Första ljudet kom genom en Radiola radiogrammfon, som hade 78, 45, 33 och 16 (!) rpm. Musiken då var farsans, Povel Ramel och dragspelstjosan. Första egna skivan var My Boy Lollipop med Millie, (1:a kända reggae-låten brukar den väl räknas som), tyvärr nu bortslarvad. Det här var väl någon gång i slutet på 60-talet. Första egna stereon blev på 14-årsdagen, inköpt på Domus i Farsta: En svart Sharp-receiver på 2x20 W + Scantic skivspelare (som var identisk med Luxors men var 50-lappen billigare) + ett par svarta Sinushögtalare. Stolt som en tupp var jag, 1972 14 bast och egen stereo!
Något år eller så senare med Status Quo och Black Sabbath i skivsamlingen behövdes kraftigare stärkare och en Rotel införskaffades. Den hade separata bas- och diskantpottar för höger och vänster kanal samt loudnessknapp, mycket flashigt. Dessa ställdes givetvis på max liksom volymen, varefter man ropade till polarna nere på går´n: Lyssna på´re här då! Efter några sekunder fräste det till och rök från diskanterna, hej då Sinus. Nya högtalare blev hembyggen, Radio & Televisions RT-hornet som senare ersattes av 70/80-hornet med sidosystem. Scanticen ställdes i garderoben och ersattes av en Pioneer PL51. 1977 tog jag från USA hem Altec Lansings 416B 15”-basar och 811-horn (elementen i deras Voice of The Theatre-högtalare) av dem byggdes Altecs Valencia-modell. Förförstärkare blev en Soundcraftmen PE2217 med 10 bands equalizer + en SAE 2200 MarkII, 2x100 W, mycket på den tiden, samt ett KLH Burwen Dynamic Noise Filter. Ett Tandberg 310 (?) kassettdäck och en Revox B795 skivspelare efter att Pioneeren gett upp införskaffades. ( Man ska inte försöka dämpa en ca 10 kg fallandes skivspelare med höger stortå, det gör ont ... ). Därefter satt jag nöjd tills för bara ett fåtal år sedan. Samtliga amerika-sakerna från 1977 finns fortfarande kvar och funkar dessutom, bättre kvalitet förr (?).
Hm, blev lite mer än bara början.
