Upplevd musikalisk dynamik en sällsynt vara?

[JM]

Upplevd musikalisk dynamik verkar vara relaterat till bla laterala reflexer i konserthallar. Lokkis gäng har i flera artiklar belyst laterala reflexers betydelse för upplevd dynamik i ljudet.
Nu är det samma hjärna som lyssnar i små rum som stora konsertsalar även om akustiken är olika och möjligen går samma musikaliska dynamik att uppleva i något större rum?
I våra små rum förefaller många kraftigt minska de laterala reflexerna för att inte maskera direktljudet. Starka för tidiga laterala reflexer i ett litet rum förstör ljudet till den grad att eventuell musikalisk dynamik inte går att uppleva pga maskering.

Har någon erfarenhet av att lyssna på samma högtalare i ett dämpat rum och i ett större rum där de första laterala reflexerna kommer utan artificiell dämpning kring 20 ms, är naturligt dämpade <6,5 dB (sekundärt till avståndet till lyssningspositionen) och är frekvenslika relativt direktljudet.

Ökar den musikaliska dynamiken?

I mitt stora lyssningsrum uppfyller jag kraven ovan men mina Quad upplevs inte som speciellt dynamiska. Misstänker kompression i högtalarna. Har för avsikt att vilket år som helst gräva fram ett par gamla dynamiska Altec Lansing 15" med 511b horn ur förrådet för test.

Concert halls with strong lateral reflections enhance musical dynamics;Jukka Pätynen; Sakari Tervo, Philip W. Robinson, and Tapio Lokki, 2014
https://www.pnas.org/content/111/12/4409

JM

[Tangband]

Intressant att du talar om den upplevda dynamiken. Det behöver inte vara detsamma som den verkliga eller uppmätta dynamiken.

Angående dina Quadar tror jag du har helt rätt- de är inte speciellt upplevd dynamiska och det finns en hel del konventionella högtalare som har bättre upplevd dynamik anser jag.

En klar förbättring upplevelsemässigt och dynamiskt från Quad tycker jag en del dyrare aktiva system är- många av de som har dsp delningsfilter. Den högtalare jag upplevt ha bäst upplevd dynamik av alla jag hört ( jag har hört mycket ) är Linn akudorik exakt, en 4-vägs stativare med dsp-filter. Det låter väldigt likt live, så länge bas ned till 40 Hz räcker. En del hornhögtalare, aktiva eller passiva jag hört har nästan kommit i närheten. Kanske är akudorikarna till dels hjälpta av spikfötterna som kan ge en illusion av högre dynamik (alltså inte mätbart bättre ).
Vill man köra passivt och gillar panelhögtalare så är tex magnepan 3.6 en solklar uppgradering med bättre upplevd dynamik än Quadarna.

[JM]

Var inne på Karlavägen i Stockholm o lyssnade LInn för första gången i mitt liv. Tom mina IKEA Eneby högtalare lät bättre. Quadarna har en detalj upplösning som slår Linn med hästlängder. Jag hade förmånen att jämföra med mina egna inspelningar.
Musikalisk dynamik gick inte att bedöma.

JM

[Tangband]

Jag gissar att det inte var akudorik exakt du lyssnade på.
Ikea eneby 30 har inte en chans mot dessa utan kan snarast jämföras med en sämre klockradio i jämförelse.
Men smaken är väl som baken, delad.

[Tangband]

Man kan ivartfall konstatera att ens referens ofta är ljudet man har där hemma .
Det krävs nån timmes lyssning innan man kan släppa den. Referensen bör kanske egentligen istället vara levande musik?
Är andra anläggningar referensen så kommer åtminstone jag lätt på avvägar.
Hur dynamisk låter ett trumset eller en cello i verkligheten ?

För att återgå till ämnet:
Jag tycker ditt trådämne är intressant, den upplevda dynamiken, samtidigt kan jag gång på gång konstatera att inte ens de bästa högtalarna i de bästa rummen helt når upp till the real thing, dvs hur det låter live i en konsertsal. Man kan komma nära, visst, men verklighetens dynamik är långt större än vad högtalare klarar av .

[goat76]

Var inne på Karlavägen i Stockholm o lyssnade LInn för första gången i mitt liv. Tom mina IKEA Eneby högtalare lät bättre. Quadarna har en detalj upplösning som slår Linn med hästlängder. Jag hade förmånen att jämföra med mina egna inspelningar.
Musikalisk dynamik gick inte att bedöma.

JM

Det är tydligt vad dina fördomar mot Linn och hur dina förväntningar troligtvis gjorde så att det lät betydligt sämre än det antagligen gjorde, men man får ju tycka som man vill.

Jag har aldrig varit i den butiken du besökte, kanske låter allt dåligt i deras lyssningsrum. Själv har jag både högtalare från Linn och en IKEA Eneby och inte råder det då någon tveksamhet om att högtalarna från Linn låter mycket bättre än Enebyn.
Eneby är väldigt bra för vad den är, en klart kapabel liten bärbar mono-högtalare men jag måste nog ta dina framtida lyssningsintryck med en stor skopa salt från och med nu.

[matssvensson]

Man kan komma nära, visst, men verklighetens dynamik är långt större än vad högtalare klarar av .

Ja, dynamiken i verkligheten känns ofta mer dramatisk än återskapad i lyssningsrummet. Men är vi säkra på att det just är högtalarna som är den svaga länken? Jag kan tänka mig att framförallt sättet vi spelar in på och bearbetar signalen i den följande produktionen har betydelse för upplevt slutresultat. Samt att även vissa ljudbärande medier och andra apparater i uppspelningskedjan begränsar om de är feldimensionerade. Tillsammans med akustiken i uppspelningsrummet.

Spännande artikelämne. Den skall jag läsa i detalj

Mvh, mats

[RogerGustavsson]

Det verkar finnas högtalare som subjektivt ger ett dynamiskt intryck av odynamiska inspelningar. Tror det har att göra med distorsionsökning när det ska leverera större ljudtryck. Quad är ju dynamiska men inte på det storskaliga sättet att det blir ett makalöst drag i basen när t.ex. en stortrumma slås an. Dynamik översätter många med att det blir högt ljudtryck men det är det inte i min värld. Det är skillanden mellan starkt och svagt. Hur många inspelningar har inte avslagen dynamik numera? Jag brukar säga att musiken inte andas, det låter "tjockt" hela tiden. Att referensen är levande musik borde vara självklart. Dock blir referensen i många fall till något som inte finns som levande musik, utan det är något som skapats på mer eller mindre syntetisk väg. En del har en referens till akustisk musik som det låter i någon lokal andra har refererens till hur det låter via ett fett PA på ett stadion med någon mera aggresivt klingande musikform utan större dynamik. Subjektivitet är i högsta grad personlig. Vad jag finner bra/trevligt/korrekt behöver inte betyda att andra tycker likadant.

