Väldigt intressant läsning. Jag kände inte att jag behövde ta den med en nypa salt utan mer som att han beskrev sin uppfattning om saker och ting. Han försökte inte få det till att "det här är den universiella sanningen". Han snackar massor om vinyl men jag kände aldrig att han försökte övertala mig, bara det han upplevde. Han nämner också att människor har olika smak och det gäller även inom hifi.
Nu vet jag vad min signatur säger, men jag håller ändå med honom. Visst lyssnar vi för musikens skull först och främst, men det är en viss känsla när man fått till det riktigt bra där hemma. Gäller bara att balansera hifi-fixeri och musiklyssning. Man ska inte fokusera för hårt på brister i anläggningen för då kommer man aldrig bli nöjd. Men inte heller strunta i dem (om man inte uppnått en nivå man är nöjd med förstås) för då kommer intresset för att lyssna på musik avta, precis som han säger. Det hade jag dock redan lärt mig, på det här forumet!
Kan se på vänner och bekanta att vissa gillar verkligen musik, men som inte orkar sätta sig in i hifi-träsket. De kanske i bästa fall köper nåt som nån säljare lurar på dem och känner väl att de gjort vad de kunnat. Ju dyrare desto bättre typ. Efter några månader avtar intresset. Problemet är bara att det kanske inte är nåt fel på prylarna, utan mer en inställningsfråga. Men det är ingen som talar om sånt när man köper hifi. Det tycker jag hifi-butikerna borde göra bättre. Jag vinklade in en polares billiga pioneer-högtalare och det blev en klar förbättring. Han nämnde det dessutom själv flera gånger efteråt.
Folk är så prylfixerade att de tror att pengar ersätter kunskap. Hifi kräver kunskap annars blir det ofta inte så bra. Trots digital rumskorrektion.