Moderator: Redaktörer
Perfector skrev:Lyssna på högtalare med en viss musik och sedan komma hem och lyssna igen så har örat noll minne.
Om man kan växla mellan olika högtalare "on-the-fly" så hör man ju skillnad direkt.
Samma kan nog gälla om man har möjlighet att växla mellan förstärkare utan långa avbrott.
AndersP skrev:Hur ligger det till med detta?
Det kivas fortfarande om hur testlyssning av och jämförelser mellan olika apparater och tillbehör bör gå till. Jag känner ju igen mammas röst när hon ringer och om hon är snuvig tex.
Hur länge minns man hur en apparat låter? Hinner man koppla om anläggningen i ett lyssningstest under ett par minuters tid utan att glömma hur föregående apparat lät eller är det ett måste att ha speciell utrustning för momentan omkoppling för att få bättre resultat? Bör man långtidslyssna på en apparat för att kunna bilda sig en uppfattning eller är det öronen man då långtidslyssnar?
Tro, känslor, teorier och medicinska samt psykologiska fakta välkomnas. Kul med olika synpunkter.
AndersP skrev:Perfector skrev:Lyssna på högtalare med en viss musik och sedan komma hem och lyssna igen så har örat noll minne.
Om man kan växla mellan olika högtalare "on-the-fly" så hör man ju skillnad direkt.
Samma kan nog gälla om man har möjlighet att växla mellan förstärkare utan långa avbrott.
Hur långa är långa avbrott?
Nattlorden skrev:AndersP skrev:Perfector skrev:Lyssna på högtalare med en viss musik och sedan komma hem och lyssna igen så har örat noll minne.
Om man kan växla mellan olika högtalare "on-the-fly" så hör man ju skillnad direkt.
Samma kan nog gälla om man har möjlighet att växla mellan förstärkare utan långa avbrott.
Hur långa är långa avbrott?
Ett par sekunder.
Tangband skrev:AndersP skrev:Hur ligger det till med detta?
Det kivas fortfarande om hur testlyssning av och jämförelser mellan olika apparater och tillbehör bör gå till. Jag känner ju igen mammas röst när hon ringer och om hon är snuvig tex.
Hur länge minns man hur en apparat låter? Hinner man koppla om anläggningen i ett lyssningstest under ett par minuters tid utan att glömma hur föregående apparat lät eller är det ett måste att ha speciell utrustning för momentan omkoppling för att få bättre resultat? Bör man långtidslyssna på en apparat för att kunna bilda sig en uppfattning eller är det öronen man då långtidslyssnar?
Tro, känslor, teorier och medicinska samt psykologiska fakta välkomnas. Kul med olika synpunkter.
Det är intressant det du skriver om att du känner igen din mammas röst även om hon är förkyld.
Den inre referensen om hur något låter verkar ha ett väldigt långt minne. Jag är säker på att du känner igen din mamma även om hon skulle ringa sällan, flera år mellan samtalen spelar nog ingen roll.
Jag antar att för att skapa en inre referens hur något låter så måste man lyssna mycket, så man lär sig hur tex en fiol låter på riktigt.
Jag tillhör dem som anser att hörseln är ganska underskattad då det gäller att bedöma musik. Jag tror intuitivt att en lyssnare kan avgöra om något låter ”rätt” eller fel ganska omgående.
Därför anser jag att redan efter några ackord på en låt med välkänd musik i en hifibutik så kan vissa bedömningar göras. Låter gitarren som en mandolin ? Kan jag höra att musikern spelar med inlevelse, eller låter allt bara platt och tråkigt ?
Detta oavsett om rummet är akustikreglerat efter konstens alla regler eller ej.
Snabba A/B tester tenderar att fokusera på skillnader och inte känslor. Dvs en metod som du sällan använder då du lyssnar på musik.
Jag tror, efter bedömning med användandet av en inre referens hur något bör låta, att man sedan bör lyssna på musik under längre tid om man tex lyssnar via en viss apparatkombination. Det är ju så du lyssnar på musik på riktigt framför stereon. Skulle det då visa sig att det finns oacceptabla färgningar i anläggningen på något sätt som du inte kan leva med så kommer dessa fram vid långtidslyssningen.
Det är inte heller själva apparaterna som låter- den är inspelningen. Apparaterna återger med viss färgning det som är inspelat. Detta innebär att apparaterna alltid färgar mer eller mindre, och försämrar alltid.
Perfector skrev:Nattlorden skrev:AndersP skrev:Hur långa är långa avbrott?