[Tangband]

Man kan komma nära, visst, men verklighetens dynamik är långt större än vad högtalare klarar av .

Ja, dynamiken i verkligheten känns ofta mer dramatisk än återskapad i lyssningsrummet. Men är vi säkra på att det just är högtalarna som är den svaga länken? Jag kan tänka mig att framförallt sättet vi spelar in på och bearbetar signalen i den följande produktionen har betydelse för upplevt slutresultat. Samt att även vissa ljudbärande medier och andra apparater i uppspelningskedjan begränsar om de är feldimensionerade. Tillsammans med akustiken i uppspelningsrummet.

Spännande artikelämne. Den skall jag läsa i detalj

Mvh, mats

Håller med .
Mikrofonerna vid inspelningen är ju första nålsögat som musiken ska igenom. Det är mycket som borde försämra den upplevda dynamiken.
Själv tycker jag JM:s tråd är intressant. Jag håller just nu på att försöka förbättra den upplevda dynamiken i min egen anläggning där jag förutom klass D även testar andra kraftigare slutsteg.
Jag är även rätt säker på att den upplevda dynamiken kan förbättras genom att hoppa över en A/D omvandling i dsp filtret, dvs hålla signalen digital lite längre.

Om anläggningen spelar musiken lite allmänt avslaget och trött, med upplevd dynamikbegränsning , så blir det inte lika kul att lyssna.
Jag tror mig ha hittat en ledtråd, och det är en god transientåtergivning i hela kedjan i anläggningen, även från högtalarna. R.Crawfords white paper är intressant läsning.

Den upplevda dynamiken behöver inte heller vara detsamma som den uppmätta korrekta dynamiken i ett system.
Tex kan mild kompression vid inspelning på vissa instrument upplevas som mer dynamisk, fast verkligheten och mätningar säger att det är tvärtom.

[goat76]

Man kan komma nära, visst, men verklighetens dynamik är långt större än vad högtalare klarar av .

Ja, dynamiken i verkligheten känns ofta mer dramatisk än återskapad i lyssningsrummet. Men är vi säkra på att det just är högtalarna som är den svaga länken? Jag kan tänka mig att framförallt sättet vi spelar in på och bearbetar signalen i den följande produktionen har betydelse för upplevt slutresultat. Samt att även vissa ljudbärande medier och andra apparater i uppspelningskedjan begränsar om de är feldimensionerade. Tillsammans med akustiken i uppspelningsrummet.

Spännande artikelämne. Den skall jag läsa i detalj

Mvh, mats

Jag misstänker att det ofta är verklighetens transienter som reduceras och i mycket går förlorade i inspelningskedjan, i varje steg som tas från mikrofon och genom allehanda övrig utrustning urmjölkar det verkliga omfånget musiken i grunden har.

En annan och antagligen den största orsaken till den begränsade dynamiken har nog väldigt mycket med begränsningen som sker när allt måste packas ihop till endast två kanaler. Detta gör att alla enskilda instrument som i verkligheten har ”lyxen” att vara sin egen ljudkälla, vare sig det är ett akustiskt instrument eller ett förstärkt instrument, nu behöver trängas vilket skapar diverse fas-motsättningar som annars bara hade skett i luften i olika grad. När nu dessa fas-motsättningar sker i samma två-kanalsspår, så skapas det nu ett fast värde där många ursprungliga ljusalstrares faser tar ut varandra, vilket i sin tur dödar många transienter.

Det hade nog varit grymt häftigt om inspelningar bestod av lika många enskilda spår som antalet instrument och att vi hade lika många högtalare i våra ljudsystem (kanske inte för en hel symfoniorkester), då hade vi nog fått större möjlighet att komma närmare den riktiga live-spelade musikens fulla dynamiska omfång.

[xeizo]

Mycket amatörer här, är ni medvetna om att alla fonogram ni lyssnar på är kraftigt dynamikbegränsade med flit. Man använder kompressor och limiter på såväl enskilda spår som vid mastringen. Detta är standard. Vill ni lyssna på full dynamik får ni se till att börja spela in livemusik själva.

[goat76]

Mycket amatörer här, är ni medvetna om att alla fonogram ni lyssnar på är kraftigt dynamikbegränsade med flit. Man använder kompressor och limiter på såväl enskilda spår som vid mastringen. Detta är standard. Vill ni lyssna på full dynamik får ni se till att börja spela in livemusik själva.

Jag tror nog alla vi amatörer här är fullt medvetna om det du påpekar.

[Perfector]

Undrar om det är lika illa på direct to disc-inspelningar eller på orgelinspelningar.
Om så, då har dom lyckats ganska bra att maskera det.
Att vanlig studiomusik är ihopklämd är ju "normalt" för att få plats med det dynamiska utrymmet.
Någon som vet kanske kan utveckla det?

[goat76]

Undrar om det är lika illa på direct to disc-inspelningar eller på orgelinspelningar.
Om så, då har dom lyckats ganska bra att maskera det.
Att vanlig studiomusik är ihopklämd är ju "normalt" för att få plats med det dynamiska utrymmet.
Någon som vet kanske kan utveckla det?

De har samma begränsade utrymme i de två spåren som utgör stereospåret, den enda skillnaden är att materialet inte blir söndertrasat i den normalt efterföljande överdrivna bearbetningen.
Skillnaden är väl att om en sådan typ av inspelning görs, så har nog de som gör den också vissa preferenser mot komprimering.

[Tangband]

Upplevd musikalisk dynamik verkar vara relaterat till bla laterala reflexer i konserthallar. Lokkis gäng har i flera artiklar belyst laterala reflexers betydelse för upplevd dynamik i ljudet.
Nu är det samma hjärna som lyssnar i små rum som stora konsertsalar även om akustiken är olika och möjligen går samma musikaliska dynamik att uppleva i något större rum?
I våra små rum förefaller många kraftigt minska de laterala reflexerna för att inte maskera direktljudet. Starka för tidiga laterala reflexer i ett litet rum förstör ljudet till den grad att eventuell musikalisk dynamik inte går att uppleva pga maskering.

