Moderator: Redaktörer
rigi skrev:https://youtu.be/sps8mc-snQU
goat76 skrev:rigi skrev:https://youtu.be/sps8mc-snQU
Utan någon ytterligare text från dig så är det aningen svårt att veta vad du vill ha sagt med länken?
Om det du menar är att man likt vad Erin säger inte kan stirra sig blind på en enskild "isolerad" mätning så tror jag nog inte att det gäller för Klas Heinz som jag baserar denna tråd på, han verkar inte direkt vara någon duvunge i branschen och vet nog säkerligen att man inte bör dra några slutsatser ur en ensam enskild mätparameter. Var det något annat än det du syftade på med länken?
mätningar som görs endast kan användas för att identifiera diverse problem vid utveckling av högtalare
rigi skrev:goat76 skrev:rigi skrev:https://youtu.be/sps8mc-snQU
Utan någon ytterligare text från dig så är det aningen svårt att veta vad du vill ha sagt med länken?
Om det du menar är att man likt vad Erin säger inte kan stirra sig blind på en enskild "isolerad" mätning så tror jag nog inte att det gäller för Klas Heinz som jag baserar denna tråd på, han verkar inte direkt vara någon duvunge i branschen och vet nog säkerligen att man inte bör dra några slutsatser ur en ensam enskild mätparameter. Var det något annat än det du syftade på med länken?
Har du kollat? Han säger i princip raka motsatsen mot rubriken om jag tolkat det rätt
solhaga skrev:mätningar som görs endast kan användas för att identifiera diverse problem vid utveckling av högtalare
och för att senare göra en första EQ-iteration.
goat76 skrev:rigi skrev:goat76 skrev:
Utan någon ytterligare text från dig så är det aningen svårt att veta vad du vill ha sagt med länken?
Om det du menar är att man likt vad Erin säger inte kan stirra sig blind på en enskild "isolerad" mätning så tror jag nog inte att det gäller för Klas Heinz som jag baserar denna tråd på, han verkar inte direkt vara någon duvunge i branschen och vet nog säkerligen att man inte bör dra några slutsatser ur en ensam enskild mätparameter. Var det något annat än det du syftade på med länken?
Har du kollat? Han säger i princip raka motsatsen mot rubriken om jag tolkat det rätt
Jag har kollat videon och jag tolkar det som att han bekräftar det denna tråd handlar om, att två identiskt mätande högtalare troligtvis låter olika p.g.a att de i övrigt är byggda på olika sätt som exempelvis olika element, typer av element, olika lådor och storlekar.
petersteindl skrev:Det finns inte 2 högtalare som mäter lika. Inte på en endaste punkt.Det kommer heller aldrig att finnas och har aldrig funnits.
Allt beror på vilken tolerans man sätter. Men man skall ju naturligtvis sätta absolut nolltolerans och då gäller ovanstående.
petersteindl skrev:Det finns inte 2 högtalare som mäter lika. Inte på en endaste punkt.Det kommer heller aldrig att finnas och har aldrig funnits.
Allt beror på vilken tolerans man sätter. Men man skall ju naturligtvis sätta absolut nolltolerans och då gäller ovanstående.
rigi skrev:petersteindl skrev:Det finns inte 2 högtalare som mäter lika. Inte på en endaste punkt.Det kommer heller aldrig att finnas och har aldrig funnits.
Allt beror på vilken tolerans man sätter. Men man skall ju naturligtvis sätta absolut nolltolerans och då gäller ovanstående.
Ok. Några flummiga frågor då det.
Hur sätter man gränser/toleranser för detta så man kan maskera det så bra som möjligt. Hur gör du med dina högtalare till exempel?
Eller vilka mätningar är viktigast?
petersteindl skrev:
På 80-talet kunde men inte göra så eftersom man i så fall var tvungen att använda 30 lådor istället eftersom toleranserna hos högtalarelement var långt ifrån hur de blev år 2010 och framåt. Åtminstone hos vissa tillverkare.
MvH
Peter
Goldfinger skrev:petersteindl skrev:
På 80-talet kunde men inte göra så eftersom man i så fall var tvungen att använda 30 lådor istället eftersom toleranserna hos högtalarelement var långt ifrån hur de blev år 2010 och framåt. Åtminstone hos vissa tillverkare.
MvH
Peter
Stämmer det som sas om Snell förr i tiden, att om man köpte ett nytt element levererades det ihop med filterkomponenter för att matcha Snells egen referenshögtalare för den modellen, det vittnar om att det kunde svinga mer än önskvärt mellan element av samma modell, jag antar att det kunde handla om både spolar och kondingar beroende på hur mycket elementet avvek?
grenander skrev:Så länge som man stirrar sig blind på frekvensgången är det självklart att att det kan låta väldigt olika. Man måste även titta på impulsåtergivningen med step response, wavelets etc.
Kraniet skrev:Jag förstår inte detta med att folk så hemsk gärna vill vidhålla att det finns "mystiska" egenskaper som är viktigare än frekvensgång.
Men gillar man att byta grejor och hålla på och filura med subjektiva jargonger så är det kanske nödvändigt att tro på dessa "magiska" egenskaper..
När till och med B&W ser till att "skruva sönder" sina toppmodeller så förstår man att branschen har en djupt rotad sjuka..
Men det är väl också så att det inte skulle gå att tjäna lika mycket pengar om det baserades på vetenskap och logik..
goat76 skrev:Kraniet skrev:Jag förstår inte detta med att folk så hemsk gärna vill vidhålla att det finns "mystiska" egenskaper som är viktigare än frekvensgång.
Men gillar man att byta grejor och hålla på och filura med subjektiva jargonger så är det kanske nödvändigt att tro på dessa "magiska" egenskaper..
När till och med B&W ser till att "skruva sönder" sina toppmodeller så förstår man att branschen har en djupt rotad sjuka..
Men det är väl också så att det inte skulle gå att tjäna lika mycket pengar om det baserades på vetenskap och logik..
Vem har talat om "mystiska" egenskaper?
Det som tas upp i videon handlar inte om några oupptäckta egenskaper utan svårigheten att med mätning sammanställa "the complexity of a real sound field". Vi kan mäta allt men frågan är om vi kan sammanställa alla de mätningar som behövs för få en komplett bild av hur en viss högtalare skiljer sig ljudmässigt från en annan.
Två olika högtalare kan nog lätt antas låta till det närmaste identiskt med varandra, baserat på de relativt fåtal mätpunkter som i regel görs, i jämförelse med vad som skulle behövas i mätväg för att verkligen kunna säkerställa att de verkligen låter till det närmaste identiskt med varandra.
Det retar mig faktiskt lite grann när folk förminskar det hela till att det skulle handla om "mystiska" egenskaper, fråga Peter Steindl om det här med ljud är ett komplicerat ämne eller ej.
Kraniet skrev:goat76 skrev:Kraniet skrev:Jag förstår inte detta med att folk så hemsk gärna vill vidhålla att det finns "mystiska" egenskaper som är viktigare än frekvensgång.
Men gillar man att byta grejor och hålla på och filura med subjektiva jargonger så är det kanske nödvändigt att tro på dessa "magiska" egenskaper..
När till och med B&W ser till att "skruva sönder" sina toppmodeller så förstår man att branschen har en djupt rotad sjuka..
Men det är väl också så att det inte skulle gå att tjäna lika mycket pengar om det baserades på vetenskap och logik..
Vem har talat om "mystiska" egenskaper?
Det som tas upp i videon handlar inte om några oupptäckta egenskaper utan svårigheten att med mätning sammanställa "the complexity of a real sound field". Vi kan mäta allt men frågan är om vi kan sammanställa alla de mätningar som behövs för få en komplett bild av hur en viss högtalare skiljer sig ljudmässigt från en annan.
Två olika högtalare kan nog lätt antas låta till det närmaste identiskt med varandra, baserat på de relativt fåtal mätpunkter som i regel görs, i jämförelse med vad som skulle behövas i mätväg för att verkligen kunna säkerställa att de verkligen låter till det närmaste identiskt med varandra.
Det retar mig faktiskt lite grann när folk förminskar det hela till att det skulle handla om "mystiska" egenskaper, fråga Peter Steindl om det här med ljud är ett komplicerat ämne eller ej.
Därför att det oftast talas om det på ett sådant sätt. Dvs att det är komplicerat och mätningar säger egentligen ingenting och därför så är enda lösningen att lyssna och bilda sig subjektiv uppfattning om hur det låter.
Sen ska man gärna ha "exotiska" material, kabellyftare och flertalet dekorativa 30 cm rör sittandes på väggarna med exakt 10 cm+stegat med gyllene snittet i avstånd till taklisten..
En snabb titt på vad som erbjuds på marknaden talar ett tydligt språk om vad den här inställningen om att "det går inte att mäta" bidrar med. Är ju som inget stopp på galenskaperna..
Men som IOR säger så går det att mäta högtalare och förutsäga resultatet. Harmangruppen har gjort det ganska länge nu och resultaten är väldigt robusta oberoende av ålder, kön eller etnicitet på lyssnarna.
Erin gjorde nyligen en video om det också https://www.youtube.com/watch?v=sps8mc- ... udioCorner
Kraniet skrev:goat76 skrev:Kraniet skrev:Jag förstår inte detta med att folk så hemsk gärna vill vidhålla att det finns "mystiska" egenskaper som är viktigare än frekvensgång.
Men gillar man att byta grejor och hålla på och filura med subjektiva jargonger så är det kanske nödvändigt att tro på dessa "magiska" egenskaper..
När till och med B&W ser till att "skruva sönder" sina toppmodeller så förstår man att branschen har en djupt rotad sjuka..
Men det är väl också så att det inte skulle gå att tjäna lika mycket pengar om det baserades på vetenskap och logik..
Vem har talat om "mystiska" egenskaper?
Det som tas upp i videon handlar inte om några oupptäckta egenskaper utan svårigheten att med mätning sammanställa "the complexity of a real sound field". Vi kan mäta allt men frågan är om vi kan sammanställa alla de mätningar som behövs för få en komplett bild av hur en viss högtalare skiljer sig ljudmässigt från en annan.
Två olika högtalare kan nog lätt antas låta till det närmaste identiskt med varandra, baserat på de relativt fåtal mätpunkter som i regel görs, i jämförelse med vad som skulle behövas i mätväg för att verkligen kunna säkerställa att de verkligen låter till det närmaste identiskt med varandra.
Det retar mig faktiskt lite grann när folk förminskar det hela till att det skulle handla om "mystiska" egenskaper, fråga Peter Steindl om det här med ljud är ett komplicerat ämne eller ej.
Därför att det oftast talas om det på ett sådant sätt. Dvs att det är komplicerat och mätningar säger egentligen ingenting och därför så är enda lösningen att lyssna och bilda sig subjektiv uppfattning om hur det låter.
Sen ska man gärna ha "exotiska" material, kabellyftare och flertalet dekorativa 30 cm rör sittandes på väggarna med exakt 10 cm+stegat med gyllene snittet i avstånd till taklisten..
En snabb titt på vad som erbjuds på marknaden talar ett tydligt språk om vad den här inställningen om att "det går inte att mäta" bidrar med. Är ju som inget stopp på galenskaperna..
Men som IOR säger så går det att mäta högtalare och förutsäga resultatet. Harmangruppen har gjort det ganska länge nu och resultaten är väldigt robusta oberoende av ålder, kön eller etnicitet på lyssnarna.
Erin gjorde nyligen en video om det också https://www.youtube.com/watch?v=sps8mc- ... udioCorner
Nattlorden skrev:Det stora problemet är inte mätningarna på lång väg. Det är att folk som är (i olika grader) inkompetenta i frågan försöker dra slutsatser av dem.
goat76 skrev:Nattlorden skrev:Det stora problemet är inte mätningarna på lång väg. Det är att folk som är (i olika grader) inkompetenta i frågan försöker dra slutsatser av dem.
Är Klas Heinz från HEDD Audio en av dem som du menar är inkompetenta i fråga att dra slutsatser av mätningar?
Nattlorden skrev:goat76 skrev:Nattlorden skrev:Det stora problemet är inte mätningarna på lång väg. Det är att folk som är (i olika grader) inkompetenta i frågan försöker dra slutsatser av dem.
Är Klas Heinz från HEDD Audio en av dem som du menar är inkompetenta i fråga att dra slutsatser av mätningar?
Jag syftar mer på trådtitel, inte vad han pratar om. Han pratar om varför man mäter, trådtiteln talar om något man inte mäter för.
goat76 skrev:Nattlorden skrev:goat76 skrev:
Är Klas Heinz från HEDD Audio en av dem som du menar är inkompetenta i fråga att dra slutsatser av mätningar?
Jag syftar mer på trådtitel, inte vad han pratar om. Han pratar om varför man mäter, trådtiteln talar om något man inte mäter för.
Eftersom tråden handlar om det han talar om i videon så vore det väl mer rimligt om du kommenterade det som sägs i den istället för att göra din egna tolkning av den kortfattade trådtiteln?
Nattlorden skrev:goat76 skrev:Nattlorden skrev:
Jag syftar mer på trådtitel, inte vad han pratar om. Han pratar om varför man mäter, trådtiteln talar om något man inte mäter för.
Eftersom tråden handlar om det han talar om i videon så vore det väl mer rimligt om du kommenterade det som sägs i den istället för att göra din egna tolkning av den kortfattade trådtiteln?
Det är ju det jag gör. Man mäter en sak för att ta reda på något om den saker. Det är det man får reda på. Det finns ingen mätning för "hur det låter". Det är inte därför man mäter. Att förvänta sig att få reda på hur det låter av en mätning är alltså en felaktig förväntan och det vet alla som kan något om mätningar. De som kan för lite om mätningar verkar däremot tro mer...
goat76 skrev:Nattlorden skrev:goat76 skrev:
Eftersom tråden handlar om det han talar om i videon så vore det väl mer rimligt om du kommenterade det som sägs i den istället för att göra din egna tolkning av den kortfattade trådtiteln?
Det är ju det jag gör. Man mäter en sak för att ta reda på något om den saker. Det är det man får reda på. Det finns ingen mätning för "hur det låter". Det är inte därför man mäter. Att förvänta sig att få reda på hur det låter av en mätning är alltså en felaktig förväntan och det vet alla som kan något om mätningar. De som kan för lite om mätningar verkar däremot tro mer...
Så med andra ord har du inte några invändningar mot varken trådens ämne eller trådtiteln?
Nattlorden skrev:goat76 skrev:Nattlorden skrev:
Det är ju det jag gör. Man mäter en sak för att ta reda på något om den saker. Det är det man får reda på. Det finns ingen mätning för "hur det låter". Det är inte därför man mäter. Att förvänta sig att få reda på hur det låter av en mätning är alltså en felaktig förväntan och det vet alla som kan något om mätningar. De som kan för lite om mätningar verkar däremot tro mer...
Så med andra ord har du inte några invändningar mot varken trådens ämne eller trådtiteln?
Nej, bara över att det skulle finnas något som helst behov av att påpeka självklarheten. Det skall inte behöva motiveras som om det förelåg någon tveksamhet i frågan.
(förutom då att 'sällan' borde varit inte/aldrig)
goat76 skrev:Tycker du dessa "självklarheter" verkar vara väl utbredda kunskaper på diverse forum världen över, när man läser trådar på både ASR och Faktiskt så får iallafall jag uppfattningen om att en väldigt stor andel forumanvändare dömer ut högtalare till höger och vänster baserat på de mätningar som presenterats.
Själv tänker jag att en sån här tråd säkert kan upplysa rätt många om att "mätningar sällan övenstämmer med hur det låter..." Och som Klas Heinz även säger i videon att mätningar kan identifiera diverse fel, men inte hur en högtalare i sin helhet låter.
Kraniet skrev:En mycket mer informativ inställning vore ju
"hur ska mätningar på högtalare göras för att ge meningsfull information om hur de låter?"
En mycket mer konstruktiv inställning tycker jag och något som allt sällan diskuteras. Men när majoriteten inte ens har kommit till grundläggande saker som "rak onaxis med kontrollerad spridning" ja då är man ju fast i "mätningar säger sällan/aldrig något om hur det låter"
Det finns en hel del lågt hängande frukt här som jag tycker man kan ta sig tiden att förstå innan man kan säga något om huruvida mätningar säger något om hur det låter..
Jag låter kanske hård i hur jag uttrycker det men det är nog mer bara frustration över hur HiFi-världen står och trampar.. Jag tycker nästan inget har hänt under de 20 år jag hållt på med det här. Jag byggde mina första högtalare i gymnasiet och de skulle stå sig väldigt bra mot en väldig mängd "HiFi-högtalare" idag. Och det säger inget! om hur duktigt jag (jag skulle klassa mig själv som ytterst medioker högtalarkonstruktör). Det säger något om branschen som helhet..
goat76 skrev:Kraniet skrev:En mycket mer informativ inställning vore ju
"hur ska mätningar på högtalare göras för att ge meningsfull information om hur de låter?"
