”Hifikomponenten hjärnan”

[Strmbrg]

igår kväll körde jag samma sibeliusinspelning som nu på morgonen. Igår frustrerades jag av att musiken lät dimensionellt hoptryckt, det lät bullrigt och djupet var nästan obefintligt. Jag var medveten om att jag var trött efter 40 mils bilkörning och efterföljande kontorsarbete hemma. Men jag skyllde likafullt den tråkiga ljudupplevelsen på anläggningen.
Det är ju den som låter, inte jag!
Nu på morgonen låter det jättefint. Djupet är påtagligt, bullret är väck och klarheten är tillbaks.

Återigen slås jag av att det absolut inte enbart är apparaterna och tekniken som avgör ljudupplevelsen. En stor del av signalbehandlingen sker inne i mig som lyssnare. Apparaternas signal-egenskaper är nästan helt konstanta, men egenskaperna i min inre signalbehandling varierar väldeliga.

Detta är nog värt att väga in i helheten och i det oftast totala fokuset på allt utanför mig som lyssnare.

[pLudio]

Du får börja meditera innan finlyssnandet.

[sprudel]

Ett bra löppass är det bästa, då är man mottaglig.

[Strmbrg]

Det behövs emellanåt inte ens finlyssningsambitioner för att uppleva ett dassigt ljud.

[ottovonkopp]

Ett par kalla Småland mellanöl, då låter det alltid bra.

[MichaelG]

Jag kan inte direkt påstå att det låter olika (bra/dåligt) beroende på när jag lyssnar. Däremot är det lättare att sjunka in i musiken ibland, medan det vid andra tillfällen är annat som distraherar. Och just för mig, är det när jag är stressad/trött, har begynnande huvudvärk, etc som jag har lättast att sjunka in i musiken. Gärna i ett mörkt rum. Då låter jag mitt fokus vandra mellan olika stämmor i orkestern och då befinner jag mig som i en annan (bättre) verklighet.

[Rydberg]

När jag suttit länge i en bullrig bil så är min hörsel inte heller på bästa humör.

[Nattlorden]

Ett bra löppass är det bästa, då är man mottaglig.

Tror inte jag skulle vara mottaglig på en månad efter det...

[hifikg]

Efter en sval dusch, nakenlyssning i mörker, eventuellt med en kall öl, så kan jag t o m vända kabellyftarna fel utan att störas nämnvärt.

[MichaelG]

Ett bra löppass är det bästa, då är man mottaglig.

Tror inte jag skulle vara mottaglig på en månad efter det...

Eller som vi bruka sjunga på gymmet "Smärtan är vår bäste vän...".

[Tangband]

En rejäl förkylning försämrar ljudet rejält.
Ett glas appelsinjuice och en kopp kaffe får allt att låta bättre.

[Maarten]

Håller med Strmgrg, lyssnaren med dess receptivitet är en stor faktor som lätt glöms bort. Intryck kan variera stort beroende på öppenhet. Attribution till yttre faktorer är vanligt, inte bara inom HiFi utan generellt. Man kan nog säga att det är mänskligt

[jansch]

igår kväll körde jag samma sibeliusinspelning som nu på morgonen. Igår frustrerades jag av att musiken lät dimensionellt hoptryckt, det lät bullrigt och djupet var nästan obefintligt. Jag var medveten om att jag var trött efter 40 mils bilkörning och efterföljande kontorsarbete hemma. Men jag skyllde likafullt den tråkiga ljudupplevelsen på anläggningen.
Det är ju den som låter, inte jag!
Nu på morgonen låter det jättefint. Djupet är påtagligt, bullret är väck och klarheten är tillbaks.

Återigen slås jag av att det absolut inte enbart är apparaterna och tekniken som avgör ljudupplevelsen. En stor del av signalbehandlingen sker inne i mig som lyssnare. Apparaternas signal-egenskaper är nästan helt konstanta, men egenskaperna i min inre signalbehandling varierar väldeliga.

