Moderator: Redaktörer
sprudel skrev:Ett bra löppass är det bästa, då är man mottaglig.
Nattlorden skrev:sprudel skrev:Ett bra löppass är det bästa, då är man mottaglig.
Tror inte jag skulle vara mottaglig på en månad efter det...![]()
Strmbrg skrev:igår kväll körde jag samma sibeliusinspelning som nu på morgonen. Igår frustrerades jag av att musiken lät dimensionellt hoptryckt, det lät bullrigt och djupet var nästan obefintligt. Jag var medveten om att jag var trött efter 40 mils bilkörning och efterföljande kontorsarbete hemma. Men jag skyllde likafullt den tråkiga ljudupplevelsen på anläggningen.
Det är ju den som låter, inte jag!
Nu på morgonen låter det jättefint. Djupet är påtagligt, bullret är väck och klarheten är tillbaks.
Återigen slås jag av att det absolut inte enbart är apparaterna och tekniken som avgör ljudupplevelsen. En stor del av signalbehandlingen sker inne i mig som lyssnare. Apparaternas signal-egenskaper är nästan helt konstanta, men egenskaperna i min inre signalbehandling varierar väldeliga.
Detta är nog värt att väga in i helheten och i det oftast totala fokuset på allt utanför mig som lyssnare.
jansch skrev:Strmbrg skrev:igår kväll körde jag samma sibeliusinspelning som nu på morgonen. Igår frustrerades jag av att musiken lät dimensionellt hoptryckt, det lät bullrigt och djupet var nästan obefintligt. Jag var medveten om att jag var trött efter 40 mils bilkörning och efterföljande kontorsarbete hemma. Men jag skyllde likafullt den tråkiga ljudupplevelsen på anläggningen.
Det är ju den som låter, inte jag!
Nu på morgonen låter det jättefint. Djupet är påtagligt, bullret är väck och klarheten är tillbaks.
Återigen slås jag av att det absolut inte enbart är apparaterna och tekniken som avgör ljudupplevelsen. En stor del av signalbehandlingen sker inne i mig som lyssnare. Apparaternas signal-egenskaper är nästan helt konstanta, men egenskaperna i min inre signalbehandling varierar väldeliga.
Detta är nog värt att väga in i helheten och i det oftast totala fokuset på allt utanför mig som lyssnare.
Du verkar ju helt normal!![]()
En god sammanfattning av vårt hörande
Strmbrg skrev:Jag syftar för egen del inte på placebo. Det vill säga, jag syftar inte på inbillning i den bemärkelsen att en förtroendeingivande volymratt, ett högt apparatpris eller ett omhuldat varumärke renderar i en omotiverat god upplevelse. Jag talar inte om låta bra kontra låta dåligt i bemärkelsen tillfredsställande "sound".
Det jag syftar på är realism-upplevelse och identifikation. Det vill säga, vi måste "tänka bort Yello". Det handlar om att lyssna på återgiven verklighet.
Hur förstår jag att den extremt sunkiga återgivningen, i den bullriga miljön runtomkring den lilla sprakiga komradion är mormors röst? Hur förstår jag det trots att avvikelserna mot den verkliga mormor-rösten är extremt stora?
Är den där mormor-återgivningen såpass dålig att jag, om jag är i riktigt dålig, stressad, irriterad, okoncentrerad, utmattad form inte ens lyckas processa den sprakande, omgivningsbullerstörda signalen till att uppfattas som mormor?
Vi är nog lite till mans såpass apparat- och ljudteknikfokuserade att vi inte funderar i de här banorna alls.
Tangband skrev:Strmbrg skrev:Jag syftar för egen del inte på placebo. Det vill säga, jag syftar inte på inbillning i den bemärkelsen att en förtroendeingivande volymratt, ett högt apparatpris eller ett omhuldat varumärke renderar i en omotiverat god upplevelse. Jag talar inte om låta bra kontra låta dåligt i bemärkelsen tillfredsställande "sound".
Det jag syftar på är realism-upplevelse och identifikation. Det vill säga, vi måste "tänka bort Yello". Det handlar om att lyssna på återgiven verklighet.
Hur förstår jag att den extremt sunkiga återgivningen, i den bullriga miljön runtomkring den lilla sprakiga komradion är mormors röst? Hur förstår jag det trots att avvikelserna mot den verkliga mormor-rösten är extremt stora?