En mycket mer konstruktiv inställning tycker jag och något som allt sällan diskuteras. Men när majoriteten inte ens har kommit till grundläggande saker som "rak onaxis med kontrollerad spridning" ja då är man ju fast i "mätningar säger sällan/aldrig något om hur det låter"
Det finns en hel del lågt hängande frukt här som jag tycker man kan ta sig tiden att förstå innan man kan säga något om huruvida mätningar säger något om hur det låter..
Jag låter kanske hård i hur jag uttrycker det men det är nog mer bara frustration över hur HiFi-världen står och trampar.. Jag tycker nästan inget har hänt under de 20 år jag hållt på med det här. Jag byggde mina första högtalare i gymnasiet och de skulle stå sig väldigt bra mot en väldig mängd "HiFi-högtalare" idag. Och det säger inget! om hur duktigt jag (jag skulle klassa mig själv som ytterst medioker högtalarkonstruktör). Det säger något om branschen som helhet..
En mycket mer konstruktiv inställning än vadå, än konstaterandet att mikrofoner inte alls fungerar så som våran hörsel fungerar? Det är vad som konstateras i videon och varför det inte går att med mikrofon mäta hur en högtalare låter.
Och även om vi skulle mäta från flera miljoner olika mätpunkter i rummet så skulle vi aldrig kunna sammanställa mätresultatet till hur en högtalare låter för oss från bästa möjliga lyssningsplats i rummet. Det är helt kört med den nuvarande mikrofontekniken.
jansch skrev:goat76 skrev:Kraniet skrev:En mycket mer informativ inställning vore ju
"hur ska mätningar på högtalare göras för att ge meningsfull information om hur de låter?"
En mycket mer konstruktiv inställning tycker jag och något som allt sällan diskuteras. Men när majoriteten inte ens har kommit till grundläggande saker som "rak onaxis med kontrollerad spridning" ja då är man ju fast i "mätningar säger sällan/aldrig något om hur det låter"
Det finns en hel del lågt hängande frukt här som jag tycker man kan ta sig tiden att förstå innan man kan säga något om huruvida mätningar säger något om hur det låter..
Jag låter kanske hård i hur jag uttrycker det men det är nog mer bara frustration över hur HiFi-världen står och trampar.. Jag tycker nästan inget har hänt under de 20 år jag hållt på med det här. Jag byggde mina första högtalare i gymnasiet och de skulle stå sig väldigt bra mot en väldig mängd "HiFi-högtalare" idag. Och det säger inget! om hur duktigt jag (jag skulle klassa mig själv som ytterst medioker högtalarkonstruktör). Det säger något om branschen som helhet..
En mycket mer konstruktiv inställning än vadå, än konstaterandet att mikrofoner inte alls fungerar så som våran hörsel fungerar? Det är vad som konstateras i videon och varför det inte går att med mikrofon mäta hur en högtalare låter.
Och även om vi skulle mäta från flera miljoner olika mätpunkter i rummet så skulle vi aldrig kunna sammanställa mätresultatet till hur en högtalare låter för oss från bästa möjliga lyssningsplats i rummet. Det är helt kört med den nuvarande mikrofontekniken.
Personligen tycker jag det är en helt felaktig slutsats.
Hörseln har inte "statiska" egenskaper och varje människa "hör" olika. Vi värderar felaktigheter i återgivningen olika och det är inte ens "dagsnotering" utan mer eller mindre okontrollerat. Det går inte att få något vettigt ut av en sådan referens om man vill ha objektivitet.
Vi kan mycket väl, med nuvarande teknik, mäta upp en högtalare med så god precision att det ligger väl inom ramarna för hörseln känslighet i olika avseenden.
Ljud är i grunden enkelt, dynamiskt tryck - amplitud/frekvensspektra/fasskillnader*, inget annat. Detta kan mätas med stor precision.
Med datorstödd teknik kan detta göras i 1000tal mätpunkter på kort tid.
Det saknas dock 2 saker, mätstandard för detta och ett sätt att värdera resultatet ur hörselns synvinkel och då är vi tillbaka till hörseln som hör vad den vill höra och uppfatta - alltså "tycker olika hela tiden och dessutom inte skiljer på "låta bra" och "låta rätt".
Viktigt, vi kan mäta högtalare, däremot är det praktiskt omöjligt att simulera lyssningsrum i form av standardrum även om vi har 100 olika standarder. Det handlar ju inte om att rummen skall se lika ut och ha definierade dimensioner.
Sedan har vi ju det där att musikåtergivning blir fel redan när ljudteknikern väljer mikrofon/mikrofonteknik och sedan pajar allt totalt när vi stuvar in det i stereoteknik.
Jag håller dock med trådrubriken
Vi fokuserar på några få mätdata som i sig har stor betydelse men som kanske kartlägger återgivningen till 10%.
Som att speca en bil: 4,52meter lång, 252 hästkrafter, 1810kg tjänstevikt, 95oktan, lädersäten. Är den bilen bra eller dålig?
*OBS! jag säger inte att vi hör fasskillnader motsvarande i EN mätpunkt
goat76 skrev:jansch skrev:goat76 skrev:
En mycket mer konstruktiv inställning än vadå, än konstaterandet att mikrofoner inte alls fungerar så som våran hörsel fungerar? Det är vad som konstateras i videon och varför det inte går att med mikrofon mäta hur en högtalare låter.
Och även om vi skulle mäta från flera miljoner olika mätpunkter i rummet så skulle vi aldrig kunna sammanställa mätresultatet till hur en högtalare låter för oss från bästa möjliga lyssningsplats i rummet. Det är helt kört med den nuvarande mikrofontekniken.
Personligen tycker jag det är en helt felaktig slutsats.
Hörseln har inte "statiska" egenskaper och varje människa "hör" olika. Vi värderar felaktigheter i återgivningen olika och det är inte ens "dagsnotering" utan mer eller mindre okontrollerat. Det går inte att få något vettigt ut av en sådan referens om man vill ha objektivitet.
Vi kan mycket väl, med nuvarande teknik, mäta upp en högtalare med så god precision att det ligger väl inom ramarna för hörseln känslighet i olika avseenden.
Ljud är i grunden enkelt, dynamiskt tryck - amplitud/frekvensspektra/fasskillnader*, inget annat. Detta kan mätas med stor precision.
Med datorstödd teknik kan detta göras i 1000tal mätpunkter på kort tid.
Det saknas dock 2 saker, mätstandard för detta och ett sätt att värdera resultatet ur hörselns synvinkel och då är vi tillbaka till hörseln som hör vad den vill höra och uppfatta - alltså "tycker olika hela tiden och dessutom inte skiljer på "låta bra" och "låta rätt".
Viktigt, vi kan mäta högtalare, däremot är det praktiskt omöjligt att simulera lyssningsrum i form av standardrum även om vi har 100 olika standarder. Det handlar ju inte om att rummen skall se lika ut och ha definierade dimensioner.
Sedan har vi ju det där att musikåtergivning blir fel redan när ljudteknikern väljer mikrofon/mikrofonteknik och sedan pajar allt totalt när vi stuvar in det i stereoteknik.
Jag håller dock med trådrubriken
Vi fokuserar på några få mätdata som i sig har stor betydelse men som kanske kartlägger återgivningen till 10%.
Som att speca en bil: 4,52meter lång, 252 hästkrafter, 1810kg tjänstevikt, 95oktan, lädersäten. Är den bilen bra eller dålig?
*OBS! jag säger inte att vi hör fasskillnader motsvarande i EN mätpunkt
Nu är det väl så att vi i lyssningsjämförelser mellan två högtalare relativt snabbt finner den högtalare vi tycker låter bäst, och det kommer ytterst sällan ske att vi från ena dagen till den andra gör en helomvändning och istället föredrar den andra mer, men om vi är osäkra så lyssnar vi antagligen på de två högtalarna vid fler tillfällen tills det samlade intrycket är mer klart för vilken av högtalarna vi föredrar. Därmed kan vi konstatera att våran hörsel, oaktat så kallade objektiva egenskaper, trots allt är ett rätt tvärsäkert verktyg att sålla fram den högtalaren vi subjektivt föredrar. Det räcker alltså med att vi subjektivt tycker att den ena högtalaren "låter bra" och att den andra "låter sämre" för att göra det val som passar oss bäst. Vad vi tycker "låter rätt" behöver nödvändigtvis inte ens vara det som avgör vårt slutgiltiga val, vi kanske misstänker eller vet att högtalaren vi väljer har en färgning som vi föredrar.
För en lyssnare som skräddarsyr sitt eget ljudsystem vars enda syfte är att på egen hand avnjuta musik så är ovanstående det absolut enda kriteriet som behöver uppnås, ingenting annat har någon som helst betydelse än den egna tillfredsställelsen och allt annat är faktiskt ren bullshit eller ett bekräftelsesökande från andra om man inte vågar lita på sitt eget tycke och smak.
När ska någon uppfinna en stereomikrofon som bearbetar ljudet mer likt den mänskliga hörseln, så att alla infallsvinklar på ett korrekt sätt kan knytas till två relativt närliggande mottagarpunkter med tillhörande bearbetningsprocess för att sammanbinda de inkommande signalerna?
Tell skrev:Varken första eller sista gången som goat76 visar att han fortfarande inte förstår hur en mic funkar eller vad mätningar visar. En mikrofon mäter exakt samma ljudtrycksvågor som våra trumhinnor mäter, o studerar man sen frekvenskurvan på mätningen så kan man komma hyfsat långt i en förståelse för hur nånting låter.
goat76 skrev:De forskarrapporter som finns inom segmentet HiFi är tyvärr på sin höjd mediokra, och dessa hänvisas det till gång på gång som något slags facit.
I-or skrev:goat76 skrev:De forskarrapporter som finns inom segmentet HiFi är tyvärr på sin höjd mediokra, och dessa hänvisas det till gång på gång som något slags facit.
Detta är ett mycket märkligt påstående. Du har alltså studerat hundratals JAES-rapporter och dessutom förstått precis vad som står där?
I-or skrev:Jag behöver nog inte poängtera att det finns massor av välskrivna rapporter publicerade i JAES.
I-or skrev:goat76 skrev:De forskarrapporter som finns inom segmentet HiFi är tyvärr på sin höjd mediokra, och dessa hänvisas det till gång på gång som något slags facit.
Detta är ett mycket märkligt påstående. Du har alltså studerat hundratals JAES-rapporter och dessutom förstått precis vad som står där?
goat76 skrev:I-or skrev:goat76 skrev:De forskarrapporter som finns inom segmentet HiFi är tyvärr på sin höjd mediokra, och dessa hänvisas det till gång på gång som något slags facit.
Detta är ett mycket märkligt påstående. Du har alltså studerat hundratals JAES-rapporter och dessutom förstått precis vad som står där?
Det har jag inte gjort, så det enda du behöver göra för att motbevisa det jag säger är att visa ett gäng forskningsrapporter som visar att de olika testobjekten/högtalarna fått individuellt anpsassade placeringar i lyssningsrummet vid jämförelserna.
goat76 skrev:Tell skrev:Varken första eller sista gången som goat76 visar att han fortfarande inte förstår hur en mic funkar eller vad mätningar visar. En mikrofon mäter exakt samma ljudtrycksvågor som våra trumhinnor mäter, o studerar man sen frekvenskurvan på mätningen så kan man komma hyfsat långt i en förståelse för hur nånting låter.
Det är inte första gången du siktar in dig på person mer än att sätta dig in i trådens ämne.
Om en mikrofon hade fungerat som vårat hörselsinne så hade vi från lyssningsplats och hjälp av två mikrofoner/två upptagningspunkter kunnat få fram exakt allt som behövs för att kartlägga hur en högtalare låter, tyvärr går inte det eftersom mikrofoner inte fungerar så som vårat hörselsinne i sin helhet.
jonasp skrev:goat76 skrev:I-or skrev:
Detta är ett mycket märkligt påstående. Du har alltså studerat hundratals JAES-rapporter och dessutom förstått precis vad som står där?
Det har jag inte gjort, så det enda du behöver göra för att motbevisa det jag säger är att visa ett gäng forskningsrapporter som visar att de olika testobjekten/högtalarna fått individuellt anpsassade placeringar i lyssningsrummet vid jämförelserna.
Så varje gång du gör ett helt ogrundat påstående är det upp till motståndaren att bevisa att du har fel? Snygg debattstil.
hifikg skrev:goat76 skrev:Tell skrev:Varken första eller sista gången som goat76 visar att han fortfarande inte förstår hur en mic funkar eller vad mätningar visar. En mikrofon mäter exakt samma ljudtrycksvågor som våra trumhinnor mäter, o studerar man sen frekvenskurvan på mätningen så kan man komma hyfsat långt i en förståelse för hur nånting låter.
Det är inte första gången du siktar in dig på person mer än att sätta dig in i trådens ämne.
Om en mikrofon hade fungerat som vårat hörselsinne så hade vi från lyssningsplats och hjälp av två mikrofoner/två upptagningspunkter kunnat få fram exakt allt som behövs för att kartlägga hur en högtalare låter, tyvärr går inte det eftersom mikrofoner inte fungerar så som vårat hörselsinne i sin helhet.
Ännu knepigare är det att vi själva inte fungerar lika från gång till gång. Kanske är det någon mer än jag som tyckt att ett stycke musik låter himmelskt vid ett lyssningstillfälle för att senare, allt annat lika, låta ganska mediokert? Skulle vilja se den mätutrustning som fixar sådant. Eller när jag tycker att det låter himmelskt och min medlyssnare vill att jag stänger ner efter 45 sekunder för att ljudet är outståbart
jansch skrev:hifikg skrev:goat76 skrev:
Det är inte första gången du siktar in dig på person mer än att sätta dig in i trådens ämne.
Om en mikrofon hade fungerat som vårat hörselsinne så hade vi från lyssningsplats och hjälp av två mikrofoner/två upptagningspunkter kunnat få fram exakt allt som behövs för att kartlägga hur en högtalare låter, tyvärr går inte det eftersom mikrofoner inte fungerar så som vårat hörselsinne i sin helhet.
Ännu knepigare är det att vi själva inte fungerar lika från gång till gång. Kanske är det någon mer än jag som tyckt att ett stycke musik låter himmelskt vid ett lyssningstillfälle för att senare, allt annat lika, låta ganska mediokert? Skulle vilja se den mätutrustning som fixar sådant. Eller när jag tycker att det låter himmelskt och min medlyssnare vill att jag stänger ner efter 45 sekunder för att ljudet är outståbart
Det du skriver talar för objektiva mätmetoder och belyser "bristerna"i lyssningstester. Detta är ju då lite "kul" då det vi strävar efter är ju en bra lyssningsupplevelse - inte lätt att få ihop problematiken.
jansch skrev:...Det du skriver talar för objektiva mätmetoder och belyser "bristerna"i lyssningstester. Detta är ju då lite "kul" då det vi strävar efter är ju en bra lyssningsupplevelse - inte lätt att få ihop problematiken.
goat76 skrev:...Men trots att vi har en varierande dagsform så kan vi ned enkelhet höra skillnaden på två olika högtalare, medans det inte nödvändigtvis syns lika stor/tydlig skillnad i mätrapporten.
goat76 skrev:Tell skrev:Varken första eller sista gången som goat76 visar att han fortfarande inte förstår hur en mic funkar eller vad mätningar visar. En mikrofon mäter exakt samma ljudtrycksvågor som våra trumhinnor mäter, o studerar man sen frekvenskurvan på mätningen så kan man komma hyfsat långt i en förståelse för hur nånting låter.
Det är inte första gången du siktar in dig på person mer än att sätta dig in i trådens ämne.
Om en mikrofon hade fungerat som vårat hörselsinne så hade vi från lyssningsplats och hjälp av två mikrofoner/två upptagningspunkter kunnat få fram exakt allt som behövs för att kartlägga hur en högtalare låter, tyvärr går inte det eftersom mikrofoner inte fungerar så som vårat hörselsinne i sin helhet.
jansch skrev:goat76 skrev:Tell skrev:Varken första eller sista gången som goat76 visar att han fortfarande inte förstår hur en mic funkar eller vad mätningar visar. En mikrofon mäter exakt samma ljudtrycksvågor som våra trumhinnor mäter, o studerar man sen frekvenskurvan på mätningen så kan man komma hyfsat långt i en förståelse för hur nånting låter.
Det är inte första gången du siktar in dig på person mer än att sätta dig in i trådens ämne.
