.
Det jag talar om är förstås suggestionstester, alltså sådana tester som man
kan göra avsiktigt för att undersöka hur stor påverkan eller skillnad man hör,
när man byter från t ex A till B (kända objekt) helt öppet - men utan att man
bytte på riktigt. Att göra lite suggestionstester är MYCKET lärorikt. Då finns
inte stresssituationen av blindlyssningar, man kan sitta och lyssna helt avslapp-
nat, och man hör ofta STORA skillnader! Skillnader som alltså inte finns. Och
det intressanta är att detta ju är den helt normala lyssningssituationen. Dock
tror jag att effekterna ibland avmattas med tiden, så även om suggestions-
effekterna kan vara MYCKET stora och man kan tycka att något rätt så dåligt
är rätt bra i det korta perspektivet så finns både invänjnings- och irritations-
fenomen. De förstnämnda är att man blir blindare för ett fel ju längre tid man
hör det. De sustnämnda är att man stör sig mer och mer på ett fel ju mera
man exponeras för det.
- - -
Sammanfattningsvis: Att vara i en testsituation kan skärpa sinnena, men den
blotta varseblivningen av testsituationen kan även sätta nervocitetseffekter i
gungning, och är man en prestige-person så kan man bli lite låst av sin önskan
att prestera och att imponera.
Men - mest vanligt tror jag dock det är, att de som upplever verkligheten på så
vis (att de nu plötsligt i en blindlyssningssituation hör mycket, mycket sämre än
de gjorde där de testade öppet) faktiskt bara förlorat de suggestionseffekter
som de förväxlade med ljudpåverkan när de lyssnade öppet.
Resultaten av suggestionsstudier visar detta. Det är inte att höra dåligt när en
testsituation sätter stress på lyssnaren, som är den dominerande effekten. Det
är att man inte längre upplever stora skillnader - de stora skillnader som berodde
på suggestion.
Talar generellt. I enskilda fall kan det se ut på olika sätt.
Hoppas just tankar, resonemang och fakta, var vad strmbrg ville se.
Vh, iö
- - - - -
*Ett exermpel på när man med "sitt eget slarvs hjälp" kan bli exponerad av
suggestionstester är när man t ex gjort en förändring som av något skäl
inte blir aktiverad, trots att man tror att den blivit det.
Då hör man inte sällan stora förändringar. Att ha fått uppleva sådana saker
kanske är den viktigaste öronöppnaren man kan ha turen att drabbas av.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).