Har audiofiler dålig musiksmak?

[Zeeall]

Är det mäzzjass även hemma?

[Bill50x]

Njae. Audiofiler kanske lyssnar efter fel saker i musiken? Ungefär som att bedöma ett hus och bara koncentrera sig på färgen på fasaden. Eller hur huset "ser ut". Men glömma hur detta hus är anpassat till omgivningen och fungerar rent socialt.

/ B

[Nattlorden]

Nästan enbart som demo.

I dessa dagarna är det väntan på detta albumet.... kommer i övermorgon

[AndreasArvidsson]

Nej det tror jag inte alls. Att analysera en högtalare med testspår är inte alls samma sak som att lyssna för njutnings skull.

Det finns en del personer som gärna antyder att iom att de inte sysslar med sådant så är de lite mer intresserade av musiken, men sådant är struntprat. Att man vet hur man skall tvinga fram fel i en högtalare och analytiskt letar efter dessa vid utvärdering har inget med hur man lyssnar rent generellt att göra.

Jag lyssnar mest på metal.

[Morello]

popmetall?

[goat76]

Inte nödvändigtvis, men de sitter ofta med ljudanläggningar som låter jättefint på gles musik men där ljudet fullständigt brakar ihop när det spelas betydligt tätare musik.
Många audiofiler tvingas därmed lyssna på en begränsad andel välinspelad men gles musik för att allt annat låter illa och grötigt.

[Bill50x]

Inte nödvändigtvis, men de sitter ofta med ljudanläggningar som låter jättefint på gles musik men där ljudet fullständigt brakar ihop när det spelas betydligt tätare musik.
Många audiofiler tvingas därmed lyssna på en begränsad andel välinspelad men gles musik för att allt annat låter illa och grötigt.

Det är min erfarenhet också. helt plötsligt har hårdmetalrockaren med ny anläggning börjat spela kubansk jazz...

Att spela pling-plongmusik funkar i nästan alla anläggningar, dvs alla känner sig nöjda med vad dom har. Men för dem som önskar skaffa sig en bättre anläggning gäller det att spela komplex musik. Och känna efter: Berör musiken mig? Förstår jag vad den handlar om? Att sitta och lyssna efter hur en cymbal låter leder ingen vart.

/ B

[petersteindl]

Det är intressant att PK tränger sig på, även inom musik och musiksmak. Om saker inte kan kategoriseras som lagliga eller olagliga, etiska eller oetiska, gott eller ont eller som synd, så återstår ett slags PK för att rättfärdiggöra sin egen förträfflighet på bekostnad av andras. Ett slags kollektivnarcissism. Det gäller klädval, semesterortsval, matval, musiksmak, idrottsval, favoritklubbsval etc.

I delar av världen räknas det som rätt att mörda och utrota människor på grund av exempelvis musiksmak eller klädval eller annat hittepåval enkom i syfte att rättfärdiggöra sin egen förträfflighet där de som representerar olikt tänkande skall torteras och utrotas. Tiotals miljoner, ja hundratals miljoner människor slaktas, torteras, fängslas eller hålls i psykiskt och kroppsligt förtryck på grund av hittepå-PK. Är det verkligen det man vill förespråka och åstadkomma?

Jag har valt att spela låten Keith don’t go för ett hundratal personer under sommaren. Det är för investerare och andra ickehifimänniskor och undantagslöst alla har gillat musiken och njutit av ljudupplevelsen, en upplevelse ingen tidigare haft. Ingen av dessa hade hört musiken förut eller ens hört talas om artisten eller hört sådant ljud eller ens kunnat fantisera om att sådant ljud finns. Låten är ett mästerverk och texten likaså och jag är glad för att det finns inspelningar som ljudmässigt är så pass fulländade att de som hör den kan få en bra musikupplevelse. Den skapar intresse för det ljudfenomen som precis upplevts. Är det så här musik kan förmedlas?! Så är kommentarerna. Skivan är dessutom en liveupptagning. Jag spelar även opera, orkestermusik, jazz eller annat och normalt sett väljer jag låtar efter stundens ingivelse. Jag agerar DJ med publik och använder musik och ljudupplevelse för att bygga en stämning, den stämning som förmedlas av musikerna. Det jag väljer är inte enbart muzak eller hissmusik eller ordnat ljud som bryter en tystnad, en tystnad som för många upplevs med ångest.

Människan är invand/invaggad i ett ljudmiljöförstört samhälle där tystnad och naturljud skapar oro i människors själar. Musikkulinariska upplevelser tillhör en svunnen tid och de som gillar detta hånas öppet av sina egna genom det som kan tyckas vara små oskyldiga skämt, men redan där har ju värderingar slagit rot som skall rättfärdiggöra det roliga i det till synes oskyldiga lilla skämtet. Vad finns under ytan? Är skämtaren en bättre varelse?

Nu verkar det gå en slags PK-vind inom hifi att människor som gillar bra inspelningar skall fördummas och fördömas tillika med de artister som strävar efter bra inspelat ljud på sina skivor.

Det är inte ens roligt utan enkom förfärligt. Arma människosläkte som förleds av PK-profeter och PK-präster som trummar ut och sprider helt människofrånvända åsikter i nuvarande tidsordning då PK-lagar sätts. Är det ingen som förstår segregationens principer? Om man förstår, varför fortsätta sprida, om än på ett tillsynes harmlöst sätt. Men det är så segregation börjar. Tankar föds där man tilldelar saker värden enligt egna värdenormer, uttalas i ord och därefter verkställs i handling. Så skapas likasinnade grupperingar och utanförskap hos de icke initierade. Är det verkligen så vi vill skapa livsbetingelser för oss själva och för varandra?

Mvh
Peter

[Tangband]

Inte nödvändigtvis, men de sitter ofta med ljudanläggningar som låter jättefint på gles musik men där ljudet fullständigt brakar ihop när det spelas betydligt tätare musik.
Många audiofiler tvingas därmed lyssna på en begränsad andel välinspelad men gles musik för att allt annat låter illa och grötigt.

Jag tror många hifiintresserade TROR att de har en riktigt bra anläggning , speciellt om de lagt ut mycket pengar. Det är inte alls säkert att anläggningen är bra, speciellt om den inte är korrekt uppställd.

En varningssignal är som du beskriver- om bara speciella inspelningar kan avnjutas.

[Zeeall]

Det är intressant att PK tränger sig på, även inom musik och musiksmak. Om saker inte kan kategoriseras som lagliga eller olagliga, etiska eller oetiska, gott eller ont eller som synd, så återstår ett slags PK för att rättfärdiggöra sin egen förträfflighet på bekostnad av andras. Ett slags kollektivnarcissism. Det gäller klädval, semesterortsval, matval, musiksmak, idrottsval, favoritklubbsval etc.

I delar av världen räknas det som rätt att mörda och utrota människor på grund av exempelvis musiksmak eller klädval eller annat hittepåval enkom i syfte att rättfärdiggöra sin egen förträfflighet där de som representerar olikt tänkande skall torteras och utrotas. Tiotals miljoner, ja hundratals miljoner människor slaktas, torteras, fängslas eller hålls i psykiskt och kroppsligt förtryck på grund av hittepå-PK. Är det verkligen det man vill förespråka och åstadkomma?

Jag har valt att spela låten Keith don’t go för ett hundratal personer under sommaren. Det är för investerare och andra ickehifimänniskor och undantagslöst alla har gillat musiken och njutit av ljudupplevelsen, en upplevelse ingen tidigare haft. Ingen av dessa hade hört musiken förut eller ens hört talas om artisten eller hört sådant ljud eller ens kunnat fantisera om att sådant ljud finns. Låten är ett mästerverk och texten likaså och jag är glad för att det finns inspelningar som ljudmässigt är så pass fulländade att de som hör den kan få en bra musikupplevelse. Den skapar intresse för det ljudfenomen som precis upplevts. Är det så här musik kan förmedlas?! Så är kommentarerna. Skivan är dessutom en liveupptagning. Jag spelar även opera, orkestermusik, jazz eller annat och normalt sett väljer jag låtar efter stundens ingivelse. Jag agerar DJ med publik och använder musik och ljudupplevelse för att bygga en stämning, den stämning som förmedlas av musikerna. Det jag väljer är inte enbart muzak eller hissmusik eller ordnat ljud som bryter en tystnad, en tystnad som för många upplevs med ångest.

Människan är invand/invaggad i ett ljudmiljöförstört samhälle där tystnad och naturljud skapar oro i människors själar. Musikkulinariska upplevelser tillhör en svunnen tid och de som gillar detta hånas öppet av sina egna genom det som kan tyckas vara små oskyldiga skämt, men redan där har ju värderingar slagit rot som skall rättfärdiggöra det roliga i det till synes oskyldiga lilla skämtet. Vad finns under ytan? Är skämtaren en bättre varelse?

Nu verkar det gå en slags PK-vind inom hifi att människor som gillar bra inspelningar skall fördummas och fördömas tillika med de artister som strävar efter bra inspelat ljud på sina skivor.

Det är inte ens roligt utan enkom förfärligt. Arma människosläkte som förleds av PK-profeter och PK-präster som trummar ut och sprider helt människofrånvända åsikter i nuvarande tidsordning då PK-lagar sätts. Är det ingen som förstår segregationens principer? Om man förstår, varför fortsätta sprida, om än på ett tillsynes harmlöst sätt. Men det är så segregation börjar. Tankar föds där man tilldelar saker värden enligt egna värdenormer, uttalas i ord och därefter verkställs i handling. Så skapas likasinnade grupperingar och utanförskap hos de icke initierade. Är det verkligen så vi vill skapa livsbetingelser för oss själva och för varandra?

Mvh
Peter

Lugn nu... Det är en skämtbild om att det spelas väldigt enformig musik på hifimässor... Och eventuellt hemma.

[Tangband]

Det är väl även en smaksak vad som är bra musik ?

Jag gillar Diana Krall, fast hon spelas på hifimässor och kanske benämns som audiofil-musik. Jag gillar däremot verkligen inte infected muschrooms som verkar poppis här. Jag gillar även AC/DC och Bach.

[Max_Headroom]

Delvis, ja. Men folk har gasnka dålig musiksmak generellt. Det kan faktiskt vara så att en och annan audiofil har halkat in på lite bättre musik via välljudet, men då mer av misstag än något annat.

Men, det är ju så att mången audiofil spalr musik med bra ispelningar, eller sådant man tror är bra inspelningar (vet ett exempel på en skiva som användes som deom för att visa på "bra dynamik", en skiva som nästan helt saknar dynamik. Demo-snubben hade uppenbarlingen inte en aning om hur en inspelning med bra dynamik låter). Alltså, man lyssnar på hur bra det låter, inte på musiken. Och ibland (ofta?) kanske man inte ens tycker att muzaken är speciellt bra. Men fint och imponerande låter det... Du kommer inte att få speciellt många att erkänna att det är på det här sättet, men det är det.

[Tangband]

Delvis, ja. Men folk har gasnka dålig musiksmak generellt. Det kan faktiskt vara så att en och annan audiofil har halkat in på lite bättre musik via välljudet, men då mer av misstag än något annat.