Ett par sekunder.
Det är bara hörsägen
Nattlorden skrev:AndersP skrev:Perfector skrev:Lyssna på högtalare med en viss musik och sedan komma hem och lyssna igen så har örat noll minne.
Om man kan växla mellan olika högtalare "on-the-fly" så hör man ju skillnad direkt.
Samma kan nog gälla om man har möjlighet att växla mellan förstärkare utan långa avbrott.
Hur långa är långa avbrott?
Ett par sekunder.
paa skrev:Nattlorden skrev:AndersP skrev:Hur långa är långa avbrott?
Ett par sekunder.
Inte ens guldfiskar har så kort minne.
Tangband skrev:JM, hur skört och bedrägligt är egentligen den inre referensen ?
Jag syftar på trådskaparens exempel på igenkännande av en förkyld mamma via telefon.
Vissa musiker kan komma ihåg musik de hört för flera år sedan och spela utan noter , och nästan alla människor kan återskapa en melodi för sig själv, som man hört live eller på radion.
Är inte detta ett slags hörselminne ?
AndersP skrev:Kan det vara så att man känner igen vissa mönster och ljudkomponenter under lång tid och andra typer av ljudkomponenter bara något ögonblick?
paa skrev:Inte ens guldfiskar har så kort minne.
AndersP skrev:Ok, men jag är kanske mer inne på ljud i form av att jämföra apparater och inte på musiken i sig, att komma ihåg musik, stämmor och liknande.
Ogjort skrev:paa skrev:Inte ens guldfiskar har så kort minne.
Lite oförskämt mot guldfiskar kan jag tycka.
De (vissa Karpar) har ungefär samma intelligens som råttor (!)
Dvs ett mycket användbart och "långt" minne.
![]()
/Anders O.
Nattlorden skrev:Ogjort skrev:paa skrev:Inte ens guldfiskar har så kort minne.
Lite oförskämt mot guldfiskar kan jag tycka.
De (vissa Karpar) har ungefär samma intelligens som råttor (!)
Dvs ett mycket användbart och "långt" minne.
![]()
/Anders O.
Till skillnad från audiofiler då?![]()
![]()
![]()
![]()
Max_Headroom skrev:Annar bra är att lära sig hur olika fel låter genom att avsiktligt inducera dom. Dom flesta "audiofiler" har inte en aning, vilket ofta leder till påstådda lyssningintryck som framstår som löjliga. Kompression uppfattas (av misstag) som "detaljupplösning", dist blir bättre upplösning etc...
Börjar man mecka med sådant här avslöjas mycket av den humbug som florerar i branchen. OCh man upptäcker också hur mycket man kan (i en del fall) stöka med signalen utan att det är hörbart, eller hörtbart men låter helt OK.
AndersP skrev:Max_Headroom skrev:Annar bra är att lära sig hur olika fel låter genom att avsiktligt inducera dom. Dom flesta "audiofiler" har inte en aning, vilket ofta leder till påstådda lyssningintryck som framstår som löjliga. Kompression uppfattas (av misstag) som "detaljupplösning", dist blir bättre upplösning etc...
Börjar man mecka med sådant här avslöjas mycket av den humbug som florerar i branchen. OCh man upptäcker också hur mycket man kan (i en del fall) stöka med signalen utan att det är hörbart, eller hörtbart men låter helt OK.
Det där kommer jag ihåg från 90-talet. En dansk högtalare påstods ha mycket snabb och rapp bas. Fabrikanten hävdade att detta möjligjordes av de lätta basmembranen. Vad det visade sig handla om var en avsaknad av djupbas...
Upplevelser får dom flesta, men man bör vara försiktig med att knyta dom till fysikaliska egenskaper.
AndersP skrev:Självklart inte alltid, men kan vara EN av anledningarna till upplevelsen. Osäker på om jag själv hört "snabb" eller "artikulerad" djupbas någon gång förresten. Där behöver jag ett jämförelseobjekt att skifta till för att kunna känna vad som är vad tror jag. Vill väl hävda även här att skuren djupbas är en möjlig anledning till "artikulationen".
Ogjort skrev:De flesta verkar ha någon slags omedveten medvetenhet om klangliga minnen.
Vore iofs intressant att gräva djupare i - på riktigt liksom.
/Anders O.
darkg skrev:Ogjort skrev:De flesta verkar ha någon slags omedveten medvetenhet om klangliga minnen.
Vore iofs intressant att gräva djupare i - på riktigt liksom.