Om en mikrofon hade fungerat som vårat hörselsinne så hade vi från lyssningsplats och hjälp av två mikrofoner/två upptagningspunkter kunnat få fram exakt allt som behövs för att kartlägga hur en högtalare låter, tyvärr går inte det eftersom mikrofoner inte fungerar så som vårat hörselsinne i sin helhet.
Goats76,
Hade vi haft mikrofoner som fungerar som hörseln hade inspelningar blivit totalt kaotiska. Helt omöjligt att få något vettigt ur en sådan inspelning. Detta kräver dock en helt separat tråd för att "bena ur"
goat76 skrev:I-or skrev:goat76 skrev:De forskarrapporter som finns inom segmentet HiFi är tyvärr på sin höjd mediokra, och dessa hänvisas det till gång på gång som något slags facit.
Detta är ett mycket märkligt påstående. Du har alltså studerat hundratals JAES-rapporter och dessutom förstått precis vad som står där?
Det har jag inte gjort, så det enda du behöver göra för att motbevisa det jag säger är att visa ett gäng forskningsrapporter som visar att de olika testobjekten/högtalarna fått individuellt anpsassade placeringar i lyssningsrummet vid jämförelserna.
I-or skrev:goat76 skrev:I-or skrev:
Detta är ett mycket märkligt påstående. Du har alltså studerat hundratals JAES-rapporter och dessutom förstått precis vad som står där?
Det har jag inte gjort, så det enda du behöver göra för att motbevisa det jag säger är att visa ett gäng forskningsrapporter som visar att de olika testobjekten/högtalarna fått individuellt anpsassade placeringar i lyssningsrummet vid jämförelserna.
Forskning handlar om generella slutsatser, inte om att prova alla upptänkliga kombinationer, vilket även du nog inser är helt orealistiskt. Du borde prova någon gång att finna optimerade uppställningar för 70 högtalare med en lyssningspanel om 268 lyssnare, som i den länkade rapporten.
I-or skrev:...Olive var alltså inte ute efter att fullständigt korrelera mätresultat för alla världens högtalartyper med lyssnarpreferenser i alla världens lyssningsrum och uppställningar, utan att försöka hitta generella svar på hur det hela förhåller sig under någorlunda normala, om än idealiserade, lyssningsförhållanden...
I-or skrev:Korrelationen mellan "Spinorama"-resultat och lyssnarpreferenser visade sig vara 0,86 (stark korrelation) i Olives rapport, varför det bevisligen går utmärkt att prediktera lyssnarpreferenser ur förhållandevis enkla mätdata.
music4ever skrev:I-or skrev:Korrelationen mellan "Spinorama"-resultat och lyssnarpreferenser visade sig vara 0,86 (stark korrelation) i Olives rapport, varför det bevisligen går utmärkt att prediktera lyssnarpreferenser ur förhållandevis enkla mätdata.
Hur är dessa lyssningspreferenserna framställda? Är det de tester som Harman gjort med mono (en högtalare) utifrån samma rum/avstånd med mera?
goat76 skrev:jansch skrev:goat76 skrev:
Det är inte första gången du siktar in dig på person mer än att sätta dig in i trådens ämne.
Om en mikrofon hade fungerat som vårat hörselsinne så hade vi från lyssningsplats och hjälp av två mikrofoner/två upptagningspunkter kunnat få fram exakt allt som behövs för att kartlägga hur en högtalare låter, tyvärr går inte det eftersom mikrofoner inte fungerar så som vårat hörselsinne i sin helhet.
Goats76,
Hade vi haft mikrofoner som fungerar som hörseln hade inspelningar blivit totalt kaotiska. Helt omöjligt att få något vettigt ur en sådan inspelning. Detta kräver dock en helt separat tråd för att "bena ur"
Förutom mikrofonerna krävs det även en avancerad processor.
Maarten skrev:Slutligen, detta med att mikrofonen är "dum" är skälet till att använda Spinorama (och på många sätt lite synd att det argumentet kommer upp emellanåt utan beakta Spinorama, eller att se det som lösningen, som lär ha funnits i många år):So, why not just measure the loudspeaker in a room? Because, compared to two ears and a brain, a microphone is a “dumb” device. It accepts sounds from any angle, at any time, and treats them equally. In contrast, a human distinguishes between direct sounds and later arrivals (the precedence effect and forward masking), and between sounds from one direction and those from another (binaural discrimination). Steady-state “room curves” are not at all analytical in these respects, offering little insight into what may be responsible for any interesting features – the loudspeaker itself or its interaction with the room boundaries. To make measurements that allow us to anticipate what may happen in real rooms we need statistical data about what happens in real rooms, all of which are different in some respects. Such a survey was done, and the data analyzed to show the angular statistics for the various significant reflections, including delays and propagation attenuations. A measurement system was then designed that yielded a set of frequency response curves indicating the direct, early reflected and reverberant sounds expected from the loudspeaker under test, when used in an ‘average’ listening room [9].Från https://www.harman.com/documents/AudioScience_0.pdf
Dr Toole skrev:Craig skrev:Dr. Toole, can you please elaborate on this? It seems you are saying that the spinorama may not be the best tool to evaluate a speaker such as the Larsen loudspeaker?
From Section 15.3.1 of your book referring to the Carlsson loudspeakers, (which eventually became the Larsen loudspeaker):
Although the "steady state room curves were quite smooth and flat," I would not expect the off-axis curves, which would have varying amounts of reflected energy, to also be so smooth and flat, especially with what you describe as "directional asymmetry." Therefore, I expect that their spinoramas would not be ideal.
In addition, since the spinorama is a single speaker, mono test, can it be useful to measure an effect that requires a pair of speakers in order to be realized? What would one look for in a spinorama to tell if the design goal of "stabilizing a stereo image over a larger listening area" has been achieved? Also, since the speaker literally requires the presence of a reflective back wall, how would one perform a spinorama in an anechoic chamber on such a speaker?
In a monophonic listening preference test, how would you expect such a speaker to perform?
If the spinorama would not reveal everything of importance about the Larsen loudspeaker, are there other loudspeakers that also are not adequately defined by the spinorama due to some intentional complexity in their dispersion characteristics, or any other intended design philosophy?
The spinorama is undisguised as being most appropriate for conventional forward firing speakers, but also highly revealing for omnis, dipoles and bipoles. In short it applies without modification to the vast majority of products.
Speakers such as the ones you describe can be interrogated using anechoic measurements - using a 2-pi chamber for those requiring a boundary - and looking at the same criteria: direct sound, early reflected sound and sound power. Those that attempt image stabilization are more of a problem because what they are attempting to do cannot be perfectly done. The underlying assumption of a time/intensity trade is different for different kinds of sounds, varying with frequency and temporal envelope. Spraying the sound around blurs the image, making listeners less fussy.
Still a lot of listeners over the years have found them attractive. Just note that is is not the stereo that was created in the studio - it is a "sound effect".
Maarten skrev:Tack tack![]()
Var det sista länken? Den innehåller ju massa matnyttigt avseende ekvalisering. house curve (eller room curve, som den heter inom Spinorama) mm.
Den klargör också olika avvägningar.
Eller så kanske det var en annan länk, den om Larsen och likande högtalare är också intressant. Floyd verkar ha varit rätt frikostig med information på dessa fora.
I-or skrev:Ja, monolyssningen vid testerna kan förstås ses som en svaghet och rum/lyssningsavstånd är konstanta vid utvärderingen...
I-or skrev:I stort stämmer ovanstående, men det är faktiskt möjligt att via konsthuvudinspelning och lyssnarspecifikt ekvaliserade hörlurar i det närmaste fullt ut återge godtycklig ljudhändelse runt lyssnaren (inklusive samtliga rumsreflektioner). För att helt och hållet kunna återge verkligheten korrekt behöver man dock även ett konsthuvud som är identiskt med lyssnarens huvud/överkropp, vilket förstås knappast låter sig göras i praktiken.
jansch skrev:goat76 skrev:jansch skrev:
Goats76,
Hade vi haft mikrofoner som fungerar som hörseln hade inspelningar blivit totalt kaotiska. Helt omöjligt att få något vettigt ur en sådan inspelning. Detta kräver dock en helt separat tråd för att "bena ur"
Förutom mikrofonerna krävs det även en avancerad processor.
Nej, det där är en fel tanke.
Ljudet skall spelas in och återges precis som ursprungsljudets ljudfält är (vilket t.ex inte går med stereoteknik). Och om vi då skulle spela in och återge helt korrekt så skulle det oftast dels låta skit men framförallt också vara ogenomförbart med stereoteknik.
Tankefelet i ditt förslag är att ljudet inte skall processas alls innan det når hörseln, det skall bara processas i hjärnan. Ljudfältet skall m a o vara som om inspelning och avspelning (inklusive rumspåverkan) inte förvanskar ljudfältet.
Ett litet enkelt exempel:
Numer används nästan alltid närfältsteknik* och cardeoidmikrofoner vid inspelning av röster/sång av det enkla skäl att vi inte vill att sången skall låta som i studion. Vi spelar in direktljud i en viss punkt och undertrycker röstens bredstrålande egenskaper. Närfältstekniken gör då att röstens energispektrum förvanskas, frekvensspektrum blir som om sångaren står 20cm från ditt ansikte. Bl.a läpp-, puff- och andningsljud försöker vi då undvika genom puffskydd.
Om nu rösten skall låta "som på riktig" måste ju inspelningslokalens ljudfält presenteras och uppspelningslokalens ljud ("rumsligheten") helt undertryckas. Och! Detta är omöjligt med stereoteknik, även via hörlurar.
Med stereoteknik gör vi "så gott det går" och visst låter det ok med närfältsteknik och syntetisk efterklang som inte motsvarar "live" men det låter inte som på riktigt. Dock tillräckligt bra för att skapa illusion (hörseln är lättlurad).
*Även bra inspelad klassisk musik är ju till stor del närmick:ad.
I-or skrev:Det har gjorts väldigt lite från Harmans sida vad gäller distorsionens inverkan på lyssnarpreferenserna. Eftersom frekvensgång och spridning är så pass dominerande och hörselns behandling av olinjäriteterna är komplex (THD är ett mycket grovt mått), har man helt enkelt släppt distorsionen totalt. Särskilt otränade lyssnare reagerar inte på distorsion förrän denna nästan skär hål på trumhinnorna och därför är detta rent kommersiellt ett ganska litet problem.
Intressant nog tar dock Harman ändå distorsion ganska allvarligt i sina dyrare konstruktioner, vilket förutom JBL:s PA-bakgrund (där distorsionen alltid är på tapeten) nog får anses vara ett tecken på att mer kritiska lyssnare är mer distorsionskänsliga.
Kraniet skrev:Men helt klart är det så att frekvensgång (on- och off-axis) är det absolut viktigaste prediktorn för bra ljud. Och frekvensomfång i basen står för 30% av lyssnarens preferens. Det är vad mer än 30 års forskning har visat.
goat76 skrev:Det som är gemensamt för de konsthuvud-inspelningar som låter övertygade är att ljuden som vid hårklippningen är närmickade, problematiken med att mikrofoner inte fungerar som hörselsinnet vid längre avstånd kvarstår därmed, det är det riktigt stora problemet och det största hindret till att lyckas med en övertygande helhet i inspelningarna.
Kraniet, det behöver inte bli ”kaotiskt” om det ingår en process likt det våran hjärna gör med det inkommande ljuden. Mikrofonerna utgör endast öronen, men för att simulera et komplett hörselsinne i sin helhet krävs det även en simulering av vad hjärnan gör. Både du och Jansch verkar utesluta den största biten i ekvationen av hörselsinnet.
jansch skrev:goat76 skrev:Det som är gemensamt för de konsthuvud-inspelningar som låter övertygade är att ljuden som vid hårklippningen är närmickade, problematiken med att mikrofoner inte fungerar som hörselsinnet vid längre avstånd kvarstår därmed, det är det riktigt stora problemet och det största hindret till att lyckas med en övertygande helhet i inspelningarna.
Kraniet, det behöver inte bli ”kaotiskt” om det ingår en process likt det våran hjärna gör med det inkommande ljuden. Mikrofonerna utgör endast öronen, men för att simulera et komplett hörselsinne i sin helhet krävs det även en simulering av vad hjärnan gör. Både du och Jansch verkar utesluta den största biten i ekvationen av hörselsinnet.
Goat76,
Det är helt möjligt att vi missuppfattar varann men när du skriver att jag och Kraniet "utesluter den största biten i ekvationen av hörselsinnet" är det helt korrekt - vi gör det!
Blanda inte in hörseln processande i korrekt återgivning!
Som bl.a Ior skriver är trumhinnan inte mer intelligent än ett mikrofonmembran oavsett om du lyssnar "live" eller återgivet ljud.
Nu skrev ju Ior till trummhinnan vilket man kan diskutera, det borde vara till ytterörat då öronmusslan och hörselgången samt stapediusmuskeln påverkar fram till trumhinnan både avseende på frekvensgång och dynamik.... alltså ett visst "processande".
Målet blir alltså att skapa samma ljudfält fram till ytterörat i fallet "livemusik" contra återgivning och inte blanda in hörselns egenskaper. Med samma ljudfält menas då samma amplituder, fasskillnader och riktning - inget annat.
goat76 skrev:jansch skrev:goat76 skrev:Det som är gemensamt för de konsthuvud-inspelningar som låter övertygade är att ljuden som vid hårklippningen är närmickade, problematiken med att mikrofoner inte fungerar som hörselsinnet vid längre avstånd kvarstår därmed, det är det riktigt stora problemet och det största hindret till att lyckas med en övertygande helhet i inspelningarna.
Kraniet, det behöver inte bli ”kaotiskt” om det ingår en process likt det våran hjärna gör med det inkommande ljuden. Mikrofonerna utgör endast öronen, men för att simulera et komplett hörselsinne i sin helhet krävs det även en simulering av vad hjärnan gör. Både du och Jansch verkar utesluta den största biten i ekvationen av hörselsinnet.
Goat76,
Det är helt möjligt att vi missuppfattar varann men när du skriver att jag och Kraniet "utesluter den största biten i ekvationen av hörselsinnet" är det helt korrekt - vi gör det!
Blanda inte in hörseln processande i korrekt återgivning!
Som bl.a Ior skriver är trumhinnan inte mer intelligent än ett mikrofonmembran oavsett om du lyssnar "live" eller återgivet ljud.
Nu skrev ju Ior till trummhinnan vilket man kan diskutera, det borde vara till ytterörat då öronmusslan och hörselgången samt stapediusmuskeln påverkar fram till trumhinnan både avseende på frekvensgång och dynamik.... alltså ett visst "processande".
Målet blir alltså att skapa samma ljudfält fram till ytterörat i fallet "livemusik" contra återgivning och inte blanda in hörselns egenskaper. Med samma ljudfält menas då samma amplituder, fasskillnader och riktning - inget annat.
Jag förstår precis vad du säger, men om det inte sker något processande med signalen så kommer ljudet bara vara "rätt" precis där högtalaren står, eller om ljudet spelas upp nära öronen som vid lyssningen via hörlurar. Det som saknas i din ekvation är hur du ska få samma amplituder, fasskillnader och riktning projicerad till platsen för dina öron utan att det faktiska fysiska avståndet du har till dina högtalare påverkar det ljud som anländer till dig på lyssningsplats. Det behövs alltså någon form av filtrering, men då kanske inte en simulering av hörselsinnet vilket jag först varit inne på.
petersteindl skrev:
OBS! I inget av dessa fall skall mikrofonerna i sig ha annan tonkurva än rak tonkurva. D v s de skall inte fungera som öron och hörsel. Däremot kan man fixa och trixa vid inspelning och uppspelning så att man tillrättalägger hela ljudåtergivningsprocessen just med tanke på att hörseln skall avkoda hela den inspelade koden. Detta är en konstart i sig.
goat76 skrev:petersteindl skrev:
OBS! I inget av dessa fall skall mikrofonerna i sig ha annan tonkurva än rak tonkurva. D v s de skall inte fungera som öron och hörsel. Däremot kan man fixa och trixa vid inspelning och uppspelning så att man tillrättalägger hela ljudåtergivningsprocessen just med tanke på att hörseln skall avkoda hela den inspelade koden. Detta är en konstart i sig.
Frågan är...
Hur ska mikrofonerna vara utformade ifall man vill använda två stycken för att simulera två öron från bästa lyssningsplats i inspelningslokalen. Och hur ska denna inspelning sedan komma till sin rätta vid uppspelning från ett par högtalare placerade 2-4 meter från lyssnaren på lyssningsplats? Är det ett omöjligt uppdrag, en ekvation som aldrig kan gå ihop???
goat76 skrev:Peter, precis som du säger så är handlar placeringen av mikrofonerna alltid om en eller flera kompromisser,
1.) man kan aldrig placera mikrofonerna på samma plats som bästa lyssningsplats exempelvis 10 meter bort från ett piano som ska spelas in, och därefter förvänta sig att det inspelade resultatet ska låta likadant så som man uppfattar det låta på denna plats om man befann sig där och lyssnade live.