Men, det är ju så att mången audiofil spalr musik med bra ispelningar, eller sådant man tror är bra inspelningar (vet ett exempel på en skiva som användes som deom för att visa på "bra dynamik", en skiva som nästan helt saknar dynamik. Demo-snubben hade uppenbarlingen inte en aning om hur en inspelning med bra dynamik låter). Alltså, man lyssnar på hur bra det låter, inte på musiken. Och ibland (ofta?) kanske man inte ens tycker att muzaken är speciellt bra. Men fint och imponerande låter det... Du kommer inte att få speciellt många att erkänna att det är på det här sättet, men det är det.

Detdär är ju intressant. Har man anläggningen för att spela upp häftiga ljud eller njuta av musik ? Måste erkänna att jag vid en massa sinus-svep nästan tappade bort musiken ett tag

[Zeeall]

Relaterad artikel

https://www.stereophile.com//content/do ... -again-sam

[Morello]

Bara jag som tycker det är ganska problematiskt att tala om god respektive dålig musiksmak; vem bestämmer vad som är bra respektive dåligt? Det torde vara upp till varje enskild lyssnare att avgöra.

[petersteindl]

Det är intressant att PK tränger sig på, även inom musik och musiksmak. Om saker inte kan kategoriseras som lagliga eller olagliga, etiska eller oetiska, gott eller ont eller som synd, så återstår ett slags PK för att rättfärdiggöra sin egen förträfflighet på bekostnad av andras. Ett slags kollektivnarcissism. Det gäller klädval, semesterortsval, matval, musiksmak, idrottsval, favoritklubbsval etc.

I delar av världen räknas det som rätt att mörda och utrota människor på grund av exempelvis musiksmak eller klädval eller annat hittepåval enkom i syfte att rättfärdiggöra sin egen förträfflighet där de som representerar olikt tänkande skall torteras och utrotas. Tiotals miljoner, ja hundratals miljoner människor slaktas, torteras, fängslas eller hålls i psykiskt och kroppsligt förtryck på grund av hittepå-PK. Är det verkligen det man vill förespråka och åstadkomma?

Jag har valt att spela låten Keith don’t go för ett hundratal personer under sommaren. Det är för investerare och andra ickehifimänniskor och undantagslöst alla har gillat musiken och njutit av ljudupplevelsen, en upplevelse ingen tidigare haft. Ingen av dessa hade hört musiken förut eller ens hört talas om artisten eller hört sådant ljud eller ens kunnat fantisera om att sådant ljud finns. Låten är ett mästerverk och texten likaså och jag är glad för att det finns inspelningar som ljudmässigt är så pass fulländade att de som hör den kan få en bra musikupplevelse. Den skapar intresse för det ljudfenomen som precis upplevts. Är det så här musik kan förmedlas?! Så är kommentarerna. Skivan är dessutom en liveupptagning. Jag spelar även opera, orkestermusik, jazz eller annat och normalt sett väljer jag låtar efter stundens ingivelse. Jag agerar DJ med publik och använder musik och ljudupplevelse för att bygga en stämning, den stämning som förmedlas av musikerna. Det jag väljer är inte enbart muzak eller hissmusik eller ordnat ljud som bryter en tystnad, en tystnad som för många upplevs med ångest.

Människan är invand/invaggad i ett ljudmiljöförstört samhälle där tystnad och naturljud skapar oro i människors själar. Musikkulinariska upplevelser tillhör en svunnen tid och de som gillar detta hånas öppet av sina egna genom det som kan tyckas vara små oskyldiga skämt, men redan där har ju värderingar slagit rot som skall rättfärdiggöra det roliga i det till synes oskyldiga lilla skämtet. Vad finns under ytan? Är skämtaren en bättre varelse?

Nu verkar det gå en slags PK-vind inom hifi att människor som gillar bra inspelningar skall fördummas och fördömas tillika med de artister som strävar efter bra inspelat ljud på sina skivor.

Det är inte ens roligt utan enkom förfärligt. Arma människosläkte som förleds av PK-profeter och PK-präster som trummar ut och sprider helt människofrånvända åsikter i nuvarande tidsordning då PK-lagar sätts. Är det ingen som förstår segregationens principer? Om man förstår, varför fortsätta sprida, om än på ett tillsynes harmlöst sätt. Men det är så segregation börjar. Tankar föds där man tilldelar saker värden enligt egna värdenormer, uttalas i ord och därefter verkställs i handling. Så skapas likasinnade grupperingar och utanförskap hos de icke initierade. Är det verkligen så vi vill skapa livsbetingelser för oss själva och för varandra?

Mvh
Peter

Lugn nu... Det är en skämtbild om att det spelas väldigt enformig musik på hifimässor... Och eventuellt hemma.

Jag vet att det är en skämtbild. Det kan man inte undgå att se under förutsättning att tröjan används i rätt kontext, t.ex. på hifimässor. Jag ser dock inte det roliga. Jag instämmer inte att det är enformig musik som väljs för att spelas på mässor. Däremot kan valet av musik ske på ett enformigt sätt av utställarna, utan att musiken för den skull i sig skulle vara enformig.

Jag har ställt ut på många hifi-mässor genom åren och besökt än mer. Ofta vill konsument höra något de känner igen och klagar om de inte får höra samma musik som spelas i de andra rummen. Andra klagar på att inte alla väljer att spela olika musik som dessutom satisfierar kravet att ingen mässbesökare hört musiken dessförinnan. De säger inte så rakt ut, men det som sägs kan direkt motsvara det jag nyss skrivit.

Däremot har hans tröja skapat eftertänksamhet. Hur uppstår egentligen roligheter? När skall man skratta? Har folk dålig musiksmak? Vem bestämmer det? Har folk bra musiksmak? Vem bestämmer det? Ser precis att Morello redan påtalat detta.

Med vänlig hälsning
Peter

[Bill50x]

Nu verkar det gå en slags PK-vind inom hifi att människor som gillar bra inspelningar skall fördummas och fördömas tillika med de artister som strävar efter bra inspelat ljud på sina skivor.

Hm, hänger inte med. Det är väl inget fel med bra inspelningar? Problemet är att riktigt bra inspelningar låter bra på nästan vilken anläggning som helst. I det här fallet kan man verkligen prata "Linn-språk" dvs Source First. En riktigt bra anläggning enligt samma synsätt låter också ljudmässigt bra, dvs en trombon låter som i verkligheten och så vidare. Men hur beskriver man att en anläggning, eller enskild apparat, ställer till musiken så det blir kaos? Kan man då tänka sig att man kan offra lite av detaljåtergivningen om man istället får mer ordning och reda i musiken?

Till exempel, jag tog med mig min cd-spelare till en kamrat och jämförde denna med hans lika dyra Sony-spelare. Våra spelare lät extremt lika rent ljudmässigt. Men när vi lyssnade på en gammal jazz-platta, där vi började med min spelare, så var det en väsensskillnad i hur vi uppfattade musiken. Min kamrat hörde inte alls skillnaden för han lyssnade efter ljudet, medan jag som inte är så jätteintresserad av denna musik mest lyssnade efter "kan jag tänka mig lyssna på denna musik?". Och det var en stor skillnad i hur man (jag) uppfattade musiken.

Vad jag vill ha sagt är att om man bara lyssnar efter "ljudet" så kan man gå miste efter andra aspekter i musiken. Det handlar inte om att se dem som lyssnar efter hur triangeln låter som dumma, snarare att man kanske lyssnar efter andra kvaliteter. Alla blir saliga på sin tro, sas.

Återigen, det handlar inte om att fördöma bra inspelningar utan snarare att plocka ur det bästa ur mindre bra inspelningar!

/ B

[i]

Bara jag som tycker det är ganska problematiskt att tala om god respektive dålig musiksmak; vem bestämmer vad som är bra respektive dåligt? Det torde vara upp till varje enskild lyssnare att avgöra.

Naturligtvis. Men jag har inte upplevt att man när man pratat (då i forum på faktiskt.io:s nivå) om dålig musiksmak menat det seriöst. Dvs det har funnits en underförstådd självironi - när det inte varit rent skämtsamt.

[petersteindl]

Relaterad artikel

https://www.stereophile.com//content/do ... -again-sam

Där finns med följande låt som Stereophile tycker bör spelas på mässor

...and that perfect summertime track, "O Helga Natt" (O Holy Night), from Proprius Records' Cantate Domino.

Den låten har jag demat ofta på mässor. Tack Bertil Alving. Jag använder ofta Bertil Alvings inspelningar. Bertil finns på forumet men inte så ofta numera. Jag har även haft förmånen att höra många av hans masterband.

Vi har tillsammans demat Bertils masterband på hifi-mässa i Berlin då det begav sig. Snell typ A2 har sällan låtit så fulländat och besökare satt bänkade hela dagarna igenom, djupt inne i musiken och med gråten i blicken kom fram och tog i hand och tackade för en enastående upplevelse de haft. Det var på 80-talet då det fortfarande var uppdelat i Öst och Väst. Besökarna hade fått visum och kom från Öst och de levde hela året på denna musikupplevelse och räknade med att återkomma nästa gång året därpå. De var mycket välkomna.

Då var vi inte kaxiga och var glada över att vi tog beslutet att alla som valde att spendera hela dagarna hos oss var välkomna. Det var ett stort och fantastiskt bra rum. Då spelade jag allsköns musik.

Med vänlig hälsning
Peter

[Kraniet]

För mig har hifi-intresset betytt att min musiksmak inkluderar nästan all sorts musik.

[petersteindl]

Nu verkar det gå en slags PK-vind inom hifi att människor som gillar bra inspelningar skall fördummas och fördömas tillika med de artister som strävar efter bra inspelat ljud på sina skivor.

Hm, hänger inte med. Det är väl inget fel med bra inspelningar? Problemet är att riktigt bra inspelningar låter bra på nästan vilken anläggning som helst. I det här fallet kan man verkligen prata "Linn-språk" dvs Source First. En riktigt bra anläggning enligt samma synsätt låter också ljudmässigt bra, dvs en trombon låter som i verkligheten och så vidare. Men hur beskriver man att en anläggning, eller enskild apparat, ställer till musiken så det blir kaos? Kan man då tänka sig att man kan offra lite av detaljåtergivningen om man istället får mer ordning och reda i musiken?

Till exempel, jag tog med mig min cd-spelare till en kamrat och jämförde denna med hans lika dyra Sony-spelare. Våra spelare lät extremt lika rent ljudmässigt. Men när vi lyssnade på en gammal jazz-platta, där vi började med min spelare, så var det en väsensskillnad i hur vi uppfattade musiken. Min kamrat hörde inte alls skillnaden för han lyssnade efter ljudet, medan jag som inte är så jätteintresserad av denna musik mest lyssnade efter "kan jag tänka mig lyssna på denna musik?". Och det var en stor skillnad i hur man (jag) uppfattade musiken.

Vad jag vill ha sagt är att om man bara lyssnar efter "ljudet" så kan man gå miste efter andra aspekter i musiken. Det handlar inte om att se dem som lyssnar efter hur triangeln låter som dumma, snarare att man kanske lyssnar efter andra kvaliteter. Alla blir saliga på sin tro, sas.

Återigen, det handlar inte om att fördöma bra inspelningar utan snarare att plocka ur det bästa ur mindre bra inspelningar!