/Anders O.
Ogjort skrev:Jag tror det visst kan finnas mycket tydliga ”hörselminnen” av välkänt material. Även i fråga om klangavvikelser och liknande. Både hos en yrkesverksam ljudmekaniker och vem som helst med ljud eller musikintresse.
Vad grundar jag då detta antagande på?
Jo t.ex:
Min fru fick en dag en nostalgisk längtan efter Michael Jackson.
(något hon lyssnade rätt mycket på för 25-30 år sedan)
Så hon klickade igång ”bad” på Tidal och fortsatte plocka o dona runt om i huset.
Så ringer hon mig och frågar vad som kan ha blivit fel i hennes inställningar eller uppkoppling,
för det låter så fel. Illa rentutav. Inte alls som hon minns.
Det är inget fel på inställningar men Tidal serverar den ommastrade versionen.
Har du kvar din gamla CD, frågar jag.
-Ja.
Sätt på den istället.
Sagt o gjort…
Ja - NU låter det som det ska.
—
Jag sitter hemma hos en kompis som precis inhandlat Ino Pi60.
Jag spelar upp en för mig välkänd referenslåt.
Något låter fel - exakt VAD är svårt att peka på - men något ”känns” fel.
På kul prövar vi att hämta några madrasser och mildra bakväggsreflexen.
Häpp! Så låter det som mitt minne tycker att det ska.
—
En hel drös akustiska musiker av olika slag som vid inspelning väldigt ofta vill vrida till ljudet av sitt instrument så det närmar sig ljudkaraktären som den ter sig för utövaren istället för åhöraren.
—
De flesta verkar ha någon slags omedveten medvetenhet om klangliga minnen.
Vore iofs intressant att gräva djupare i - på riktigt liksom.
/Anders O.
AndersP skrev:Beskriv lukten i dom här amerikanska affärerna. Jag har liknande minnen från Hong Kong, men huruvida dom kan reproduceras vet jag inte.
DanNorman skrev:Tangband: Ett högpassfilter fördröjer faktiskt frekvenserna i passbandet upp till ett par oktaver över delningen (ofta bra sak vid delning mellanregister/diskant). Även tonkurvan påverkas flera oktaver upp. Jag antar att du mätt och kompenserat för det när du jämfört? Alltså eq:at upp basen efter du högpassfiltrerat den till samma nivå som innan.
AndersP skrev:Ett 4:e ordningens filter fördröjer visserligen fasen, men eftersom det är frågan om 180 grader för varje flank = 360 grader får det ju ingen praktisk betydelse.
AndersP skrev:Varför skulle man generellt behöva öka flankens q om man förutsätter raka tonkurvor? Jag kan förstå ett sånt resonemang om man vill högpassfiltrera en tonkurva som redan börjat sjunka vid delningsfrekvensen, men inte annars.
AndersP skrev:Hur skulle ett 8:ordningens filter generellt kunna påverka amplituden långt över delningsfrekvensen kraftigt? Det påståendet är ju felaktigt!
Tangband skrev:En förklaring är att slavbas och basreflexkonstruktioner erbjuder ingen dämpning av konen under avstämningen.
...
Anledningen till varför ett högpassfilter kan göra det bättre är säkert olika och flera. Har ett element tex problem med upphängningen i elementet kanske det beter sig illa under avstämningen.
Hur ligger det till med detta?
Det kivas fortfarande om hur testlyssning av och jämförelser mellan olika apparater och tillbehör bör gå till. Jag känner ju igen mammas röst när hon ringer och om hon är snuvig tex.
Hur länge minns man hur en apparat låter? Hinner man koppla om anläggningen i ett lyssningstest under ett par minuters tid utan att glömma hur föregående apparat lät eller är det ett måste att ha speciell utrustning för momentan omkoppling för att få bättre resultat? Bör man långtidslyssna på en apparat för att kunna bilda sig en uppfattning eller är det öronen man då långtidslyssnar?
JM skrev:Hörselorganen har ingen minnesbank. Ytter/mellan/inneröra är ett hörselorgan - en sorts sensor som relativt passivt förmedlar tryckvariationer i ett medium. Sannolikt finns andra "hörselorgan" som reagerar på tryckvariationer i ett medium och förmedlar information till hjärnan.
Ljudminnen som lagras i hjärnan är alltid färgade av hörselorganens status, kontexten och tidigare erfarenheter/minnen.