Är den där mormor-återgivningen såpass dålig att jag, om jag är i riktigt dålig, stressad, irriterad, okoncentrerad, utmattad form inte ens lyckas processa den sprakande, omgivningsbullerstörda signalen till att uppfattas som mormor?
Vi är nog lite till mans såpass apparat- och ljudteknikfokuserade att vi inte funderar i de här banorna alls.
Hjärnan uppfattar även musik vi hör för andra och tredje gången som mer positiv än första gången. Det beror på att hjärnan lärt sig en del av musiken och är förbered på hur ackordföljden och melodierna samt rytmen återges. Detta är ett faktum som ofta förbises.
Detsamma gäller om vi lyssnat för mycket till samma skiva eller samma låt, hjärnan blir tillslut uttråkad och vi byter musiken![]()
En annan sak som är lite förrädisk, är att vi nog vänjer oss väldigt snabbt vid en riktigt god återgivning. Så till den grad att vi efter ett tag inte tycker det låter speciellt bra, och börjar istället fundera på att köpa bättre grejor....
Ett bra botemedel mot sådan uppgraditis är att ta en paus från musiklyssnandet några dagar.
sprudel skrev:Tangband skrev:Strmbrg skrev:Jag syftar för egen del inte på placebo. Det vill säga, jag syftar inte på inbillning i den bemärkelsen att en förtroendeingivande volymratt, ett högt apparatpris eller ett omhuldat varumärke renderar i en omotiverat god upplevelse. Jag talar inte om låta bra kontra låta dåligt i bemärkelsen tillfredsställande "sound".
Det jag syftar på är realism-upplevelse och identifikation. Det vill säga, vi måste "tänka bort Yello". Det handlar om att lyssna på återgiven verklighet.
Hur förstår jag att den extremt sunkiga återgivningen, i den bullriga miljön runtomkring den lilla sprakiga komradion är mormors röst? Hur förstår jag det trots att avvikelserna mot den verkliga mormor-rösten är extremt stora?
Är den där mormor-återgivningen såpass dålig att jag, om jag är i riktigt dålig, stressad, irriterad, okoncentrerad, utmattad form inte ens lyckas processa den sprakande, omgivningsbullerstörda signalen till att uppfattas som mormor?
Vi är nog lite till mans såpass apparat- och ljudteknikfokuserade att vi inte funderar i de här banorna alls.
Hjärnan uppfattar även musik vi hör för andra och tredje gången som mer positiv än första gången. Det beror på att hjärnan lärt sig en del av musiken och är förbered på hur ackordföljden och melodierna samt rytmen återges. Detta är ett faktum som ofta förbises.
Detsamma gäller om vi lyssnat för mycket till samma skiva eller samma låt, hjärnan blir tillslut uttråkad och vi byter musiken![]()
En annan sak som är lite förrädisk, är att vi nog vänjer oss väldigt snabbt vid en riktigt god återgivning. Så till den grad att vi efter ett tag inte tycker det låter speciellt bra, och börjar istället fundera på att köpa bättre grejor....
Ett bra botemedel mot sådan uppgraditis är att ta en paus från musiklyssnandet några dagar.
Klokt där.![]()
Till TS så är ju hjärnan den som skapar upplevelsen triggad av fysisk stimuli. Sannolikt är det individuell variation till förmåga att skapa 3D upplevelse, tillägna sig olika sorters musik, liksom inlärning mm på samma sätt som vissa har bra bollkontroll, andra sämre.
sprudel skrev:Det väl en konstig kommentar?![]()
”Poletten trillar ner.”. Vill du gå lite djupare på varför du uttrycker dig på det viset?
JM skrev:sprudel skrev:Det väl en konstig kommentar?![]()
”Poletten trillar ner.”. Vill du gå lite djupare på varför du uttrycker dig på det viset?
Du uttrycker dig korrekt. Du särskiljer tydligt fysiken från psykologin vilket är fundamentet för förstå hörandet. Genom att inte blanda fysikens och psykologins olika värdedata och till dessa associerad begränsningar finns förutsättningar för förståelse för hur vi hör i rum.
Det går inte att fuska genom att tillskriva subjektiva data kvotegenskaper. Det blir lättare att räkna men är ett allvarligt feltänk och har inte med verkligheten att göra.
JM
sprudel skrev:JM skrev:sprudel skrev:Det väl en konstig kommentar?![]()
”Poletten trillar ner.”. Vill du gå lite djupare på varför du uttrycker dig på det viset?
