Kermit116 skrev:Ogjort skrev:...
Historiskt får den en att reflektera över radions roll i artisters framgångssaga.
Tänk om man hade haft Spotify på 70-talet när P3 endast bestod av musik godkänd av Tommy Rander (Svensktoppen på lördagar var ju inte så roligt heller).
Drog 16meter sprängtråd på husnocken för att få mindre brusigt från Luxemburg.
(Fast i ärlighetens namn fanns det små frizoner; Soulcorner m Mats Nileskär, Jazzglimtar från New York m Clas Dahlgren. Å så Hemma hos!

)
P3 och f.ö. SR överlag hade ungefär 16 440 mil bredare musikutbud på 1970-talet än idag. (hittade själv t.ex. Art Zoyd och Univers Zero via radion då)
P3 & P4 tappade helt musikdiversiteten när spellistor infördes på 1990-talet. Vilket innebär att hejdlöst färre antal personer väljer vad som spelas. Och har idag blivit smalare än någonsin. Undantag kan ibland hittas i P2,
men även där går riktningen mot "oförarglig" speldosemusik, generellt sett. Inte minst för att "flöde" ersatt personligt producerade program och serier.
Idag får du inte ens välja vilken musik du lägger in i en egenproducerad P4-dokumentär. Oavsett sammanhang. Den måste harmoniera med spellistorna.
Om du berättar om ett skeende säg... 1934, så får du inte spela musik från samma tid - som just då belyser eller kommenterar det som det berättas om.
Den är ju gammal... En katastrofal övergång till reklamradions system trots att förutsättningarna (och uppdraget) för public Service är helt annorlunda.
Ängsligheten att SKILJA sig från kommersiell radio som f.a. ägnar sig åt att få folk att inte stänga av eller byta kanal är monumental.
Kan i förbifarten nämna att när en av våra reklamkanaler krympte spellistan från 26 låtar till 21, så ÖKADE lyssningen på den kanalen.
Huvuddelen av utbudet överlag är konstruerat för folk som har radion på - inte för de som lyssnar.
/Anders O.
--- Ogjort producerar ljud av allehanda slag - oftast radioprogram --- ogjort.com ---