JM
jansch skrev:JM skrev:Hörselorganen har ingen minnesbank. Ytter/mellan/inneröra är ett hörselorgan - en sorts sensor som relativt passivt förmedlar tryckvariationer i ett medium. Sannolikt finns andra "hörselorgan" som reagerar på tryckvariationer i ett medium och förmedlar information till hjärnan.
Ljudminnen som lagras i hjärnan är alltid färgade av hörselorganens status, kontexten och tidigare erfarenheter/minnen.
JM
JM - Bearbetning/tolkning av hörselintrycket görs givetvis (?) inte av hörselorganet (innan signalen når hjärnan), lika lite som andra sinnen (t.ex. känselintryck) bearbetas innan det når hjärnan. Jag tar detta för givet och kan därför ha fel så jag vill därför ha en "uppläxning", som sig bör på Faktiskt.io, utifall jag har fel.
"Hörselminnet" borde vara en del av hjärnan....eller....
jansch skrev: Ju bättre det låter, d v s ju mindre ljudet är färgat desto sämre borde minnet komma ihåg hur det låter.
Harryup skrev:jansch skrev: Ju bättre det låter, d v s ju mindre ljudet är färgat desto sämre borde minnet komma ihåg hur det låter.
Får inte ihop det med att man kan komma ihåg levande musik i så fall. Så nej, det tror jag inte alls på. Men däremot när man särskilt kommit ihåg något låta bra har det kanske nödvändigtvis inte varit det mest ofärgade.
/Harryup
peterh skrev:Alltså, jag tycker att man kan inte säga hur en högtalare eller apparat låter förrän man använt den någon eller några veckor. Om man då börjar bli obekväm vet jag att detta skall inte behållas. Ett stort antal transistorburkar har
passerat genom åren, alla har åkt ut. Samma med högtalare, braun, kef stridbeck etc. När jag fick ett par
linelådor av Bo stannade denna cirkusen.
Har Ni samma intryck, att man uppnår ett "nirvana" när allting stämmer ?
goat76 skrev:peterh skrev:Alltså, jag tycker att man kan inte säga hur en högtalare eller apparat låter förrän man använt den någon eller några veckor. Om man då börjar bli obekväm vet jag att detta skall inte behållas. Ett stort antal transistorburkar har
passerat genom åren, alla har åkt ut. Samma med högtalare, braun, kef stridbeck etc. När jag fick ett par
linelådor av Bo stannade denna cirkusen.
Har Ni samma intryck, att man uppnår ett "nirvana" när allting stämmer ?
För mig är det nog som för peterh att det krävs ett flertal veckors lyssnande för att riktigt kunna avgöra om man föredrar en apparat/högtalare över en annan.
De kan mycket väl låta nästan identiska eller hyfsat olika vid en kortare lyssning där man snabbt byter mellan dem, men man riskerar i ett sånt test att fokusera på en eller ett fåtal detaljer i ljudbilden och man glömmer lätt bort helhetsljudet. Det blir en något stressad situation där man helt enkelt inte har tid att koncentrera sig på helheten.
Man kanske fokuserar lyssningen på basen, sången, små detaljer, separation mellan instrumenten, bredd och/eller djup i ljudbilden m.m.
Vid ett flertal korta byten kan man såklart välja att lyssna på olika beståndsdelar i musiken men det är svårt att finna lugnet för helheten i en så pass kort lyssning.
Det bästa är att lyssna i flera veckor på en apparat och aklimatisera sig, sen byta och lyssna på den andra lika länge. När man sen efter det byter tillbaka till den första apparaten så framgår det ofta med stor tydlighet vilken av dem man verkligen föredrar.
Tydliga dåliga tecken är när man börjar sålla fram de "snällare" och finare inspelningarna (inte nödvändigtvis tekniskt bättre), och man har inte längre lika ofta lust att lyssna på musik.
Tydliga tecken på uppnådd "nirvana" är när man inte sitter och funderar/analyserar en massa ljudtekniska detaljer, man njuter bara av musiken.
Det kan vara svårt att med tydlig beskrivning separera upplevelsen mellan två apparater med beskrivningar som "bättre bas", "bättre separation", "fler detaljer" o.s.v.
Det är svårt att sätta ord på vad skillnaden egentligen är, upplevelsen bara infinner sig och kvarstår och den går inte att upptäcka mellan snabba byten vid ett kortare lyssningstest.
Trådens ämne är hörselminnet men jag anser att det inte går att begränsa en musikupplevelse till endast hörseln.