Detta är nog värt att väga in i helheten och i det oftast totala fokuset på allt utanför mig som lyssnare.

Du verkar ju helt normal!

En god sammanfattning av vårt hörande

[sprudel]

Medhåll på de sista inläggen här, det handlar om kommunikation. Då kan man ju också fundera på det totala nörderiet som präglar vår gemensamma hobby, ljudåtergivning. En liten, liten skillnad till det bättre. Hur mycket är det värt i relation till hifikomponenten hjärnans status?
Reflekterade över detta senast igår, nerdrogad av andra Covidsprutan och skulle lyssna via dator istället för min streamer för att utreda eventuella skillnader. Jag var inte in the mood kan man lugnt påstå och uppfattade att det var samma låt!
Skaffa ett par piP till TV och lyssna via Spotify, du hör ju vilken låt det är. Köp en flaska whisky och get in the mood, det kommer att låta skitbra.

Hoppas på snar bättring från mitt vaccinerande så jag är på banan igen, HiFi är ju kul, eller var kul i alla fall.

[goat76]

igår kväll körde jag samma sibeliusinspelning som nu på morgonen. Igår frustrerades jag av att musiken lät dimensionellt hoptryckt, det lät bullrigt och djupet var nästan obefintligt. Jag var medveten om att jag var trött efter 40 mils bilkörning och efterföljande kontorsarbete hemma. Men jag skyllde likafullt den tråkiga ljudupplevelsen på anläggningen.
Det är ju den som låter, inte jag!
Nu på morgonen låter det jättefint. Djupet är påtagligt, bullret är väck och klarheten är tillbaks.

Återigen slås jag av att det absolut inte enbart är apparaterna och tekniken som avgör ljudupplevelsen. En stor del av signalbehandlingen sker inne i mig som lyssnare. Apparaternas signal-egenskaper är nästan helt konstanta, men egenskaperna i min inre signalbehandling varierar väldeliga.

Detta är nog värt att väga in i helheten och i det oftast totala fokuset på allt utanför mig som lyssnare.

Du verkar ju helt normal!

En god sammanfattning av vårt hörande

Men hur bra är våra ljudanläggningar egentligen?

Är den så bra som den genomsnittligt oftast upplevs, eller är den egentligen faktiskt så bra som när vi upplever den som allra bäst, eller är den precis så där dåliga som den kan upplevas när vi absolut inte är på lyssningshumör och att allt över det egentligen bara är det våra sinnen lägger till?

Jag gissar på det förstnämnda, så som den oftast upplevs och när det skiljer från det är vi antingen på bättre eller lite sämre lyssningshumör vilket kan ha många orsaker som glädje, trötthet, ansträngt hörselsinne, oro, sjukdom, koncentrationsförmågans dagsform, en bra eller dålig dag o.s.v.

[Strmbrg]

Nu börjar det närma sig det jag hade i åtanke med tråden.
Jag prövar nu ett tankespår:

Ponera att anläggningen förvisso är "sketabra". Alla elektriska, mekaniska och rumsmässiga egenskaper är på topp. Men det den petar ur sig (eller snarare det som "petas in" i hörselgången) likafullt är EXTREMT annorlunda än hur det låter i konsertsalen och hur det är i verkligheten.
Jämför man de två så är det kanske till och med mer skillnader än likheter.