Har någon erfarenhet av att lyssna på samma högtalare i ett dämpat rum och i ett större rum där de första laterala reflexerna kommer utan artificiell dämpning kring 20 ms, är naturligt dämpade <6,5 dB (sekundärt till avståndet till lyssningspositionen) och är frekvenslika relativt direktljudet.

Ökar den musikaliska dynamiken?

I mitt stora lyssningsrum uppfyller jag kraven ovan men mina Quad upplevs inte som speciellt dynamiska. Misstänker kompression i högtalarna. Har för avsikt att vilket år som helst gräva fram ett par gamla dynamiska Altec Lansing 15" med 511b horn ur förrådet för test.

Concert halls with strong lateral reflections enhance musical dynamics;Jukka Pätynen; Sakari Tervo, Philip W. Robinson, and Tapio Lokki, 2014
https://www.pnas.org/content/111/12/4409

JM

JM , inspelningslokal är inte detsamma som uppspelningsrum. Mikrofonerna placeras på en helt annan plats i konsertlokalen än den bästa lyssningsplatsen i den konsertsalen . Vad drar du för slutsats av det ?

[RogerGustavsson]

Undrar om det är lika illa på direct to disc-inspelningar eller på orgelinspelningar.
Om så, då har dom lyckats ganska bra att maskera det.
Att vanlig studiomusik är ihopklämd är ju "normalt" för att få plats med det dynamiska utrymmet.
Någon som vet kanske kan utveckla det?

De har samma begränsade utrymme i de två spåren som utgör stereospåret, den enda skillnaden är att materialet inte blir söndertrasat i den normalt efterföljande överdrivna bearbetningen.
Skillnaden är väl att om en sådan typ av inspelning görs, så har nog de som gör den också vissa preferenser mot komprimering.

Det är ingen större skillnad. Det finns en del musikgenrerer som nästan alltid har kompressorer för att skapa ett sound som kan tänkas vara "mode". Jag tycker även att sättet många sjunger på ger lite antydan till att en del artister inte sjunger lika bra som tidigare.

[Tangband]

Man kan komma nära, visst, men verklighetens dynamik är långt större än vad högtalare klarar av .

Ja, dynamiken i verkligheten känns ofta mer dramatisk än återskapad i lyssningsrummet. Men är vi säkra på att det just är högtalarna som är den svaga länken? Jag kan tänka mig att framförallt sättet vi spelar in på och bearbetar signalen i den följande produktionen har betydelse för upplevt slutresultat. Samt att även vissa ljudbärande medier och andra apparater i uppspelningskedjan begränsar om de är feldimensionerade. Tillsammans med akustiken i uppspelningsrummet.

Spännande artikelämne. Den skall jag läsa i detalj

Mvh, mats

Jag misstänker att det ofta är verklighetens transienter som reduceras och i mycket går förlorade i inspelningskedjan, i varje steg som tas från mikrofon och genom allehanda övrig utrustning urmjölkar det verkliga omfånget musiken i grunden har.

En annan och antagligen den största orsaken till den begränsade dynamiken har nog väldigt mycket med begränsningen som sker när allt måste packas ihop till endast två kanaler. Detta gör att alla enskilda instrument som i verkligheten har ”lyxen” att vara sin egen ljudkälla, vare sig det är ett akustiskt instrument eller ett förstärkt instrument, nu behöver trängas vilket skapar diverse fas-motsättningar som annars bara hade skett i luften i olika grad. När nu dessa fas-motsättningar sker i samma två-kanalsspår, så skapas det nu ett fast värde där många ursprungliga ljusalstrares faser tar ut varandra, vilket i sin tur dödar många transienter.

Det hade nog varit grymt häftigt om inspelningar bestod av lika många enskilda spår som antalet instrument och att vi hade lika många högtalare i våra ljudsystem (kanske inte för en hel symfoniorkester), då hade vi nog fått större möjlighet att komma närmare den riktiga live-spelade musikens fulla dynamiska omfång.

+1 .
Två kanaler är begränsat, men kanske därför ämnet är så intressant, eftersom illusionen från inspelningen kan göras på en del olika sätt.

5 helt separata högupplösta uppspelnings-kanaler vore säkert väldigt mycket bättre än bara två. Vi hade ett sådant ett kort tag i form av dvd-audio. Tyvärr försvann det.

[sprudel]

Det verkar finnas högtalare som subjektivt ger ett dynamiskt intryck av odynamiska inspelningar. Tror det har att göra med distorsionsökning när det ska leverera större ljudtryck. Quad är ju dynamiska men inte på det storskaliga sättet att det blir ett makalöst drag i basen när t.ex. en stortrumma slås an. Dynamik översätter många med att det blir högt ljudtryck men det är det inte i min värld. Det är skillanden mellan starkt och svagt. Hur många inspelningar har inte avslagen dynamik numera? Jag brukar säga att musiken inte andas, det låter "tjockt" hela tiden. Att referensen är levande musik borde vara självklart. Dock blir referensen i många fall till något som inte finns som levande musik, utan det är något som skapats på mer eller mindre syntetisk väg. En del har en referens till akustisk musik som det låter i någon lokal andra har refererens till hur det låter via ett fett PA på ett stadion med någon mera aggresivt klingande musikform utan större dynamik. Subjektivitet är i högsta grad personlig. Vad jag finner bra/trevligt/korrekt behöver inte betyda att andra tycker likadant.

Andas är ett bra uttryck, detta intryck strävar jag efter att min setup ska prestera. Albumtips?

[RogerGustavsson]

Tips? Nja, nu när du ber får jag väl ställa upp...

Lyambiko - Saffronia Special Edition
Jeanette Lindström - Walk
Wende - Mens
Wende - Quand Tu Dors
Ahmad Jamal - Marseille
Jan Lundgren - All by myself
Journey - Hot 'n' spicy
Plattform K+K Vienna - Vienna is calling you
Younee - My piano
https://tidal.com/browse/track/146570 Lite tunnare ljud men det funkar.
https://tidal.com/browse/track/58791627 Hepp, här funkar inte Tidals normalisering! Synd att det inte "andas" mera.
https://tidal.com/browse/track/77696961
https://tidal.com/browse/track/77719731
https://tidal.com/browse/track/342802
https://tidal.com/browse/track/2799271
https://tidal.com/browse/track/4046683
https://tidal.com/browse/track/101585975
https://tidal.com/browse/album/45720637 Härliga inspelningar på detta provsmakningsalbum.
https://tidal.com/browse/track/1372030 Rap med Sir Simon Rattle. De andra låtarna är också trevliga.
https://tidal.com/browse/album/4822643 Riktigt bra.
https://tidal.com/browse/track/80027995 Såg henne live för ett par år sedan, härligt energiknippe med bred repertoar.
https://tidal.com/browse/track/3164757 Snyggt men det räcker med ett spår.
https://tidal.com/browse/track/1284923 En lite spralligare Oscar Peterson än på "We get rerequests". Är stor fan av Dizzy Gillespie. Något skumt basdunk, fotstamp?
https://tidal.com/browse/album/22986996 Dhafer Youssef spelar ofta med andra på bolaget ACT där flera ur den svenska jazzeliten också återfinns.
https://tidal.com/browse/track/88915952
https://tidal.com/browse/track/70391686
https://tidal.com/browse/track/45380069 Lite slagverk som inte verkar vara dynamikbefriat.

