Som framgår av en närliggande tråd blev jag i början av 80-talet inspirerad av kretslösningen i Leak TL 12. Jag beslöt då att delvis kopiera den. Vid den tiden var jag nära bekant med gentlemannen Jan Lodström (som tyvärr lämnade oss alltför tidigt) av honom köpte jag chassien och transformatorer till ett rörbygge. Traforna var helt nya men surplus från firma Gösta Bäckström enda felet med dem var att de var felmärkta och därför inte sålts.
Ingångs och fasvändarsteget snodde jag rakt av från Leak TL12, Drivrören EF37 och ECC 33 ersattes med 6SJ7 och 6SN7 vilket var likvärdiga rör. Däremot hade jag inga KT:66 or, utan sändarröret 807 fick ersätta. Sedan var det bara att borra,puncha och koppla och snart var förstärkarna klara.
I stället för TL 12:ans triodkopplade slutrör, körde jag 807:orna i ultralinjär koppling, jag ville väl ha mer effekt av någon anledning. Dessutom användes fixed bias förmodligen av samma orsak, jag minns inte så noga. Efter mycket om och men samt jox med motkopplingen fick jag förstärkaren att spela fint.
Men säg den fröjd som varar! Rätt som det var blev det nyårsfyrverkeri i 807 rören! Det visade sig då att jag inte läst på min läxa ordentligt, 807 tål endast 300 volts skärmgallerspänning, och jag hade saftat på med 450 volt! Tablå och ridå! Jag sänkte då medels resistiva spänningsdelare och Zenerdioder skärmgallerspänningen till 300 Volt. Då höll rören.
Men sen kom nästa problem: Det var inte samma förstärkare längre! Den blev tam och tråkig i största allmänhet allt det där sprittande glada som jag uppskattat så mycket var putz veck. Jag gjorde då som professor Baltazar, jag funderade,funderade och funderade. Så småningom kom jag att tänka på när jag läste radioteknik och begränsarsteg i FM radios. Där snålkörde man en pentod med mycket låg skärmgallerspänning för att klippa av amplitudtopparna och på så sätt minska inkommande amplitudmodulerade störningar.Aha! Upp med skärmgallerspänningen igen men det var mindre lyckat med 807 rören. Jag investerade då i EL34 rör vilka tålde betydligt högre spänning, och vips var magin tillbaka.
Av det drog jag slutsatsen att skärmgallerspänningen i en förstärkare skall vara så hög som möjligt, den får naturligvis inte överstiga anodspänningen vilket kan orsaka onödigt hög skärmgallerström. Om vi studerar rörtabellerna (vilket jag klantigt nog inte gjorde) finner vi att rör speciellt framtagna för audioförstärkare som regel klarar hög skärmgallerspänning. Nåja vi gör alla våra misstag som igelkotten sa. Men det är lärorikt.
