Svante skrev:Människan lär vara den enda apan som har nervbanor mellan den viljemässigt kontrollerade delen av hjärnan och stämbanden. Apor kan därför inte läras att tala. Ljuden de gör sker helt på instinkt.
Talet är nog en väldigt viktig del av människans framgång.
Hominiderna skildes från aporna för ca 5 miljoner år sedan.
Det finns minst 28 arter sjungande apor. Sången hos aporna är parrelaterad. Sången är mer till för att initiera o stärka en parrelation. Sången har ingen avgörande grupprelaterad funktion.
Hos sångfåglarna, som skilde sig från våra förfäder för mer än 100 miljoner år sedan, har sången även här en mer parrelaterad funktion. Sången hos sångfåglarna är inlärd likt hos homo sapiens. Det fins ett tidsfönster när sångfåglarna o vi under uppväxten måste höra den vuxnas sång för att senare kunna utveckla en fullt utvecklad sång. Dessutom behöver vi o sångfåglarna en period av motoriskt testande av sången. Barnets repetitiva jollrande med ljud, som i den vuxnas öron är meningslösa, är för sångutvecklingen är helt avgörande. Sångfåglarna har motsvarande motoriskt joller.
Får sångfåglarna aldrig höra en vuxen förbild utvecklas ingen vuxen sång. Även hormonerna har en funktion för sångutvecklingen hos sångfåglarna. Får sångfåglar testosteron utvecklas den vuxna sången tidigare.
Får vi människor en skada på en specifik DNA sekvens utvecklar vi inget tal. Ljuden blir mer apliknande.
Även jag har läst i äldre tunga standardverk att det skulle saknas anatomiska förbindelser mellan viljestyrda delar av hjärnan och larynx. Senare forskning visar att det är samma nerver som går till larynx hos apor som hos människor. Aporna använder dessa nerver för sin sång. Det sångaporna saknar är programmeringen av DNA att kunna tala o lite mer.
Aporna hör vårat tal. Deras hörselperception av av mänskligt tal är är färgad av apornas intressen.
JM
