Jag har haft många högtidsstunder mellan högtalarna där artister och instrument upplevts som så verkliga att jag blivit förvånad över att vara ensam när jag slår upp ögonen, jo jag blundar oftast när jag lyssnar "på riktigt". Ett par tillfällen på senare tid som jag minns särskilt väl är när Sophie Zelmani väckte mig med sång rakt in i vänster öra (My Daughter) och jag kommer aldrig att glömma när barnbarnet utbrast "Morfar, jag kan se hennes skugga" när jag spelade upp "Sway" med Diana Krall. Det första var med Carlsson, det andra med ESL 63 och nyssligen har jag råkat ut för många sessioner med Apogee där jag praktiskt taget ställt mig upp och applåderat i min ensamhet (exempel kommer att komma).
När min ljudanläggning levererar sådana illusioner är det som roligast att lyssna på musik. I den här tråden kan ni berätta om den bästa illusionen ni själva upplevt i lyssningsrummet, gärna kryddat med musiktips så vi andra kan försöka återskapa händelsen.