För att överhuvudtaget få en illusion av en orkester och att det är fioler, trumpeter och en massa annat som spelar så måste "omvandlaren i hjärnan funka". Den processorn har massor att göra för att det inte bara skall bli en "klump med buller" som registreras av lyssnaren. Är processorn i dålig form så låter det sunkigt, är den vid god vigör så låter det både bra och realistiskt.

unnamed.jpg (5.82 KiB) Visad 2113 gånger

how-to-draw-Business-Man-for-Kids-step-0.png (62.75 KiB) Visad 2113 gånger

gritty-look-very-detailed-close-up-portrait-of-mature-adult-half-face-D2DKTJ.jpg (171.29 KiB) Visad 2113 gånger

[Tell]

Det är ju det här jag tjatar om till och från, att våran hjärna påverkar nåt otroligt mycket, att musik låter bättre om man är pigg, har sovit gött, har mat i magen, solen skiner etc. Och sen att försäljaren var trevlig, säljtexten var välskriven och han den där ljudgurun på youtube har sagt nåt extra övertygande. O var produkten dessutom riktigt dyr så blir förväntan ännu lite högre vilket med största sannolikhet kommer göra att den där prylen kommer låta ännu lite bättre än vad objektiviteten faktiskt säger. Jag tjatar inte om placebo för ingenting, den finns alltid där o lurar gärna dig o din hjärna vare sig vi vill eller inte

[Strmbrg]

Jag syftar för egen del inte på placebo. Det vill säga, jag syftar inte på inbillning i den bemärkelsen att en förtroendeingivande volymratt, ett högt apparatpris eller ett omhuldat varumärke renderar i en omotiverat god upplevelse. Jag talar inte om låta bra kontra låta dåligt i bemärkelsen tillfredsställande "sound".
Det jag syftar på är realism-upplevelse och identifikation. Det vill säga, vi måste "tänka bort Yello". Det handlar om att lyssna på återgiven verklighet.
Hur förstår jag att den extremt sunkiga återgivningen, i den bullriga miljön runtomkring den lilla sprakiga komradion är mormors röst? Hur förstår jag det trots att avvikelserna mot den verkliga mormor-rösten är extremt stora?
Är den där mormor-återgivningen såpass dålig att jag, om jag är i riktigt dålig, stressad, irriterad, okoncentrerad, utmattad form inte ens lyckas processa den sprakande, omgivningsbullerstörda signalen till att uppfattas som mormor?
Vi är nog lite till mans såpass apparat- och ljudteknikfokuserade att vi inte funderar i de här banorna alls.

[JM]

Problemet är egentligen omvänt. Problemet är att hålla lyssnandet på högsta nivå under en längre tid. Konstant och på olika sätt adapterar hjärnan till ljudet. På olika sätt förbereder sig hjärnan på att potentiellt viktigare ljud relativt senaste upplevda ljudet. Äldre ljud tonas ner kemiskt efter initiala identifikationen. Sannolikt evolutionärt förfinat.
(Detta förklarar varför monoton musik vanligen upplevs som sämre än musik med en mix av lagom positiva oförväntade inslag - hjärnans vakenhet ökar.) Se undersökning av Billboard förstaplatser i tidigare inlägg.

Allt hörande är ytterst kemi. Elektriska aktionspotentialer i nerverna finns inte utan kemi.
Tex inre hårcellen frigör transmittorsubstansen - glutamat - i relation till ljudstimuli. Redan i första synapsen mellan inre hårcellen och mottagande nervcell finns flera adaptationsnivåer vilka filtrerar ljudet. Speciella receptorer för låga koncentrationer av glutamat svarar på mycket låga ljudnivåer ner mot -10 dB. När ljudstyrkan ökar mättas receptorerna för låga ljudtryck och andra men tyvärr färre receptorer med känslighet för större glutamat koncentrationer tar över. En konstant sinuston på tex 95 dB under längre tid genererar allt lägre respons i hörselnerven på grund av kemisk adaptation i första synapsen. Även i hörselnerven måste ske en adaptation pga begränsad mängd kemi.
På liknande sätt sker en kemisk nedprioritering av perceptionen av äldre ljud på autonoma icke kognitiva och kognitiva nivåer.