Här skenade jag visst iväg lite med musiktips utan någon speciell fokus på dynamik. Det här musik jag gärna återkommer till. Det där med klassisk musik, är närmast oöverskådligt.

https://tidal.com/browse/track/369346
https://tidal.com/browse/track/39067734

Tar gärna emot andras tips! Har medvetet hoppat över ett antal välkända album.

[JM]

Musiken skall andas djupt med magstöd och inte ytligt högt upp i thorax. Mycket bra liknelse!

Som jag ser det krävs relativt rätt mängd laterala reflexer för att den verkliga inneboende musikaliska dynamiken skall komma fram optimalt i konsertsalar och lyssningsrum.
Skolådeliknandde konsertlokaler med relativt fler laterala reflexer framstår i relation till andra konserthallstyper som mer dynamiska. Avsaknaden av relativt dominerande laterala reflexer gör icke skolådehallarna mer anemiska. Dynamiken saknas.
Lokki har i en annan artikel visat att apikala, dorsal och frontala reflexer i konserthallar har i nämnd ordning en allt mer maskerande påverkan på direktljudet. Laterala reflexerna i konsertsalar bidrar till musikens dynamik så länge de inte dränker direktljudet. Närheten (proximity) i ljudet försvinner när de laterala reflexerna dominerar över direktljudet.

Laterala reflexer i sig ökar inte musikaliska dynamiken utan vid jämförelse med andra halltyper upplevs musikens dynamik mer korrekt.

Kan erfarenheterna i konsertsalarna transformeras till våra små lyssningsrum?

Jm

[xeizo]

Spelar man i band är det så enkelt som att man inte bör inkräkta på varandras frekvensutrymme, om man gör det blir det grötigt och luddigt. En klassisk kompositör har med all säkerhet kontemplerat hela orkestern nogrannt för att inte detta skall inträffa. Ibland vill man att det skall vara luddigt, fuzzy, med flit som till exempel en hel stråksektion som då fyller ut bra(eller distade kompgitarrer). Men en soloviolin måste ha luft omkring sig. Eller en solovokalist osv

Är det mixat så att det inte blir stökigt mellan instrumenten, så brukar det mer eller mindre automatiskt låta dynamiskt och kraftfullt. Sen krävs det faktorer som bra musiker, bra inspelningslokal, bra mickar, bra tekniker och inte minst bra musik för att slutresultatet skall få godkänt. Vanligaste anledningen att det låter platt är för att det är kasst arrat och massor av kompressor.

Betänk också att egentligen är det bara rena soloinstrument som kan låta riktigt dynamiskt, detta gäller även akustisk livemusik, så fort det blir en mix av flera instrument avtar den upplevda energin från vart och ett av dom. Dom försvinner in i mixen. När man spelar in möts man av ett annat problem, när man mixar flera starka instrument blir summan för stark det låter helt enkelt olidligt högt, så man måste sänka vart och ett av dom så att dom kan leva tillsammans. Även detta gäller livemusik, i ett band tex måste hela tiden varje medlem veta sin plats i ljudbilden och inte försöka kliva ur den. Då kan det låta kakafoni.

Alla som spelat i band och repeterat vet att det brukar låta rätt slickat i början av ett rep, för att vara galet högt mot slutet, för att alla vill höras mest.

[Tangband]

Jag tror, förutom orsakerna xeizo nämner, att många anläggningar får problem då de ska återge många frekvenser samtidigt med låg dist och dessutom starkt.
En lösning kan vara en mångvägs högtalare, flera element som är delade spelar var för sig färre frekvenser .

[goat76]

Jag har suttit som fastnaglad i härlig dynamisk musik på P2 den senaste timmen, ganska långt ifrån den rock jag normalt lyssnar på men...

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1 ... ramid=4427

[gcs]

Stor dynamik på en inspelning betyder för mig att man också ska kunna höra de svagaste små detaljerna även när musiken är stark. Exempelvis ska man kunna uppfatta de små svagt klingande nitarna hos en cymbal. Dynamik i min värld behöver inte alltid handla om skillnaden mellan musikens svagaste del och det starkaste partiet. Om vi pratar modern popmusik, då vinner musiken på att låta sig komprimeras. Med dagens kompressorer kan köra ganska hårt utan att musiken pumpar som det gjorde förr med de gamla fullbands rör kompressorerna. Det gäller också att man kan välja en lämplig attack och release tid på kompressorn. Men det stora när det gäller kompressorer och limiter är nog att idag finns det kompressorer som har flera valbara frekvensband. Varje passband kan väljas efter eget godtycke. Man kan om man vill använda kompressorn som ett eq.

[sprudel]

Tips? Nja, nu när du ber får jag väl ställa upp...

Lyambiko - Saffronia Special Edition
Jeanette Lindström - Walk
Wende - Mens
Wende - Quand Tu Dors
Ahmad Jamal - Marseille
Jan Lundgren - All by myself
Journey - Hot 'n' spicy
Plattform K+K Vienna - Vienna is calling you
Younee - My piano
https://tidal.com/browse/track/146570 Lite tunnare ljud men det funkar.
https://tidal.com/browse/track/58791627 Hepp, här funkar inte Tidals normalisering! Synd att det inte "andas" mera.
https://tidal.com/browse/track/77696961
https://tidal.com/browse/track/77719731
https://tidal.com/browse/track/342802
https://tidal.com/browse/track/2799271
https://tidal.com/browse/track/4046683
https://tidal.com/browse/track/101585975
https://tidal.com/browse/album/45720637 Härliga inspelningar på detta provsmakningsalbum.
https://tidal.com/browse/track/1372030 Rap med Sir Simon Rattle. De andra låtarna är också trevliga.
https://tidal.com/browse/album/4822643 Riktigt bra.
https://tidal.com/browse/track/80027995 Såg henne live för ett par år sedan, härligt energiknippe med bred repertoar.
https://tidal.com/browse/track/3164757 Snyggt men det räcker med ett spår.
https://tidal.com/browse/track/1284923 En lite spralligare Oscar Peterson än på "We get rerequests". Är stor fan av Dizzy Gillespie. Något skumt basdunk, fotstamp?
https://tidal.com/browse/album/22986996 Dhafer Youssef spelar ofta med andra på bolaget ACT där flera ur den svenska jazzeliten också återfinns.
https://tidal.com/browse/track/88915952
https://tidal.com/browse/track/70391686
https://tidal.com/browse/track/45380069 Lite slagverk som inte verkar vara dynamikbefriat.