2.) På inspelningen kommer det låta mycket mer distanserat med alldeles för stor andel rumsljud kontra direktljud,
3.) men samtidigt är det den enda upptagningspunkten som överensstämmer med vad lyssnaren hör vad gäller inkommande reflexioner för våran bedömning av pianots exakta position i lokalen i förhållande till bästa lyssningsplats.
4.) För att komma runt problemet att inspelningen av pianot får en alldeles för stor andel rumsljud så tvingas vi med dagens ljudupptagningsteknik göra stora kompromisser,
5.) detta i form av att vi tvingas placera mikrofonerna betydligt närmare ljudkällan, säg runt en meter ifrån pianot för att direktljudet ska få en större andel av ”ljudkakan” kontra rumsljudet och därmed få det att låta mer likt den balans av dessa ljudinslag så som vi uppfattar det låta från bästa lyssningsplats.
6.) Problemet med det närmare avståndet är dock att vi då går miste om den lokaliseringsinformation som ger pianot den exakta positionen i lokalen i förhållande till bästa lyssningsplats.
7.) OM det hade varit möjligt att förändra ljudupptagningstekniken för att mer likt hörselsinnet ge ett komplett och välbalanserat ljud genom att helt enkelt placera mikrofonerna på bästa lyssningsplats,
då hade inspelningarna gjort ett stort tekniskt språng/framsteg mot att kunna återge ljudhändelsen med all den prakt och alla de rätta parametrarna så som det låter när vi befinner oss på plats på bästa lyssningsplats.
8.) Frågan är alltså HUR ljudupptagningstekniken skulle behöva förändras på det tekniska planet för att närma sig hur vårat hörselsinne fungerar. Sen kan vi ta tag i återgivningsproblematiken.
Wiki skrev:Psychoacoustics is the branch of psychophysics involving the scientific study of sound perception and audiology—how humans perceive various sounds. More specifically, it is the branch of science studying the psychological responses associated with sound (including noise, speech, and music). Psychoacoustics is an interdisciplinary field of many areas, including psychology, acoustics, electronic engineering, physics, biology, physiology, and computer science.
R Y Litovsky skrev:The "precedence effect" refers to a group of phenomena that are thought to be involved in resolving competition for perception and localization between a direct sound and a reflection.
LeifB skrev:Tack Peter för lektionen.
Liknar lite som Öhmans tänk.
Glad Påsk!
Mvh Leif
goat76 skrev:LeifB skrev:Tack Peter för lektionen.
Liknar lite som Öhmans tänk.
Glad Påsk!
Mvh Leif
Jag förstår inte kommentaren, vad exakt är det du menar liknar Öhmans tänk i det Peter talar om, kan du utveckla?
goat76 skrev:Peter,
Jag vill klargöra att jag aldrig har varit inne på att precis alla aspekter vad gäller hörselsinnet ska simuleras av en eventuell ny ljudupptagningsteknik, ett exempel på något som inte ska efterliknas är frekvensgång. Det jag främst är ute efter är att minimera/radera ut den skillnaden mellan hörseln och mikrofoner där hörseln "filtrerar" fram direktljudet trots ett längre avstånd, detta i motsats till mikrofonen som tar in precis allt ljud som anländer utan någon som helst filtrering (förutom den som sker med olika upptagningsmönster med de olika traditionella mikrofon-typerna).
Jag undrar om du inte missförstår mig på en punkt, jag menar inte att ljudupptagningstekniken ska förena två olika upptagningspunkter så som närmickat och det ljud man hör 10 meter bort på lyssningsplats, det jag vill är att mikrofonerna ska kunna placeras endast på bästa lyssningsplats och att mikrofonerna/inspelningsutrustningen har någon form av simulerad precedenseffekt och därmed fungera mer likt vårat hörselsinne.
Du har tidigare berättat om de där mikrofonerna som "zoomar" in ljud på avstånd, men jag har hittills aldrig hört talas om den tekniken inom ljudinspelning av musik. Det låter som en bra teknik för exempelvis avlyssning men frågan är om den på något vis kan filtrera bort reflekterande ljud från relativt närliggande begränsningsytor i en musikstudio?
goat76 skrev:Peter,
Jag vill klargöra att jag aldrig har varit inne på att precis alla aspekter vad gäller hörselsinnet ska simuleras av en eventuell ny ljudupptagningsteknik, ett exempel på något som inte ska efterliknas är frekvensgång.
1.) Det jag främst är ute efter är att minimera/radera ut den skillnaden mellan hörseln och mikrofoner där hörseln "filtrerar" fram direktljudet
2.) trots ett längre avstånd,
3.) detta i motsats till mikrofonen som tar in precis allt ljud som anländer utan någon som helst filtrering (förutom den som sker med olika upptagningsmönster med de olika traditionella mikrofon-typerna).
4A.) Jag undrar om du inte missförstår mig på en punkt, jag menar inte att ljudupptagningstekniken ska förena två olika upptagningspunkter . . .
4B.) så som närmickat och det ljud man hör 10 meter bort på lyssningsplats,
5.) det jag vill är att mikrofonerna ska kunna placeras endast på bästa lyssningsplats och att mikrofonerna/inspelningsutrustningen har någon form av simulerad precedenseffekt och därmed fungera mer likt vårat hörselsinne.
6.) Du har tidigare berättat om de där mikrofonerna som "zoomar" in ljud på avstånd, men jag har hittills aldrig hört talas om den tekniken inom ljudinspelning av musik. Det låter som en bra teknik för exempelvis avlyssning men frågan är om den på något vis kan filtrera bort reflekterande ljud från relativt närliggande begränsningsytor i en musikstudio?
jansch skrev:goat76 skrev:Peter,
Jag vill klargöra att jag aldrig har varit inne på att precis alla aspekter vad gäller hörselsinnet ska simuleras av en eventuell ny ljudupptagningsteknik, ett exempel på något som inte ska efterliknas är frekvensgång. Det jag främst är ute efter är att minimera/radera ut den skillnaden mellan hörseln och mikrofoner där hörseln "filtrerar" fram direktljudet trots ett längre avstånd, detta i motsats till mikrofonen som tar in precis allt ljud som anländer utan någon som helst filtrering (förutom den som sker med olika upptagningsmönster med de olika traditionella mikrofon-typerna).
Jag undrar om du inte missförstår mig på en punkt, jag menar inte att ljudupptagningstekniken ska förena två olika upptagningspunkter så som närmickat och det ljud man hör 10 meter bort på lyssningsplats, det jag vill är att mikrofonerna ska kunna placeras endast på bästa lyssningsplats och att mikrofonerna/inspelningsutrustningen har någon form av simulerad precedenseffekt och därmed fungera mer likt vårat hörselsinne.
Du har tidigare berättat om de där mikrofonerna som "zoomar" in ljud på avstånd, men jag har hittills aldrig hört talas om den tekniken inom ljudinspelning av musik. Det låter som en bra teknik för exempelvis avlyssning men frågan är om den på något vis kan filtrera bort reflekterande ljud från relativt närliggande begränsningsytor i en musikstudio?
Goat76,
Till att börja med vill jag lovorda dina ambitioner att kunna spela in och återge "verkligheten".
Se mina inlägg i denna tråd som att beskriva "alla om och men", inte som negativ kritik på det du skriver.
Vill också ge Peter beröm för alla de ambitiösa inläggen, inte bara i denna tråd.
Jag skulle vilja förtydliga en del av det Peter skriver, ämnet är komplex trots allt.
Först och främst ett statement: Du (och alla andra) vill inte ha ett ljud, ljudfält som motsvarar verkligheten vid återgivning!
Neuroakustiken är inte bara hörselsinnet utan alla sinnen hjälper till för att uppfatta ljudinformation på rätt sätt. I verkliga livet är den "stereobild" som presenteras ganska diffus och inte minst synen hjälper oss att uppfatta verkligheten rätt. Vid stereolyssning behöver vi förtydliga olika instruments och rösters position då vi har berövat hjärnans förmåga att samarbeta med andra sinnen.
Eller, precendenseffekten hjälper oss att titta åt rätt håll och synen lokaliserar ljudkällan mer exakt i verkliga livet. Genom att vrida huvudet åt det vi ser bekräftar också hörseln att vi identifierat "målet" rätt.
Inte nog med det, VAD du ser beroende på erfarenhet och ibland inprogrammerat ("reptilhjärnan") får du också bekräftelse på samstämmighet. Därigenom lokaliserar du exakt position.
Hör du flygelljud och ser flygeln är hjärnan nöjd med lokaliseringen, även om flygelljudet är diffust presenterat och direktljudet kanske inte kommer från rätt riktning (ett PA-system). Är det PA-systemet(hörseln) eller synintrycket som bestämmer vad flygeln är placerad?
Du kan även lokalisera ljud helt utan precendenseffekt och utan andra sinnens hjälp.
Tänk det att du har en uppfartsväg till ett hus eller sommarstuga som du sitter i och smuttar på en öl på terrassen. Plötsligt hör du en mopet som kommer åkandes på upp på uppfartsvägen och ropar till frugan som står och steker fläskkotletter : "Eva, det kommer en moped!"
Du hör att det är en mopet och du hör att den kör på grusvägen och frekvenspektrat och brist på direktljud lokaliserar hjärnan att mopeden måste vara ca 100 meter bort och kör precis förbi grannens brevlåda vid skarpa kröken då han lättar på gasen, nu växlar han ner i uppförsbacken och du "ser" hur han undviker potthålen strax innan krönet.
Fruga ropar från köket "Jo jag hör, det är bonnPelle som kommer med sin gamla Husqvarna. Jag bad honom att köra upp ett tjog ägg till oss... bjud honom på en pilsner!"
Vad är det då som både du och frugan har upplevt nu? Jo, perception! (varseblivning) p g a ett ljud som du känner igen som moped. Du har hela bilden klar för dej, du har "sett"/ lokaliserat exakt hur han kör och frugan har t o m identifierat ljudkällan som bonnPelles Husqvarna.
Är det hörsesinnet som har givit dej och frugan denna information? Du hör ju bara ett ljud?
S.k Shotgun mikrofoner kan plocka upp direktljud på långt avstånd. Dock det hjälper dej inte till bättre inspelningar.
Den effekt som populärt kallas för coktaileffekten (perception) ställer till det rejält om man försöker återge "som i verkligheten" - men det tar vi en annan gång.....
petersteindl skrev:1.) Hörseln "filtrerar" inte fram direktljud. Redan där trampar du snett...
goat76 skrev:petersteindl skrev:1.) Hörseln "filtrerar" inte fram direktljud. Redan där trampar du snett...
Citattecken är använt för ordet "filtrerar" för att jag trodde att de allra flesta skulle förstå innebörden av det jag sa, detta trots att det inte kanske är så det verkligen fungerar. Imorgon funderar jag på att "glida på stan" och kanske "klämma en glass", jag hoppas att jag inte halkar och tvingas ta emot mig med mina glasskladdiga fingrar...
Det enda jag vill ha är ett par mikrofoner som "fångar" ljudet från lyssningsplats så likt som möjligt det ljud jag hör om jag själv sitter och lyssnar på ljudet från samma plats. Jag är egentligen ganska ointresserad av hur detta ska gå till rent tekniskt, ge mig bara ett par sådana mikrofoner så är jag nöjd.
hcl skrev:goat76 skrev:petersteindl skrev:1.) Hörseln "filtrerar" inte fram direktljud. Redan där trampar du snett...
Citattecken är använt för ordet "filtrerar" för att jag trodde att de allra flesta skulle förstå innebörden av det jag sa, detta trots att det inte kanske är så det verkligen fungerar. Imorgon funderar jag på att "glida på stan" och kanske "klämma en glass", jag hoppas att jag inte halkar och tvingas ta emot mig med mina glasskladdiga fingrar...
Det enda jag vill ha är ett par mikrofoner som "fångar" ljudet från lyssningsplats så likt som möjligt det ljud jag hör om jag själv sitter och lyssnar på ljudet från samma plats. Jag är egentligen ganska ointresserad av hur detta ska gå till rent tekniskt, ge mig bara ett par sådana mikrofoner så är jag nöjd.
Grejen är väl att det inte är fullt ut möjligt, f.f.a. inte med högtalare i rum. Om man fångade upp en adekvat avbildning av ett ljudskeende i en inspelningslokal, så går den ändå inte återskapa m.h.a två högtalare. En binaural inspelning uppspelad med in-ears är väl det närmsta man kan komma? Gissar, har aldrig provat…
Tack f.ö. för utförliga inlägg i tråden!
jansch skrev:Goat76 skriver:
"Du tänker tyvärr inte hela vägen här, du utgår utan att du ens reflekterer över det från flera begränsningar som gäller för den "dumma" mikrofontekniken och de begränsningar den nuvarande ljudupptagningstekniken i övrigt sätter. Det tydligaste exemplet på det är att du talar om vikten av att tydliggöra och "urmejsla" en specifik plats för alla de inspelade ljudinslagen (till största del) på det horisontella planet, men detta är bara en frukt av att reflektionerna i inspelningen inte överenstämmer med ljudet från verkligheten.
OM vi hade fungerande mikrofonteknik för att bättre fånga den fullskaliga tredimensionaliteten av hela ljudfältet i inspelningslokalen från en och samma lyssningspunkt så är inte den överförtydligande stereoseparationen mellan ljudinslagen lika viktig längre, för OM vi har tekniken som kan fånga den fullskaliga ljudhändelsen i en perfekt tredimensionell schablonbild av inspelningsrummet, då kommer vi kunna ta del av en helt korrekt ljudinformation vad gäller djup, höjd och rymd i sin helhet då alla infallsvinklar och direktljud infaller till en och samma ljudupptagningspunkt."
................
"Men samtidigt måste även insignalerna filtreras för att uppnå någon form av precedenseffekt likt så som våran hörsel fungerar (och märk väl att jag inte talar om att efterlikna hörselsinnet på varenda punkt)."
Goat76,
Det blir lite "jobbigt" när du beskriver vad jag inte reflekterar över. Hur vet du sådant?
Har DU reflekterat över mitt mopedinlägg ?
Fick inte du en holografisk bild av mopeden jag beskrev, en 3D-händelse urklippt ur vardagen.
Läs gärna en gång till, blunda och lägg till ännu ett sinne - luktsinnet. Som stödord kan du använda "bränd 2taktsolja", "nyslaget gräs" och "fläskkotlett i stekpanna".
Förnimmer du verkligen bara en "(till största del) på det horisontella planet" upplevelse av mopedinlägget?
Ibland när man skriver tror man att människor skall dra samma slutledningar som man själv gör. När reaktionen/återkopplingen kommer inser man att man använt fel retorik, budskapet gick förlorat.
Nåväl,
Mitt budskap i bl.a mopedinlägget var att enbart hörselsinnet inte helt räcker till för att återskapa en verklig händelse som också innehåller bild, dofter, värme,beröring, osv.
Samverkan av sinnen, minne etc kan t o m ersätta många av hörselns förmåga.
Illusion är en fantastik förmåga och hjälper oss in i fantasins värld och förstärks av det sinne där perception uppstår. Vill vi måla upp en bra 3D bild endast med hörseln gäller det att ta i, det räcker inte med den verkliga ljudbilden/ljudfältet.
goat76 skrev:jansch skrev:Goat76 skriver:
"Du tänker tyvärr inte hela vägen här, du utgår utan att du ens reflekterer över det från flera begränsningar som gäller för den "dumma" mikrofontekniken och de begränsningar den nuvarande ljudupptagningstekniken i övrigt sätter. Det tydligaste exemplet på det är att du talar om vikten av att tydliggöra och "urmejsla" en specifik plats för alla de inspelade ljudinslagen (till största del) på det horisontella planet, men detta är bara en frukt av att reflektionerna i inspelningen inte överenstämmer med ljudet från verkligheten.
OM vi hade fungerande mikrofonteknik för att bättre fånga den fullskaliga tredimensionaliteten av hela ljudfältet i inspelningslokalen från en och samma lyssningspunkt så är inte den överförtydligande stereoseparationen mellan ljudinslagen lika viktig längre, för OM vi har tekniken som kan fånga den fullskaliga ljudhändelsen i en perfekt tredimensionell schablonbild av inspelningsrummet, då kommer vi kunna ta del av en helt korrekt ljudinformation vad gäller djup, höjd och rymd i sin helhet då alla infallsvinklar och direktljud infaller till en och samma ljudupptagningspunkt."