JM

[Tangband]

Jag syftar för egen del inte på placebo. Det vill säga, jag syftar inte på inbillning i den bemärkelsen att en förtroendeingivande volymratt, ett högt apparatpris eller ett omhuldat varumärke renderar i en omotiverat god upplevelse. Jag talar inte om låta bra kontra låta dåligt i bemärkelsen tillfredsställande "sound".
Det jag syftar på är realism-upplevelse och identifikation. Det vill säga, vi måste "tänka bort Yello". Det handlar om att lyssna på återgiven verklighet.
Hur förstår jag att den extremt sunkiga återgivningen, i den bullriga miljön runtomkring den lilla sprakiga komradion är mormors röst? Hur förstår jag det trots att avvikelserna mot den verkliga mormor-rösten är extremt stora?
Är den där mormor-återgivningen såpass dålig att jag, om jag är i riktigt dålig, stressad, irriterad, okoncentrerad, utmattad form inte ens lyckas processa den sprakande, omgivningsbullerstörda signalen till att uppfattas som mormor?
Vi är nog lite till mans såpass apparat- och ljudteknikfokuserade att vi inte funderar i de här banorna alls.

Hjärnan uppfattar även musik vi hör för andra och tredje gången som mer positiv än första gången. Det beror på att hjärnan lärt sig en del av musiken och är förbered på hur ackordföljden och melodierna samt rytmen återges. Detta är ett faktum som ofta förbises.

Detsamma gäller om vi lyssnat för mycket till samma skiva eller samma låt, hjärnan blir tillslut uttråkad och vi byter musiken

En annan sak som är lite förrädisk, är att vi nog vänjer oss väldigt snabbt vid en riktigt god återgivning. Så till den grad att vi efter ett tag inte tycker det låter speciellt bra, och börjar istället fundera på att köpa bättre grejor....

Ett bra botemedel mot sådan uppgraditis är att ta en paus från musiklyssnandet några dagar.

[sprudel]

Jag syftar för egen del inte på placebo. Det vill säga, jag syftar inte på inbillning i den bemärkelsen att en förtroendeingivande volymratt, ett högt apparatpris eller ett omhuldat varumärke renderar i en omotiverat god upplevelse. Jag talar inte om låta bra kontra låta dåligt i bemärkelsen tillfredsställande "sound".
Det jag syftar på är realism-upplevelse och identifikation. Det vill säga, vi måste "tänka bort Yello". Det handlar om att lyssna på återgiven verklighet.
Hur förstår jag att den extremt sunkiga återgivningen, i den bullriga miljön runtomkring den lilla sprakiga komradion är mormors röst? Hur förstår jag det trots att avvikelserna mot den verkliga mormor-rösten är extremt stora?
Är den där mormor-återgivningen såpass dålig att jag, om jag är i riktigt dålig, stressad, irriterad, okoncentrerad, utmattad form inte ens lyckas processa den sprakande, omgivningsbullerstörda signalen till att uppfattas som mormor?
Vi är nog lite till mans såpass apparat- och ljudteknikfokuserade att vi inte funderar i de här banorna alls.

Hjärnan uppfattar även musik vi hör för andra och tredje gången som mer positiv än första gången. Det beror på att hjärnan lärt sig en del av musiken och är förbered på hur ackordföljden och melodierna samt rytmen återges. Detta är ett faktum som ofta förbises.

Detsamma gäller om vi lyssnat för mycket till samma skiva eller samma låt, hjärnan blir tillslut uttråkad och vi byter musiken

En annan sak som är lite förrädisk, är att vi nog vänjer oss väldigt snabbt vid en riktigt god återgivning. Så till den grad att vi efter ett tag inte tycker det låter speciellt bra, och börjar istället fundera på att köpa bättre grejor....

Ett bra botemedel mot sådan uppgraditis är att ta en paus från musiklyssnandet några dagar.

Klokt där.

Till TS så är ju hjärnan den som skapar upplevelsen triggad av fysisk stimuli. Sannolikt är det individuell variation till förmåga att skapa 3D upplevelse, tillägna sig olika sorters musik, liksom inlärning mm på samma sätt som vissa har bra bollkontroll, andra sämre.