Här skenade jag visst iväg lite med musiktips utan någon speciell fokus på dynamik. Det här musik jag gärna återkommer till. Det där med klassisk musik, är närmast oöverskådligt.

https://tidal.com/browse/track/369346
https://tidal.com/browse/track/39067734

Tar gärna emot andras tips! Har medvetet hoppat över ett antal välkända album.

Grymt! Stort Tack
Nu ska det spelas

[goat76]

Spelar man i band är det så enkelt som att man inte bör inkräkta på varandras frekvensutrymme, om man gör det blir det grötigt och luddigt. En klassisk kompositör har med all säkerhet kontemplerat hela orkestern nogrannt för att inte detta skall inträffa. Ibland vill man att det skall vara luddigt, fuzzy, med flit som till exempel en hel stråksektion som då fyller ut bra(eller distade kompgitarrer). Men en soloviolin måste ha luft omkring sig. Eller en solovokalist osv

Är det mixat så att det inte blir stökigt mellan instrumenten, så brukar det mer eller mindre automatiskt låta dynamiskt och kraftfullt. Sen krävs det faktorer som bra musiker, bra inspelningslokal, bra mickar, bra tekniker och inte minst bra musik för att slutresultatet skall få godkänt. Vanligaste anledningen att det låter platt är för att det är kasst arrat och massor av kompressor.

Betänk också att egentligen är det bara rena soloinstrument som kan låta riktigt dynamiskt, detta gäller även akustisk livemusik, så fort det blir en mix av flera instrument avtar den upplevda energin från vart och ett av dom. Dom försvinner in i mixen. När man spelar in möts man av ett annat problem, när man mixar flera starka instrument blir summan för stark det låter helt enkelt olidligt högt, så man måste sänka vart och ett av dom så att dom kan leva tillsammans. Även detta gäller livemusik, i ett band tex måste hela tiden varje medlem veta sin plats i ljudbilden och inte försöka kliva ur den. Då kan det låta kakafoni.

Alla som spelat i band och repeterat vet att det brukar låta rätt slickat i början av ett rep, för att vara galet högt mot slutet, för att alla vill höras mest.

Håller med om allt det där, inom rock med både distat gitarr och bas så blir det lätt grötigt om instrumenten inte ger plats åt varandra, vilket går ganska bra att lösa genom att det ena instrumentet har ett mer återhållsamt mellanregister, lite smiley-kurva.

Jag tycker att detta problem visar sig ännu tydligare i en stereomix där de olika instrumenten ska spelas upp i samma två högtalare (mer eller mindre beroende på hur det är panorerat), för när dessa instruments ljud kommer från samma fysiska plats och därmed även från exakt samma avstånd så blir det lätt ännu mer grötigt då vissa frekvenser förstärks i samklangen, medans andra kan orsaka utsläckningar.
Därför tror jag att det hade varit en enorm fördel om ljudsystemet bestod av fler högtalare än två så att de enskilda kanalerna för de olika instrumenten kunde fördelas till fler ljudkällor (i någon form av standard uppställning så att det inte avviker allt för mycket från det tilltänkta).
Detta är såklart en orealistisk dröm då musiksystem idag går mer mot en ensam mono-högtalare, men jag tror att ett ljudsystem med fler högtalare hade kunnat öppna upp för ett mer realistiskt dynamiskt omfång då inte lika många instrument skulle behöva bråka/drunkna/släcka ut varandra genom att spelas upp i endast två ynka ljudkällor.

[Strmbrg]

Oavsett om min upplevelse av djup, bredd och höjd här hemma beror på "dynamikparametern" eller på något annat, så är den upplevelsen hyfsat stor numera.

Eller snarare - det är upplevelsen av engagerande realism - som jag upplever som stor i dagsläget. Och det är just den upplevelsen som jag har strävat efter att förbättra under många år.

Jag tror inte att jag främst talar om hur mycket ljudvolymen ökar när det kommer ett forte i musiken, eller när en puka "exploderar" i den bortre delen av konsertsalen.
Jag tror mera att det i mitt fall handlar om småsignalupplösningen och återgivningen av transienterna i alla dessa myriader av små signaler.
Jag har möjlighet att medelst fjärren reglera samplingfrekvensen och kan enkelt notera vad som sker när jag går från standard till över 700 kHz.
Lokalen "växer" högst påtagligt i storlek, djupillusionen ökar markant, instrumenten framstår med större "skärpa" mindre "utsmetning" i panoramat. Jag tror inte att det krävs ett blindtest för att verifiera den saken.

Min kommentar kanske är att betrakta som FÄ (Från Ämnet, eller OT som vi brukar skriva på svenska...), men det beror kanske lite på vad man vill åstadkomma:
Var det dynamiken i sig som var grejen (vad man nu menar med begreppet), eller var det illusioner av realism som egentligen var syftet?

[goat76]

Ja, dynamiken i verkligheten känns ofta mer dramatisk än återskapad i lyssningsrummet. Men är vi säkra på att det just är högtalarna som är den svaga länken? Jag kan tänka mig att framförallt sättet vi spelar in på och bearbetar signalen i den följande produktionen har betydelse för upplevt slutresultat. Samt att även vissa ljudbärande medier och andra apparater i uppspelningskedjan begränsar om de är feldimensionerade. Tillsammans med akustiken i uppspelningsrummet.

Spännande artikelämne. Den skall jag läsa i detalj

Mvh, mats

Jag misstänker att det ofta är verklighetens transienter som reduceras och i mycket går förlorade i inspelningskedjan, i varje steg som tas från mikrofon och genom allehanda övrig utrustning urmjölkar det verkliga omfånget musiken i grunden har.