................
"Men samtidigt måste även insignalerna filtreras för att uppnå någon form av precedenseffekt likt så som våran hörsel fungerar (och märk väl att jag inte talar om att efterlikna hörselsinnet på varenda punkt)."
Goat76,
Det blir lite "jobbigt" när du beskriver vad jag inte reflekterar över. Hur vet du sådant?
Har DU reflekterat över mitt mopedinlägg ?
Fick inte du en holografisk bild av mopeden jag beskrev, en 3D-händelse urklippt ur vardagen.
Läs gärna en gång till, blunda och lägg till ännu ett sinne - luktsinnet. Som stödord kan du använda "bränd 2taktsolja", "nyslaget gräs" och "fläskkotlett i stekpanna".
Förnimmer du verkligen bara en "(till största del) på det horisontella planet" upplevelse av mopedinlägget?
Ibland när man skriver tror man att människor skall dra samma slutledningar som man själv gör. När reaktionen/återkopplingen kommer inser man att man använt fel retorik, budskapet gick förlorat.
Nåväl,
Mitt budskap i bl.a mopedinlägget var att enbart hörselsinnet inte helt räcker till för att återskapa en verklig händelse som också innehåller bild, dofter, värme,beröring, osv.
Samverkan av sinnen, minne etc kan t o m ersätta många av hörselns förmåga.
Illusion är en fantastik förmåga och hjälper oss in i fantasins värld och förstärks av det sinne där perception uppstår. Vill vi måla upp en bra 3D bild endast med hörseln gäller det att ta i, det räcker inte med den verkliga ljudbilden/ljudfältet.
Jansch, jag har själv vid flera tillfällen här på forumet beskrivit det du säger, att vikten av att förstärka separation mellan instrument, tillfälligt framhålla solo-instrument för att tydliggöra dem i mixen och ge ljudinslagen i mixen en egen separat del i stereofältet, för att ännu mer förtydliga alla dessa enskilda ljudinslag just p.g.a avsaknandet av de ledtrådar som exempelvis synintryck ger vi ett live-framträdande.
Jag förstår fullt ut ditt inlägg och ditt exempel, förlåt om mitt svar kanske gick händelserna i förväg utan att jag mer tydliggjorde sa att jag förstår det du säger. Men det jag försöker säga till dig är att dessa ljudmässiga förtydliganden som vanligtvis görs i mixarna idag är mycket ”en frukt” av att helheten inte riktigt stämmer, just p.g.a alla dessa kompromisser där jag menar att reflexer och naturliga infallsvinklar har gått förlorade. OM vi på ett bättre sätt och hade tekniken för att göra inspelningarna från en och samma punkt i inspelningslokalen, en punkt där direktljudet inklusive alla reflexer möts och ”står i zenit” med varandra så hade inte de förtydligande mixningsåtgärderna haft lika stor betydelse.
Förstår du vad jag säger?
jansch skrev:goat76 skrev:jansch skrev:Goat76 skriver:
"Du tänker tyvärr inte hela vägen här, du utgår utan att du ens reflekterer över det från flera begränsningar som gäller för den "dumma" mikrofontekniken och de begränsningar den nuvarande ljudupptagningstekniken i övrigt sätter. Det tydligaste exemplet på det är att du talar om vikten av att tydliggöra och "urmejsla" en specifik plats för alla de inspelade ljudinslagen (till största del) på det horisontella planet, men detta är bara en frukt av att reflektionerna i inspelningen inte överenstämmer med ljudet från verkligheten.
OM vi hade fungerande mikrofonteknik för att bättre fånga den fullskaliga tredimensionaliteten av hela ljudfältet i inspelningslokalen från en och samma lyssningspunkt så är inte den överförtydligande stereoseparationen mellan ljudinslagen lika viktig längre, för OM vi har tekniken som kan fånga den fullskaliga ljudhändelsen i en perfekt tredimensionell schablonbild av inspelningsrummet, då kommer vi kunna ta del av en helt korrekt ljudinformation vad gäller djup, höjd och rymd i sin helhet då alla infallsvinklar och direktljud infaller till en och samma ljudupptagningspunkt."
................
"Men samtidigt måste även insignalerna filtreras för att uppnå någon form av precedenseffekt likt så som våran hörsel fungerar (och märk väl att jag inte talar om att efterlikna hörselsinnet på varenda punkt)."
Goat76,
Det blir lite "jobbigt" när du beskriver vad jag inte reflekterar över. Hur vet du sådant?
Har DU reflekterat över mitt mopedinlägg ?
Fick inte du en holografisk bild av mopeden jag beskrev, en 3D-händelse urklippt ur vardagen.
Läs gärna en gång till, blunda och lägg till ännu ett sinne - luktsinnet. Som stödord kan du använda "bränd 2taktsolja", "nyslaget gräs" och "fläskkotlett i stekpanna".
Förnimmer du verkligen bara en "(till största del) på det horisontella planet" upplevelse av mopedinlägget?
Ibland när man skriver tror man att människor skall dra samma slutledningar som man själv gör. När reaktionen/återkopplingen kommer inser man att man använt fel retorik, budskapet gick förlorat.
Nåväl,
Mitt budskap i bl.a mopedinlägget var att enbart hörselsinnet inte helt räcker till för att återskapa en verklig händelse som också innehåller bild, dofter, värme,beröring, osv.
Samverkan av sinnen, minne etc kan t o m ersätta många av hörselns förmåga.
Illusion är en fantastik förmåga och hjälper oss in i fantasins värld och förstärks av det sinne där perception uppstår. Vill vi måla upp en bra 3D bild endast med hörseln gäller det att ta i, det räcker inte med den verkliga ljudbilden/ljudfältet.
Jansch, jag har själv vid flera tillfällen här på forumet beskrivit det du säger, att vikten av att förstärka separation mellan instrument, tillfälligt framhålla solo-instrument för att tydliggöra dem i mixen och ge ljudinslagen i mixen en egen separat del i stereofältet, för att ännu mer förtydliga alla dessa enskilda ljudinslag just p.g.a avsaknandet av de ledtrådar som exempelvis synintryck ger vi ett live-framträdande.
Jag förstår fullt ut ditt inlägg och ditt exempel, förlåt om mitt svar kanske gick händelserna i förväg utan att jag mer tydliggjorde sa att jag förstår det du säger. Men det jag försöker säga till dig är att dessa ljudmässiga förtydliganden som vanligtvis görs i mixarna idag är mycket ”en frukt” av att helheten inte riktigt stämmer, just p.g.a alla dessa kompromisser där jag menar att reflexer och naturliga infallsvinklar har gått förlorade. OM vi på ett bättre sätt och hade tekniken för att göra inspelningarna från en och samma punkt i inspelningslokalen, en punkt där direktljudet inklusive alla reflexer möts och ”står i zenit” med varandra så hade inte de förtydligande mixningsåtgärderna haft lika stor betydelse.
Förstår du vad jag säger?
Javisst förstår jag det.
Den praktiska, fullt genomförbara, lösningen har Peter beskrivit d v s "1 miljon mikrofoner". Egentligen räcker det nog med ett 10-tal (kanske 20) för att återskapa ett ljudfält som är hyffsat nära för att hörseln skall "luras". I vertikal led är vi inte så kritiska, dåligt med vederhäftig forskning men 20 -30graders missvisning är nog ett bra medelvärde, det varierar kraftigt beroende på frekvensspektra. I djupled är vi ganska lättlurade, där ser jag inga större problem förutom när ljudet skall upplevas riktigt nära.
Sett ur mikrofonperspektiv är ju den stora bristen att EN mikrofon inte kan separera infallsvinklar. Det vet både du och jag.
Den praktiska lösningen blir då att nyttja många mikrofoner. Dessutom att undvika fantomprojicering.
Man kan då tänka sig 2 lösningar:
- placera mikrofonerna i en "stjärna" och få med inspelningslokalens akustik. Uppspelning sker sedan i multikanalmiljö i frifält.
- placera mikrofonerna i en liten sfär runt ljudkällan/instrumentet och undertrycka diffusljud. Uppelning sker sedan i lämpligt lyssningsrum som då simulerar den akustika miljö du önskar.
Kanske ser vi olika på vad som praktiskt skulle kunna vara möjligt och vilka resurser som krävs. I min trångsynta värld kan jag inte förstå hur en ljudupptagare skulle kunna vara konstruerad för att kunna skilja på frekvens/fas/riktning, separera alla infallsvinklar och förmedla alla dessa 1000-tals signaler och fördela ut dessa på sådär 20 högtalare.
En mycket mer effektiv lösning är att ta hjälp av andra sinnen, t.ex 3D bildåtergivning.
Det är trots allt i en väldigt udda miljö vi försöker bygga upp en illusion av musiker som står och spelar med bara ljudåtergivning.
För människan blir det ju allt annat än verkligt när direktljudet i kombination med diffusljud meddelar hjärnan att musikern står framför dej, men när du tittar finns ingen musiker.
Därför blundar Hifikg när han lyssnar! Alltså, om inte sinnen samverkar kan man minska "kaoset" i hjärnan och utestänga ett sinne för retning.
Det är helt enkelt förbaskat svårt att få hjärnan att undvika sin naturliga egenskap, d v s egenskapen att låta sinnen att samverka tillsammans med inlärda och ärvda erfarenheter. Allt i strävan att vi skall uppfatta en verklighet som hjälper oss att fortleva.
matssvensson skrev:Ber om ursäkt att jag inte läst alla inlägg i tråden i detalj, men jag funderar på varför så ensidigt fokus på inspelningsförmågan hos mikrofoner i diskussionen?
Är inte utmaningarna minst lika stora i uppspelningen av det inspelade ljudet genom två högtalare i ett rum?
Vill vi kunna återskapa samma hörupplevelse genom in- och uppspelningskedjan som när vi ersätter mikrofonerna vid inspelningen med vår egen hörsel behöver vi som jag förstår det hålla reda på styrka, infallsvinkel och tid på ljudet både vid in och uppspelning. Alla dessa parametrar behöver vara intakta för att återskapa upplevelsen. Idag är det väl främst infallsvinkeln som fallerar i kodningen. En extra utmaning kommer kanske också av att vi försöker återskapa verkliga ljudkällor med hjälp av fantomprojicering genom två högtalare.
Jag är mest fascinerad av att det kan låta så bra som det faktiskt kan göra genom dagens stereosystem.
Mvh, mats
goat76 skrev:
Var får du EN mikrofon ifrån, jag har hela tiden pratat om TVÅ mikrofoner med samma upptagningskarakteristik som ett genomsnittligt öra. Den "en-punkts-inspelning" jag beskriver innefattar TVÅ mikrofoner för simulering av TVÅ öron och deras placering, och uppspelningen ska fungera i två högtalare i stereouppställning.
När du talar om att nyttja många mikrofoner så utgår du ifrån de begränsningar som råder med dagens vanliga mikrofonteknik, medans jag fortfarande talar om önskan att mikrofonerna inklusive elektronik ska fungera mer likt hörseln vad gäller det jag slarvigt kallat för "filtrering".
............................
Jag tror vi måste bestämma oss för om vi diskuterar hur vi med rådande begränsningar vad gäller mikrofonerna och övrig inspelningsutrustning ska kunna maximera ljudupplevelsen, eller om vi diskuterar hur mikrofonerna inklusive övrig inspelningsutrustning eventuellt ska förändras för att möjliggöra bättre inspelningar som mer överensstämmer med hur vi hör.
matssvensson skrev:Det jag uppfattar som återkommer i resonemangen om hur vår hörsel tolkar ljud är att infallsvinkeln mot våra öron spelar roll (i denna, andra trådar och i all litteratur jag läst), vilket känns helt naturligt när man funderar på hur vi använder vår hörsel till daglig dags. Det som fascinerar mig då är att vi överhuvud taget kan skapa en förnimmelse av naturlig upplevelse genom ett system som inte tar hänsyn till infallsvinklar, varken i inspelning eller uppspelning.
När man spelar in från lyssningsplats med vanliga rundtagande mikrofoner och sen spelar upp det genom vanliga högtalare i en stereoanläggning låter det väldigt avlägset och med överdriven rumsklang. Vad är det som skapar den hörupplevelsen? Är det för att mikrofonerna plockar upp både direktljud och den dominerande mängden rumsklang utan riktningsinformationen, och sen spelar upp det via två högtalare som skickar både direktljud och rumsklangen från samma plats framifrån mot lyssnaren? Är det bara avsaknad av riktning som skapar detta, eller är det fler faktorer som spelar in?
jansch skrev:Du saknar egentligen aldrig riktning i ett lyssningsrum. Riktning är direktljud från ljudkällan enligt första vågfront. Är ljudkällan skymd (inget riktigt direktljud finns) kommer första vågfront gälla för första reflexen om denna åtminstonde är i rimlig nivå och frekvensspekta jämfört med diffusljudet i övrigt. Vi tål ganska rejält med reflexer/diffusljud innan låsning på riktning tappas.
Ljudhändelser som saknar transient kan dock låta luddigt i riktning. En förutsättning är också att frekvensspektrat är representerat över sådär 200Hz i normalrum för att riktning överhuvudtaget skall kunna detekteras.
Du svarar egentligen själv på frågan.
Balans mellan direktljud och diffusljud blir "fel"
matssvensson skrev:jansch skrev:Du saknar egentligen aldrig riktning i ett lyssningsrum. Riktning är direktljud från ljudkällan enligt första vågfront. Är ljudkällan skymd (inget riktigt direktljud finns) kommer första vågfront gälla för första reflexen om denna åtminstonde är i rimlig nivå och frekvensspekta jämfört med diffusljudet i övrigt. Vi tål ganska rejält med reflexer/diffusljud innan låsning på riktning tappas.
Ljudhändelser som saknar transient kan dock låta luddigt i riktning. En förutsättning är också att frekvensspektrat är representerat över sådär 200Hz i normalrum för att riktning överhuvudtaget skall kunna detekteras.
Du svarar egentligen själv på frågan.
Balans mellan direktljud och diffusljud blir "fel"
Jag är med på att första vågfront från direktljudet hjälper hörseln att bestämma riktning. Men hur tolkar hörseln de inspelade reflexerna när även de först kommer från samma riktning som det inledande direktljudet vid uppspelningen, det vill säga från högtalarhållet? Är det bristen på ”riktning” hos de inspelade reflexerna som skapar upplevelsen av överdriven rumsklang?
När jag lyssnar direkt i en konsertlokal får jag inte samma upplevelse av överdriven rumsklang trots att balansen (mängden) mellan direktljud och diffusljudet är den samma som om vi skulle spelat in ljudet med mikrofoner på samma plats. Hjälper riktningsskillnaden på direkt och diffusljudet hörseln att uttolka ljudet som en naturligt upplevelse av en ljudhändelse i en konsertlokal? Eller är det påverkan från andra sinnen som synintryck som får upplevelsen att kännas naturlig?
matssvensson skrev:jansch skrev:Du saknar egentligen aldrig riktning i ett lyssningsrum. Riktning är direktljud från ljudkällan enligt första vågfront. Är ljudkällan skymd (inget riktigt direktljud finns) kommer första vågfront gälla för första reflexen om denna åtminstonde är i rimlig nivå och frekvensspekta jämfört med diffusljudet i övrigt. Vi tål ganska rejält med reflexer/diffusljud innan låsning på riktning tappas.
Ljudhändelser som saknar transient kan dock låta luddigt i riktning. En förutsättning är också att frekvensspektrat är representerat över sådär 200Hz i normalrum för att riktning överhuvudtaget skall kunna detekteras.
Du svarar egentligen själv på frågan.
Balans mellan direktljud och diffusljud blir "fel"
Jag är med på att första vågfront från direktljudet hjälper hörseln att bestämma riktning. Men hur tolkar hörseln de inspelade reflexerna när även de först kommer från samma riktning som det inledande direktljudet vid uppspelningen, det vill säga från högtalarhållet? Är det bristen på ”riktning” hos de inspelade reflexerna som skapar upplevelsen av överdriven rumsklang?
När jag lyssnar direkt i en konsertlokal får jag inte samma upplevelse av överdriven rumsklang trots att balansen (mängden) mellan direktljud och diffusljudet är den samma som om vi skulle spelat in ljudet med mikrofoner på samma plats. Hjälper riktningsskillnaden på direkt och diffusljudet hörseln att uttolka ljudet som en naturligt upplevelse av en ljudhändelse i en konsertlokal? Eller är det påverkan från andra sinnen som synintryck som får upplevelsen att kännas naturlig?
petersteindl skrev:Det man kan säga är att kod H och Kod V är koherenta d v s har 100 % korrelation. Nu finns det flera olika typer av korrelation, men jag bortser från det i detta inlägg.