/ B

Det där är tumregler som jag inte ställer upp på. Dessutom inser jag inte problemet. Det du säger är att om alla inspelningar vore bra så skulle nästan vilka anläggningar som helst låta bra på alla inspelningar. Sedan kallar du det för ett problem. Jag ser det i så fall snarast som en lösning där problemen inte längre finns. Men tyvärr ser jag inte att verkligheten fungerar så.

Ljudet är en bärvåg som bär musiken. Jag lyssnar på musiken och kan därmed klassificera bärvågen som varandes i överensstämmelse med vad jag vill, eller inte i överensstämmelse.

Ofta får jag en känsla av att Linnanhängare lyssnar så intensivt efter "musiken" att musiken går förlorad. För mig är det en totalupplevelse som egentligen endast uppnås då man varken lyssnar efter musiken eller på ljudet. Det uppstår en känsla inombords. Den går förlorad om jag lyssnar på ljudet eller efter musiken. Jag använder i detta fall ordet 'efter' istället för ordet 'på', eftersom det i vissa kretsar lyssnas som om musiken är ett bedömningskriterium som skall rangordnas. Detta sa jag redan 1980 personligen till Ivor Tiefenbrun då jag besökte Linn. Jag vågade ifrågasätta det jag inte tyckte var bra och jag vägrade att stöpas i Linngjutformar. Ävenså, fick jag fina presenter från Ivor och jag godkändes för att handla Linnprodukter direkt från Linn och att även distribuera dessa. Det varade dock inte så länge eftersom jag även sålde Systemdek.

Med vänlig hälsning
Peter

[Bill50x]

Bara jag som tycker det är ganska problematiskt att tala om god respektive dålig musiksmak; vem bestämmer vad som är bra respektive dåligt? Det torde vara upp till varje enskild lyssnare att avgöra.

Absolut. Jag tycker direkt illa om vissa musikstilar men anser att de som gillar denna är i sin fulla rätt. Att man sedan skojar om saken får entusiasterna till denna musik ta. Mycken av den musik jag gillar går knappast hem i stugorna så jag är ganska van med kritik och sura kommentarer

Med tilltagande ålder har jag dock blivit mer flexibel så kanske det rent allmänt är en tidsfråga?

/ B

[petersteindl]

Bara jag som tycker det är ganska problematiskt att tala om god respektive dålig musiksmak; vem bestämmer vad som är bra respektive dåligt? Det torde vara upp till varje enskild lyssnare att avgöra.

Absolut. Jag tycker direkt illa om vissa musikstilar men anser att de som gillar denna är i sin fulla rätt. Att man sedan skojar om saken får entusiasterna till denna musik ta. Mycken av den musik jag gillar går knappast hem i stugorna så jag är ganska van med kritik och sura kommentarer

Med tilltagande ålder har jag dock blivit mer flexibel så kanske det rent allmänt är en tidsfråga?

/ B

Ja, jag proklamerar härmed att du ges rättigheten att gilla den musik du gillar.

[Bill50x]

Det där är tumregler som jag inte ställer upp på. Dessutom inser jag inte problemet. Det du säger är att om alla inspelningar vore bra så skulle nästan vilka anläggningar som helst låta bra på alla inspelningar. Sedan kallar du det för ett problem. Jag ser det i så fall snarast som en lösning där problemen inte längre finns. Men tyvärr ser jag inte att verkligheten fungerar så.

Ofta får jag en känsla av att Linnanhängare lyssnar så intensivt efter "musiken" att musiken går förlorad. För mig är det en totalupplevelse som egentligen endast uppnås då man varken lyssnar efter musiken eller på ljudet. Det uppstår en känsla inombords. Den går förlorad om jag lyssnar på ljudet eller efter musiken.

Om alla inspelningar vore riktigt bra skulle kraven på anläggningar vara mycket mindre, ja. En riktigt bra inspelning låter ju bra i en köksradio (lätt överdrift, men...).

Men, "låter bra" är en mycket relativ åsikt. Det handlar mycket om vilka kompromisser man är villig att göra. En hög brusnivå (knappast aktuellt idag, bara för diskussionen) är ett problem på gles körmusik men knappast på metal doom. Så mycket är ju avhängigt vilken musik man lyssnar på. Och vilka tillkortakommanden man är villig att acceptera. Och nej, jag ser inte bra inspelningar som ett problem, bara när de används för utvärderingar av anläggningar (eller del därav).

Sitter och lyssnar på Gejoma's "Saleya"* just nu och den låter fantastiskt engagerande i mina datorhögtalare. Rent ljudmässigt sämre än i min anläggning men mer engagerande. Så vilken anläggning är "bäst"?

/ B

*En skiva som är inspelad analogt, mixad och mastrad analogt och utgiven på vinyl. Och som jag har rippat till flac så jag kan spela den i min dator och via strömmare till anläggningen när jag inte orkar "vinylspela".

[petersteindl]

Det där är tumregler som jag inte ställer upp på. Dessutom inser jag inte problemet. Det du säger är att om alla inspelningar vore bra så skulle nästan vilka anläggningar som helst låta bra på alla inspelningar. Sedan kallar du det för ett problem. Jag ser det i så fall snarast som en lösning där problemen inte längre finns. Men tyvärr ser jag inte att verkligheten fungerar så.

Ofta får jag en känsla av att Linnanhängare lyssnar så intensivt efter "musiken" att musiken går förlorad. För mig är det en totalupplevelse som egentligen endast uppnås då man varken lyssnar efter musiken eller på ljudet. Det uppstår en känsla inombords. Den går förlorad om jag lyssnar på ljudet eller efter musiken.

Om alla inspelningar vore riktigt bra skulle kraven på anläggningar vara mycket mindre, ja. En riktigt bra inspelning låter ju bra i en köksradio (lätt överdrift, men...).

Men, "låter bra" är en mycket relativ åsikt. Det handlar mycket om vilka kompromisser man är villig att göra. En hög brusnivå (knappast aktuellt idag, bara för diskussionen) är ett problem på gles körmusik men knappast på metal doom. Så mycket är ju avhängigt vilken musik man lyssnar på. Och vilka tillkortakommanden man är villig att acceptera. Och nej, jag ser inte bra inspelningar som ett problem, bara när de används för utvärderingar av anläggningar (eller del därav).

Sitter och lyssnar på Gejoma's "Saleya"* just nu och den låter fantastiskt engagerande i mina datorhögtalare. Rent ljudmässigt sämre än i min anläggning men mer engagerande. Så vilken anläggning är "bäst"?

/ B

*En skiva som är inspelad analogt, mixad och mastrad analogt och utgiven på vinyl. Och som jag har rippat till flac så jag kan spela den i min dator och via strömmare till anläggningen när jag inte orkar "vinylspela".

Det beror på vad du för ögonblicket vill uppnå i livet. Man kan fundera på orsak. Samband mellan orsak och verkan. Vill jag ha upplevelsen så skulle anläggningen ses över och i avvaktan på ljudmedicin så funkar datorhögtalarna.

Med vänlig hälsning
Peter

[RogerGustavsson]

Sitter och lyssnar på Gejoma's "Saleya"* just nu och den låter fantastiskt engagerande i mina datorhögtalare. Rent ljudmässigt sämre än i min anläggning men mer engagerande. Så vilken anläggning är "bäst"?

/ B

*En skiva som är inspelad analogt, mixad och mastrad analogt och utgiven på vinyl. Och som jag har rippat till flac så jag kan spela den i min dator och via strömmare till anläggningen när jag inte orkar "vinylspela".

Fast den finns väl även digitalt? https://www.discogs.com/Gejoma-Saleya/release/11181825
Ligger också på Tidal/Spotify. Vi har nog olika smak, den inspelningen är för mig väl tillbakalutad och slätstruken.

[Bill50x]

Fast den finns väl även digitalt? https://www.discogs.com/Gejoma-Saleya/release/11181825
Ligger också på Tidal/Spotify. Vi har nog olika smak, den inspelningen är för mig väl tillbakalutad och slätstruken.

Den kanske finns digitalt, det har jag inte kollat eftersom jag är nöjd med vad jag har.

Och ja, den är lite slätstruken, medhåll. Men i sweetspot mellan mina datorhögtalare så svänger det ganska bra. Min huvudanläggning är lite "baktung" just nu. Det blev så när jag stoppade SD-fötter under högtalarna. Rent ljudmässigt är det bättre med mer detaljerad bas men samtidigt lite mulligare ljud som inte bidrar till upplevelsen. Ska testa lite andra lösningar i veckan, nu när jag är gräsänkling

/ B

[genstruktur]

...and that perfect summertime track, "O Helga Natt" (O Holy Night), from Proprius Records' Cantate Domino.

Den låten har jag demat ofta på mässor. Tack Bertil Alving. Jag använder ofta Bertil Alvings inspelningar. Bertil finns på forumet men inte så ofta numera. Jag har även haft förmånen att höra många av hans masterband.


Med vänlig hälsning
Peter

Har du någon länk exakt till vilken det är?

Eller är det denna? https://open.spotify.com/album/5n9hV4so ... mVgECriPXA

Edit: Den kanske? https://naxosdirect.se/items/cantate-domino-15792
De ser lika ut men ändå inte

[PerStromgren]

Sitter och lyssnar på Gejoma's "Saleya"* just nu och den låter fantastiskt engagerande i mina datorhögtalare. Rent ljudmässigt sämre än i min anläggning men mer engagerande. Så vilken anläggning är "bäst"?

/ B

*En skiva som är inspelad analogt, mixad och mastrad analogt och utgiven på vinyl. Och som jag har rippat till flac så jag kan spela den i min dator och via strömmare till anläggningen när jag inte orkar "vinylspela".

Fast den finns väl även digitalt? https://www.discogs.com/Gejoma-Saleya/release/11181825
Ligger också på Tidal/Spotify. Vi har nog olika smak, den inspelningen är för mig väl tillbakalutad och slätstruken.

Den har dock den fördelen att man hör att cymbalerna är tillverkade av metall!

[dewpo]

Bara jag som tycker det är ganska problematiskt att tala om god respektive dålig musiksmak; vem bestämmer vad som är bra respektive dåligt? Det torde vara upp till varje enskild lyssnare att avgöra.

Visst det det tycker nog de flesta!
Men man skall inte sticka under stolen med att det funnits och finns kulturkonservativa som när ny changers växt fram -
öppet eller i det fördolda, Aktivit försökt misskreditera de som gillat det nya!
Om dessa nu istället kallas stofiler eller något annat nedlåtande så tycker jag att de har förtjänat det.

Men jag tycker inte att audiofiler har dålig musiksmak, Däremot tycker jag de ofta har onödigt inskränkt, Smal musiksmak!

[manix]

Har du någon länk exakt till vilken det är?

Eller är det denna? https://open.spotify.com/album/5n9hV4so ... mVgECriPXA

Edit: Den kanske? https://naxosdirect.se/items/cantate-domino-15792
De ser lika ut men ändå inte

https://open.spotify.com/track/7LsS78P5 ... yd5nc5j5zg
Cantique de Noël (Sung in Swedish), låt nummer 9, även kallad Adams julsång eller O Helga Natt

[Conan]

Delvis, ja. Men folk har gasnka dålig musiksmak generellt. Det kan faktiskt vara så att en och annan audiofil har halkat in på lite bättre musik via välljudet, men då mer av misstag än något annat.