En annan och antagligen den största orsaken till den begränsade dynamiken har nog väldigt mycket med begränsningen som sker när allt måste packas ihop till endast två kanaler. Detta gör att alla enskilda instrument som i verkligheten har ”lyxen” att vara sin egen ljudkälla, vare sig det är ett akustiskt instrument eller ett förstärkt instrument, nu behöver trängas vilket skapar diverse fas-motsättningar som annars bara hade skett i luften i olika grad. När nu dessa fas-motsättningar sker i samma två-kanalsspår, så skapas det nu ett fast värde där många ursprungliga ljusalstrares faser tar ut varandra, vilket i sin tur dödar många transienter.

Det hade nog varit grymt häftigt om inspelningar bestod av lika många enskilda spår som antalet instrument och att vi hade lika många högtalare i våra ljudsystem (kanske inte för en hel symfoniorkester), då hade vi nog fått större möjlighet att komma närmare den riktiga live-spelade musikens fulla dynamiska omfång.

+1 .
Två kanaler är begränsat, men kanske därför ämnet är så intressant, eftersom illusionen från inspelningen kan göras på en del olika sätt.

5 helt separata högupplösta uppspelnings-kanaler vore säkert väldigt mycket bättre än bara två. Vi hade ett sådant ett kort tag i form av dvd-audio. Tyvärr försvann det.

Det som jag tycker har varit lite gimmick-aktigt med de flerkanalslösningar för musik är att de har försökt använda befintliga 5.1 uppställningar, men om man vill nyttja fler högtalare till musik för att separera instrumenten som jag är inne på så skulle jag nog vilja ha alla högtalarna längs framväggen.
En vanlig 5.1 uppställning kan ju dock vara häftig för att skapa en 3D-känsla men det hjälper dock inte dynamiken. Att placera vissa instrument i bakkanalerna blir bara konstigt.

[matssvensson]

Därför tror jag att det hade varit en enorm fördel om ljudsystemet bestod av fler högtalare än två så att de enskilda kanalerna för de olika instrumenten kunde fördelas till fler ljudkällor (i någon form av standard uppställning så att det inte avviker allt för mycket från det tilltänkta).
Detta är såklart en orealistisk dröm då musiksystem idag går mer mot en ensam mono-högtalare, men jag tror att ett ljudsystem med fler högtalare hade kunnat öppna upp för ett mer realistiskt dynamiskt omfång då inte lika många instrument skulle behöva bråka/drunkna/släcka ut varandra genom att spelas upp i endast två ynka ljudkällor.

Först hade jag tänkt skriva att detta inte blir någon skillnad eftersom ljudsignalerna från olika ljudkällor ändå blandar sig med varandra på samma sätt även i det verkliga fysiska rummet, med förstärkningar och utfasningar i helheten. Det är en högst önskvärd egenskap för att skapa harmonier och uttryck i musiken.

Men sen tänkte jag ett varv till och skillnaden är ju faktiskt att i ett stereosystem kommer allt ljud från endast två fysiska ljudkällor. Resten av ljudbilden är en konstruktion / fantomprojicering i våra huvuden.

Någon som är mer påläst på teorier kring hur denna begränsning påverkar vår upplevelse av just dynamik? Det vore roligt att få lite mer insikt i.

mvh, mats

[matssvensson]

Jag tror mera att det i mitt fall handlar om småsignalupplösningen och återgivningen av transienterna i alla dessa myriader av små signaler.
Jag har möjlighet att medelst fjärren reglera samplingfrekvensen och kan enkelt notera vad som sker när jag går från standard till över 700 kHz.
Lokalen "växer" högst påtagligt i storlek, djupillusionen ökar markant, instrumenten framstår med större "skärpa" mindre "utsmetning" i panoramat. Jag tror inte att det krävs ett blindtest för att verifiera den saken.

Jag tänker att förmågan att uppfatta olika små detaljer i återgivningen i kombination med starkare utbrott i musiken som en del av upplevd dynamik behöver vara kopplad hörselns maskeringsegenskaper. Vet någon om någon som har fördjupat sig i möjliga återgivningsegenskaper som skulle kunna påverka hörselns maskeringseffekter att uppleva fler detaljer, andra än de traditionella - frihet från att själva maskera genom distorsion eller brus, alternativt kompression för att lyfta småljud över maskeringströsklar?

[Kraniet]

Känslan av dynamik ändras betydligt när konarean på högtalaren går upp.

De högtalare jag hört bäst dynamik från är Linn Keltik och Inos större högtalare.

Har även byggt ett par högtalare med seas 8 tums bas som kändes betydligt mer dynamiska än de jag spelar på annars.
Mina "vanliga" högtalare har en Wavecor 7" på 131 cm2 medan seasbasen CA22RNY har arean 230 cm2.
På samma sätt upplevs mina förra högtalare med dubbla 6,5tummare (2,5-vägs) mer dynamiska än min ensamma Wavecor.

Har även testat att dela mina baslådor med 15tummare högre, och ju högre i frekvens jag delar dom destå mer dynamik blir det i basen. Men det uppstår ju en del andra bekymmer samtidigt förstås.

Då jag gärna vill behålla mina högtalare så har jag istället börjat kika på att bygga ett basstöd som jag kan koppla in parallellt med wavecor-basen (dvs liknande Inos bs60). Insåg att jag ju har lämpliga åttatummare liggandes..

Men det är ju även tydligt att högre ljudvolym ger en upplevelse av mer dynamik. Men ofta blir ju inspelningskavliten en begränsning i det fallet.
Men den version av champagnegaloppen som finns på en av High Fidelity-skivorna är ju makalös dynamisk (visar typ 26 dB i masvis) när man vridit upp volymen lite.
Den inspelning av i bergakungens sal som Öhman brukar dema är ju också helt otrolig i en kompetent anläggning.

edit: jag har inte lyssnat på nån panelhögtalare som har samma upplevda dynamik som konhögtalare. Vad begränsningen där skulle vara vet jag inte. Konarean finns ju där förstås..

edit2: Konarea verkar ju dock bara vara en aspekt. Jag vet att jag reagerade på Ino pr18. Den spelade extremt dynamiskt och "punchigt" trots att det bara är 130 cm2 konarea. Så det är väl mer än bara konarea som spelar in..

edit3: men ang forskningen är är ju den relevant för inspelningen av musiken, inte uppspelningen. Dvs så länge du har ett par högtalare som återger inspelningen så som det är tänkt så borde du kunna spela dynamiken som är inspelad.