Vill man uppnå stereofonisk kod där hörseln kan fantomprojicera ljudkällor på olika platser mellan högtalarna, så skall koden skilja sig mellan kanalerna. Korrelationen mellan kanalernas kod skall vara mindre än 100 %.
goat76 skrev:matssvensson skrev:jansch skrev:Du saknar egentligen aldrig riktning i ett lyssningsrum. Riktning är direktljud från ljudkällan enligt första vågfront. Är ljudkällan skymd (inget riktigt direktljud finns) kommer första vågfront gälla för första reflexen om denna åtminstonde är i rimlig nivå och frekvensspekta jämfört med diffusljudet i övrigt. Vi tål ganska rejält med reflexer/diffusljud innan låsning på riktning tappas.
Ljudhändelser som saknar transient kan dock låta luddigt i riktning. En förutsättning är också att frekvensspektrat är representerat över sådär 200Hz i normalrum för att riktning överhuvudtaget skall kunna detekteras.
Du svarar egentligen själv på frågan.
Balans mellan direktljud och diffusljud blir "fel"
Jag är med på att första vågfront från direktljudet hjälper hörseln att bestämma riktning. Men hur tolkar hörseln de inspelade reflexerna när även de först kommer från samma riktning som det inledande direktljudet vid uppspelningen, det vill säga från högtalarhållet? Är det bristen på ”riktning” hos de inspelade reflexerna som skapar upplevelsen av överdriven rumsklang?
När jag lyssnar direkt i en konsertlokal får jag inte samma upplevelse av överdriven rumsklang trots att balansen (mängden) mellan direktljud och diffusljudet är den samma som om vi skulle spelat in ljudet med mikrofoner på samma plats. Hjälper riktningsskillnaden på direkt och diffusljudet hörseln att uttolka ljudet som en naturligt upplevelse av en ljudhändelse i en konsertlokal? Eller är det påverkan från andra sinnen som synintryck som får upplevelsen att kännas naturlig?
Som jag tror att det ligger till så är riktningen från själva högtalaren av en betydligt mindre betydelse när två högtalare samspelar i stereo, vi blir nog även på den punkten till stor del "lurade" av stereosystemet och den fatomprojicering som uppstår i samspelet mellan de två högtalarna.
Det som troligtvis har en större betydelse (än högtalarens faktiska riktning) är korrelationen mellan direktljudet från det inspelade instrumentet med de inspelade reflekterande ljuden som uppstår från samma instrument. När den i inspelningen "inprintade" kodens korrelation dem emellan skett så faller de flesta bitar på plats, detta förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överenstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan, vilket i sin tur naturligtvis kommer överenstämma som allra bäst ifall ljudupptagningen av direktljudet och reflexerna är gjord från en och samma upptagningspunkt, det jag tidigare kallat för "en-punkts-inspelning".
P.S. De allra flesta här förstår nog säkert att varje enskild punkt för en ljudupptagning är helt unik, unik såtillvida att det endast är exakt på en och samma punkt som direktljudet och reflexerna från en ljudalstrande källa verkligen möts på ett fullkomligt korrekt sätt. Det är av den anledningen som enkla stereoupptagningar som exempelvis XY-inspeningar ger en betydligt tydligare helhetsbild vad gäller tredimensionaliteten av lokalen/rummet där inspelningen äger rum. Det fungerar relativt bra att få till ett helt okej stereoperspektiv även med "spaced pair recording" där två mikrofoner ställs med ett lite större (än ett mänskligt huvuds) mellanrum från varandra, men då uppstår stereoperspektivet endast p.g.a tidskillnaden mikrofonerna emellan och man förlorar det jag kallar för "en-punkts-inspelning" och därmed går de (för våran hörsel) naturliga ifallsvinklarna förlorade.
Det finns ytterligare en stereoteknik som tar vara på ljudet från en och samma punkt för att simulera en lyssnares huvudposition vilken kallas ”Blulein”, men den tekniken inför ett ”stereo-trick” i form av 180 graders fasvändning av ena kanalen för att lura lyssnaren att han hör en ökad stereobredd.
goat76 skrev:petersteindl skrev:Det man kan säga är att kod H och Kod V är koherenta d v s har 100 % korrelation. Nu finns det flera olika typer av korrelation, men jag bortser från det i detta inlägg.
Vill man uppnå stereofonisk kod där hörseln kan fantomprojicera ljudkällor på olika platser mellan högtalarna, så skall koden skilja sig mellan kanalerna. Korrelationen mellan kanalernas kod skall vara mindre än 100 %.
Vad menar du med 100 % korrelation?
Jag vill bara påpeka att det inte behöver vara 100 % korrelation mellan signalerna från respektive högtalare för att ett ljudinslag ska fantomprojiceras till den exakta mittpunkten i stereofältet, ljudet kan individuellt låta relativt olika varandra från respektive högtalare men delar de bara tillräcklig korrelation (vilket antagligen är frekvensberoende) så kommer de ändå bilda en tydligt centrerad fantomprojicering förutsatt att nivåerna är hyfsat lika. Ett exempel på det är en inspelning av en gitarrförstärkare gjord med två olika mikrofontyper med vitt skilda ljudkaraktärer, vars signaler sedan skiljts åt helt till vardera vänster och höger högtalare. De två signalerna kan ljudmässigt skilja sig relativt tydligt åt från varandra men trots det kommer de tillsammans bilda en tydligt centrerad fantomprojicering.
Men kanske menar du med "hundraprocentig" korrelation bara att vissa väsentliga aspekter av ljudet måste överenstämma med varandra för att fantomprojiceringen ska uppstå?
petersteindl skrev:Det hela är egentligen enkelt.
Med 2 kanaler så skall ett akustiskt musikevent kodas. Detta kallas stereo. Tanken är att koden skall spelas upp via två högtalare, en högtalare per kanal.
Höger kanal skall få en kod. Höger kanals kod spelas upp i höger högtalare.
Vänster kanal skall få en kod. Vänster kanals kod spelas upp i vänster högtalare.
Om höger kanals kod = vänster kanals kod så medför detMonofonisk kod. Detta ger en fantomprojicering av allt ljud som om det kom från en punkt mitt emellan högtalarna. Detta är under förutsättning att polariteten är lika mellan kanalerna/högtalarna samt att man som lyssnare befinner sig på ekvidistans mellan högtalarna d v s i den punkt man kallar sweet spot.
Det man kan säga är att kod H och Kod V är koherenta d v s har 100 % korrelation. Nu finns det flera olika typer av korrelation, men jag bortser från det i detta inlägg.
Vill man uppnå stereofonisk kod där hörseln kan fantomprojicera ljudkällor på olika platser mellan högtalarna, så skall koden skilja sig mellan kanalerna. Korrelationen mellan kanalernas kod skall vara mindre än 100 %.
Vill man positionera ljudkällor till höger högtalare respektive till vänster högtalare så går det bra. Exempelvis kan man mixa allt trumljud till höger kanal och alla gitarrer till vänster kanal. Då har man åstadkommit en mix som kan kallas dubbelmono. Korrelationen mellan kanalernas kod är då 0 (noll) %.
Vill man positionera de olika instrumenten så att man tycks höra dem från platser mellan högtalarna så skall således korrelationen mellan kanalernas kod ligga mellan 0 och 100 %.
. . .
MvH
Peter
petersteindl skrev:goat76 skrev:matssvensson skrev:Jag är med på att första vågfront från direktljudet hjälper hörseln att bestämma riktning. Men hur tolkar hörseln de inspelade reflexerna när även de först kommer från samma riktning som det inledande direktljudet vid uppspelningen, det vill säga från högtalarhållet? Är det bristen på ”riktning” hos de inspelade reflexerna som skapar upplevelsen av överdriven rumsklang?
När jag lyssnar direkt i en konsertlokal får jag inte samma upplevelse av överdriven rumsklang trots att balansen (mängden) mellan direktljud och diffusljudet är den samma som om vi skulle spelat in ljudet med mikrofoner på samma plats. Hjälper riktningsskillnaden på direkt och diffusljudet hörseln att uttolka ljudet som en naturligt upplevelse av en ljudhändelse i en konsertlokal? Eller är det påverkan från andra sinnen som synintryck som får upplevelsen att kännas naturlig?
Som jag tror att det ligger till så är riktningen från själva högtalaren av en betydligt mindre betydelse när två högtalare samspelar i stereo, vi blir nog även på den punkten till stor del "lurade" av stereosystemet och den fatomprojicering som uppstår i samspelet mellan de två högtalarna.
Det som troligtvis har en större betydelse (än högtalarens faktiska riktning) är korrelationen mellan direktljudet från det inspelade instrumentet med de inspelade reflekterande ljuden som uppstår från samma instrument. När den i inspelningen "inprintade" kodens korrelation dem emellan skett så faller de flesta bitar på plats, detta förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överenstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan, vilket i sin tur naturligtvis kommer överenstämma som allra bäst ifall ljudupptagningen av direktljudet och reflexerna är gjord från en och samma upptagningspunkt, det jag tidigare kallat för "en-punkts-inspelning".
P.S. De allra flesta här förstår nog säkert att varje enskild punkt för en ljudupptagning är helt unik, unik såtillvida att det endast är exakt på en och samma punkt som direktljudet och reflexerna från en ljudalstrande källa verkligen möts på ett fullkomligt korrekt sätt. Det är av den anledningen som enkla stereoupptagningar som exempelvis XY-inspeningar ger en betydligt tydligare helhetsbild vad gäller tredimensionaliteten av lokalen/rummet där inspelningen äger rum. Det fungerar relativt bra att få till ett helt okej stereoperspektiv även med "spaced pair recording" där två mikrofoner ställs med ett lite större (än ett mänskligt huvuds) mellanrum från varandra, men då uppstår stereoperspektivet endast p.g.a tidskillnaden mikrofonerna emellan och man förlorar det jag kallar för "en-punkts-inspelning" och därmed går de (för våran hörsel) naturliga ifallsvinklarna förlorade.
Det finns ytterligare en stereoteknik som tar vara på ljudet från en och samma punkt för att simulera en lyssnares huvudposition vilken kallas ”Blulein”, men den tekniken inför ett ”stereo-trick” i form av 180 graders fasvändning av ena kanalen för att lura lyssnaren att han hör en ökad stereobredd.
Nej, så funkar inte Blumleins mikrofonkonfiguration. Kanalerna är helt i fas med varandra och koincident. Däremot är ljudet bakifrån polaritetsvänt samt kanalskiftat d v s höger inkommande ljudvåg framifrån går till höger kanal och vänster inkommande ljudvåg bakifrån är polaritetsvänt och går in i höger kanal och vice versa. D v s ljudet bakifrån är polaritetsvänt mot ljudet framifrån. Mellan kanalerna är det i fas.
I övrigt kanske jag återkommer. Det finns en del att kommentera.
Mvh
Peter
petersteindl skrev:goat76 skrev:petersteindl skrev:Det man kan säga är att kod H och Kod V är koherenta d v s har 100 % korrelation. Nu finns det flera olika typer av korrelation, men jag bortser från det i detta inlägg.
Vill man uppnå stereofonisk kod där hörseln kan fantomprojicera ljudkällor på olika platser mellan högtalarna, så skall koden skilja sig mellan kanalerna. Korrelationen mellan kanalernas kod skall vara mindre än 100 %.
Vad menar du med 100 % korrelation?
Jag vill bara påpeka att det inte behöver vara 100 % korrelation mellan signalerna från respektive högtalare för att ett ljudinslag ska fantomprojiceras till den exakta mittpunkten i stereofältet, ljudet kan individuellt låta relativt olika varandra från respektive högtalare men delar de bara tillräcklig korrelation (vilket antagligen är frekvensberoende) så kommer de ändå bilda en tydligt centrerad fantomprojicering förutsatt att nivåerna är hyfsat lika. Ett exempel på det är en inspelning av en gitarrförstärkare gjord med två olika mikrofontyper med vitt skilda ljudkaraktärer, vars signaler sedan skiljts åt helt till vardera vänster och höger högtalare. De två signalerna kan ljudmässigt skilja sig relativt tydligt åt från varandra men trots det kommer de tillsammans bilda en tydligt centrerad fantomprojicering.
Men kanske menar du med "hundraprocentig" korrelation bara att vissa väsentliga aspekter av ljudet måste överenstämma med varandra för att fantomprojiceringen ska uppstå?
Det står i samma inlägg i stycket ovanför d v s i stycket du inte tog med i din citering. Det är monofonisk kodning i 2 kanaler. Då har de 100 % korrelation. Men det man bör tänka på är att även monofonisk kod uppspelat via 2 högtalare ger fantomprojicering. Man kan säga att monofonisk kod är en del av mängden kod i stereofonisk kod och det är den del av ljudet som skall representeras att komma från mittposition mitt emellan högtalarna. Jag lägger även in denna del av citeringen.petersteindl skrev:Det hela är egentligen enkelt.
Med 2 kanaler så skall ett akustiskt musikevent kodas. Detta kallas stereo. Tanken är att koden skall spelas upp via två högtalare, en högtalare per kanal.
Höger kanal skall få en kod. Höger kanals kod spelas upp i höger högtalare.
Vänster kanal skall få en kod. Vänster kanals kod spelas upp i vänster högtalare.
Om höger kanals kod = vänster kanals kod så medför detMonofonisk kod. Detta ger en fantomprojicering av allt ljud som om det kom från en punkt mitt emellan högtalarna. Detta är under förutsättning att polariteten är lika mellan kanalerna/högtalarna samt att man som lyssnare befinner sig på ekvidistans mellan högtalarna d v s i den punkt man kallar sweet spot.
Det man kan säga är att kod H och Kod V är koherenta d v s har 100 % korrelation. Nu finns det flera olika typer av korrelation, men jag bortser från det i detta inlägg.
Vill man uppnå stereofonisk kod där hörseln kan fantomprojicera ljudkällor på olika platser mellan högtalarna, så skall koden skilja sig mellan kanalerna. Korrelationen mellan kanalernas kod skall vara mindre än 100 %.
Vill man positionera ljudkällor till höger högtalare respektive till vänster högtalare så går det bra. Exempelvis kan man mixa allt trumljud till höger kanal och alla gitarrer till vänster kanal. Då har man åstadkommit en mix som kan kallas dubbelmono. Korrelationen mellan kanalernas kod är då 0 (noll) %.
Vill man positionera de olika instrumenten så att man tycks höra dem från platser mellan högtalarna så skall således korrelationen mellan kanalernas kod ligga mellan 0 och 100 %.
. . .
MvH
Peter
Ditt exempel är dock ett bra exempel på hur korrelation bör hanteras. Jag har sagt att det finns olika typer av korrelation. Det måste man beakta.
https://en.wikipedia.org/wiki/Correlation
https://en.wikipedia.org/wiki/Correlation_coefficient
Man bör även beakta Autocorrelation, Crosscorrelation och Covariance. Ett annat ord att beakta är Coherence.
https://en.wikipedia.org/wiki/Coherence_(physics)
Sedan kanske man även bör beakta skillnaden på Convolution kontra Correlation.
https://en.wikipedia.org/wiki/Convolution
Det viktiga, som jag ser det, är att ha kontroll på är fasen mellan kanalerna och på tidsdifferensen. Enkom Nivåskillnad är som att vrida på en balanskontroll. Sedan kan man faktiskt se det som att 2 kanaler med inbördes olika nivå men i övrigt lika fortfarande har 100 % korrelation mellan varandra. Detta beror på vilken typ av korrelation man väljer att använda i sin representation. Signalerna är fysikaliskt koherenta även om nivån skiljer, men inget annat.
Olika mikrofoner kan ha olika riktningskarakteristik. Det betyder att direktljudet kan vara lika, medans reflexerna behandlas olika. Men eftersom det är direktljudet som sätter fantomprojiceringen så kommer inte fantomprojiceringen att nämnvärt ändras. Tonkurveskillnad på direktljudet påverkar.
MvH
Peter
goat76 skrev:Det som troligtvis har en större betydelse (än högtalarens faktiska riktning) är korrelationen mellan direktljudet från det inspelade instrumentet med de inspelade reflekterande ljuden som uppstår från samma instrument. När den i inspelningen "inprintade" kodens korrelation dem emellan skett så faller de flesta bitar på plats, detta förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överenstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan, vilket i sin tur naturligtvis kommer överenstämma som allra bäst ifall ljudupptagningen av direktljudet och reflexerna är gjord från en och samma upptagningspunkt, det jag tidigare kallat för "en-punkts-inspelning".
matssvensson skrev:goat76 skrev:Det som troligtvis har en större betydelse (än högtalarens faktiska riktning) är korrelationen mellan direktljudet från det inspelade instrumentet med de inspelade reflekterande ljuden som uppstår från samma instrument. När den i inspelningen "inprintade" kodens korrelation dem emellan skett så faller de flesta bitar på plats, detta förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överenstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan, vilket i sin tur naturligtvis kommer överenstämma som allra bäst ifall ljudupptagningen av direktljudet och reflexerna är gjord från en och samma upptagningspunkt, det jag tidigare kallat för "en-punkts-inspelning".