[JM]

Jag syftar för egen del inte på placebo. Det vill säga, jag syftar inte på inbillning i den bemärkelsen att en förtroendeingivande volymratt, ett högt apparatpris eller ett omhuldat varumärke renderar i en omotiverat god upplevelse. Jag talar inte om låta bra kontra låta dåligt i bemärkelsen tillfredsställande "sound".
Det jag syftar på är realism-upplevelse och identifikation. Det vill säga, vi måste "tänka bort Yello". Det handlar om att lyssna på återgiven verklighet.
Hur förstår jag att den extremt sunkiga återgivningen, i den bullriga miljön runtomkring den lilla sprakiga komradion är mormors röst? Hur förstår jag det trots att avvikelserna mot den verkliga mormor-rösten är extremt stora?
Är den där mormor-återgivningen såpass dålig att jag, om jag är i riktigt dålig, stressad, irriterad, okoncentrerad, utmattad form inte ens lyckas processa den sprakande, omgivningsbullerstörda signalen till att uppfattas som mormor?
Vi är nog lite till mans såpass apparat- och ljudteknikfokuserade att vi inte funderar i de här banorna alls.

Hjärnan uppfattar även musik vi hör för andra och tredje gången som mer positiv än första gången. Det beror på att hjärnan lärt sig en del av musiken och är förbered på hur ackordföljden och melodierna samt rytmen återges. Detta är ett faktum som ofta förbises.

Detsamma gäller om vi lyssnat för mycket till samma skiva eller samma låt, hjärnan blir tillslut uttråkad och vi byter musiken

En annan sak som är lite förrädisk, är att vi nog vänjer oss väldigt snabbt vid en riktigt god återgivning. Så till den grad att vi efter ett tag inte tycker det låter speciellt bra, och börjar istället fundera på att köpa bättre grejor....

Ett bra botemedel mot sådan uppgraditis är att ta en paus från musiklyssnandet några dagar.

Klokt där.

Till TS så är ju hjärnan den som skapar upplevelsen triggad av fysisk stimuli. Sannolikt är det individuell variation till förmåga att skapa 3D upplevelse, tillägna sig olika sorters musik, liksom inlärning mm på samma sätt som vissa har bra bollkontroll, andra sämre.

Äntligen Sprudel börjar poletten trilla ner!
Fysiken är stimuli. Till fysiken hör akustiken.
Upplevelsen är reaktionen på fysiken. Upplevelsen är psykologi.

Således är det fysiken och psykologin nödvändiga och tillräckliga vetenskaper för hörandet i rum. Inga andra vetenskaper behövs.

JM

[sprudel]

Det väl en konstig kommentar?
”Poletten trillar ner.”. Vill du gå lite djupare på varför du uttrycker dig på det viset?

[JM]

Det väl en konstig kommentar?
”Poletten trillar ner.”. Vill du gå lite djupare på varför du uttrycker dig på det viset?

Du uttrycker dig korrekt. Du särskiljer tydligt fysiken från psykologin vilket är fundamentet för förstå hörandet. Genom att inte blanda fysikens och psykologins olika värdedata och till dessa associerad begränsningar finns förutsättningar för förståelse för hur vi hör i rum.
Det går inte att fuska genom att tillskriva subjektiva data kvotegenskaper. Det blir lättare att räkna men är ett allvarligt feltänk och har inte med verkligheten att göra.

JM

[sprudel]

Det väl en konstig kommentar?
”Poletten trillar ner.”. Vill du gå lite djupare på varför du uttrycker dig på det viset?

Du uttrycker dig korrekt. Du särskiljer tydligt fysiken från psykologin vilket är fundamentet för förstå hörandet. Genom att inte blanda fysikens och psykologins olika värdedata och till dessa associerad begränsningar finns förutsättningar för förståelse för hur vi hör i rum.
Det går inte att fuska genom att tillskriva subjektiva data kvotegenskaper. Det blir lättare att räkna men är ett allvarligt feltänk och har inte med verkligheten att göra.

