IngOehman skrev:
[Det finns förvisso fall då man traditionsenligt spelar utan lock (lite Mozart bl a) men även om en flygel då blir avsevärt mycket mindre framåtriktat (kan man kalla saker som inte stålar åt alla håll likadant för rundstrålande?) så är det ju lika "rätt" då som innan.]
En flygel strålar som regel MYCKET mera riktat än de flesta andra instrument
som spelar i konserthus.
Vh, iö
Hej Ingvar. Kul att höra från dig här om flyglar!
Det är riktigt så tillvida att pianisten också dirigerar och har flygeln vänd in mot orkestern, då brukar man ta bort locket. (Jag har även sett anordningar som försöker komma tillrätta med det då luddiga ljudet ut i salen, s.k. tonspeglar som styr ljudet bakåt mot publiken). Men det är ovanligt att göra så idag. Mozart själv dirigerade sina egna konserter vid nästan alla konserter, men det var också för att uppförde många andra verk som han själv skrivit på de konserter han gav. Situationen var annorlunda då än idag. Mozart brukade inte ens ha skrivit ut sina egna noter ...
Det är bara vad jag vet Perahia och Barenboim som dirigerar och spelar de kompletta 27 Mozart-konserterna idag. Sedan finns det andra som spelar enstaka konserter och dirigerar som t.ex. Eschenbach, men de som använder dirigent är det stora flertalet. Av dessa så är det bara Perahia och någon till som vad jag vet, inte haft locket på vid DVD-inspelningarna, men på skivorna vet jag inte hur de gjort. Barenboim hade lock med liten pinne trots att han satt vänd in mot Berlinarna.
Ljudet blir dock alltid sämre ut till publiken utan lock. Jag har provat själv några gånger att dirigera och spela konserter - främst Bach-konserterna men även en Mozart konsert - och dirigerat. Det är dock betydligt svårare att genomföra. Jag minns en gång då två hornister spelade fel mitt i några komplicerade snabba skalor som jag hade, vilket fick mig att sätta hjärtat i halsgropen. Båda händerna var upptagna, vad skulle jag göra? Har man båda händerna nere och spelar kan man ju inte slå några slag och därmed kanske rädda en insats som kommer fel. (Man försöker med ögonkontakt och nickar ...). Än mindre ge fraserings instruktioner med händerna. Man behöver stor uppmärksamhet till att spela och måste ha en betydligt större marginal om man också skulle dirigera.
Så jag tycker till slut att det är tveksamt om det blir bättre utan dirigent. Även de med tidstrogna instrument som t.ex. Robert Levin som spelat in ett par Mozart-konserter på Mozarts egen Walter-flygel och sedan använt kopior på hammarklaver, använder sig av dirigent.
Den ryska orkester som var dirigentlös har fått oförtjänt bra rykte. De musiker som var fria från förtrycket i dåvarande Sovjetunionen som t.ex. Horowitz och Rachmaninov, sa – efter de kom till USA - att de inte positiva till att spela med denna orkester. Det blir ibland stora avstånd mellan musikerna och över 7 meter är det nästan omöjligt att spela ihop på det ljud som man hör, man måste gå på dirigenten. Tro mig, jag har provat detta många gånger. Det kan gå lite lättare med stråkar då de har en mjukare insvängning på tonen, men absolut inte med två flyglar (eller slagverk) som står 7 meter från varandra. Så hela idén fungerar bara med mindre ensembler.
Jag skulle vilja rekommendera alla som går på en pianoafton någon gång, att inte sätta sig vid tangentsidan. Det är relativt diskantfattigt där och man blir ändå inte klokare av att titta på händerna ... Sitt i stället i lätt vinkel från böjen av pianot så att man ser pianistens ansikte. Ljudet där är betydligt mer balanserat och diskantrikt.
Jag kan lova att njutningen av pianots klang blir betydligt större!
Mvh/Torgny
Essensen ligger i uttryckssättet. På vilket sätt uttrycks musiken. När slår musiken an strängar? När finns nobless? 
Därmed både problematiskt att spela in OCH att återge.