Men, det är ju så att mången audiofil spalr musik med bra ispelningar, eller sådant man tror är bra inspelningar (vet ett exempel på en skiva som användes som deom för att visa på "bra dynamik", en skiva som nästan helt saknar dynamik. Demo-snubben hade uppenbarlingen inte en aning om hur en inspelning med bra dynamik låter). Alltså, man lyssnar på hur bra det låter, inte på musiken. Och ibland (ofta?) kanske man inte ens tycker att muzaken är speciellt bra. Men fint och imponerande låter det... Du kommer inte att få speciellt många att erkänna att det är på det här sättet, men det är det.

Detdär är ju intressant. Har man anläggningen för att spela upp häftiga ljud eller njuta av musik ? Måste erkänna att jag vid en massa sinus-svep nästan tappade bort musiken ett tag

En musikälskare använder ljudanläggningen till att lyssna på musik. En audiofil använder musik till att lyssna på ljudanläggningen. Det är inte svårare än så och ingen har "fel". Man kan dessutom vara både musikälskare och audiofil samtidigt fast det kan bli lite splittrat.

[Nattlorden]

Delvis, ja. Men folk har gasnka dålig musiksmak generellt. Det kan faktiskt vara så att en och annan audiofil har halkat in på lite bättre musik via välljudet, men då mer av misstag än något annat.

Men, det är ju så att mången audiofil spalr musik med bra ispelningar, eller sådant man tror är bra inspelningar (vet ett exempel på en skiva som användes som deom för att visa på "bra dynamik", en skiva som nästan helt saknar dynamik. Demo-snubben hade uppenbarlingen inte en aning om hur en inspelning med bra dynamik låter). Alltså, man lyssnar på hur bra det låter, inte på musiken. Och ibland (ofta?) kanske man inte ens tycker att muzaken är speciellt bra. Men fint och imponerande låter det... Du kommer inte att få speciellt många att erkänna att det är på det här sättet, men det är det.

Sen har vi ett annat problem i diskussionen, nämligen att när man pratar om det så skiljs det sällan mellan makrodynamik och mikrodynamik. Om du har en låt som börjar väldigt svagt och ökar sakta och försiktigt upp till att avsluta högt... så kan du mäta dig fram till en hög dynamik för spåret... det kanske dock inte matchar det som de flesta tänker på... utan då är det mer hur pass stora skillnader i dynamik som finns i en väsentligt kortare tidsrymd. Finns det partier som går från stillsamt till väldigt högt i ett nafs? Och kanske... ligger peakarna väsentligt över den övriga "dynamikkorven" ?

Är ett stycke som varierar lokalt 'konstant' inom 3dB i kort tidsrymd men byter "medelvolym" med 30dB från spårets början till slutet mer eller mindre dynamiskt än ett stycke som ligger 'konstant' inom 3dB men har enstaka peakar 30dB högre?

[petersteindl]

...and that perfect summertime track, "O Helga Natt" (O Holy Night), from Proprius Records' Cantate Domino.

Den låten har jag demat ofta på mässor. Tack Bertil Alving. Jag använder ofta Bertil Alvings inspelningar. Bertil finns på forumet men inte så ofta numera. Jag har även haft förmånen att höra många av hans masterband.


Med vänlig hälsning
Peter

Har du någon länk exakt till vilken det är?

Eller är det denna? https://open.spotify.com/album/5n9hV4so ... mVgECriPXA

Edit: Den kanske? https://naxosdirect.se/items/cantate-domino-15792
De ser lika ut men ändå inte

Båda är samma inspelning och det är inspelningen ifråga. Det kan dock vara olika masteringar.

Med vänlig hälsning
Peter

[Jansson]

Det finns inget objektivt konsensus som definierar vad som är bra eller dålig musik.

Lika lite som vad som är bra eller dålig konst, bildkonst, teater, film etc etc.
Därför kan en person inte heller ha dålig musiksmak.

[Tangband]

Delvis, ja. Men folk har gasnka dålig musiksmak generellt. Det kan faktiskt vara så att en och annan audiofil har halkat in på lite bättre musik via välljudet, men då mer av misstag än något annat.

Men, det är ju så att mången audiofil spalr musik med bra ispelningar, eller sådant man tror är bra inspelningar (vet ett exempel på en skiva som användes som deom för att visa på "bra dynamik", en skiva som nästan helt saknar dynamik. Demo-snubben hade uppenbarlingen inte en aning om hur en inspelning med bra dynamik låter). Alltså, man lyssnar på hur bra det låter, inte på musiken. Och ibland (ofta?) kanske man inte ens tycker att muzaken är speciellt bra. Men fint och imponerande låter det... Du kommer inte att få speciellt många att erkänna att det är på det här sättet, men det är det.

Detdär är ju intressant. Har man anläggningen för att spela upp häftiga ljud eller njuta av musik ? Måste erkänna att jag vid en massa sinus-svep nästan tappade bort musiken ett tag

En musikälskare använder ljudanläggningen till att lyssna på musik. En audiofil använder musik till att lyssna på ljudanläggningen. Det är inte svårare än så och ingen har "fel". Man kan dessutom vara både musikälskare och audiofil samtidigt fast det kan bli lite splittrat.

+1.
Det är nog så

[Tangband]

Fast den finns väl även digitalt? https://www.discogs.com/Gejoma-Saleya/release/11181825
Ligger också på Tidal/Spotify. Vi har nog olika smak, den inspelningen är för mig väl tillbakalutad och slätstruken.

Den kanske finns digitalt, det har jag inte kollat eftersom jag är nöjd med vad jag har.

Och ja, den är lite slätstruken, medhåll. Men i sweetspot mellan mina datorhögtalare så svänger det ganska bra. Min huvudanläggning är lite "baktung" just nu. Det blev så när jag stoppade SD-fötter under högtalarna. Rent ljudmässigt är det bättre med mer detaljerad bas men samtidigt lite mulligare ljud som inte bidrar till upplevelsen. Ska testa lite andra lösningar i veckan, nu när jag är gräsänkling

/ B

prova blutack

[genstruktur]

Har du någon länk exakt till vilken det är?

Eller är det denna? https://open.spotify.com/album/5n9hV4so ... mVgECriPXA

Edit: Den kanske? https://naxosdirect.se/items/cantate-domino-15792
De ser lika ut men ändå inte

https://open.spotify.com/track/7LsS78P5 ... yd5nc5j5zg
Cantique de Noël (Sung in Swedish), låt nummer 9, även kallad Adams julsång eller O Helga Natt

Aha det var den låten, jag trodde det var en annan på samma skiva. Tack för klargörandet!

[genstruktur]

Den låten har jag demat ofta på mässor. Tack Bertil Alving. Jag använder ofta Bertil Alvings inspelningar. Bertil finns på forumet men inte så ofta numera. Jag har även haft förmånen att höra många av hans masterband.


Med vänlig hälsning
Peter

Har du någon länk exakt till vilken det är?

Eller är det denna? https://open.spotify.com/album/5n9hV4so ... mVgECriPXA

Edit: Den kanske? https://naxosdirect.se/items/cantate-domino-15792
De ser lika ut men ändå inte

Båda är samma inspelning och det är inspelningen ifråga. Det kan dock vara olika masteringar.

Med vänlig hälsning
Peter

Okej, det var ju skönt! Är det samma fina ljudkvalité skivan igenom tycker du?

[mx]

Inte nödvändigtvis, men de sitter ofta med ljudanläggningar som låter jättefint på gles musik men där ljudet fullständigt brakar ihop när det spelas betydligt tätare musik.
Många audiofiler tvingas därmed lyssna på en begränsad andel välinspelad men gles musik för att allt annat låter illa och grötigt.

Det är min erfarenhet också. helt plötsligt har hårdmetalrockaren med ny anläggning börjat spela kubansk jazz...

Att spela pling-plongmusik funkar i nästan alla anläggningar, dvs alla känner sig nöjda med vad dom har. Men för dem som önskar skaffa sig en bättre anläggning gäller det att spela komplex musik. Och känna efter: Berör musiken mig? Förstår jag vad den handlar om? Att sitta och lyssna efter hur en cymbal låter leder ingen vart.

/ B

Jag har inte läst klart tråden. Var bara tvungen att kommentera detta. Gud vad jag skrattade när jag läste ditt inlägg.

Nu ska jag läsa klart.

[mx]

Nu har jag läst tråden. Jag tror en del läser in för mycket i det här.

Jag tyckte tröjan var svinrolig då jag själv tänkt tanken när jag besökt diverse hifimänniskor för demonstrationsspelning där musklerna ska spännas och watten flöda. Det är typ de där låtarna som spelas. Och i butiker. Och på mässor.

Men när man frågar folk vad de lyssnar på så säger de Iron Maiden och Ulf Lundell.

[hifikg]

Är det mäzzjass även hemma?

Svar ja. Och det får mig att må bra.
Snart ska jag på jazzfestivalen och digga Stacey Kent för andra gången i år.

[petersteindl]

Har du någon länk exakt till vilken det är?

Eller är det denna? https://open.spotify.com/album/5n9hV4so ... mVgECriPXA

Edit: Den kanske? https://naxosdirect.se/items/cantate-domino-15792
De ser lika ut men ändå inte

Båda är samma inspelning och det är inspelningen ifråga. Det kan dock vara olika masteringar.

Med vänlig hälsning
Peter

Okej, det var ju skönt! Är det samma fina ljudkvalité skivan igenom tycker du?

Ja, det tycker jag. Jag har vissa favoritlåtar.

[Max_Headroom]

Bara jag som tycker det är ganska problematiskt att tala om god respektive dålig musiksmak; vem bestämmer vad som är bra respektive dåligt? Det torde vara upp till varje enskild lyssnare att avgöra.

Det är ju jag som bestämmer det.

[Bill50x]

Bara jag som tycker det är ganska problematiskt att tala om god respektive dålig musiksmak; vem bestämmer vad som är bra respektive dåligt? Det torde vara upp till varje enskild lyssnare att avgöra.

Det är ju jag som bestämmer det.

För din egen del, ja.

/ B

[mx]

Bara jag som tycker det är ganska problematiskt att tala om god respektive dålig musiksmak; vem bestämmer vad som är bra respektive dåligt? Det torde vara upp till varje enskild lyssnare att avgöra.

Det är ju jag som bestämmer det.

För din egen del, ja.

/ B

Naaaaah, jag ringer alltid MH och kollar innan jag bestämmer mig.

[Max_Headroom]

Bara jag som tycker det är ganska problematiskt att tala om god respektive dålig musiksmak; vem bestämmer vad som är bra respektive dåligt? Det torde vara upp till varje enskild lyssnare att avgöra.

Det är ju jag som bestämmer det.

För din egen del, ja.

/ B

Nej, för alla förståss. Hur skulle det annars se ut?

[genstruktur]

Båda är samma inspelning och det är inspelningen ifråga. Det kan dock vara olika masteringar.

Med vänlig hälsning
Peter

Okej, det var ju skönt! Är det samma fina ljudkvalité skivan igenom tycker du?

Ja, det tycker jag. Jag har vissa favoritlåtar.

Ålrajt! Jag skall lyssna igenom. Tack för tips!

[miaber]

Det finns inget objektivt konsensus som definierar vad som är bra eller dålig musik.

