Jo, det är ju verklighetens ljud som är "på riktigt", om man så får säga.
Fast om man pratar om full konstnärlig frihet måste man tänka sig att
alla ljud som är möjliga att skapa måste kunna återges. Då är inte hög-
talaren längre en transmissionlänk enbart, utan ett "instrument".
Och då blir det så klart mycket svårare att prata om transparens.
Fast det är klart, det som hörs, rent faktiskt på plats, kan funka som
referens.
Jag har stött på en rad olika sorters ljudtekniker/producenter. Mest
pragmatiska och måna om återgivningens naturtrogenhet har nog Niclas
Billström och Johan Petri på Alice Records varit. Men Maruce Moogard på
SR har också varit bra i det avseendet. Och Janne Ericsson på SAMI.
Fast man häpnar ibland, över denna mikrofonsamlarhysteri. Ett tag
trodde jag att man faktiskt måste ha en hel skog mickar i garderoben
om man skulle kunna spela in med ett professionell/bra resultat.
Då var det ekonomin som fick mig att sansa mig, det ville jag inte
lägga pengar på. Så jag tänkte, nästan som en tjuv, att jag köper
ett par mickar som inte färgar alls, så kan jag ju fuska till de där
olika mikrofonkaraktärerna i efterhand, med lite eq och dist.
Föga anade jag vilken puristisk och renlärig väg jag slagit in på.
Utan att nämna några vid namn, kan jag berätta att jag har en
rad prominenta kollegor, som är fenomenala musiker, men som
blint har gått i denna mikrofonkaraktärasfälla.
Puh. Tur att jag har blivit bättre på att låta truten förbli stängd.
/Amit
P.S. På kul släpade jag med mig mina två TLM103 och spelade in en konsert vi gjorde på Nybrokajen 11. Radion spelade också in och jag fick deras inspelning efteråt, så vi kunde jämföra. Det var lite kul.
Min inspelning var inte sämre vill jag påstå.