Det här hänger jag inte med på. En rundtagande mikrofon registrerar inte infallsvinkeln på ljudet. Hur menar du då att uppspelningen ska återskapa korrekta infallsvinklar mellan direktljud och rumsreflexer, när dessutom uppspelningen sker via högtalare som skickar både ljudkällans direktljud som dess inspelade reflexer från samma ställe, det vill säga med samma infallsvinkel.
PS. Tack Peter för ditt förtydligande kring stereosystemets utmaningar - med att vänster signal onaturligt blandas med höger och vice versa i både in och uppspelning. Jag var för ”lat” för att gå in på den problematiken i mitt inlägg.
goat76 skrev:
Det ska inte användas några rundtagande mikrofoner vid inspelningen eftersom våra öron inte fungerar på det viset, vi måste använda någon form av riktade mikrofoner och infallsvinklarna kommer naturligtvis påverka vad som når vardera mikrofon.
Problemet med alla typer av inspelningar gjorda med endast två mikrofoner är dock just det jag pratat om hela tiden, att dessa inspelningar i regel låter allt för distanserade med en alldeles för stor kvot rumsljud när de placeras på ett lite längre avstånd, vilket i de flesta fall skulle behövas för att spela in ett band med flera musiker.
Å ena sidan har vi det som är bra med dessa inspelningar gjorda med endast två mirofoner, och det är att de fångar helheten och är därmed den renaste formen av inspelning för att ge oss ett "fönster" in till inspelningslokalens tredimensionalitet, och vi får ta del av var i detta rum instrumenten befinner sig på ett mer korrekt sätt. Men å andra sidan har vi den där stora "Akilleshälen" att dessa inspelningar i regel låter allt för distanserade och med för stor kvot rumsljud.
goat76 skrev:Mitt svar var till matssvensson. Jag förstår inte riktigt vad du har emot att jag ger honom korrekt information, oavsett om det är 70 år gammal vetskap eller inte. Han frågade ju.
Det är dock lite lustigt att det nog är du Peter som indirekt fått matssvensson att ställa frågan, det är du som i flera inlägg pratat om rundtagande mikrofoner, inte jag.
Strmbrg skrev:Det som uppstår i lyssningsrummet ser jag som något som rent fysikaliskt är MYCKET annorlunda än det som uppstod i konsertsalen. Ändå skapas illusionen av konsertsalens musik i lyssnarens förnimmelse. Om det lät "exakt" som illusionen, eller "hur stora avvikelserna är", och hur skillnaderna skall redovisas, är nog väldigt intressant för den huvudsakligen teknikinriktade.
matssvensson skrev:goat76 skrev:Mitt svar var till matssvensson. Jag förstår inte riktigt vad du har emot att jag ger honom korrekt information, oavsett om det är 70 år gammal vetskap eller inte. Han frågade ju.
Det är dock lite lustigt att det nog är du Peter som indirekt fått matssvensson att ställa frågan, det är du som i flera inlägg pratat om rundtagande mikrofoner, inte jag.
Ok, du refererar till inspelningar med konsthuvud teknik med ett frekvensberoende i förhållande till infallsvinkeln, eller någon ny mikrofonteknik som inte finns än. Det kanske blir lättare att följa ditt resonemang om det tydligt framgår, så man inte misstolkar som jag.
Hur hanterar en sån inspelning uppspelningen via högtalare där den kodade signalen skickas ut från en och samma punkt och träffar örat i lyssningspositionen på samma sätt oavsett ”kodningen” vid inspelningstillfället? Jag kan se en utmaning med den uttolkningen, eller kan du eller någon annan förklara vad i vår hörsel som klarar av att hantera den ”förvrängningen”?
goat76 skrev:Mitt svar var till matssvensson. Jag förstår inte riktigt vad du har emot att jag ger honom korrekt information, oavsett om det är 70 år gammal vetskap eller inte. Han frågade ju.
Det är dock lite lustigt att det nog är du Peter som indirekt fått matssvensson att ställa frågan, det är du som i flera inlägg pratat om rundtagande mikrofoner, inte jag.
I-or skrev:"Ekvivalensstereo" eller EBS känner nog många igen som en variant av det mer välkända ORTF-konceptet som introducerades av franska statsradion på 60-talet och det finns förstås många andra varianter av detta koncept också. Idén bygger på att via två vinklade karidoidmikrofoner hyggligt efterlikna riktverkan för överkropp/huvud/ytteröron och att dessutom ge hygglig monokompatibilitet genom någorlunda nära koincidens.
I många stora lyssningstest har diverse varianter av denna mikrofonuppställning ansetts ge den bästa spatiella upptagningen, men i mitt tycke lider inspelningarna ofta av svåra klangproblem, speciellt avsaknad av bas. Anledningen till bastappet är förstås att kardioider någorlunda väl må efterlikna hörselns riktverkan för höga frekvenser, men inte alls motsvarar denna för låga frekvenser.
Låga frekvenser som faller in rakt från sidorna eller bakifrån kommer alltså att återges alldeles för svagt. Eftersom hörseln inte gör skillnad gällande infallsriktning för låga frekvenser ligger den uppenbara lösningen i ekvalisering, men av hifi-magiska skäl och ren okunskap har man inte sällan avstått från detta, med den svårartade följden att inspelningarna alldeles för ofta framstår som närmast helt baslösa.
I-or skrev:"Ekvivalensstereo" eller EBS är en variant av det mer välkända ORTF-konceptet som introducerades av franska statsradion på 60-talet och det finns förstås många andra varianter av detta koncept också. Idén bygger på att via två vinklade karidoidmikrofoner hyggligt efterlikna riktverkan för överkropp/huvud/ytteröron och att dessutom ge hygglig monokompatibilitet genom någorlunda nära koincidens.
I många stora lyssningstest har diverse varianter av denna mikrofonuppställning ansetts ge den bästa spatiella upptagningen, men i mitt tycke lider inspelningarna ofta av svåra klangproblem, speciellt avsaknad av bas. Anledningen till bastappet är förstås att kardioider någorlunda väl må efterlikna hörselns riktverkan för höga frekvenser, men inte alls motsvarar denna för låga frekvenser.
Låga frekvenser som faller in rakt från sidorna eller bakifrån kommer alltså att återges alldeles för svagt. Eftersom hörseln inte gör skillnad gällande infallsriktning för låga frekvenser ligger den uppenbara lösningen i ekvalisering, men av hifi-magiska skäl och ren okunskap har man inte sällan avstått från detta, med den svårartade följden att inspelningarna alldeles för ofta framstår som närmast helt baslösa.
goat76 skrev:därav är min stora önskan att det fanns mikrofoner som bättre efterliknade hörseln, och att dessa kunde placeras på bästa lyssningsplats och både fånga den spatiella informationen och samtidigt bibehålla en för hörseln naturlig klang.
sammel skrev:Sedan när jag var på ett ställe och spelade in havsvågor mot strand
där det var mycket bas var jag inne på att att komplettera med rundtagande mic för att få med basen,
tyckte väl inte jag fick till det så det fick va tillsvidare
goat76 skrev:Är det fortfarande oklart för någon i tråden vad jag menar när jag önskar att mikrofonerna fungerar mer som våran hörsel???
matssvensson skrev:goat76 skrev:därav är min stora önskan att det fanns mikrofoner som bättre efterliknade hörseln, och att dessa kunde placeras på bästa lyssningsplats och både fånga den spatiella informationen och samtidigt bibehålla en för hörseln naturlig klang.
Svarade inte I-or på det redan i inlägget som du citerade? - ekvalisering för att kompensera bastappet med njurupptagande mikrofoner.
matssvensson skrev:Någon som kan hjälpa mig förstå lite bättre hur vår hörsel lyckas "avkoda" ljudupptagningens information av direktljud och dess reflexer när vi spelar upp den genom ett par normala högtalare i ett vardagsrum? Då kommer ju första vågfronten för både direktljud och reflexer från samma ställe - högtalaren. Visst faller samma ljud in till öronen från andra och mer förväntade vinklar med lite fördröjning tack vare reflexer i ett välgjort lyssningsrum. Men ändå, hur lyckas hörseln återskapa något som liknar en konsertupplevelse med de förutsättningarna i ett stereosystem?
RogerGustavsson skrev:sammel skrev:Sedan när jag var på ett ställe och spelade in havsvågor mot strand
där det var mycket bas var jag inne på att att komplettera med rundtagande mic för att få med basen,
tyckte väl inte jag fick till det så det fick va tillsvidare
Schoeps har en sådan rundtagande mikrofon för att komplettera deras riktade mikrofoner. Tror den har ett inbyggt filter så att den endast fyller på "längst ner".
jansch skrev:goat76 skrev:Är det fortfarande oklart för någon i tråden vad jag menar när jag önskar att mikrofonerna fungerar mer som våran hörsel???
Ja,
Du vill samtidigt kunna återge inspelningen med 2 högtalare i ett lyssningsrum.
Du påpekar visserligen att du vill bort från rumspåverkan. Dock, tar du bort rummet kommer bl.a fantomprojektionen vara värsta fienden.
En egenskap som då fungerar med förenklad teori men inte bra i verkligheten.
En cardioidmikrofon liknar inte hörseln, det blir lite bättre av att att använda 2 st vinklade och lådsas att vi har ett "vänsterhuvud" och ett "högerhuvud" men summasignaler kommer inte att hanteras korrekt.
Det är ingen slump att man numer oftast tar upp direktljud i närfält, nyttjar fantomprojektion och lägger på diffusljud (fejkat eller riktigt).
De mikrofoner som bättre än cardiodider liknar hörsens polardiagram mer är stormembran, rundtagande dock då med "monosignal" (en mikrofon). Fast det kanske ändå är bästa lösningen då fantomprojektion ändå är onaturligt och varför då inte jobba med panorerad stereo redan i mikrofonledet.
Eller en cardioid i närfält och fixa resten i mixerbordet, strunta i inpelningslokalens akustik..... som man så ofta gör.
goat76 skrev:I-or skrev:"Ekvivalensstereo" eller EBS är en variant av det mer välkända ORTF-konceptet som introducerades av franska statsradion på 60-talet och det finns förstås många andra varianter av detta koncept också. Idén bygger på att via två vinklade karidoidmikrofoner hyggligt efterlikna riktverkan för överkropp/huvud/ytteröron och att dessutom ge hygglig monokompatibilitet genom någorlunda nära koincidens.
I många stora lyssningstest har diverse varianter av denna mikrofonuppställning ansetts ge den bästa spatiella upptagningen, men i mitt tycke lider inspelningarna ofta av svåra klangproblem, speciellt avsaknad av bas. Anledningen till bastappet är förstås att kardioider någorlunda väl må efterlikna hörselns riktverkan för höga frekvenser, men inte alls motsvarar denna för låga frekvenser.
Låga frekvenser som faller in rakt från sidorna eller bakifrån kommer alltså att återges alldeles för svagt. Eftersom hörseln inte gör skillnad gällande infallsriktning för låga frekvenser ligger den uppenbara lösningen i ekvalisering, men av hifi-magiska skäl och ren okunskap har man inte sällan avstått från detta, med den svårartade följden att inspelningarna alldeles för ofta framstår som närmast helt baslösa.
Det är näst intill ett HALLELUJA-MOMENT för mig att läsa det här inlägget. TACK!!!![]()
![]()
![]()
Den anledning du anger angående att kardiod-mikrofonerna efterliknar hörselns riktverkan för höga frekvenser men inte för låga frekvenser är troligtvis det jag försökt förmedla genom tråden, men utan att lyckas sätta fingret på.
Det finns många varianter av stereouppställda mikrofoner som lyckas fånga den spatiella informationen rätt bra, men det som fallerar oavsett variant är att de alla låter onaturligt tunnt om det i inspelningen inte ingår några ytterligare mikrofoner med närmare placering för att fånga "fylligheten" i klangen. Det tråkiga med dessa närmare placerade "utfyllnads-mikrofonerna" är att det förstör avstånden i inspelningen, därav är min stora önskan att det fanns mikrofoner som bättre efterliknade hörseln, och att dessa kunde placeras på bästa lyssningsplats och både fånga den spatiella informationen och samtidigt bibehålla en för hörseln naturlig klang.
Är det fortfarande oklart för någon i tråden vad jag menar när jag önskar att mikrofonerna fungerar mer som våran hörsel???
petersteindl skrev:goat76 skrev:petersteindl skrev:
OBS! I inget av dessa fall skall mikrofonerna i sig ha annan tonkurva än rak tonkurva. D v s de skall inte fungera som öron och hörsel. Däremot kan man fixa och trixa vid inspelning och uppspelning så att man tillrättalägger hela ljudåtergivningsprocessen just med tanke på att hörseln skall avkoda hela den inspelade koden. Detta är en konstart i sig.
Frågan är...
Hur ska mikrofonerna vara utformade ifall man vill använda två stycken för att simulera två öron från bästa lyssningsplats i inspelningslokalen. Och hur ska denna inspelning sedan komma till sin rätta vid uppspelning från ett par högtalare placerade 2-4 meter från lyssnaren på lyssningsplats? Är det ett omöjligt uppdrag, en ekvation som aldrig kan gå ihop???
Du frågar hur mikrofonerna skall vara utformade? Rak frekvensgång i alla riktningar. Låg dist. Lågt brus. Riktningskarakteristiken kan vara olika. Rundkännande eller kardioider.
Jag undrar dock om du egentligen menar mikrofonplacering? Val av mikrofon och val av mikrofonplacering.
Eftersom du vill simulera 2 öron, så är det ljudmottagarens ljud du vill spela in d v s enligt punkt 2 i mitt förra inlägg. Men egentligen vill du återge det som som om det vore enligt punkt 1. Det går inte ihop. Det är just den ekvationen jag ville belysa. Jag tror man måste lära sig att separera begreppen mellan punkt 1 och punkt 2. Sedan kan man skrida till verket. Bertil Alving har sysslat med inspelningar sedan 1966 ungefär. Det tar sin tid att analysera vad uppgiften egentligen är. Det första steget är att kunna separera mellan punkt 1 och punkt 2.
Först därefter kan man iterera sig fram mot lämplig kompromiss. Mitt tips är att använda någon form av ekvivalensstereo, d v s både intensitetsvariation och löptidsvariation. Men det är beroende på musikinstrument och på akustisk miljö och även på vilken typ av musik det handlar om. Man får göra sitt bästa. Det går att komma långt.
MvH
Peter
Strmbrg skrev:Hur låter detta?
Låter det överhuvudtaget? Det är ju en bild, inte ljud!![]()
hifikg skrev:Strmbrg skrev:Hur låter detta?
Låter det överhuvudtaget? Det är ju en bild, inte ljud!![]()
Jag har alltid funderat på om en notläsande musiker, eller annan person, kan höra verket för sitt inre bara genom att läsa ett partitur. Om så är fallet är jag rejält avundsjuk. Jag kan förflytta mig till en helt annan plats i ett annat århundrade, både framåt och bakåt i tiden genom att läsa en välskriven bok, så varför skulle det inte fungera med noter?
petersteindl skrev:hifikg skrev:Strmbrg skrev:Hur låter detta?
Låter det överhuvudtaget? Det är ju en bild, inte ljud!![]()
Jag har alltid funderat på om en notläsande musiker, eller annan person, kan höra verket för sitt inre bara genom att läsa ett partitur. Om så är fallet är jag rejält avundsjuk. Jag kan förflytta mig till en helt annan plats i ett annat århundrade, både framåt och bakåt i tiden genom att läsa en välskriven bok, så varför skulle det inte fungera med noter?
Både sångare och musiker klarar detta och framför allt dirigenter.
Bill50x skrev:petersteindl skrev:hifikg skrev:
Jag har alltid funderat på om en notläsande musiker, eller annan person, kan höra verket för sitt inre bara genom att läsa ett partitur. Om så är fallet är jag rejält avundsjuk. Jag kan förflytta mig till en helt annan plats i ett annat århundrade, både framåt och bakåt i tiden genom att läsa en välskriven bok, så varför skulle det inte fungera med noter?
Både sångare och musiker klarar detta och framför allt dirigenter.
För att inte tala om döva musiker som skrivit fantastisk musik.
/ B
petersteindl skrev:hifikg skrev:Strmbrg skrev:Hur låter detta?