Hörseln är bara ett av många sinnen, och man kan inte stänga av alla andra upplevelser man har vid det specifika tillfället bara för att man ska genomföra ett lyssningtest just på den dagen.
Sinnesstämning och hur fokuserad man är varierar och det är också en orsak till varför en längre lyssning över några dagar/veckor är att föredra.
AndersP skrev:...Jag känner ju igen mammas röst när hon ringer och om hon är snuvig...
Bagaget skrev:AndersP skrev:...Jag känner ju igen mammas röst när hon ringer och om hon är snuvig...
Vilket är rätt otroligt med tanke på det urusla ljudet i en telefonförbindelse, testa kritiskt med något annat än mammas röst ska du se.
jansch skrev:En fundering...
Om rösterna talar ett och samma språk, men ett språk som inte är besläktat med något språk vi kan. Har vi då betydlgt svårare att identifiera - visst har vi ?
Bagaget skrev:AndersP skrev:...Jag känner ju igen mammas röst när hon ringer och om hon är snuvig...
Vilket är rätt otroligt med tanke på det urusla ljudet i en telefonförbindelse, testa kritiskt med något annat än mammas röst ska du se.
Ogjort skrev:Så jag tror jag kan rekommendera Praktbotior som lämpliga i ljudtester...
(dom är påtagligt förtjusta i Nirvana och Reich men helt ointresserade av t.ex. Mello)
Kralle skrev:Ogjort skrev:Så jag tror jag kan rekommendera Praktbotior som lämpliga i ljudtester...
(dom är påtagligt förtjusta i Nirvana och Reich men helt ointresserade av t.ex. Mello)
Hur yttrar sig fiskens förtjusning? Rör sig ena fenan i takt med musiken?
goat76 skrev:peterh skrev:Alltså, jag tycker att man kan inte säga hur en högtalare eller apparat låter förrän man använt den någon eller några veckor. Om man då börjar bli obekväm vet jag att detta skall inte behållas. Ett stort antal transistorburkar har
passerat genom åren, alla har åkt ut. Samma med högtalare, braun, kef stridbeck etc. När jag fick ett par
linelådor av Bo stannade denna cirkusen.
Har Ni samma intryck, att man uppnår ett "nirvana" när allting stämmer ?
För mig är det nog som för peterh att det krävs ett flertal veckors lyssnande för att riktigt kunna avgöra om man föredrar en apparat/högtalare över en annan.
De kan mycket väl låta nästan identiska eller hyfsat olika vid en kortare lyssning där man snabbt byter mellan dem, men man riskerar i ett sånt test att fokusera på en eller ett fåtal detaljer i ljudbilden och man glömmer lätt bort helhetsljudet. Det blir en något stressad situation där man helt enkelt inte har tid att koncentrera sig på helheten.
Man kanske fokuserar lyssningen på basen, sången, små detaljer, separation mellan instrumenten, bredd och/eller djup i ljudbilden m.m.
Vid ett flertal korta byten kan man såklart välja att lyssna på olika beståndsdelar i musiken men det är svårt att finna lugnet för helheten i en så pass kort lyssning.
Det bästa är att lyssna i flera veckor på en apparat och aklimatisera sig, sen byta och lyssna på den andra lika länge. När man sen efter det byter tillbaka till den första apparaten så framgår det ofta med stor tydlighet vilken av dem man verkligen föredrar.
Tydliga dåliga tecken är när man börjar sålla fram de "snällare" och finare inspelningarna (inte nödvändigtvis tekniskt bättre), och man har inte längre lika ofta lust att lyssna på musik.
Tydliga tecken på uppnådd "nirvana" är när man inte sitter och funderar/analyserar en massa ljudtekniska detaljer, man njuter bara av musiken.
Det kan vara svårt att med tydlig beskrivning separera upplevelsen mellan två apparater med beskrivningar som "bättre bas", "bättre separation", "fler detaljer" o.s.v.
Det är svårt att sätta ord på vad skillnaden egentligen är, upplevelsen bara infinner sig och kvarstår och den går inte att upptäcka mellan snabba byten vid ett kortare lyssningstest.
Trådens ämne är hörselminnet men jag anser att det inte går att begränsa en musikupplevelse till endast hörseln.
Hörseln är bara ett av många sinnen, och man kan inte stänga av alla andra upplevelser man har vid det specifika tillfället bara för att man ska genomföra ett lyssningtest just på den dagen.
Sinnesstämning och hur fokuserad man är varierar och det är också en orsak till varför en längre lyssning över några dagar/veckor är att föredra.
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 16 gäster