Lika lite som vad som är bra eller dålig konst, bildkonst, teater, film etc etc.
Därför kan en person inte heller ha dålig musiksmak.

+1
En fråga som inte kan ha annat än subjektivt svar.
Om bra musiksmak=vad stora massan lyssnar på, är min bedrövlig.
Står inte ut med Avicci, Hellström, bland annat.
Sedan är ju frågan om vem som är audiofil.

[Kalejdokom]

Kan vi inte bara SLUTA att klaga på vad folk gillar att lyssna på?! Detta ständiga klagande på Diana Krall - vad är det för fel på henne, är det för att hon är kvinna...?
Jag har haft många Halleluja-moment med henne hemma i soffan. Dessutom omger hon sig av idel goda musiker. Jag kan även få feeling av Max Fenders om bara soundet är rätt. Liksom en mässa av Arvo Pärt eller ett gitarrsolo av Gary Moore.

Jag är nog mer inne på att Bad sound kills good musik - eller framförallt tvärt om - att bra ljud livar upp musiken!

[bassman]

Kan vi inte bara SLUTA att klaga på vad folk gillar att lyssna på?! Detta ständiga klagande på Diana Krall - vad är det för fel på henne, är det för att hon är kvinna...?
Jag har haft många Halleluja-moment med henne hemma i soffan. Dessutom omger hon sig av idel goda musiker. Jag kan även få feeling av Max Fenders om bara soundet är rätt. Liksom en mässa av Arvo Pärt eller ett gitarrsolo av Gary Moore.

Jag är nog mer inne på att Bad sound kills good musik - eller framförallt tvärt om - att bra ljud livar upp musiken!

Tumme upp på det sista stycket..!

Det är vansinnigt frustrerande att lyssna på något riktigt bra som låter kakburk, man bara vet hur bra det skulle kunna vara Då blir jag mindre frustrerad på Tex Krall även om jag tycker att det är för tillrättalagt och "slickt"..

Nä skärpning bakom reglarna/spakarna och framförallt från skivbolagen för det är där som den främsta anledningen finns till att god musik förstörs och mastras sönder.

Producenter / skivbolag säger att det måste låta rätt i radio men radio har ju sina egna "burkar" som gör musiken ännu mer komprimerad.. Jag fattar inget

Sorry för OT

[Max_Headroom]

Kan vi inte bara SLUTA att klaga på vad folk gillar att lyssna på?!

Skulle vi kunna. Men varför? Vi är i så gott i gång.

[i]

Handlar inte det här egentligen om ensidighet i musikval? (På mässor.)

[PekkaJohansson]

Man kan vara både audiofil och ha fantastiskt bra musiksmak - se bara på mig! Hade jag varit mässutställare hade jag passat mig väldigt noga för att spela nivåmaximerad och masteringmosad rock och pop. Hur meningsfullt är det att försöka bedöma en anläggnings kvaliteter med sådan musik - och hur kul är det att lyssna i längden? Även mycket av mässjazzen (och -bluesen!) har, oaktat det musikaliska, brister i form av närmickade och komprimerade produktioner som inte låter lyssnaren få en sann bild av hur musik faktiskt kan låta väl återgiven i en anläggning. Kunskapen om de bästa utgivningarna av olika inspelningar är också begränsad och inte sällan ses senaste utgivningen oavsett kvalitet i skivbackarna. Jag har några gånger satt samman egna demonstrationsskivor och då blir det ofta samma musik som jag spelar i demo- och njutningssyfte hemma: välinspelad vokal 50- och 60-talsjazz, 70- och 80-talselektronika, någon discolåt och några extremt fina AB-inspelningar. Sextiotalspopen, symfonirocken och hårdrocken blir av ljudkvalitetsskäl inte lika väl representerad. Med undantag för AB-inspelningarna är det så gott som uteslutande 80-talsutgåvor på cd. Det blir både roligare musik, bättre ljudkvalitet och mer varierad lyssning än den jag hör på mässorna. Det är ganska kul att notera reaktionerna på mässorna när man spelar en normalt dynamisk inspelning från förr - för att inte tala om högdynamiska inspelningar! Förresten hade HiFi Consult varierad och bra musik i sitt rum i Göteborg senast. Hade de spelat enbart cd och digitala filer hade det varit ännu roligare. Jag köpte efter hemkomst en kompaktskiva från 1987 med samma inspelning av "Toccata och fuga i d-moll" som jag hörde på vinyl i rummet. Det ångrar jag inte.

Förresten, en fråga till Peter: vilken utgåva av "Keith don't go" skriver du om?

Med vänlig hälsning

Pekka

[Tell]

Ett problem jag tycker med all den där jazzen o 70-tals-rocken som audiofiler verkar gilla är att det saknas dynamik i frekvensledden, alltså att det saknas så mycket rolig djupbas. O så är det så tråkigt imperfekt analogt också
Så dra på typ lite Tipper eller Hedflux på mässorna vetja, komplex musik där alla frekvenser får vara med o leka. Visst att det är en del kompressorer med i leken, men satan vad fint det låter ändå

[Zeeall]

Förresten, en fråga till Peter: vilken utgåva av "Keith don't go" skriver du om?

Med vänlig hälsning

Pekka

Skulle gissa att det är den akustiska liveinspelningen från Nils Lofgren - Acoustic Live - 1997

[goat76]

Man kan vara både audiofil och ha fantastiskt bra musiksmak - se bara på mig! Hade jag varit mässutställare hade jag passat mig väldigt noga för att spela nivåmaximerad och masteringmosad rock och pop. Hur meningsfullt är det att försöka bedöma en anläggnings kvaliteter med sådan musik - och hur kul är det att lyssna i längden? Även mycket av mässjazzen (och -bluesen!) har, oaktat det musikaliska, brister i form av närmickade och komprimerade produktioner som inte låter lyssnaren få en sann bild av hur musik faktiskt kan låta väl återgiven i en anläggning. Kunskapen om de bästa utgivningarna av olika inspelningar är också begränsad och inte sällan ses senaste utgivningen oavsett kvalitet i skivbackarna. Jag har några gånger satt samman egna demonstrationsskivor och då blir det ofta samma musik som jag spelar i demo- och njutningssyfte hemma: välinspelad vokal 50- och 60-talsjazz, 70- och 80-talselektronika, någon discolåt och några extremt fina AB-inspelningar. Sextiotalspopen, symfonirocken och hårdrocken blir av ljudkvalitetsskäl inte lika väl representerad. Med undantag för AB-inspelningarna är det så gott som uteslutande 80-talsutgåvor på cd. Det blir både roligare musik, bättre ljudkvalitet och mer varierad lyssning än den jag hör på mässorna. Det är ganska kul att notera reaktionerna på mässorna när man spelar en normalt dynamisk inspelning från förr - för att inte tala om högdynamiska inspelningar! Förresten hade HiFi Consult varierad och bra musik i sitt rum i Göteborg senast. Hade de spelat enbart cd och digitala filer hade det varit ännu roligare. Jag köpte efter hemkomst en kompaktskiva från 1987 med samma inspelning av "Toccata och fuga i d-moll" som jag hörde på vinyl i rummet. Det ångrar jag inte.

Förresten, en fråga till Peter: vilken utgåva av "Keith don't go" skriver du om?

Med vänlig hälsning

Pekka

Misstänker att det är den här han menar, den låter jättebra. Tycker inte de andra versionerna lät lika bra.



Frågan är dock om inte det där låter bra på vilken anläggning som helst?
Tror inte den utsätter anläggningen för några svåra prövningar.


Pekka, jag tror att du likt många andra har en felaktig uppfattning av ljudkvalitén på rockinspelningar. Klart att det inom den genren finns inspelningar av skiftande kvalitet men den är inte värre än andra typer av musik.

Det du nog uppfattar som dåligt ljud är att rock ofta består av flertalet instrument som bråkar om samma frekvenser, bastrumman bråkar med basgitarren och den bråkar i sin tur med gitarren/gitarrerna. Sen kanske en halvskrikande sångare på det, ja då blir det mycket på en gång och det ställer ljudteknikern på prov. Om du fick möjlighet att höra dessa inspelningar i enskilda separata spår så tror jag du lättare skulle förstå att det inte handlar om sämre ljudkvalité.

Detta ställer högre krav på ljudanläggningen och kommer lätt avslöja om den inte klarar av att separera instrumenten och det blir då grötigt och svårlyssnat.
Jag förstår mycket väl varför den typen av musik inte används på mässorna då man inte vill avslöja ljudsystemets tillkortakommanden. Det hade dock varit intressant om alla demos på en mässa körde en mer komplicerad inspelning, då kanske man skulle få en helt annan uppfattning om vilken av ljudanläggningarna som verkligen var bäst.

[petersteindl]

Man kan vara både audiofil och ha fantastiskt bra musiksmak - se bara på mig! Hade jag varit mässutställare hade jag passat mig väldigt noga för att spela nivåmaximerad och masteringmosad rock och pop. Hur meningsfullt är det att försöka bedöma en anläggnings kvaliteter med sådan musik - och hur kul är det att lyssna i längden? Även mycket av mässjazzen (och -bluesen!) har, oaktat det musikaliska, brister i form av närmickade och komprimerade produktioner som inte låter lyssnaren få en sann bild av hur musik faktiskt kan låta väl återgiven i en anläggning. Kunskapen om de bästa utgivningarna av olika inspelningar är också begränsad och inte sällan ses senaste utgivningen oavsett kvalitet i skivbackarna. Jag har några gånger satt samman egna demonstrationsskivor och då blir det ofta samma musik som jag spelar i demo- och njutningssyfte hemma: välinspelad vokal 50- och 60-talsjazz, 70- och 80-talselektronika, någon discolåt och några extremt fina AB-inspelningar. Sextiotalspopen, symfonirocken och hårdrocken blir av ljudkvalitetsskäl inte lika väl representerad. Med undantag för AB-inspelningarna är det så gott som uteslutande 80-talsutgåvor på cd. Det blir både roligare musik, bättre ljudkvalitet och mer varierad lyssning än den jag hör på mässorna. Det är ganska kul att notera reaktionerna på mässorna när man spelar en normalt dynamisk inspelning från förr - för att inte tala om högdynamiska inspelningar! Förresten hade HiFi Consult varierad och bra musik i sitt rum i Göteborg senast. Hade de spelat enbart cd och digitala filer hade det varit ännu roligare. Jag köpte efter hemkomst en kompaktskiva från 1987 med samma inspelning av "Toccata och fuga i d-moll" som jag hörde på vinyl i rummet. Det ångrar jag inte.

Förresten, en fråga till Peter: vilken utgåva av "Keith don't go" skriver du om?

Med vänlig hälsning

Pekka

Skivan är den som finns ovan på bild. Acoustic Live. Jag spelar dock flera olika skivor med olika musikstilar. Barry White t.ex. Opera. Orkestermusik, jazz. osv...

Med vänlig hälsning
Peter

[nigthdreamerssky]

Jag är musikälskare med audiofila drag och lyssnar numera mestadels på vinyl. Jag gjorde mig av med de flesta CD skivor producerade från mitten av 90-talet och framåt samt så gott som alla remastringar för ett par år sedan. Jag har kvar äldre CD skivor och försöker kika om jag har tid efter begagnade US och UK pressar. Jag blir salig när jag hittar en äldre CD pressning märkt Mastered by NIMBUS på innercirkeln på CD skivan.

