Jag har varit helt borta från hifi-scenen i sådär 15 år pga andra intressen, jag har haft branschanknytning tidigare. Nu vaknade intresset igen, åtminstone litegrann, efter följande händelskedja:
Jag spelar in en del egen musik på datorn(Cubase SX, Audiophile 2496 etc.) men hinner sällan lyssna på det jag gjort, i den mån jag ens hinner spela in något. Jag brukar bara hinna lyssna på musik vid datorn(Yamaha YST-M15+YST-MSW8 eller lurar Sony MDR-V300/MDR-CD770), om man räknar bort radio/bilradio/jobbet.
Men iaf, bärbar cd-spelare har känts lite klumpigt att släpa runt på(jag cyklar mycket, dagligen) så jag köpte en pytteliten mp3-spelare, vilken fick mig att börja lyssna mer på musik än vad jag gjort på flera år.
Jag lyssnar mest på tung rock, och till det fungerade den perfekt att driva mina Sony MDR-V300 som har ett riktigt rockigt ljud om än inte värst neutralt. Dom lurarna funkar ju inte att cykla med, så då har jag använt ett par Sony MDR-ED228 som jag tagit bort "in-ear"-gummina på och ersatt med vanligt skumgummi, detta för att kunna ha musik och ändå höra vissa ljud ifrån trafiken. Så att jag inte råkar ut för "sudden death". Detta har fungerat perfekt, jag lyssnar mycket mer på musik nu.
Och så kom Sony-Ericsson W800i som jag slog till på direkt, en sak mindre att släpa på samt att HPM-70-setet låter riktigt bra. Väl intryckta i öronen är det ett ganska imponerande ljud. Men man hör ingenting av vad som händer runt omkring, så jag har fortsatt att använda MDR-ED228 när jag cyklar.
Vad har då allt detta med traditionell hifi att göra? Tja, att jag började lyssna mer på musik gjorde att jag småningom blev mer kräsen igen. Det var många år sen jag gjorde mig av med min sista stereo som var i närheten av high-end, det sista jag hade var:
ett par Infinity RS-3A, Quads lilla 50W för/slutsteg(på slutet en Pioneer A-757 mkII ett kort tag), en Thorens TD-320 mkII skivspelare med en Ortofon MC-20 Super mkII och en Technics SH-305MC trafo, en Marantz CD-85 och ett TEAC Z-5000 kassetdäck samt en massa monstercable. Allt detta såldes av för dryga 15 år sen, det enda jag behöll var Technics-trafon.
Under dessa 15 år har jag "klarat mig" med en Dual PA-5060 förstärkare som har låtit riktigt bra, bättre än den stora Pioneer-förstärkaren, utom i den djupaste basen. Ett par tidiga Avance-högtalare, 3-vägare i MDF med VIFA-element: 6,5" coated paper mellanregister i egen sluten kammare fullproppad med dämpning, 1" textildome och en lågt delad coated paper 8" bas med gjuten korg i en 40-50 liters basreflexlåda. Dom har låtit riktigt bra hifi-mässigt, men kanske lite slanka i basen. Till det har jag använt en NAD 5120 skivspelare med en Ortofon MC-15 Super MkII och en JVC XL-Z442 CD-spelare, en Technics ST-G570 tuner samt ett Yamaha KX-630 kassettdäck(inte ofta man använder, det var väl minst 10 år sen man senast spelade in en kassett, men det finns en del gammat material att ta fram). Rätt så mycket "budget" allting, men det har funkat för att avnjuta dom skivor jag har köpt. En billig DVD-spelare från Tangent, D-400, har tillkommit på senare tid. Jah har alltså inte spenderat pengar på stereoutrustning på 15 år.
Hursomhelst, mitt nyvaknade hörlurslyssnande fick mig en dag att slå på steron och sätta mig ner och lyssna, det lät INTE bra. Riktigt trist ljud. Högtalarkablarna såg rätt ruttna ut, så jag böt ut dom mot HAMA 2x2.5mmx3m "Home Theatre Cable" från Elgiganten. Det blev inte bättre, men inte sämre heller. Så jag öppnade förstärkaren, gjorde rent den och tömde en halv burk CRC Electronic Cleaner i den. Det gjorde susen, nu behövde man inte alls använda diskantkontrollen längre
men istället upptäckte jag en kraftig obalans i stereobilden. Först trodde jag att det var något fel på förstärkaren, eftersom det fanns någon brun sörja vid den ena glättnings-kondensatorn, men förstärkaren lät bra i hörlurar så det bruna måste ha kommit någon annanstans ifrån eller inte ha med obalansen att göra.
Jag switchade kablar och konstaterade att det var ena högtalaren som hade för lite diskant, den var dock inte helt död, det lät lite grann om diskanten men tillräckligt mycket sämre för att skapa obalans. Nu när jag höll på och meckade med högtalarna råkade jag kumma åt skumkanten runt ena baselementet, och den fullkomligt pulvriserades när jag vidrörde den. Den hade ruttnat, likadant med andra högtalaren visade det sig. Inte konstigt att det inte lät bra, för i lurar lät det faktiskt riktigt bra genom Dual-förstärkaren.
