Kristian skrev:gopnik skrev:Kristian skrev:Är det någon här som kan förklara detta för ett blåbär? (Kanske i så fall lyfta detta ämne till en separat tråd?)
"Upplösning" i den digitala domänen är nästan per definition det samma som SNR. Fler bit ger lägre brusgolv, och färre bit ger mer brus. Det är det enda bitdjupet gör. Det blir alltså inte sämre SNR plus någon annan kvalitetsförsämring, utan det blir helt enkelt bara lite sämre SNR. Hur mycket sämre har inte med insignalen att göra utan hur många bit den digitala volymkontrollen arbetar med.
Insignalens bitdjup styr bara hur mycket digitalt brus som finns på lagringsmediet. Det överskuggas typ alltid helt fullständigt av annat brus. Är det en mikrofon inblandad ens i någon del av inspelningen behöver man inte oroa sig så mycket för digitalt brus sen.
Hmmm, Jag tänker mig bitdjupet som amplitudens upplösning och samplingsfrekvensen som upplösningen för frekvens/tid. Är jag ute och cyklar då?
Mja, lite. Om så bara för att upplösning är ett så illa valt ord i sammanhanget. Därför satte jag kaninöron kring det.
Antalet bitar ger störavstånd (SNR) och samplingsfrekvensen ger bandbredd. Jag tycker inte om att kalla varken störavstånd eller bandbredd för "upplösning". Det ger helt fel associationer.
Kristian skrev:Hur jobbar en "digital" volymkontroll? Subtraherar den x antal dB från värdet i varje sampling?
Typ, ja.
Kristian skrev:Jag behöver nog förstå mer om A/D - D/A omvandling först. Vad representerar t.ex. en ensam sampling, t.ex. en 16bit sampling av 44100 st som tillsammans ska resultera i 1 sekunds monoljud?
Motsvarar värdet på samplingen signalens amplitud i det ögonblicket [...]
Ja, precis. Om signalen är kodad så, men vi kan för enkelhets skull säga att den är det. Och 16 bitar innebär en "upplösning" på mer än sextiofemtusendelars nivå (1/65k). Osäkerheten, alltså avrundningsfelet, upplösningsbristen eller vad man vill kalla det, kommer i slutändan gestalta sig som ett mycket svagt brus i signalen. Eftersom det slumpvis blir än lite för mycket och än lite för lite. Och det är ju vad brus är.
Kristian skrev:Krävs det mer än en sampling för att kunna återskapa ljudhändelsen i det givna ögonblicket som samplingen representerar, i detta fall 1/44100 sekund?
Nej. Ett sampel räcker. Förutsatt att frågan alltså var ungefär densamma som föregående. Sen är det givetvis så att för att få fram en komplex vågform över tid, vilken som helst, måste vi ju ha många samplingar, så att i varje fall tillräckliga delar av våglängderna liksom får plats. Vi måste veta hur stark signalen var innan den blev så stark som den är nu om signalen har förlopp som är längre än samplingstiden. Om vi bara har ett sampel på ... säg -3 dB, så skulle det ju kunna vara en halv svängning med extremt hög frekvens - eller kanske en extremt kort snutt DC. Vilket får vi reda på när vi även har resten av signalen. Och har vi inte det är ju en extremt kort snutt bandbreddsbegränsad DC och en halv svängning med väldigt hög frekvens faktiskt samma sak...
Kristian skrev:I så fall skulle ju alla i det ögonblicket förekommande frekvenser representeras av den enda samplingen eller hur fungerar det?
Precis. Vid varje givet tillfälle finns det bara en enda kombination aktuella frekvenser som kunnat ge vårt sampelvärde. Alla andra tänkbara signaler som skulle kunnat ge samma värde innebär frekvenser över halva samplingsfrekvensen. Så att så länge vi håller oss till regeln att nyttobandbredden mindre är halva samplingsfrekvensen, så blir signalen perfekt återskapad. Fast med lite brus då, på grund av bitdjupet.
Sen finns det oändliga djupdykningar att göra i alla möjliga latjo varianter på omvandling och kodning och filtrering och rotmos och fläsklägg ... men i väldigt stora drag är det nästan såhär.
.
, som andra redan skrivit.