Jag har flera uppsättningar förstärkare och högtalare samt skivspelare och CD spelare. Från 60-tal till 90-tal. Jag samlar på Pickuper och köper då och en begagnad av någon sort för att det är roligt att testa. Blir även allt klokare hur olika pressningar utav vinyler pressade av olika bolag och i olika länder hur de låter och fungerar med olika pickuper. Det låter även olika på mina anläggningar och t.ex så föredrar jag oftast att lyssna på äldre musik från typ 40/50-60-talet genom min Pioneer rörförstärkare, men även en del nyare än så. Det är inte alla typer utav inspelningar som passar lika bra i rörförstärkare så en del utav dem föredrar jag att lyssna på i lite nyare transistorförstärkare.. 60 och 70-tals musik gillar jag mycket att lyssna på i min Sansui förstärkare från början av 70-talet vilken harmonierar väldigt mycket med musiken liksom äldre musik harmonierar mer med rörförstärkare. (Bägge får för närvarande turas om att kopplas till ett par Bic Venturi Formula 4 högtalare). Faktum är ju att all musik fram till mitten av 60-talet spelades in med rörgrejer. 70/80-tals musik lyssnar jag gärna på i min Technics förstärkare från början utav 80-talet kopplad till ett par Polk Audio 10A alternativt en Optonica SM 7100 kopplad för närvarande till ett par Audio Pro A4-14 med inbygda slutsteg. Så har jag en Rega förstärkare också...

Jag är tyvärr inte intresserad av att skaffa nya grejer eller relativt nya längre såsom jag gjorde när jag var ung. Då tyckte jag att A4-14 var världens bästa högtalare och thats it! Nu tycker jag däremot att det är roligt att upptäcka nya ljudlandskap och få dem att harmoniera med inspelningarna.. och vad ska jag med nya grejer till som mera är anpassade för remastringar (komprimeringar) än originalljudet.

Jag har fått en aning att just de som klagar på basfattighet på äldre 60-70 tals original inspelningar har för nya anläggningar för jag märker inte av den där basfattigheten minsann. Ljudet för övrigt hänger huvudsakligen ihop med vilken sort av pickup man använder, för det går att få fram fantastiskt bra ljud redan med premiumpickuper från 60-70-80-talet. Det är bara det att alla pickuper passar inte alla typer av pressningar, utan de trivs bäst med vissa inspelningar.
Undantagsvis relativt neutrala pickuper då som klar de allra flesta sorters inspelningar.

[PekkaJohansson]

Pekka, jag tror att du likt många andra har en felaktig uppfattning av ljudkvalitén på rockinspelningar. Klart att det inom den genren finns inspelningar av skiftande kvalitet men den är inte värre än andra typer av musik.

Det du nog uppfattar som dåligt ljud är att rock ofta består av flertalet instrument som bråkar om samma frekvenser, bastrumman bråkar med basgitarren och den bråkar i sin tur med gitarren/gitarrerna. Sen kanske en halvskrikande sångare på det, ja då blir det mycket på en gång och det ställer ljudteknikern på prov. Om du fick möjlighet att höra dessa inspelningar i enskilda separata spår så tror jag du lättare skulle förstå att det inte handlar om sämre ljudkvalité.

Detta ställer högre krav på ljudanläggningen och kommer lätt avslöja om den inte klarar av att separera instrumenten och det blir då grötigt och svårlyssnat.
Jag förstår mycket väl varför den typen av musik inte används på mässorna då man inte vill avslöja ljudsystemets tillkortakommanden. Det hade dock varit intressant om alla demos på en mässa körde en mer komplicerad inspelning, då kanske man skulle få en helt annan uppfattning om vilken av ljudanläggningarna som verkligen var bäst.

goat76,

Jag tror att du missuppfattar vad jag skriver, alternativt att du själv inte har hört skillnader mellan goda och mindre goda inspelningar i deras fulla utsträckning. Du gör antaganden som tyder på båda alternativen. Det är dessutom ganska förmätet att använda ett uttryck som "felaktig uppfattning om ljudkvalitén".

Låt oss därför börja med att övergripande definiera god ljudkvalitet eller bra ljud som bredbandigt, lågdistorderande, dynamiskt och klangmässigt hyggligt naturligt. Inte många rockproduktioner lever upp till dessa krav. För den som har intresserat sig för inspelningshistorien torde det inte råda något som helst tvivel om att andelen riktigt välljudande inspelningar genom åren är betydligt större på konst- och jazzmusiksidan än på pop- och rocksidan.

Det problem du adresserar - att inte alla musiker och producenter förmår att arrangera musik så att stämmorna harmonierar och inte konkurrerar om samma utrymme - är bara en del av problemet med dåliga rock- och popinspelningar. Det handlar om trasiga mikrofoner, bristande akustisk förankring, tafflig elektronikkedja, ännu taffligare mixerbord, analoga band- på bandinspelningar, kassa effektburkar (inte sällan av vintagetyp), dålig lyssning och på senare tid återgång till vinylmediet.

Jag har under de senaste dryga tio åren systematiskt lyssnat till och tekniskt jämfört inspelningar i de mest skilda stilar på olika utgåvor. Jag lyssnar för övrigt i de mest välljudande miljöer som står att finna och som tillåter mig att höra även små skillnader mellan utgåvor. Mina kommentarer rör inte skillnader mellan enskilda spår och slutmixar (som är två helt skilda saker) eller huruvida någon upplever inspelningar som grötiga på grund av eventuell bristande återgivningskvalitet - ytterligare ett konstigt antagande från din sida. Det jag skriver om är helt enkelt de högst bristfälliga produktioner som är vanliga inom rock och pop och som vid sidan av ovanstående på senare år beror på tilltagande processering och bristande förståelse för skillnaden mellan begreppen sound och ljudkvalitet.

De riktigt bra rock- och popinspelningar som ändå finns har jag i min ägo och jag vårdar dem ömt. De är oftast gjorda på 1950-talet, sent 1970-tal och tidigt 1980-tal och utgivna på cd mellan 1982 och 1990. Av detta följer att de är antingen fåkanalsinspelningar med ytterst liten processering eller från analogerans sista höjdpunkt innan digitaltekniken kom. Även mellan dessa finns skillnader och jag har valt de yppersta.

Edit: Har ännu inte läst det inlägg du gjorde samtidigt som jag skrev ovanstående!

Med vänlig hälsning

Pekka

[goat76]

Ett problem jag tycker med all den där jazzen o 70-tals-rocken som audiofiler verkar gilla är att det saknas dynamik i frekvensledden, alltså att det saknas så mycket rolig djupbas. O så är det så tråkigt imperfekt analogt också
Så dra på typ lite Tipper eller Hedflux på mässorna vetja, komplex musik där alla frekvenser får vara med o leka. Visst att det är en del kompressorer med i leken, men satan vad fint det låter ändå

Det är just den härliga imperfektionen i analog musik som är tjusningen, att varje ton eller ackord som alstras av ett analogt instrument aldrig låter exakt likadant beroende av hur hårt, snabbt eller långsamt anslagen är, hur hårt strängarna trycks ned och hur själva instrumentkroppen böjs.
Allt detta gör att det går att lyssna efter miljontals olika små detaljer i en enda låt och upptäcka nya efter flera år, trots att man hört låten tusentals gånger förut.

Dina musikexempel är inte speciellt komplexa för en ljudanläggning att spela upp. Lyssna lite analytiskt på de låtarna så hör du att de olika ljuden nästan aldrig spelas upp samtidigt, de liksom turas om och de bråkar inte så mycket om samma frekvenser.
Skulle gissa på att de låtarna på sin höjd består av några hundratals olika ljud och att dessa återges exakt likadant genom hela låtarna.
Din musik kan avslöja om ljudanläggningen är kapabel att spela djupbas, i övrigt är den ganska lättspelad och gles och kommer inte utmana ljudsystemet nämnvärt.

[nigthdreamerssky]

Pekka, jag tror att du likt många andra har en felaktig uppfattning av ljudkvalitén på rockinspelningar. Klart att det inom den genren finns inspelningar av skiftande kvalitet men den är inte värre än andra typer av musik.

Det du nog uppfattar som dåligt ljud är att rock ofta består av flertalet instrument som bråkar om samma frekvenser, bastrumman bråkar med basgitarren och den bråkar i sin tur med gitarren/gitarrerna. Sen kanske en halvskrikande sångare på det, ja då blir det mycket på en gång och det ställer ljudteknikern på prov. Om du fick möjlighet att höra dessa inspelningar i enskilda separata spår så tror jag du lättare skulle förstå att det inte handlar om sämre ljudkvalité.

Detta ställer högre krav på ljudanläggningen och kommer lätt avslöja om den inte klarar av att separera instrumenten och det blir då grötigt och svårlyssnat.
Jag förstår mycket väl varför den typen av musik inte används på mässorna då man inte vill avslöja ljudsystemets tillkortakommanden. Det hade dock varit intressant om alla demos på en mässa körde en mer komplicerad inspelning, då kanske man skulle få en helt annan uppfattning om vilken av ljudanläggningarna som verkligen var bäst.

goat76,

Jag tror att du missuppfattar vad jag skriver, alternativt att du själv inte har hört skillnader mellan goda och mindre goda inspelningar i deras fulla utsträckning. Du gör antaganden som tyder på båda alternativen. Det är dessutom ganska förmätet att använda ett uttryck som "felaktig uppfattning om ljudkvalitén".

Låt oss därför börja med att övergripande definiera god ljudkvalitet eller bra ljud som bredbandigt, lågdistorderande, dynamiskt och klangmässigt hyggligt naturligt. Inte många rockproduktioner lever upp till dessa krav. För den som har intresserat sig för inspelningshistorien torde det inte råda något som helst tvivel om att andelen riktigt välljudande inspelningar genom åren är betydligt större på konst- och jazzmusiksidan än på pop- och rocksidan.

Det problem du adresserar - att inte alla musiker och producenter förmår att arrangera musik så att stämmorna harmonierar och inte konkurrerar om samma utrymme - är bara en del av problemet med dåliga rock- och popinspelningar. Det handlar om trasiga mikrofoner, bristande akustisk förankring, tafflig elektronikkedja, ännu taffligare mixerbord, analoga band- på bandinspelningar, kassa effektburkar (inte sällan av vintagetyp), dålig lyssning och på senare tid återgång till vinylmediet.

Jag har under de senaste dryga tio åren systematiskt lyssnat till och tekniskt jämfört inspelningar i de mest skilda stilar på olika utgåvor. Jag lyssnar för övrigt i de mest välljudande miljöer som står att finna och som tillåter mig att höra även små skillnader mellan utgåvor. Mina kommentarer rör inte skillnader mellan enskilda spår och slutmixar (som är två helt skilda saker) eller huruvida någon upplever inspelningar som grötiga på grund av eventuell bristande återgivningskvalitet - ytterligare ett konstigt antagande från din sida. Det jag skriver om är helt enkelt de högst bristfälliga produktioner som är vanliga inom rock och pop och som vid sidan av ovanstående på senare år beror på tilltagande processering och bristande förståelse för skillnaden mellan begreppen sound och ljudkvalitet.

