KarlXII skrev:Jag har inga problem att avgöra om en låt är bra eller dålig, eller hur en gitarrist spelar, eller om någon sjunger fint, ens över en mobiltelefon.
Jag lyssnar, och hör musik. Jag lyssnar bara efter musiken. Jag skiter fullständigt i hur det låter.
Som alla normala människor med andra ord. Man lyssnar på musiken och att
se musiken som ett medel att utvärdera anläggningen (t ex mobiltelef) är inte
det normala.
Snarare är det normala att på nolltid anpassa sig till vad för artefakter en ny
återgivningskedja nu än råkar ha - och lyssna på musiken.
KarlXII skrev:På samma sätt har jag inga problem att lyssna efter ljudets kvaliteter, exempelvis på en mässa, i ett showroom eller hemma hos någon. Det är en helt annan typ av lyssning där jag inte lyssnar på huruvida jag uppskattar musiken, utan istället lyssnar jag efter konstiga resonanser, matthet på stråkar, mystiska s-ljud, slappa trummskinn och andra saker.
Vissa har den förmågan, och vissa har den i så hög grad att de har svårt att
släppa den.
Själv har jag den, men den överrids lätt av alltför bra musik.
Allra bäst musik för mig, om syftet är att utvärdera en anläggning, är något
väldigt välinspelat som jag kan utan och innan och som dels inte är för bra
musik och helst också är något som jag hört till leda så jag tröttnat på det.
Då kan man knappt ha den till något annat än att bedöma en återgivning.
Men i varje fall i mitt liv så är sådan lyssning rätt så ovanlig. Vare sig jag lyss-
nar här eller hos någon annan så handlar det ju normalt om att lyssna till
musiken. Även på Gök-tävlingarna, som ju går ut på att utvärdera anlägg-
ningar, har jag ofta funnit att jag stundtals glömmer bort uppdraget och
kommer på mig med att bara sitta och lyssnat på musiken.
Fast jag är ju inte ledsen för det eftersom det om något är ett tecken på att
anläggningarna har fungerat bra och inte pockat på uppmärksamhet.
KarlXII skrev:När det är gjort kan jag börja relaxa lite och fundera på hur musiken berör mig.
För mig skulle det kännas det lite konstigt att intellektualisera på det viset.
Men människor är ju olika. Att fundera på hur berörd jag blir, när jag hellre
bara ÄR berörd, skulle kännas som ett problem, på samma sätt som jag ser
det som ett problem om jag sitter och funderar på brister hos anläggningen
eller att musiken är dålig.
Fast efteråt kan jag reflektera över hur bra jag tyckte något var, men medan
så njuter jag hellre bara. Är i stunden liksom.
KarlXII skrev:Trovärdighet, som du talar om, är svårt att åstadkomma utan en hög teknisk kvalitet på ljudet. Ljudet i en telefon, exempelvis, är inte trovärdigt - men kan ändå förmedla den musikaliska koden.
Rent terminologiskt skall det nog heta troget, inte trovärdigt (om man talar
om fidelitet, jag förmodade att det var det du gjorde, eller? Jag kan ha fel
för båda begreppen är applicerbara).
Fidelitet handlar om hur "troget originalet" det återgivna ljudet (t ex musik)
är, inte hur trovärdigt det uppspelade låter. Troget kontra trovärdigt = likhet
med den faktiska verkligheten kontra illusion av en verklighet.
Objektivt kontra subjektivt. Därmed inte sagt att det är lätt att objektivisera
återgivningens fidelitet (likhet med originalet) men den svårigheten är en helt
annan fråga.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
