En hypotetisk fråga

[Harryup]

Kan faktiskt inte minnas att han någonsin hade en högtalare en längre stund. Provade verkligen allt. Provade en massa typ Isobarik, Tympani, Quad, Carlsson, Snell, LS3/5A med och utan basar, diverse elektrostater, etc massor iaf.
Detta är nu ett tag sedan långt innan F/E lyssningen blev hyggligt känd, så man får backa till början av 80-talet.

[IngOehman]

Då kanske det var rummet?

Tvärtom var de kanske superbt transparenta - men när han jämförde dem med apparater som färgade på ett sätt som kompenserade kedjans andra fel, blev slutsatsen att han hittat apparater utan hårdhet.

Verkar sunt, alldeles oavsett. Jag vill inte heller ha nån "superbt transparent" hårdhet...

He-he, nu tror jag nog du missförstår alldeles avsiktligt.

Det var inte transparensen som var hård, det var de andra objekten i kedjan, de otransparenta, som stod för hårdheten. Transparensen i de bra länkarna gjorde att de dåliga länkarnas hårdhet (de som inte var transparenta) hördes bara.

Men det förstod du förstås.


Vh, iö

[LarsR]

Jag vill hellre att skivan låter dåligt än att anläggningen gör det!

Får man bara byte DVD och förstärkare så kan man igentligen bara fixa två saker och det är frekvensgången samt de olika distorsions spektrumena. Frekvensen kan ju vara ett bra sätt för att kompensera, men att tillföra distorsion som ska maskera distorsionen från högtalarna kommer ju bara att ge mig mera huvudvärk. Ett sättet att få bukt med problemet blir att spela svagare.

Med andra ord så tycker jag inte att man kan få till ett system "skiva plus stereo" som gör att totallösningen blir bättre med bara dåliga prylar. Det enda man kan få fram är att stereon låter ännu dåligare än fonogrammet.

Om man tänker sig en anläggning som låter hyggligt och man vill inte/kan inte byta ut högtalarna men däremot DVD'n och förstärkaren.
Om man då väljer något typ 668 och en rekommenderad förstärkare och får en återgivning som trots att rummet är så bra akustiskt som möjligt en skivsamling som är spelbar reducerad till ett par stycken och resten låter illa. Har man gjort ett bra val då?

[IngOehman]

Att försöka addera pre-distorsion är mycket riktigt ett vanskligt uppdrag, som man nog för det mesta gör klokt i att avstå.

Men, hur otroligt det än låter kan man faktiskt i viss mån kompensera distorsion med tonkurva!

Det handlar inte om att kompensera till status quo, utan om att försöka minimera skadan av distorsionen.

Det stora problemet med distorsion är att den ofta (men inte alltid) "låter fult", och i synnerhet gör den det i det register där hörseln är som allra känsligast. Detta eftersom distorsionsmekanismerna är ointelligenta - de fula gubbarna (spektrala komponenterna) hamnar där de hamnar av fysikalisk nödvändighet, närmare bestämt vid 2-9 gger musiksignalernas frekvenser, och därtill ofta värre vid höga än vid låga frekvenser (i synnerhet från elektronik).

Distorsionsmekanismerna har inte tusentals år av intelligent urval bakom sig för att de skall låta bra, som de musikinstrument vi använder har.

Vissa distorsionsmekanismer ger mindre fult ljudande distorsion, men lustigt (eller olustigt) nog är det så, att sådana i regel istället distorderar mycket mera, och dessutom tenderar "snyggt" distorderande saker att distordera snyggt bara när väldigt snälla och glesa signaler spelas. De (bättre?) saker som distorderar mindre gör det istället ofta fulare.

Så egentligen finns bara en riktigt bra lösning: Ingen hörbar distorsion alls. Allt annat låter fult - på visst programmaterial.


Just detta att det är hörselns frekvensberoende känslighet som gör att distorsion på fonogrammen nästan undantagslöst låter illa när tillräckligt krävande musik spelas - gör att faktiskt nästan alla sorters distorsion kan mildras upplevelsemässigt (när det behövs), av en tonkurvejustering, anpassad till hörselns känslighetskurva.

En sådan funktion finns i Noolom-filtret som presenterades i MoLt för många år sedan.


Vh, iö