[JM]

Jag tror mera att det i mitt fall handlar om småsignalupplösningen och återgivningen av transienterna i alla dessa myriader av små signaler.
Jag har möjlighet att medelst fjärren reglera samplingfrekvensen och kan enkelt notera vad som sker när jag går från standard till över 700 kHz.
Lokalen "växer" högst påtagligt i storlek, djupillusionen ökar markant, instrumenten framstår med större "skärpa" mindre "utsmetning" i panoramat. Jag tror inte att det krävs ett blindtest för att verifiera den saken.

Jag tänker att förmågan att uppfatta olika små detaljer i återgivningen i kombination med starkare utbrott i musiken som en del av upplevd dynamik behöver vara kopplad hörselns maskeringsegenskaper. Vet någon om någon som har fördjupat sig i möjliga återgivningsegenskaper som skulle kunna påverka hörselns maskeringseffekter att uppleva fler detaljer, andra än de traditionella - frihet från att själva maskera genom distorsion eller brus, alternativt kompression för att lyfta småljud över maskeringströsklar?

Att alla riktigt starka partier i ett musikstycke maskerar i tid närliggande svagare partier är knappast någon nyhet. Sker maskeringen konstant dvs mätbara svagare partier inte är hörbara finns ingen större upplevd dynamik i musiken även om mätmässiga dynamiken är hög.
Högvolym gör att färre detaljer i musiken blir hörbara. Kan eventuellt vara önskvärt.
Enklare högtalare ger i starka partier maskering av sin egen mätbara distorsion. Exempelvis hornhögtalare. Upplevelsen kan då blir att en enklare högtalare låter bättre på hög volym än lägre.
En skicklig kompositör av orkestermusik utnyttjar maskeringseffekterna på ett musikfrämjande sätt. Vilket avslöjar ibland multimikroninspelningar som något helt annat.
Intentionen hos kompositören är inte alltid att vi skall höra alla instrument till 100 %.
Gles musik ger ofta större upplevd dynamik och fler detaljer.

Således kan upplevd dynamik vara skild från uppmätt dynamik med mikrofon.

JM

[matssvensson]

Nu har jag läst artikeln. Hittade inget om någon specifikt tidsaspekt för reflexerna i den, men artikeln undersöker betydelsen av inkommande ljud från sidan i upplevelsen av dynamik.

När ett musikinstrument spelas starkt ökar andel högre frekvenser i spektrat även om grundtonen är den samma. ”Distorsionen” i instrumentet ökar (ökad andel övertoner) när man tar i. Vår hörsel är bättre på att uppfatta högre frekvenser från sidan än framifrån (HRTF). Därför kommer artikelförfattarna fram till att starkare laterala reflexer som faller in på lyssnaren från sidan förstärker upplevelsen av dynamik i en konsertsal.

Vid hemmalyssning i stereo kommer ljudet från högtalarna normalt inte rakt framifrån, utan lite snett från sidan. Det i sig kanske kan påverka upplevd dynamik. Sen borde en lyssningssituation med sidoreflexer som verkligen faller in från sidan och har kvar sitt högfrekvensinnehåll (över 2 kHz enligt artikeln) kunna bidra till dynamikupplevelsen om vi ska tro artikelförfattarna. Vidare bidrar också laterala sidoreflexer till att minska Inter Aural Cross Correlation som annars kan ge besvärande kamfiltereffekter när vi flyttar på oss i lyssningsstolen.

Laterala reflexer från sidan med bibehållet frekvensspektra verkar kunna ha flera positiva effekter på lyssningsupplevelsen. Det är min tanke i alla fall.

mvh, mats

[JM]

Nu har jag läst artikeln. Hittade inget om någon specifikt tidsaspekt för reflexerna i den, men artikeln undersöker betydelsen av inkommande ljud från sidan i upplevelsen av dynamik.

Laterala reflexer från sidan med bibehållet frekvensspektra verkar kunna ha flera positiva effekter på lyssningsupplevelsen. Det är min tanke i alla fall.
mvh, mats

I konserthallar som i studien kommer första sidoreflexerna vanligen efter mer än 20 ms och inte tidigare som i våra små rum.

Bästa konserthallen i Wien har enligt många besökare ovanligt högfrekventa sidoreflexer. Lokki har mätt konserthallen men jag har in te sett några detalj data.
Håller utan tvekan med om att laterala reflexer är vitala för optimal perception av ljud och uppenbarligen dynamik. Tyvärr är det få förunnat att uppleva detta i sina lyssningsrum.

JM

[goat76]

Men sen tänkte jag ett varv till och skillnaden är ju faktiskt att i ett stereosystem kommer allt ljud från endast två fysiska ljudkällor. Resten av ljudbilden är en konstruktion / fantomprojicering i våra huvuden.

Det är det jag försökt förmedla i tråden.
med endast två ljudkällor blir det väldigt trångt. Alla de ljud som fantomprojiceras kommer ju även de från dessa två ljudkällor som i sin tur består av lika få kanaler i ett stereospår, det blir ganska mycket som ligger på dessa spår där en massa frekvenser spelar i fas vilket förstärker dessa, men det finns då även frekvenser som inte ligger i fas vilket orsakar utsläckningar.

När en tvåkanalig fil har ”printats” så är statusen för dessa förstärkningar/utsläckningar oåterkalleliga och bör nog inte förknippas med de eventuella fasförskjutningar som sker i luften i ett lyssningsrum. Beroende på fysisk placering av ett mångkanaligt ljudsystem som spelar upp instrumenten individuellt I varsina högtalare så finns alla chanser att det inte längre blir samma typ av utsläckningar, vilket då kan möjliggöra starkare individuell dynamik och att helheten också möjligen upplevs så.

Jag har aldrig hört hur detta verkligen blir i ett sådant ljudsystem, så jag spekulerar bara lite löst teoretiskt om detta.

[Tangband]

Nu har jag läst artikeln. Hittade inget om någon specifikt tidsaspekt för reflexerna i den, men artikeln undersöker betydelsen av inkommande ljud från sidan i upplevelsen av dynamik.

När ett musikinstrument spelas starkt ökar andel högre frekvenser i spektrat även om grundtonen är den samma. ”Distorsionen” i instrumentet ökar (ökad andel övertoner) när man tar i. Vår hörsel är bättre på att uppfatta högre frekvenser från sidan än framifrån (HRTF). Därför kommer artikelförfattarna fram till att starkare laterala reflexer som faller in på lyssnaren från sidan förstärker upplevelsen av dynamik i en konsertsal.