Du uttrycker dig korrekt. Du särskiljer tydligt fysiken från psykologin vilket är fundamentet för förstå hörandet. Genom att inte blanda fysikens och psykologins olika värdedata och till dessa associerad begränsningar finns förutsättningar för förståelse för hur vi hör i rum.
Det går inte att fuska genom att tillskriva subjektiva data kvotegenskaper. Det blir lättare att räkna men är ett allvarligt feltänk och har inte med verkligheten att göra.
JM
Njae, det var inte svar på min fråga. Varför skriver du att ”äntligen sprudel börjar poletten trilla ner”.
Strmbrg skrev:Jag syftar för egen del inte på placebo. Det vill säga, jag syftar inte på inbillning i den bemärkelsen att en förtroendeingivande volymratt, ett högt apparatpris eller ett omhuldat varumärke renderar i en omotiverat god upplevelse. Jag talar inte om låta bra kontra låta dåligt i bemärkelsen tillfredsställande "sound".
Det jag syftar på är realism-upplevelse och identifikation. Det vill säga, vi måste "tänka bort Yello". Det handlar om att lyssna på återgiven verklighet.
Hur förstår jag att den extremt sunkiga återgivningen, i den bullriga miljön runtomkring den lilla sprakiga komradion är mormors röst? Hur förstår jag det trots att avvikelserna mot den verkliga mormor-rösten är extremt stora?
Är den där mormor-återgivningen såpass dålig att jag, om jag är i riktigt dålig, stressad, irriterad, okoncentrerad, utmattad form inte ens lyckas processa den sprakande, omgivningsbullerstörda signalen till att uppfattas som mormor?
Vi är nog lite till mans såpass apparat- och ljudteknikfokuserade att vi inte funderar i de här banorna alls.
JM skrev:sprudel skrev:JM skrev:Du uttrycker dig korrekt. Du särskiljer tydligt fysiken från psykologin vilket är fundamentet för förstå hörandet. Genom att inte blanda fysikens och psykologins olika värdedata och till dessa associerad begränsningar finns förutsättningar för förståelse för hur vi hör i rum.
Det går inte att fuska genom att tillskriva subjektiva data kvotegenskaper. Det blir lättare att räkna men är ett allvarligt feltänk och har inte med verkligheten att göra.
JM
Njae, det var inte svar på min fråga. Varför skriver du att ”äntligen sprudel börjar poletten trilla ner”.
Avledande manöver. Så dum är du inte att du inte förstår abstrakt tänkande.
Jag uppfattar det som att du inte vill uttrycka att vi faktiskt delar åsikter. Du behöver inte svara.
JM
JM skrev:Problemet är egentligen omvänt. Problemet är att hålla lyssnandet på högsta nivå under en längre tid. Konstant och på olika sätt adapterar hjärnan till ljudet. På olika sätt förbereder sig hjärnan på att potentiellt viktigare ljud relativt senaste upplevda ljudet. Äldre ljud tonas ner kemiskt efter initiala identifikationen. Sannolikt evolutionärt förfinat.
(Detta förklarar varför monoton musik vanligen upplevs som sämre än musik med en mix av lagom positiva oförväntade inslag - hjärnans vakenhet ökar.) Se undersökning av Billboard förstaplatser i tidigare inlägg.
Allt hörande är ytterst kemi. Elektriska aktionspotentialer i nerverna finns inte utan kemi.
Tex inre hårcellen frigör transmittorsubstansen - glutamat - i relation till ljudstimuli. Redan i första synapsen mellan inre hårcellen och mottagande nervcell finns flera adaptationsnivåer vilka filtrerar ljudet. Speciella receptorer för låga koncentrationer av glutamat svarar på mycket låga ljudnivåer ner mot -10 dB. När ljudstyrkan ökar mättas receptorerna för låga ljudtryck och andra men tyvärr färre receptorer med känslighet för större glutamat koncentrationer tar över. En konstant sinuston på tex 95 dB under längre tid genererar allt lägre respons i hörselnerven på grund av kemisk adaptation i första synapsen. Även i hörselnerven måste ske en adaptation pga begränsad mängd kemi.
På liknande sätt sker en kemisk nedprioritering av perceptionen av äldre ljud på autonoma icke kognitiva och kognitiva nivåer.
JM
Användare som besöker denna kategori: Google [Bot] och 20 gäster