Helt klart att det är betydligt enklare at tställa in saker med bra mätutrustning om man vet hur man skall tolka resultaten dvs.
Denna tråd har potential att bli väldigt lärorik.
Enligt mig skall man inte stirra sig alltför blind på vilken delningsfrekvens alternativt vilken branthet de olika filterna har elektriskt utan det viktigaste för mig är hur de summerar akustiskt vid lyssningspositionen. Genom att då justera i det elektriska kan man lättare uppnå ett perfekt resultat istället för att lägga 100-tals timmar med att baxa runt pjäserna i alla tre riktningarna i rummet.
Ett problem som jag ofta ser är att frekvensgången i rummet ofta är stigande för både HP/LP-delen när man kör dem ofiltrerade. Visst sjunker HP-delen mot de lägre frekvenserna men om högtalaren är hyffsat kapabel att spela bas i sig så kommer rummet ofta ge en boost strax under delningsfrekvensen som man då bör kompensera genom antingen dela brantare eller högre i frekvens.
Pga att högtalarnas känslighet var för sig ofta är högre i det närmsta spärrbandet innebär det att man antingen måste köra olika frekvenser för HP resp LP-delen alternativt att man filtrerar med högre ordning på filtret.
Om man har möjlighet till paramteriska filter till HP-delen brukar jag rekommendera att först med dessa vid behov plocka bort tråkiga peakar i spärr bandet för att sedan med HP-filtret få till en jämn och fin avklingning. Detsamma gäller för suben även om problemen brukar vara mindre här av naturliga skäl.
Vad det gäller branthet så är detta ett väldigt intressant och viktigt område. Många tittar felaktigt enbart på hur elementen summerar vid delningsfrekvensen men faktum är att elementen spelar över ett större område. Desto lägre branthet desto större område men pga den lägre brantheten så blir fasproblemen mindre då varje ordning ändrar fasvinkeln 90grader.
Att fasvända ett av elementen skall inte bara ge en djup dipp vid delninsgfrekvensen utan dippen skall hellre sprida sig både nedåt och uppåt i frekvens. Då vet man att elementen spelar mer eller mindre i fas under hela detta frekvensspektra när elementen är rättvända. Spelar elementen helt i fas och med samma utnivå ser du ett utslag på +6dB vid denna frekvens. Spelare de däremot helt i motfas,dvs 180grader, då är det istället minus oändligheten (svårt/omöjligt att uppnå). Vid alla faser där de olika elementen ligger mindre än 90 grader ifrån varandra kommer de ge ett tillskott om +3dB på totala ljudkurvan och det är först när de ligger 120grader ifrån varandra som vi hamnar på 0dB. Dvs ljudtrycket från ena elementet eller båda är exakt detsamma. Sedan faller totala ljudtrycket mer och mer desto större avvikelsen är. Hur nära varandra elementen måste vara för att få en bra integration låter jag vara osagt men om man kan få dem att ligga inom 20-30grader i hela frekevensintervallet så är det enligt mig bättre än att ha 10grader inom det mesta men med vissa frekvenser som ligger på 120grader eller mer.
Det är med andra ord betydligt enklare att göra bort sig med högre branthet pga de större fasvridningarna även om arbetsområdet gällande frekvens är mindre.
Till ekvationen bör man även lägga att de flesta uppskattar för hemmabruk uppskatter ett något tillskott till frekvenserna i basen. Dvs det är inte säkert att det är en helt flat frekvensgång man eftersträvar och det gör då att impulssvaret inte skall vara helt symmetriskt.
.