Vid hemmalyssning i stereo kommer ljudet från högtalarna normalt inte rakt framifrån, utan lite snett från sidan. Det i sig kanske kan påverka upplevd dynamik. Sen borde en lyssningssituation med sidoreflexer som verkligen faller in från sidan och har kvar sitt högfrekvensinnehåll (över 2 kHz enligt artikeln) kunna bidra till dynamikupplevelsen om vi ska tro artikelförfattarna. Vidare bidrar också laterala sidoreflexer till att minska Inter Aural Cross Correlation som annars kan ge besvärande kamfiltereffekter när vi flyttar på oss i lyssningsstolen.

Laterala reflexer från sidan med bibehållet frekvensspektra verkar kunna ha flera positiva effekter på lyssningsupplevelsen. Det är min tanke i alla fall.

mvh, mats

Fast man bör ta fasta på att en inspelning i en stor konsertsal är något helt annat än uppspelning i ett lyssningsrum.
JM blandar ihop äpplen och päron .

I lyssningsrummet ( beroende på filosofi- öppet fönster eller lyssna/tyck ) och ljud från högtalarna vill man inte ha speciellt mycket reflexer från väggarna och/eller högtalarväggen. Bara så mycket att det maskerar stereosystemets tillkortakommanden.
En mikrofon är även den helt annorlunda än på det sätt hjärnan uppfattar ljudet, redan efter 1 ms.

[Kraniet]

Inspelningen är en nedkodning av den verkliga händelsen. Så alla reflexer som behövs bör vara bevarade i inspelningen. Detta packas sedan upp (avkodas) i anläggningen, dvs i högtalarna och deras interaktion med rummet och öronen (psykoakustik).
Så för att det ska fungera beror väldigt mycket på inspelningen.

Två kanaler är fullt tillräckligt för en holografisk presentation av inspelningen. Men bara om inspelningen kodat in ursprungshändelsen korrekt. Samt att högtalarna och deras interaktion med rummet medger en korrekt avkodning av inspelningen.

Men jag tror ändå att det Peter är inne på med tre kanaler är ganska vettigt. Att ha en center som tillsammans med frontarna förankrar mitten. Men det är ju inte tal om något "surroundsystem" i vanlig bemärkelse då..

[Tangband]

Känslan av dynamik ändras betydligt när konarean på högtalaren går upp.

De högtalare jag hört bäst dynamik från är Linn Keltik och Inos större högtalare.

Har även byggt ett par högtalare med seas 8 tums bas som kändes betydligt mer dynamiska än de jag spelar på annars.
Mina "vanliga" högtalare har en Wavecor 7" på 131 cm2 medan seasbasen CA22RNY har arean 230 cm2.
På samma sätt upplevs mina förra högtalare med dubbla 6,5tummare (2,5-vägs) mer dynamiska än min ensamma Wavecor.

Har även testat att dela mina baslådor med 15tummare högre, och ju högre i frekvens jag delar dom destå mer dynamik blir det i basen. Men det uppstår ju en del andra bekymmer samtidigt förstås.

Då jag gärna vill behålla mina högtalare så har jag istället börjat kika på att bygga ett basstöd som jag kan koppla in parallellt med wavecor-basen (dvs liknande Inos bs60). Insåg att jag ju har lämpliga åttatummare liggandes..

Men det är ju även tydligt att högre ljudvolym ger en upplevelse av mer dynamik. Men ofta blir ju inspelningskavliten en begränsning i det fallet.
Men den version av champagnegaloppen som finns på en av High Fidelity-skivorna är ju makalös dynamisk (visar typ 26 dB i masvis) när man vridit upp volymen lite.
Den inspelning av i bergakungens sal som Öhman brukar dema är ju också helt otrolig i en kompetent anläggning.

edit: jag har inte lyssnat på nån panelhögtalare som har samma upplevda dynamik som konhögtalare. Vad begränsningen där skulle vara vet jag inte. Konarean finns ju där förstås..

edit2: Konarea verkar ju dock bara vara en aspekt. Jag vet att jag reagerade på Ino pr18. Den spelade extremt dynamiskt och "punchigt" trots att det bara är 130 cm2 konarea. Så det är väl mer än bara konarea som spelar in..

edit3: men ang forskningen är är ju den relevant för inspelningen av musiken, inte uppspelningen. Dvs så länge du har ett par högtalare som återger inspelningen så som det är tänkt så borde du kunna spela dynamiken som är inspelad.

Min erfarenhet nyligen är att förstärkeri spelar en överraskande stor roll, och en effektsvag apparat kan ibland upplevas som mer dynamisk än ett kraftigare steg, om man spelar under bådas klippgräns.

Håller med dig om erfarenheten från Keltik.
Kan tillägga att Akudorik exakt är mera dynamisk och låter ännu bättre, förutom att den inte går lika djupt i basen som Keltik. Bara ned till 40 Hz med full nivå.

[matssvensson]

Nu har jag läst artikeln. Hittade inget om någon specifikt tidsaspekt för reflexerna i den, men artikeln undersöker betydelsen av inkommande ljud från sidan i upplevelsen av dynamik.

Laterala reflexer från sidan med bibehållet frekvensspektra verkar kunna ha flera positiva effekter på lyssningsupplevelsen. Det är min tanke i alla fall.
mvh, mats

I konserthallar som i studien kommer första sidoreflexerna vanligen efter mer än 20 ms och inte tidigare som i våra små rum.

Bästa konserthallen i Wien har enligt många besökare ovanligt högfrekventa sidoreflexer. Lokki har mätt konserthallen men jag har in te sett några detalj data.
Håller utan tvekan med om att laterala reflexer är vitala för optimal perception av ljud och uppenbarligen dynamik. Tyvärr är det få förunnat att uppleva detta i sina lyssningsrum.

JM

Studien du länkade till i ursprungsinlägget undersöker inte tidsaspekten för laterala reflexer såvitt jag kan utläsa. Utan bara värdet av högfrekvent information från sidan för upplevelse av dynamik. Vad som sker i verkligheten i en konsertsal är naturligtvis något annat och mer komplicerat. Jag kunde dock inte uttyda något motsatsförhållande med artikelns slutsats om sidoreflexer med bevarat högfrekvent innehåll för upplevelse av dynamik och att det inte skulle kunna vara eftersträvansvärt även i hemmamiljö.

Detta rimmar dock inte med upplevelsen att högtalare med stora strålande ytor bjuder på större dynamik. Stora strålande ytor borde öka kvoten mellan direkt och reflekterat ljud, inte öka de laterala reflexerna. Där kanske den ökade direktljudskvoten skapar en upplevd närhet till ljudet som vi uppfattar som ökad dynamik?

/mats