Låter det överhuvudtaget? Det är ju en bild, inte ljud!![]()
Jag har alltid funderat på om en notläsande musiker, eller annan person, kan höra verket för sitt inre bara genom att läsa ett partitur. Om så är fallet är jag rejält avundsjuk. Jag kan förflytta mig till en helt annan plats i ett annat århundrade, både framåt och bakåt i tiden genom att läsa en välskriven bok, så varför skulle det inte fungera med noter?
Både sångare och musiker klarar detta och framför allt dirigenter.
hifikg skrev:petersteindl skrev:hifikg skrev:
Jag har alltid funderat på om en notläsande musiker, eller annan person, kan höra verket för sitt inre bara genom att läsa ett partitur. Om så är fallet är jag rejält avundsjuk. Jag kan förflytta mig till en helt annan plats i ett annat århundrade, både framåt och bakåt i tiden genom att läsa en välskriven bok, så varför skulle det inte fungera med noter?
Både sångare och musiker klarar detta och framför allt dirigenter.
Anade det och blir seriöst avundsjuk. Vore en kunskap värd att tillägna sig. Tänk om jag blir döv en vacker dag. Då skulle jag kunna läsa partituren medan jag blundar och njuter... eh... ja... får fundera på det där, men du förstår tanken.
goat76 skrev:Det som troligtvis har en större betydelse (än högtalarens faktiska riktning) är korrelationen mellan direktljudet från det inspelade instrumentet med de inspelade reflekterande ljuden som uppstår från samma instrument. När den i inspelningen "inprintade" kodens korrelation dem emellan skett så faller de flesta bitar på plats, detta förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överenstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan, vilket i sin tur naturligtvis kommer överenstämma som allra bäst ifall ljudupptagningen av direktljudet och reflexerna är gjord från en och samma upptagningspunkt, det jag tidigare kallat för "en-punkts-inspelning".
matssvensson skrev:goat76 skrev:Det som troligtvis har en större betydelse (än högtalarens faktiska riktning) är korrelationen mellan direktljudet från det inspelade instrumentet med de inspelade reflekterande ljuden som uppstår från samma instrument. När den i inspelningen "inprintade" kodens korrelation dem emellan skett så faller de flesta bitar på plats, detta förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överenstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan, vilket i sin tur naturligtvis kommer överenstämma som allra bäst ifall ljudupptagningen av direktljudet och reflexerna är gjord från en och samma upptagningspunkt, det jag tidigare kallat för "en-punkts-inspelning".
Jag är med på att korrelation mellan direktljud och reflektioner är betydelsefull för hur vi sorterar och uppfattar ljud. Jag är dock inte med på hur högtalaren i ett lyssningsrum ska klara av att återskapa "förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överensstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan". Både direktljudet och de inspelade reflexerna kommer ju studsa runt och träffa lyssnaren precis likadant, eftersom de strålar ut från en och samma källa - högtalaren. Hur kan de då behålla sina korrekta infallsvinkar dem emellan från inspelningen?
Eller menar du att en lyckad inspelning på något vis fångar korrelation mellan direktljud och reflektioner samt också infallsvinkeln dem emellan på något vis. Och att sen hörseln i uppspelningen tolkar detta som vi upplever återgivningen genom ett väl fungerande stereosystem just tack vare denna inkodade infallsvinkel, trots att hela det inspelade ljudet strålar ut från samma ställe - högtalarna. Hur sker i så fall den inkodningen och sen avkodningen av hörseln vid uppspelningen om den är så betydelsefull vid in/uppspelning som jag upplever att du menar?
goat76 skrev:Utöver det och kanske det viktigaste är att det är två högtalare i samspel som skapar en illusion som endast uppstår i lyssnarens huvud lurat av stereosystemet. Tack vare de två högtalarna skapas det "avstånds-referenspunkter" även på det horisontala planet för alla individuella ljuden i ljudmixen, vilket räcker för att återskapa en hyfsat korrekt uppfattning av att de olika ljuden kommer ifrån olika riktningar. Kort sagt lyssnar vi på inspelningens information vad gäller riktningar, inte på de två högtalarnas riktningar (även om de naturligtvis påverkar de reflexer som uppstår i det egna rummet).
goat76 skrev:matssvensson skrev:goat76 skrev:Det som troligtvis har en större betydelse (än högtalarens faktiska riktning) är korrelationen mellan direktljudet från det inspelade instrumentet med de inspelade reflekterande ljuden som uppstår från samma instrument. När den i inspelningen "inprintade" kodens korrelation dem emellan skett så faller de flesta bitar på plats, detta förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överenstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan, vilket i sin tur naturligtvis kommer överenstämma som allra bäst ifall ljudupptagningen av direktljudet och reflexerna är gjord från en och samma upptagningspunkt, det jag tidigare kallat för "en-punkts-inspelning".
Jag är med på att korrelation mellan direktljud och reflektioner är betydelsefull för hur vi sorterar och uppfattar ljud. Jag är dock inte med på hur högtalaren i ett lyssningsrum ska klara av att återskapa "förutsatt att de för hörseln på ett förväntat sätt överensstämmer med varandra vad gäller korrekta infallsvinklar dem emellan". Både direktljudet och de inspelade reflexerna kommer ju studsa runt och träffa lyssnaren precis likadant, eftersom de strålar ut från en och samma källa - högtalaren. Hur kan de då behålla sina korrekta infallsvinkar dem emellan från inspelningen?
Eller menar du att en lyckad inspelning på något vis fångar korrelation mellan direktljud och reflektioner samt också infallsvinkeln dem emellan på något vis. Och att sen hörseln i uppspelningen tolkar detta som vi upplever återgivningen genom ett väl fungerande stereosystem just tack vare denna inkodade infallsvinkel, trots att hela det inspelade ljudet strålar ut från samma ställe - högtalarna. Hur sker i så fall den inkodningen och sen avkodningen av hörseln vid uppspelningen om den är så betydelsefull vid in/uppspelning som jag upplever att du menar?
Du tog inte med det andra stycket i mitt inlägg som kompletterade det hela så jag klipper in det här:goat76 skrev:Utöver det och kanske det viktigaste är att det är två högtalare i samspel som skapar en illusion som endast uppstår i lyssnarens huvud lurat av stereosystemet. Tack vare de två högtalarna skapas det "avstånds-referenspunkter" även på det horisontala planet för alla individuella ljuden i ljudmixen, vilket räcker för att återskapa en hyfsat korrekt uppfattning av att de olika ljuden kommer ifrån olika riktningar. Kort sagt lyssnar vi på inspelningens information vad gäller riktningar, inte på de två högtalarnas riktningar (även om de naturligtvis påverkar de reflexer som uppstår i det egna rummet).
Det är sant som du säger att reflexerna som uppstår i det egna lyssningsrummet kommer från vardera högtalare, och att allt ljud i dessa reflexer oavsett om de i inspelningen består av inspelat direktljud eller inspelade reflexer från inspelningslokalen så blandas dessa ihop som ett och samma ljud i de reflexer som uppstår i det egna lyssningsrummet. Av den orsaken måste vi minska andelen reflexer från det egna rummet då dessa till största del diffuserar ”insynen” till det inspelade rummet, vilket medför att vi kommer höra mindre ”separation” mellan direktljuden och reflexerna från rummet i själva inspelningen.
Det du inte riktigt verkar skilja på är högtalarnas påverkan av de reflexer som uppstår i det egna rummet med de inspelade reflexerna i förhållande till direktljuden i inspelningen. Kort sagt vill vi höra inspelningens information vad gäller riktningar, inte de två högtalarnas egentliga riktningar och de reflexer som uppstår från det egna lyssningsrummet.
RogerGustavsson skrev:sammel skrev:Sedan när jag var på ett ställe och spelade in havsvågor mot strand
där det var mycket bas var jag inne på att att komplettera med rundtagande mic för att få med basen,
tyckte väl inte jag fick till det så det fick va tillsvidare
Schoeps har en sådan rundtagande mikrofon för att komplettera deras riktade mikrofoner. Tror den har ett inbyggt filter så att den endast fyller på "längst ner".
Kraniet skrev:Det sista klippet visar ju tydligt på ett problem med en stereomick så nära musikerna. När sångerskan rör sig flyttas rösten från vänster till höger öra. Ping pong stereo är ju inte så kul..
En sak man bör hålla i åtanke är att det är en stor skillnad på att spela in alla musiker samtidigt live i en studio och att spela in dom var för sig och sen mixa ihop ljudet.
Musiken "sitter ihop" på ett mycket bättre sätt när alla spelar samtidigt.
Många äldre inspelningar är ju väldigt bra "musikaliskt" pga detta och väldigt lyssningsvänligt trots bristande kvalitet på själva ljudet och inspelningen.
goat76 skrev:Jag snubblade precis över detta...
En inspelningsingenjör vid namn John Cuniberti som gett sig fan på att spela in hela band med en ensam stereo-mikrofon och kallar sin serie av inspeningar för OneMic Series. Mikrofonen är en bandmikrofon med två inbyggda mikrofonkapslar i Blumlein (XY) samt Mid/Side-konfiguration med namnet AEA R88. Intressant mikrofon som verkar vara väl värd sina 25.000 kr.
Inspelningarna låter allt från skapligt till mycket bra med ett naturligt och luftigt ljud, men det där sista "bettet" och "kroppen" tycker jag saknas i ljudet. Fördelarna med stereo-inspelningar från en och samma punkt i rummet är lätta att höra när det kommer till det spatiala ljudet, men nog är det även tydligt att den där lilla extra skjutsen saknas i ljudet vilket närmare mikrofonplacering kan ge. Man vinner mycket men förlorar en del... Vad tycker ni?
Här nedan följer några av inspelningarna där den första videon är en introduktion med samples och sedan några kompletta låtar. Det man nog bör ta i beaktning är väl att synintrycken hjälper helhetsintrycket en del, så för att verkligen avgöra vad man tycker om ljudet så måste man nog blunda.
[ YouTube ][ YouTube ][ YouTube ]
Och mycket mer på hans hemsida: http://www.johncuniberti.com/onemic/
Nattlorden skrev:goat76 skrev:Jag snubblade precis över detta...
En inspelningsingenjör vid namn John Cuniberti som gett sig fan på att spela in hela band med en ensam stereo-mikrofon och kallar sin serie av inspeningar för OneMic Series. Mikrofonen är en bandmikrofon med två inbyggda mikrofonkapslar i Blumlein (XY) samt Mid/Side-konfiguration med namnet AEA R88. Intressant mikrofon som verkar vara väl värd sina 25.000 kr.
Inspelningarna låter allt från skapligt till mycket bra med ett naturligt och luftigt ljud, men det där sista "bettet" och "kroppen" tycker jag saknas i ljudet. Fördelarna med stereo-inspelningar från en och samma punkt i rummet är lätta att höra när det kommer till det spatiala ljudet, men nog är det även tydligt att den där lilla extra skjutsen saknas i ljudet vilket närmare mikrofonplacering kan ge. Man vinner mycket men förlorar en del... Vad tycker ni?
Här nedan följer några av inspelningarna där den första videon är en introduktion med samples och sedan några kompletta låtar. Det man nog bör ta i beaktning är väl att synintrycken hjälper helhetsintrycket en del, så för att verkligen avgöra vad man tycker om ljudet så måste man nog blunda.
[ YouTube ][ YouTube ][ YouTube ]
Och mycket mer på hans hemsida: http://www.johncuniberti.com/onemic/
Gillar inte musiken "i" huvudet så här mycket - lite avstånd, tack!
RogerGustavsson skrev:RogerGustavsson skrev:sammel skrev:Sedan när jag var på ett ställe och spelade in havsvågor mot strand
där det var mycket bas var jag inne på att att komplettera med rundtagande mic för att få med basen,
tyckte väl inte jag fick till det så det fick va tillsvidare
Schoeps har en sådan rundtagande mikrofon för att komplettera deras riktade mikrofoner. Tror den har ett inbyggt filter så att den endast fyller på "längst ner".
Polarflex heter Schoeps lösning där man kombinerar olika riktningskaraktäristik, https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... 482563.pdf
matssvensson skrev:Kul ljudklipp, och det blir ju en del intressanta ping-pong effekter med den mikrofonuppställningen (sista klippet). Finns det någon förklaring till varför man ställer upp en stereomik som videon visar - mitt i gruppen? Jag tänker att blir inte det ett väldigt svårt sätt att fånga ljudmässiga ledtrådar till ljudkällornas naturliga placering när man ska försöka återge dem genom ett stereosystem?
En lustig detalj är ju också att inspelningen är en akustisk liveupptagning med stereomik, men att musikerna har hörlurar på sig??
RogerGustavsson skrev:Opus 3 använde båda sidor av en åtta-riktad mikrofon vid t.ex. Gitarrkvartetten, där sitter en av gitarrerna på andra sidan, det blir två gitarrer i mitten och en till vänster resp. höger i ljudbilden. Opus 3 körde oftast en bandmick på ståbasen på de tidiga jazzinspelningarna. En åtta-mick ger väl i regel största bastappet? Visserligen fanns det riktade mikrofoner med bashöjning för användande på lite större avstånd.
goat76 skrev:RogerGustavsson skrev:Opus 3 använde båda sidor av en åtta-riktad mikrofon vid t.ex. Gitarrkvartetten, där sitter en av gitarrerna på andra sidan, det blir två gitarrer i mitten och en till vänster resp. höger i ljudbilden. Opus 3 körde oftast en bandmick på ståbasen på de tidiga jazzinspelningarna. En åtta-mick ger väl i regel största bastappet? Visserligen fanns det riktade mikrofoner med bashöjning för användande på lite större avstånd.
En åtta-mikrofon påverkas iallafall i regel mer än andra upptagningsmönster av proximity effekten, hur det ligger till med åttor på längre avstånd är jag osäker på?
RogerGustavsson skrev:goat76 skrev:RogerGustavsson skrev:Opus 3 använde båda sidor av en åtta-riktad mikrofon vid t.ex. Gitarrkvartetten, där sitter en av gitarrerna på andra sidan, det blir två gitarrer i mitten och en till vänster resp. höger i ljudbilden. Opus 3 körde oftast en bandmick på ståbasen på de tidiga jazzinspelningarna. En åtta-mick ger väl i regel största bastappet? Visserligen fanns det riktade mikrofoner med bashöjning för användande på lite större avstånd.
En åtta-mikrofon påverkas iallafall i regel mer än andra upptagningsmönster av proximity effekten, hur det ligger till med åttor på längre avstånd är jag osäker på?
Inspelningsteknikern Tony Faulkner visade för många år sedan hur han kompenserade för basfallet hos de åttor han använde. Det går att jämföra en rad olika kapslar hos Schoeps (det är inte verkliga kurvor men de visar trenden):
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... 8_CCM8.jpg
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... equenz.jpg
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... 4_CCM4.jpg
https://schoeps.de/fileadmin/user_uploa ... equenz.jpg
juanth skrev:Det mesta fungerar bra utom trummorna som i mitt tycke saknar kött.
Jag antar att man med en mikrofon är hänvisad till att mestadels jobba med avstånd till trummorna (så de inte tar över) men jag blir sugen på att laborera med närmare avstånd och mera dämp kring trummorna. Jag tycker att de har lite för mycket av lokalens ljud i sig, samt att avståndet då som sagt hörs väl mycket.
Det är trevligt med intimiteten som skapas nära mikrofonen.
goat76 skrev:juanth skrev:Det mesta fungerar bra utom trummorna som i mitt tycke saknar kött.
Jag antar att man med en mikrofon är hänvisad till att mestadels jobba med avstånd till trummorna (så de inte tar över) men jag blir sugen på att laborera med närmare avstånd och mera dämp kring trummorna. Jag tycker att de har lite för mycket av lokalens ljud i sig, samt att avståndet då som sagt hörs väl mycket.
Det är trevligt med intimiteten som skapas nära mikrofonen.
Juanth, vad tycker du om trummorna i följande låt?
Jag tror rummet i den här inspeningen har "tillåtit" trummorna en något närmare placering då rummet verkar vara lite mer dämpat i akustiken.[ YouTube ]
goat76 skrev:Det här klippet är intressant från OneMic Series. Det är verkligen medryckande när man ser musikernas inlevelse och samspel, och det låter riktigt bra. Men om man bara koncentrerar sig på själva ljudet så saknas det något vilket antagligen är "basfundamentet" i ljudet, det blir extra tydligt när kontrabasisten kör sitt solo och jag undrar om han kanske borde ha stått på en upphöjd platå så att instrumentets ljud hade kommit mer på nivå med de resterande musikernas instrument?
Hur som helst så är det riktigt trevliga inspelningar efter de begränsningar som råder.
[ YouTube ][ YouTube ]
Användare som besöker denna kategori: Inga registrerade användare och 27 gäster