olaume skrev:Som naturvetenskapligt sinnad rationalist, balanserande mellan nyfikenhet och skepticism, tror jag antingen bara på det jag kan förstå eller på mina egna sinnen. Det optimala är givetvis att dessa två sammanfaller, det jag förstår med det jag upplever. Så gör det exempelvis med vanlig hederlig vakuumtvätt av vinylskivor. Inte svårt att förstå mekanismen bakom och man måste vara nästintill döv för att inte höra skillnaden. När det gäller avmagnetisering sammanfaller dessvärre inte sinnesintryck och intellekt. Jag begriper det absolut inte, det strider mot det jag vet om naturvetenskapen, varken aluminium eller plast bör vara magnetiskt. Men jag har trots det upplevt skillnaden som mer än märkbar. Detta ömsom gläder, ömsom retar mig. Gläder eftersom jag till slut har fått tag på en kraftig bulk eraser till överkomligt pris, retar eftersom jag likt förb... inte förstår hur det funkar. Därav tråden.
Man kan köra med en sannolikhetsbedömning.
Vi utgår ifrån det du vet med säkerhet: Du har en viss upplevelse. Den kan inte betvivlas. Den är vad som ska förklaras (om man vill).
* Det är å ena sidan fullt möjligt att det finns en fysikalisk mekanism. Den är dock i så fall inte känd, trots att den är signifikant, vilket kan tyckas osannolikt med tanke på kunskapsläget överlag.
* Å andra sidan kan det tänkas att den vetenskapliga världsbilden inte är tillfyllest (magi osv.)
* Å tredje sidan kan förklaringen till upplevelsen vara ett sorts hjärnans missförstånd. Det är ett extremt väl känt fenomen, grundläggande för upplägget av typ alla psykologiska experiment faktiskt.
Om vi lämnar hokus-pokus därhän står det mellan en ganska påtaglig men hittills okänd fysikalisk mekanism och en tämligen väl förstådd psykologisk effekt. Utan att göra experiment kan man, om man håller med om detta, bedöma att en av förklaringarna är mer sannolik än den andra. Även om man inte tvivlar på sin upplevelse,
den finns ju.
(Om man gör experiment måste man göra rätt för att bli klokare, det är sjukt besvärligt. Trippelblinda kontrollerade studier blev inte en grej för att forskarna hade för mycket fritid.)
Man kan invända! Upplevelsen är vad som räknas, i slutänden, så om upplevelsen är bättre är det bättre, rätt och slätt. Klokt, tänker man först och gnider sig i skägget, men den upplevelse vi pratar om här är, om punkt ett är fel svar, väldigt bräcklig eftersom den inte beror på de faktiska observerbara och kontrollerbara omständigheterna (cd-hantering osv) utan på svårtillgängliga inre tillstånd och subtila omedvetna intryck (som i sin tur är eller inte är kopplade till till observationer av och teorier om cd-trixen). Att välja utifrån upplevelsen leder därför eventuellt inte alls till en fortsatt bra upplevelse.
Men jag tror att det är lite mer komplicerat än så
det är av allt att döma skönt för många (alla?) människor att få vara i en viss världsbild och störande när denna tillvaro hotas. Den rationelle stör sig på att inte förstå, till exempel, men andra retar sig på att saker (enligt rationella typer) alltid behöver hänga ihop logiskt och ordentligt på ett beskrivbart vis. Så på det sättet kan en bevisat obefintlig skillnad göra skillnad inte bara för vissa utan, menar jag, för alla, eftersom totalupplevelsen påverkas av en sorts generell feel-good som ser olika ut beroende på vad man har för böjelser. Att välja utifrån vederhäftiga fakta och begripliga samband leder inte nödvändigtvis heller till en uthållig bra upplevelse för alla.
Personligen tror jag att en sorts magiskt eller åtminstone irrationellt tänkande och kännande kan vara bra, och förenlig med ett rationellt tänkande
. Särskilt I teorin.
Men jag hatar uppriktigt den äckliga hybrid som är typisk för New Age och hifi-krämeri som det som länkas här i tråden.
Don’t just do something, sit there.
