Distat piano?

[Noak]

Det här blev ju kul.

Ni som spelar; om jag säger att disten blir ytterligare en sak att hantera och bli duktig på som musiker, är det rätt uppfattat? Alltså utöver det vanliga gitarrfipplet, behöver man lära känna distlådan lika mycket?

Absolut! Man lär sig som sagt vad som låter bra respektive mindre bra att spela med dist. Jazziga 13-ackord kan vara svåra att få att låta vettigt medans ett typiskt funkigt +9-ackord kan låta hur fett som helst, som i introt till "Foxy lady" med Jimi Hendrix.

http://www.youtube.com/watch?v=YC4WXown03c

I ett +9 ackord ingår grundton, durters, kvint, sjua samt en höjd nia, vilket i i princip är en mollters men i högre oktav. Jimi spelar dock bara grundton som växlar mellan två olika oktaver samt sjuan och den höjda nian. Detta ger det sound som hörs, hade han spelat durters och kvint också hade det inte gett samma distinkta karaktär åt riffet.

Sedan är det ju så att det finns olika sound när det gäller dist. Själv har jag två olika gitarrförstärkare med olika karaktär, några olika elgitarrer som i sig ger helt olika ljud och tre olika overdrivepedaler. En tubescreamer (overdrivepedal från japanska Ibanez) passar exempelvis fint om man vill ha ett övertonsrikt skitigt bluessound ála Stevie Ray Vaughan.

Men att spela flera gitarrer genom samma distpedal/förstärkare är inte lyckat. Ljudet tenderar at gröta ihop sig. Om man dessutom inte har identisk elektronik (mickar och potentiometrar) i gitarrerna kommer den ena at höras mer än den andra pga olika hög utsignal och resistans i mickar och potar.

Då blir slutsatsen så här: När man spelar gitarr med absolut fetdist så måste man ha koll på allt, och man kan göra allt den andra man gör med en gitarr ändå. Man kanske kan dra det så långt och säga att man uppnått gitarrnirvana när man behärskar ultravråldist. Då kan alla annat bara vara enklare

Jag håller delvis med, delvis inte. Att hantera ett vråldistat ljud kräver att man har kontroll på gitarren såtillvida att man dämpar strängarna så att inte oönskade strängar börjar ringa. Dock ger ju distortion en del gratis, att spela legato, dvs. utan anslag på varje ton, blir enklare. Allan Holdsworth är nog min största hjälte när det gäller den tekniken, och han har inte överdrivet mycket dist. När han spelade i UK hade han VOX AC30 förstärkare, samma förstärkare som The Beatles använde på många inspelningar, och den har ingen hårdrocksdist at tala om. Man kör full volym och får lite dist i försteg och lika mycket i slutsteget helt enkelt.

http://www.youtube.com/watch?v=uJF5zB7YcXc

Något jag själv tycker kan vara svårt är att spela snabba countryräkor med ett småskitigt ljud och telecaster. Som Redd Volkaert sade: Telecastern är ett svårbemästrat instrument men när man väl tyglat det kan man göra mycket. Som Brad Paisley exempelvis:

http://www.youtube.com/watch?v=7y-Ipi1dnng

[Noak]

Men att spela flera gitarrer genom samma distpedal/förstärkare är inte lyckat. Ljudet tenderar at gröta ihop sig.

Låt mig utveckla detta något. När man medvetet distar ett ljud, låt säga en gitarr, så blir produkten av att spela flera toner på en gång helt annorlunda än om man spelar med ett rent ljud. Ta exempelvis Thin Lizzys tvåstämmiga gitarrsolon:

http://www.youtube.com/watch?v=ham6vFy8v2I

När två gitarrer spelar olika stämmor genom olika stärkare låter det så fint så, men om de skulle spela båda gitarrerna genom samma distkrets skulle resultatet bli helt annorlunda. Istället för två olika stämmor får man en distad summering av två olika saker. När ett ljud distas som i en gitarrförstärkare läggs över- och undertoner till och detta ger distljudet sin karaktär. Hoppas detta bringar någon klarhet i min något luddiga formulering.

[peetwa]

En sak till; händer det någonsin att två gitarrister kör sina gitarrer genom samma distlåda, samtidigt?

Jag har sett och gjort många dist experiment men inte det. Dock så är det helt normalt att man kör två olika mikrofoner på samma elgitarr genom samma pedal.