JM

Njae, det var inte svar på min fråga. Varför skriver du att ”äntligen sprudel börjar poletten trilla ner”.

[JM]

Det väl en konstig kommentar?
”Poletten trillar ner.”. Vill du gå lite djupare på varför du uttrycker dig på det viset?

Du uttrycker dig korrekt. Du särskiljer tydligt fysiken från psykologin vilket är fundamentet för förstå hörandet. Genom att inte blanda fysikens och psykologins olika värdedata och till dessa associerad begränsningar finns förutsättningar för förståelse för hur vi hör i rum.
Det går inte att fuska genom att tillskriva subjektiva data kvotegenskaper. Det blir lättare att räkna men är ett allvarligt feltänk och har inte med verkligheten att göra.

JM

Njae, det var inte svar på min fråga. Varför skriver du att ”äntligen sprudel börjar poletten trilla ner”.

Avledande manöver. Så dum är du inte att du inte förstår abstrakt tänkande.
Jag uppfattar det som att du inte vill uttrycka att vi faktiskt delar åsikter. Du behöver inte svara.

JM

[Tell]

Jag syftar för egen del inte på placebo. Det vill säga, jag syftar inte på inbillning i den bemärkelsen att en förtroendeingivande volymratt, ett högt apparatpris eller ett omhuldat varumärke renderar i en omotiverat god upplevelse. Jag talar inte om låta bra kontra låta dåligt i bemärkelsen tillfredsställande "sound".
Det jag syftar på är realism-upplevelse och identifikation. Det vill säga, vi måste "tänka bort Yello". Det handlar om att lyssna på återgiven verklighet.
Hur förstår jag att den extremt sunkiga återgivningen, i den bullriga miljön runtomkring den lilla sprakiga komradion är mormors röst? Hur förstår jag det trots att avvikelserna mot den verkliga mormor-rösten är extremt stora?
Är den där mormor-återgivningen såpass dålig att jag, om jag är i riktigt dålig, stressad, irriterad, okoncentrerad, utmattad form inte ens lyckas processa den sprakande, omgivningsbullerstörda signalen till att uppfattas som mormor?
Vi är nog lite till mans såpass apparat- och ljudteknikfokuserade att vi inte funderar i de här banorna alls.

Fast jag menar att det är samma grej allting men på olika delar av samma skala. Att det du upplever i musiken när du är trött o hungrig efter en lång dag i bilen mot när du är utvilad o mätt är samma grej som en 1000-kronors DAC mot när du blivit väl övertygad av en skicklig försäljare att köpa en 50000 kronors DAC (som objektivt låter likadant som den billigare) är samma sak. Psyket ÄR lättlurat, så är det bara.

[petersteindl]

Återigen: Den gren inom vetenskapen som behandlar hörselns perception och beskriver hörseln heter Psykoakustik, på engelska, Psychoacoustics.
Det är inget konstigt med det. Det är allmänt vedertaget. Standard. Jag har vid åtskilliga tillfällen bevisat att så är fallet. Förstår inte varför det skall behöva bevisas mer än en gång. Det är bara att acceptera fakta som belyser sanningen som den är.
På engelska är det beskrivet så här i Brian Moores bok, An Introduction to the Psychology of Hearing:

An Introduction to the Psychology of Hearing is the leading textbook in the field of Auditory Perception – also known as Psychoacoustics.
Detta står på de första 2 raderna i den löpande texten.

Psychology of Hearing Omslag baksida Brian Moore -2.jpg (779.63 KiB) Visad 1861 gånger

Det är vedertagen nomenklatur. Psychoakustiken är det fält som beskriver hörseln som sensoriskt system. Författaren till boken, Brian C. J. Moore är Ph.D inom Psykoakustik. Det står under överskriften About the Author.

