Om "felen" är rimligt välkända, så kan kompensationen bedömas också.
Jag ser inget hinder för att summan av ett fel och ett annat... låt oss kalla
det för en påverkan (för "fel" blir liksom fel, när(/om) det är av godo) kan
uppfattas som en subjektiv förbättring jämfört med att bara ha det först
nämnda felet med.
Bortsett ifrån att jag kan föreställa mig att det är så, så kan man ju också
undersöka det, och då får man samma resultat. Fast riktigt så enkelt är
det ju inte, annat än i de undantagsfall då felet och kompensationen är
i samma domän och varandras exakta inverser (i brist på bättre ord).
- - -
I verkligheten är det sällan så att den påverkan som får ett fel att fram-
stå som mindre, eller i varje fall mindre störande, är en perfekt invers av
felet, ej heller att det behöver vara en påverkan i samma domän.
Ett olinjärt fel kan ha en linjär kompensation, som gör det förstnämnda
MYCKET lättare att stå ut med. Och en nivåförändring kan ha en olinjär
kompensation, som bevarar klang och närvaro.
Men produkten av de i kejdan ingående delarna blir inte en ursprungs-
identisk uppspelning...
- - -
Konsekvensen är att inte alla fels tänkbara "kompensationer" blir gene-
rella förbättringar. Kompensationen kan göra att man uppfattar att det
blir bättre någon gång ibland, mera ofta eller nästan alltid. Men på visst
programmaterial så kan fel + kompensation vara sämre än bara felet,
och skapligt ofta så uppstår en viss samness av att stapla fel och kom-
pensationer på varandra.
Om bara en minoritet upplevs som förbättrad så skulle nog i varje fall
jag helst se att det var en kompensation som gick att välja/välja bort
med en knapp. Men en kompensation som man själv uppfattar som en
förbättrande påverkan, på en majoritet av allt programmaterial, kan ju
vara ett bättre val än att inte ha kompensationen med.
- - - - -
Om man går den vägen så blir det en konstart att komponera den för
en själv perfekta anläggningen!
Eller i varje fall en spännande balansakt där ingen annan än man själv
kan bedöma om man är på rätt väg.
Jag har hört anläggningar som visar att vissa verkligen behärskar den
konstarten - och om de bara själva gillar resultatet så behärskar de den
ju faktiskt oavsett vad jag tycker.
Vh, iö
- - - - -
PS. Lite mera matematiskt:
Om felet är A och kompelsationen är 1/A så blir ju produkten 1. Men om
felet är A och kompensationen är B blir produkten AB, som vi kan kalla
för C (och C kan ju vara vad som helst, inklusive 1 om B är 1/A).
Drar man sedan in även programmaterialet och val av uppspelningsnivå
i diskussionen/ekvationen (och det måste man ju, om resonemanget
skall bli rimligt komplett) så kan vi kalla programmaterialet för X och L
blir nivåfelet. Då blir ju:
X*L*A = XLA (okompenserat A-fel),
X*L*A*1/A = XL (prefekt felkompenserat men inte nivåkompenserat),
Och X*L*A*B blir XLC (med både fel, nivåfel om någon extra påverkan
B (t ex en rörförstärkare) som ändrar A till C).
Och frågan är då om XLA är bättre eller sämre än XLC? Ännu intressan-
tare är att till och med XLC ju kan vara subjektivt bättre än den perfekt
kompenserade XL, om C är en gynnsam medicin mot L...
Det viktiga att observera tycker jag är, att inga av de nämnda resultaten
är X, och därför måste man acceptera att det måste bli en bedömnings-
sak vilket val som är det bättre, i den rådande situationen.
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
av Piotr » 2011-03-20 14:32 De lägger väl till det som gått förlorat i inspelning-lagring-uppspels-processen.