De riktigt bra rock- och popinspelningar som ändå finns har jag i min ägo och jag vårdar dem ömt. De är oftast gjorda på 1950-talet, sent 1970-tal och tidigt 1980-tal och utgivna på cd mellan 1982 och 1990. Av detta följer att de är antingen fåkanalsinspelningar med ytterst liten processering eller från analogerans sista höjdpunkt innan digitaltekniken kom. Även mellan dessa finns skillnader och jag har valt de yppersta.

Edit: Har ännu inte läst det inlägg du gjorde samtidigt som jag skrev ovanstående!

Med vänlig hälsning

Pekka

Har du även provat olika pressar utav vinylinspelningar vilka ibland kan skilja sig väsentligt; faktiskt så mycket ibland att de låter dåligt med fel pickup, men mycket bra med rätt pickup.. det måste inte heller vara förstapressar för att det ska låta bra utan det duger i många fall med senare pressningar tycker jag.
Fast du har väl självklart använt en neutral pickup på vinylskivor..?

Sedan kanske man behöver gilla rockmusik för att kunna stå ut med att det inte alltid är perfekta inspelningar.. tänk om David Bowie´s album Scary Monsters hade varit bättre inspelad än vad den nu är (tänker då på originalinspelningen, ej den nya remastrade) Tycker de tidigare Bowie skivorna är bättre inspelade.

[PekkaJohansson]

Fast du har väl självklart använt en neutral pickup på vinylskivor..?

Sedan kanske man behöver gilla rockmusik för att kunna stå ut med att det inte alltid är perfekta inspelningar.. tänk om David Bowie´s album Scary Monsters hade varit bättre inspelad än vad den nu är (tänker då på originalinspelningen, ej den nya remastrade) Tycker de tidigare Bowie skivorna är bättre inspelade.

Ja, jag är självklart angelägen om att kombinationen av pick-up och RIAA-steg ska ge neutral återgiving. Så har jag lyssnat i tjugo år och det låter mig höra verkliga skillnader mellan vinylmastringar och -pressningar.

Du gör ytterligare ett onödigt antagande i andra stycket. Jag är sedan barnsben stort rock- och popfan och växte upp med Beatles, Beach Boys och Johnny Cash samt Kiss och Sweet. Det är ingen tillfällighet att jag har valt devisen "kan inte leva utan pop" under mina inlägg. Min skivsamling består till 97 procent av rock och pop. Jag hobbyforskar, lyssnar på och föreläser om pop och rock från 1935 till 1995 och i någon mån även senare. Just min kärlek till populärmusiken har lett till ett närmast maniskt intresse för ljudkvaliteten på skivorna. Att dessa skivor låter generellt sämre än andra genrer kunde ingen beklaga mer än ett popfan som jag. Det innebär krasst att jag inte kan spela min favoritmusik så starkt som jag skulle vilja. Distorsionsnivån sätter gränsen långt före öron och anläggning.

Titta gärna runt på forumet och läs tidigare diskussioner i ämnet. Se också mina inlägg i tråden "Sista skivinköpet". Med detta sagt önskar jag dig välkommen till Faktiskt!

Med vänlig hälsning

Pekka

[nigthdreamerssky]

Fast du har väl självklart använt en neutral pickup på vinylskivor..?

Sedan kanske man behöver gilla rockmusik för att kunna stå ut med att det inte alltid är perfekta inspelningar.. tänk om David Bowie´s album Scary Monsters hade varit bättre inspelad än vad den nu är (tänker då på originalinspelningen, ej den nya remastrade) Tycker de tidigare Bowie skivorna är bättre inspelade.

Ja, jag är självklart angelägen om att kombinationen av pick-up och RIAA-steg ska ge neutral återgiving. Så har jag lyssnat i tjugo år och det låter mig höra skillnader mellan vinylmastringar och -pressningar.

Du gör ytterligare ett helt onödigt och grundlöst antagande i andra stycket! Jag är sedan barnsben stort rock- och popfan och växte upp med Beatles, Beach Boys och Johnny Cash samt Kiss och Sweet. Det är ingen tillfällighet att jag har valt devisen "kan inte leva utan pop" under mina inlägg. Min hyggligt stora skivsamling (måhända en lätt underdrift) består till 97 procent av rock och pop. Jag hobbyforskar, lyssnar och föreläser om pop och rock från 1935 till 1995 och i någon mån även senare. Just min kärlek till populärmusiken har lett till ett närmast maniskt intresse för ljudkvaliteten på skivorna. Att dessa skivor generellt låter sämre än andra genrer kunde ingen beklaga mer än ett popfan som jag. Det innebär krasst att jag inte kan spela min favoritmusik så starkt som jag skulle vilja. Distorsionsnivån sätter gränsen långt före öron och anläggning.

Läs gärna vad jag har skrivit tidigare i ämnet på forumet och se gärna mina inlägg i tråden "Sista skivinköpet"! Med detta sagt önskar jag dig välkommen till Faktiskt!

Med vänlig hälsning

Pekka

Oj då, trampade jag dig på tårna bara för att jag råkade missa citatet undertill om pop, men det finns ju de som lyssnar på pop men inte gillar rock..
Sedan förstår jag inte varför det skulle vara självklart att se sig runt om i forumet vad du har skrivit innan jag lägger en kommentar på ett inlägg som du skrivit. Händelsevis råkade jag kika in i en av trådarna på best of innan jag återkom för att läsa ditt svar; där jag la märke till att du skrivit inlägg bla om Beatles etc.

Du har missat en del gällande vinyllyssnande genom att bara använda neutral pickup anser väl jag då.. fast å ena sidan använde jag under många år enbart Ortofon X5 HMC, en väldigt neutral pickup som spelar så gott som allt. Nu när jag återgått till vinyl sedan ett par år så har jag även haft som hobby att köpa begagnade premiumpickuper från förr, så det har inte blivit så många nyköp av pickuper. Jag har hunnit märka att olika inspelningar/pressningar och ursprungsländer påverkar hur det kommer att låta på diverse pickuper. Jag har gjort en preliminär sortering av skivsamlingen baserat på vilka pickuper de trivs bäst med. Exempelvis har jag sorterat 60 o tidiga 70- tals albumen huvudsakligen åt Stanton 681 och Grace F9E och vidare har jag sorterat bland 70 o 80- talsalbumen åt Kenwood N-39, Grado ZF1 och Empire 2000E iii samt en del 80- talsalbum åt Luxman 320C . Till många lugnare/softare album använder jag gärna en Audio Technica AT30E. Tills vidare använder jag Sumiko Blue Point No 2 till nyare album och funkar det inte med någon av dessa använder jag en retippad X5a. Sedan har jag ju en inköpt begagnad Dynavector Karat som jag inte monterat ännu... samt så har jag ett Trigon Vanguard II Riaa som jag ofta använder till mina gamla förstärkare, även om originalriaarna funkar bra som de är.

Visst skulle jag ju kunna använda min X5a eller Dynavector Karaten till alla skivor, men jag tycker det blir roligare så här som jag gjort det.
The Beatles lyssnar jag helst på för närvarande med Stanton 681an.

Tackar förresten att jag är välkommen till forumet

[PekkaJohansson]

Oj då, trampade jag dig på tårna bara för att jag råkade missa citatet undertill om pop, men det finns ju de som lyssnar på pop men inte gillar rock..
Sedan förstår jag inte varför det skulle vara självklart att se sig runt om i forumet vad du har skrivit innan jag lägger en kommentar på ett inlägg som du skrivit. Händelsevis råkade jag kika in i en av trådarna på best of innan jag återkom för att läsa ditt svar; där jag la märke till att du skrivit inlägg bla om Beatles etc.

Du har missat en del gällande vinyllyssnande genom att bara använda neutral pickup anser väl jag då..

Närå, jag är inte särskilt lättrampad, men ditt utlåtande "Sedan kanske man behöver gilla rockmusik för att kunna stå ut med att det inte alltid är perfekta inspelningar" saknar grund. Det implicerar att jag inte gillar rock eller att gemene man inte skulle gilla rockmusik om inspelningarna är dåliga. Jag föredrar en diskussion som bygger på fakta och vad som faktiskt har sagts. För mig går alltid musiken först. Jag kunde förvisso ha varit ännu tydligare med mitt förhållande till musiken samt min kunskap i ämnet.

Att lyssnare på subjektiva grunder försöker kompensera för dåliga inspelningar och utgåvor genom att till exempel välja pick-uper eller kombinationer av för- och effektförstärkare är inte ovanligt. Det är en omöjlighet (och jobbigt!) att löpande kompensera för tillkortakommanden i källan eller apparater. Det vettigaste man kan göra är att sträva efter neutralt ljudande/icke färgande utrustning som låter skivan låta som den gör. Med en neutralt återgivande kedja kommer de bästa skivorna till sin rätt och sämre skivor blir bättre återgivna än om man bara chansar. Vill man krångla till det kan man skaffa apparater som vid behov medger ändring av tonkurvan. Jag föredrar att koppla av och njuta skivorna som de är och inte spela dem starkare än ljudkvaliteten tillåter.

Med vänlig hälsning

Pekka

[goat76]

Pekka, jag tror att du likt många andra har en felaktig uppfattning av ljudkvalitén på rockinspelningar. Klart att det inom den genren finns inspelningar av skiftande kvalitet men den är inte värre än andra typer av musik.

Det du nog uppfattar som dåligt ljud är att rock ofta består av flertalet instrument som bråkar om samma frekvenser, bastrumman bråkar med basgitarren och den bråkar i sin tur med gitarren/gitarrerna. Sen kanske en halvskrikande sångare på det, ja då blir det mycket på en gång och det ställer ljudteknikern på prov. Om du fick möjlighet att höra dessa inspelningar i enskilda separata spår så tror jag du lättare skulle förstå att det inte handlar om sämre ljudkvalité.

Detta ställer högre krav på ljudanläggningen och kommer lätt avslöja om den inte klarar av att separera instrumenten och det blir då grötigt och svårlyssnat.
Jag förstår mycket väl varför den typen av musik inte används på mässorna då man inte vill avslöja ljudsystemets tillkortakommanden. Det hade dock varit intressant om alla demos på en mässa körde en mer komplicerad inspelning, då kanske man skulle få en helt annan uppfattning om vilken av ljudanläggningarna som verkligen var bäst.

goat76,

Jag tror att du missuppfattar vad jag skriver, alternativt att du själv inte har hört skillnader mellan goda och mindre goda inspelningar i deras fulla utsträckning. Du gör antaganden som tyder på båda alternativen. Det är dessutom ganska förmätet att använda ett uttryck som "felaktig uppfattning om ljudkvalitén".

Låt oss därför börja med att övergripande definiera god ljudkvalitet eller bra ljud som bredbandigt, lågdistorderande, dynamiskt och klangmässigt hyggligt naturligt. Inte många rockproduktioner lever upp till dessa krav. För den som har intresserat sig för inspelningshistorien torde det inte råda något som helst tvivel om att andelen riktigt välljudande inspelningar genom åren är betydligt större på konst- och jazzmusiksidan än på pop- och rocksidan.