Psykoakustiken handlar inte enbart om att höra i rum, utan det är hörseln som helhet som sensoriskt system.

Vad gäller kvotegenskaper är det inga problem för hörseln. Bara man känner till vilka egenskaper det rör sig om. Detta är absolut inga konstigheter. Man kan använda kvotskala då man vill beskriva vissa egenskaper man hör. Det är gammal skåpmat.

Mvh
Peter

[Strmbrg]

Hej allesammans!

Istället för att "kasta fakta och bevis" på varandra så kan man föra en dialog via resonemang, funderingar och reflexion (mentala reflexioner avses här). Åtminstone blir samtalet lite intressantare för min del då. Men det kanske jag är ensam om.

Så, vad jag är ute efter är inte primärt "hur det ligger till" - för till ligger det såklart - utan snarare att få lite perspektiv på våra prioriteringar och hur vi fokuserar våra strävanden.

[sprudel]

Du uttrycker dig korrekt. Du särskiljer tydligt fysiken från psykologin vilket är fundamentet för förstå hörandet. Genom att inte blanda fysikens och psykologins olika värdedata och till dessa associerad begränsningar finns förutsättningar för förståelse för hur vi hör i rum.
Det går inte att fuska genom att tillskriva subjektiva data kvotegenskaper. Det blir lättare att räkna men är ett allvarligt feltänk och har inte med verkligheten att göra.

JM

Njae, det var inte svar på min fråga. Varför skriver du att ”äntligen sprudel börjar poletten trilla ner”.

Avledande manöver. Så dum är du inte att du inte förstår abstrakt tänkande.
Jag uppfattar det som att du inte vill uttrycka att vi faktiskt delar åsikter. Du behöver inte svara.

JM

Avledande manöver? Ditt inlägg är vrickat. Note Bene jag diskuterar det du skriver, inte dig.
Däremot angående synen på tings rådande har vi sannolikt mycket gemensamt, och en del inte.

[Maarten]

Strmbrg, så som jag uppfattar det, så har hjärnan förmåga att "skarva" mellan intryck. Man skulle kunna säga att hjärnan är mönsterigenkännande och meningsskapande, på många plan. Av detta följer en mängd saker. Lägg till att intryck är instabila över tid och även påverkas åt andra hållet, humör, stämning etc, påverkar intrycken och vice versa.

Antar jag. Har inget att referera till just nu, men tror jag skulle kunna finna stöd för dessa hypoteser (som kanske redan är omnämnda många gånger?) från näraliggande områden.

@Peter, ser ut som en intressant och tung bok.

[JM]

Problemet är egentligen omvänt. Problemet är att hålla lyssnandet på högsta nivå under en längre tid. Konstant och på olika sätt adapterar hjärnan till ljudet. På olika sätt förbereder sig hjärnan på att potentiellt viktigare ljud relativt senaste upplevda ljudet. Äldre ljud tonas ner kemiskt efter initiala identifikationen. Sannolikt evolutionärt förfinat.
(Detta förklarar varför monoton musik vanligen upplevs som sämre än musik med en mix av lagom positiva oförväntade inslag - hjärnans vakenhet ökar.) Se undersökning av Billboard förstaplatser i tidigare inlägg.

Allt hörande är ytterst kemi. Elektriska aktionspotentialer i nerverna finns inte utan kemi.
Tex inre hårcellen frigör transmittorsubstansen - glutamat - i relation till ljudstimuli. Redan i första synapsen mellan inre hårcellen och mottagande nervcell finns flera adaptationsnivåer vilka filtrerar ljudet. Speciella receptorer för låga koncentrationer av glutamat svarar på mycket låga ljudnivåer ner mot -10 dB. När ljudstyrkan ökar mättas receptorerna för låga ljudtryck och andra men tyvärr färre receptorer med känslighet för större glutamat koncentrationer tar över. En konstant sinuston på tex 95 dB under längre tid genererar allt lägre respons i hörselnerven på grund av kemisk adaptation i första synapsen. Även i hörselnerven måste ske en adaptation pga begränsad mängd kemi.
På liknande sätt sker en kemisk nedprioritering av perceptionen av äldre ljud på autonoma icke kognitiva och kognitiva nivåer.