Nu hade jag alltså uteslutit att det skulle var något fel på förstärkaren, så det blev hifi-kit med två basar och en diskant under armen, igår. Personalen hjälpte mig att provköra diskanten som mycket riktigt var i stort sett död, tills den plötsligt poppade igång och skrek sinuston som om den aldrig gjort annat. Glapp. Jag blev rådd att ta hem och mecka med den, eftersom det är en VIFA diskant av riktigt god kvalitet så det finns inte mycket att vinna på att köpa nytt, om jag kan få igång den. Basarna däremot bedömdes som för dyrt att kona om, trist att behöva vänta dessutom. Så jag bad om råd om det fanns en liknande bas att köpa, som skulle kunna matcha övriga element, men gärna med bättre kvalitet. Jag blev sagd att det inte direkt fanns några 8" som var så speciellt mycket bättre än VIFA-basarna jag hade, dom var välgjorda, men skulle försäljaren rekommendera något generellt 8" element som skulle kunna matcha så var det SEAS CA21REX/DD. Ok, så jag köpte två sådana för 795Kr styck.
Jag hade redan tidigare undersökt möjligheten att köpa nya högtalare, men hade konstaterat att det skulle dra iväg ordentligt prismässigt om jag skulle drista mig att ställa några som helst kvalitetskrav. Så 1600Kr för SEAS skulle kunna anses som ett klipp om det visade sig fungera.
Hem igen då och plocka isär diskanten, jag vickade på alla delar, dränkte den i CRC och klippte av överflödig tråd som stack ut. Den började faktiskt fungera igen. Otroligt bra. Mindre bra var att jag tagit loss delningsfiltret när jag letade fel, och nu skruvade jag fast det för hårt i ena ändan så att det knäcktes. Ajaj. Men det verkade inte som om kretskortsbanan gick av. Så i med basarna då, jag fick slipa kanterna på lådan litegrann för att få i dom men sen satt dom som gjutet. Nu testade jag högtalarna bredvid varann i mono och ljudet verkade äntligen balanserat mellan lådorna.
Så, upp på Target-stativen då, och på sina rätta platser!
Hur låter det nu då? Ja, förut lät det rent ut sagt dåligt och det hade ju sina förklaringar. Men jag blev faktiskt överraskad, åt det positiva, ljudet återvände inte bara till vad som kan anses som normalt. Faktum är att högtalarna nu låter mycket bättre än vad dom någonsin gjort. Jag skev att dom låtit slanka i basen, inte nu längre, nu finns det pondus och kraft så det både räcker och blir över men utan "basighet". Basen är helt enkelt väldigt väldefinierad, man hör på varenda basfigur exakt vad som spelas och tom exakt vad det är för basintrument/basljud som spelas. Så definierat har ljudet aldrig varit. Samtidigt finns det inga tecken på att ljudet bryter upp när jag spelar högt, vilket det gjorde tidigare. Båda tonkontrollerna på förstärkaren är nu fulltständigt onödiga, eftersom både bas och diskant nu är så vällupplöst så att nivån inte behöver justeras annat än om det skulle vara en riktigt kass inspelning. Även mellanregistret vinner ju på att man inte behöver använda tonkontroll, så även det har blivit bättre.
Det var riktigt kul att lyssna på skivor igår, för det var länge sen jag hörde dom med så klart ljud och hörlurar är ändå inte alls samma sak. Alla CD spelade jag förresten genom Tangent-DVD:n, det är en billig DVD med Mediatek-krets men det enda den är sämre på än min JVC "riktiga" cd-spelare är möjligen den allra översta diskanten som kan låta lite "fissig" i Tangent-spelaren. Men i gengäld låter basen och mellanregistret väldigt mycket renare än i JVC:n samt att den plockar fram massor med rymdinformation och ambience som knappt alls finns i JVC-spelaren, JVC:n har jag ställt undan, så trots att Tangent är en billig DVD så ger den mig en hel del även från CD-skivor. Min dator låter förstås normalt betydligt bättre än DVD:n, men jag har inte hunnit köra några låtar från den till mina nylagade högtalare. Det kommer. Gammal hederlig vinyl lät iaf strålande bra, körde Supertramp "Breakfast in America" på vinyl igår och det var grymt njutbart.
Jaha, det var min berättelse om hur jag fick en hifi-upplevelse ur en gammal halvrutten nära lägsta-budget-anläggning. 1600Kr och en massa CRC kostade det, men det var det verkligen värt
Vi får se om jag kommer att höja ribban för mina ljudkrav längre fram, eller om jag sitter nöjd med mina gamla budgetgrejjor i 15 år till