Det problem du adresserar - att inte alla musiker och producenter förmår att arrangera musik så att stämmorna harmonierar och inte konkurrerar om samma utrymme - är bara en del av problemet med dåliga rock- och popinspelningar. Det handlar om trasiga mikrofoner, bristande akustisk förankring, tafflig elektronikkedja, ännu taffligare mixerbord, analoga band- på bandinspelningar, kassa effektburkar (inte sällan av vintagetyp), dålig lyssning och på senare tid återgång till vinylmediet.

Jag har under de senaste dryga tio åren systematiskt lyssnat till och tekniskt jämfört inspelningar i de mest skilda stilar på olika utgåvor. Jag lyssnar för övrigt i de mest välljudande miljöer som står att finna och som tillåter mig att höra även små skillnader mellan utgåvor. Mina kommentarer rör inte skillnader mellan enskilda spår och slutmixar (som är två helt skilda saker) eller huruvida någon upplever inspelningar som grötiga på grund av eventuell bristande återgivningskvalitet - ytterligare ett konstigt antagande från din sida. Det jag skriver om är helt enkelt de högst bristfälliga produktioner som är vanliga inom rock och pop och som vid sidan av ovanstående på senare år beror på tilltagande processering och bristande förståelse för skillnaden mellan begreppen sound och ljudkvalitet.

De riktigt bra rock- och popinspelningar som ändå finns har jag i min ägo och jag vårdar dem ömt. De är oftast gjorda på 1950-talet, sent 1970-tal och tidigt 1980-tal och utgivna på cd mellan 1982 och 1990. Av detta följer att de är antingen fåkanalsinspelningar med ytterst liten processering eller från analogerans sista höjdpunkt innan digitaltekniken kom. Även mellan dessa finns skillnader och jag har valt de yppersta.

Edit: Har ännu inte läst det inlägg du gjorde samtidigt som jag skrev ovanstående!

Med vänlig hälsning

Pekka

Förlåt om du tog illa upp av mitt inlägg, det var inte min mening. Troligtvis missförstod jag dig.

Mitt något krassa antagande är nog för att jag märkt att många här verkar ha svårt för att skilja mellan inspelning-ljudstekniska aspekter och deras egna ljudideal. En (för många) illalåtande skärande elgitarr kan mycket väl vara perfekt inspelad. Jag tror både du och jag har samma uppfattning där.

Däremot tycker jag det finns tillräckligt många bra och naturliga rockinspelningar för att man med lätthet ska kunna undvika de nivåmaximerade och masteringmosade skivorna om man var mässutställare.

Hade jag varit mässutställare hade jag passat mig väldigt noga för att spela nivåmaximerad och masteringmosad rock och pop. Hur meningsfullt är det att försöka bedöma en anläggnings kvaliteter med sådan musik - och hur kul är det att lyssna i längden? Även mycket av mässjazzen (och -bluesen!) har, oaktat det musikaliska, brister i form av närmickade och komprimerade produktioner som inte låter lyssnaren få en sann bild av hur musik faktiskt kan låta väl återgiven i en anläggning.

Kanske missförstod jag din kritik av närmickat?
När det kommer till rock och bluesinspelningar där förstärkare används så är närmickat av min egen erfarenhet en förutsättning för att få just en så sann bild av hur musiken verkligen låter, att få det att låta så som våra öron uppfattar det.
Det är av stor vikt att rumsmikrofoner används som man blandar in med det närmickade ljudet och att de balanseras sinsemellan för att hitta den balans i ljudet som våran fantastiska hörsel uppfattar det.
Det blir som en typ av kompromiss för de tillkortakommanden som mikrofoner har jämnfört med våran hörsel.

Överdrivet komprimerade musikproduktioner finns det gott om men jag tror inte det har drabbat rockmusik i någon större utsträckning än andra musikstilar.

[PekkaJohansson]

Överdrivet komprimerade musikproduktioner finns det gott om men jag tror inte det har drabbat rockmusik i någon större grad än andra musikstilar.

Tack för fortsatt trevlig och sansad diskussion! Att tro är inte detsamma som att veta! Överdriven komprimering har drabbat rockmusik i betydligt högre utsträckning än andra musikstilar - i alla led av inspelningsprocessen! Har du jämfört jazz från omkring 1964 med Beatles, Stones, Searchers, Kinks och annat från samma tid? Det har jag gjort i drygt ett decennium - och jag är som sagt ingen riktig jazzkatt! Bortsett från medveten dynamisk komprimering har rockmusiken i betydligt större utsträckning drabbats av de orenheter i inspelningskedjan som jag nämnde tidigare. Den som vill höra rimligt dynamisk rock är hänvisad till några få inspelningar med Chuck Berry och Buddy Holly från 1950-talet, lite Cliff Richard, Elvis och Beach Boys från tidigt 1960-tal och inspelningar med grupper som Rush, Saga och Marillion från första halvan av 80-talet. Finns en del 70-talssaker som är helt ok också som Sabbaths och Purples tidiga samt Kraftwerk från 1977 till 1983. Oförstörda disco- och filmmusiksaker från 70- och 80-talet kan låta bra också. Apropå Bowie är den japanska förstautgåvan av "Let's dance" en av få kompaktskivor som låter bäst från den uppgående solens land. Jo, Beach Boys-utgåvorna på Pastmasters från 1989 piskar allt annat även om fallerar delvis på grund av vinylöverföringar av några spår. Ber om ursäkt för att detta av nödvändighet blir en extremt kort och ofullständig resumé av den inspelade och återutgivna rock- och popmusikhistorien!

Med vänlig hälsning

Pekka

[petersteindl]

Överdrivet komprimerade musikproduktioner finns det gott om men jag tror inte det har drabbat rockmusik i någon större grad än andra musikstilar.

Tack för fortsatt trevlig och sansad diskussion! Att tro är inte detsamma som att veta! Överdriven komprimering har drabbat rockmusik i betydligt högre utsträckning än andra musikstilar - i alla led av inspelningsprocessen! Har du jämfört jazz från omkring 1964 med Beatles, Stones, Searchers, Kinks och annat från samma tid? Det har jag gjort i drygt ett decennium - och jag är som sagt ingen riktig jazzkatt! Bortsett från medveten dynamisk komprimering har rockmusiken i betydligt större utsträckning drabbats av de orenheter i inspelningskedjan som jag nämnde tidigare. Den som vill höra rimligt dynamisk rock är hänvisad till några få inspelningar med Chuck Berry och Buddy Holly från 1950-talet, lite Cliff Richard, Elvis och Beach Boys från tidigt 1960-tal och inspelningar med grupper som Saga och Marillion från första halvan av 80-talet. Finns en del 70-talssaker som är helt ok också som Sabbaths och Purples tidiga samt Kraftwerk från 1977 till 1983. Oförstörda disco- och filmmusiksaker från 70- och 80-talet kan låta bra också. Apropå Bowie är den japanska förstautgåvan av "Let's dance" en av få kompaktskivor som låter bäst från den uppgående solens land. Jo, Beach Boys-utgåvorna på Pastmasters från 1989 piskar allt annat. Ber om ursäkt för att detta av nödvändighet blir en extremt kort och ofullständig resumé av den inspelade rock- och popmusikhistorien!

Med vänlig hälsning

Pekka

Tänkte passa på att få din citering korrekt. Jag vill instämma i Pekkas upptäckt. Skulle tippa att man hittar de största/flesta komprimeringarna hos den musik som spelas mest på radion. Då ligger popmusiken långt framme i träsket.

Med vänlig hälsning
Peter

[Ted_B]

Överdrivet komprimerade musikproduktioner finns det gott om men jag tror inte det har drabbat rockmusik i någon större grad än andra musikstilar.

Tack för fortsatt trevlig och sansad diskussion! Att tro är inte detsamma som att veta! Överdriven komprimering har drabbat rockmusik i betydligt högre utsträckning än andra musikstilar - i alla led av inspelningsprocessen! Har du jämfört jazz från omkring 1964 med Beatles, Stones, Searchers, Kinks och annat från samma tid? Det har jag gjort i drygt ett decennium - och jag är som sagt ingen riktig jazzkatt! Bortsett från medveten dynamisk komprimering har rockmusiken i betydligt större utsträckning drabbats av de orenheter i inspelningskedjan som jag nämnde tidigare. Den som vill höra rimligt dynamisk rock är hänvisad till några få inspelningar med Chuck Berry och Buddy Holly från 1950-talet, lite Cliff Richard, Elvis och Beach Boys från tidigt 1960-tal och inspelningar med grupper som Rush, Saga och Marillion från första halvan av 80-talet. Finns en del 70-talssaker som är helt ok också som Sabbaths och Purples tidiga samt Kraftwerk från 1977 till 1983. Oförstörda disco- och filmmusiksaker från 70- och 80-talet kan låta bra också. Apropå Bowie är den japanska förstautgåvan av "Let's dance" en av få kompaktskivor som låter bäst från den uppgående solens land. Jo, Beach Boys-utgåvorna på Pastmasters från 1989 piskar allt annat även om fallerar delvis på grund av vinylöverföringar av några spår. Ber om ursäkt för att detta av nödvändighet blir en extremt kort och ofullständig resumé av den inspelade och återutgivna rock- och popmusikhistorien!

Med vänlig hälsning

Pekka

Jag skulle gärna läsa en längre utläggning av dina erfarenheter om olika inspelningar.

[PekkaJohansson]

Jag skulle gärna läsa en längre utläggning av dina erfarenheter om olika inspelningar.

Det skulle jag också vilja! Tiden är dock en begränsande faktor för rippande, masvisande, lyssning och skrivande. Tills jag får för mig att, med Per Gessles ord, göra en bok som Ulf Lundell får det bli spridda skurar här och i Musik & Ljudteknik. Jag svarar som tidigare gärna på frågor om olika utgåvor.

Med vänlig hälsning

Pekka

[Harryup]

Pekka,
vet du att i Roon så kan man rippa och lägga in skivan och sedan visar Roon någon slags crestfactor och en korv för varje låt på skivan. Dessutom så kan Roon hantera flera utgåvor av samma skiva så är t.ex. en skiva utgiven med olika antal låtar så får man båda separerade även om t.ex. den med flera låtar skulle låta sämre.
Så man får en slags MasVis light automatiskt.

mvh/Harryup

[PekkaJohansson]

Det låter som en vettig funktion. Även mediespelaren Foobar 2000 har ju något liknande. Dock har jag inte blivit klok på dess redovisning av toppfaktor och hur den faktiskt räknas ut och förhåller sig till exempelvis MasVis. Får se om jag hinner titta närmare på dessa varianter. Tack för tipset!

Med vänlig hälsning

Pekka

[dewpo]

As with Volume Leveling Roon's dynamic range calculation is done based on R128 standards. In technical terms, Roon's "Dynamic Range" is the same as R128's "Loudness Range".

[Harryup]

Ser att jag skrev att Roon rippar, det gör den ju inte, men allt annat.
Utan hanterar uppspelningen och man kan välja att låta Roon analysera filerna à la MasVis light eller inte. Dessutom så bygger Roon upp en egen databas över skivsamlingen och ger lite redaktionell text och om artisterna och inspelningarna och kommer med tips om vad man inte spelat på ett tag. Jag tycker Roon är ganska överlägsen när det gäller uppspelning totalt sett ur hantering och informationssynpunkt.

/Harryup