JM

Ovan är en fragmentarisk fysiologisk förklaringen till varierande hörande över tiden på samma fysikaliska stimuli.
Den psykologiska förklaringen till varierande hörande över tiden handlar om hur samma fysikaliska stimuli kan ge olika respons.
Sömnbrist, stress, lyssningströtthet, droger mm är välkända variabler vilka förändrar responsen (hörandet) på fysikaliska stimuli - här ljud.
Faktum är att när vi hör hör vi sällan hela ljud/ord/meningar av olika skäl. Hörandet är den sensorik till skillnad från tex synen som är live. Synen scannar externa objekt multipla gånger varje sekund för att skapa en visuell upplevelse.
Hörandet sker i realtid. Vi kan inte backa ljudet för att kolla vad sades egentligen. Hjärnan har smarta sätt att kompensera fragmentariskt ljud - stimuli. Priset är att vi samtidigt är lättlurade. Typ vid stereolyssning, mp3-lyssning mm.
-Vi har ett arbetsminne på upp till 5 sekunder att identifiera ett solitärt ljud i relation till tidigare upplevda ljud. Efter ca 5 förkastas ljudet som oidentifierbart.
-Presenteras samma ljud i begriplig kontext händer det att ljudet identifieras även efter 5 sekunder.
För nästan hundra år sedan presenterade några tyska psykologer Gestaltteorin/Gestaltpsykologin med dess olika gestaltprinciper.
https://en.wikipedia.org/wiki/Gestalt_psychology
Gestaltteorin är central inom hörandet och helt avgörande att förklara varför vi förstår så mycket av fragmentariskt tal/ljud/stimuli.
Minsta tex stress kan förvränga normal psykologisk respons på vanligt tal/ljud. Droger kan minska upplevd distorsion fysiologiskt. En lång bilresa kan påverka ljudupplevelsen negativt av psykologiska skäl.
Psykologiska processer viktiga för hörandet typ gestaltprinciper är känsliga och kräver att avancerade kognitiva processer i hjärnan är lätttillgängliga och alerta.

Hörandet av fysikaliska stimuli påverkas således primärt av psykologiska entiteter och fysiologiska entiteter i hjärnan och inget annat.

JM

[Baffel]

Ähä, koppla in något som ser shysst ut, så låter det bra. Inbillning eller inte spelar ingen roll. Det är upplevelsen som räknas.

När mörkret skymmer. När det är ruggigt och trist ute så sätt på....

IMG_20210613_230654.jpg (1.31 MiB) Visad 534 gånger

Det livar upp även den tröttaste person som kört bil timvis och är helt slut vid hemkomsten.

[Strmbrg]

Det där om skillnaden mellan syn och hörsel, dvs att med synen kan man välja att titta länge på något medans ljudhändelsen passerar förbi: Tittar man tex på film så blir ju förutsättningarna väldigt lika musiklyssning. Ett liksom mycket smalt tidsfönster med kontinuerligt flöde av information. ”Taveltittning” däremot har väl ingen motsvarighet inom ljud. Stillbild ja, men stilljud?..

[JM]

Stilljud kan möjligen finnas som en ljudskugga i hjärnan av sin referensanläggnings ljud vid lyssning på annan ljudkälla. Ofta framträder den egna ljudskuggan som överskattad av olika skäl. Hjärnan är en notorisk glädjemätare i detta sammanhang. Den blir för mig närmast svart-vit men oftast bäst i den subjektiva icke fysikaliska världen.

JM