Någonsson har just skaffat sin första systemkamera och imponeras av vilka fina bilder det blir. Någonsson är fascinerad över alla inställningar och funktioner. Någonsson är nöjd och glad över sitt köp.
Nu träffar Någonsson Någonannansson, som också skaffat en ny kamera. Någonsson pillar lite på den andres kamera och noterar att knappar och menyer är mer genomtänkta, och när de jämför framför datorn, så ger Någonannanssons kamera aningens skarpare och klarare bilder.
Dessutom känns ju Någonannassons kamera betydligt mer solid.
Mer proffsig, liksom.
Någonsson är inte längre lika nöjd med sin kamera.
Det är inte lika kul att fota längre.
Numera är han med på tre fotoforum.
Han är mest aktiv på den del där man diskuterar utrustningen.
---
Snubbén sitter och spisar vax. Han lyssnar mycket på symfonier. Just nu - när det ringer på dörren - spisar han Mahlers tvåa. Det är en inspelning på Decca, som han verkligen diggar.
Det är Pajsarstedt som ringer på.
Kom in, säger Snubbén. Ta en kopp kaffe och sätt dej och lyssna på en sjysst inspelning av Mahlers tvåa! Snacka om realism!
Pajsarstedt sätter sig i mitten, sörplar på kaffet och lyssnar.
Snubbén sitter lite vid sidan om, men upplever även då en fängslande känsla av dramatik och realism.
Vilket djup och vilken "liksom svärta"!
Pajsarstedt, som suttit tyst i flera minuter säger:
Ljudbilden är aningens sned och jag saknar trycket när'om drar på me' kontrabasarna.
Snubbén, som lyssnat på den här skivan många gånger, har aldrig tänkt på det som Pajsarstedt just påpekat. Men han inser att det ligget nåt i det.
Han byter skiva och lägger på nåt med renare ljud och mer bastryck.
Det blir en Jazzplatta denna gång.
Vilket ös! Som om man var där!
Pajsarstedt tycker att de borde höja volymen.
Snubbén höjer tills Pajsarstedt nickar att det är lagom. Han sätter sig igen och lyssnar: Lite för högt, men det är ju fortfarande njutbart och väldigt rent och fint.
Pajsarstedt påpekar att det "distar om ståbasen".
Gör det? säger Snubbén oroligt.
Dra på lite till då, så hörs det tydligare, säger Pajsarstedt.
Snubbén höjer lite till. Ja, fy fasen, det skorrar ju liksom! Men jag brukar ju inte kräma på såhär, ju.
Pajsarstedt påpekar att det inte är hifi om man inte kan spela på realistiska nivåer.
Det verkar ju klokt tänkt, men Snubbén har själv aldrig tänkt på det tidigare.
Pajsarstedt tackar för kaffet och går hem.
Snubbén sätter återigen på Mahlerplattan. Han försöker justera balansen för att få bort den aningens sneda ljudbilden. Det är liksom för mycket reflexer från ena sidoväggen. Kanske?..
Han tänker på det som Pajsarstedt sa om ljudnivåer och hifi och drar på.
Förstärkaren är nog i klenaste laget egentligen.
Han slår av stereon, sätter sig vid datorn och surfar in på Audio Revue.
Han klickar på slutsteg och sorterar efter "highest ranked" och därefter sorterar han på "highest power".
Det lät ju så bra i förmiddags...
.
