sportbilsentusiasten skrev:kodapa skrev:sportbilsentusiasten skrev:hifikg skrev:Almen skrev:...
Jo, men att hoppa på mp3 och spotify tycker jag är att sila mygg och svälja elefanter.
Det är som att, när man diskuterar utsatta kvinnors situation i Bangladesh, påpeka att de kvinnliga VD-lönerna i Sverige är alldeles för låga.
Med fel soppa i tanken får du aldrig motorn att gå rent, hur fin bil och hur bra vägar du än har. Tycker jag funkar bättre som liknelse.
Alla fel är dåliga. Att det finns värre fel är liksom ingen ursäkt.
Dessutom är det ju enkelt att istället för mp3/spotify spela musik i orginalformat.
Så varför då inte göra det?
Därför att du får större valfrihet utan att höra någon skillnad kanske?
För mig uppväger INTE större valfrihet minskad kvalitet, det gäller allt i mitt liv.
Livet är för kort för det.
Jag har rippad musik på min NAS, inte så mycket bara mina favvoplattor. De är noga rippade av mig, inget nedtankat från Nätet!
Har även fått några inspelningar av vänner jag litar på.
300GB räcker.
Fast är det där inte bara ännu ett exempel på en dum tumregel (no offence)?
Jag menar, det beror väl på vilken balans man utgår ifrån? Om valet står
mellan en låt för resten av livet, i utmärkt ljudkvalitet, och alla låtar i hela
världen, eller i varje fall många flera, i en sämre men klart acceptabel ljud-
kvalitet, är då inte det sistnämnda att föredra?
- - -
Vad jag försöker säga är egentligen att jag tror att det för ALLA är så att
man prioriterar det som är den för ögonblicket största bristen. Och om det
är ljudkvaliteten eller att man är trött på all den musik man har tillgång till,
det beror på.
Om man klarar sig bra på 500 eller 2000 album eller hur många man nu vill
ha för att tycka att det är kul att lyssna på musik utan att köra fast, och
har plats för att lagra dessa på den minnesyta man förfogar över i högsta
upplösning så blir det ju en ickefråga liksom. Det finns då inget som helst
skäl att försaka ljudkvaliteten, men det är ju inte samma sak som att det
inte KAN finnas skäl att göra det, eller hur?
- - -
Går man utanför sin egen sfär som konsument (där man inte har fria val
utan bara kan välja mellan de alternativ som står till buds) och istället ser
på hur det ser ut i proffsvärlden, där man bestämmer alla standarder som
används och var man sätter gränsen för högsta upplöning, så kan man ju
välja att t ex lagra musik i hur hög upplösning som helst. Men någonstans
går en gräns. För varje människa.
Lagrar man med 50 bitars upplösning och en samplingsfrekvens om säg
50 MHz så tror jag ingen tänker att det är synd att man inte valt att lagra
i 200 bitars upplösning och 1 GHz samplingsfrekvens. (Jo, några puckon
som tänker så kommer det nog alltid att finnas, men om vi begränsar oss
till de människor som har någon typ av omdöme och som behärskar ratio-
nellt tänkade.)
Alla är inte (/kommer inte att vara) överens om vad som är lagom, men alla
har en känsla för vad DE tycker är lagom och/eller tillräckligt. Alla som alls
förstår frågan vill säga.
(För den som inte är pucko, men okunnig om dessa saker kan nämnas att
50 bitars upplösning ger en nivå på förvrängningsprodukterna som ligger
160 dB under hörtröskeln även om man spelar på ljudtrycksnivåer om 140
dB! 160 dB under hörtröskeln betyder i sin tur att man inte skulle höra de
artefakter som finns ens om man ökade deras effektnivå en miljon gånger,
och sedan en miljard gånger! efter en miljon miljarder gångers effektnivå-
ökning så ligger de ändå 10 dB under hörtrökeln, det vill säga har bara en
tiondel så hög effekt som går att höra, i absolut tystnad...)
- - -
Och med det sagt så tycker jag det är synd att debatten om snålkodning
får så mycket större utrymme än debatten om sådana tilltag (framförallt i
mastringsprocessen, men alla sådana är intressanta att tala om) som för-
stör ljudkvaliteten utan att ens göra filerna mindre.
Missförstå mig inte - det finns massor av fall då snålkodning ställer till det
illa, men för det mesta är problemet faktiskt okunskap och missbruk (det
används på fel ställen) snarare än att försiktig snålkodning skulle vara ett
stort problem. På många sätt kan man kalla snålkodning en tillgång. Utan
snålkodning skulle det t ex vara svårt att få ens anständig ljudkvalitet när
lagrings- (eller eter!-) utrymmet är snålt.
Så man kan se snålkodning som ett sätt att öka ljudkvaliteten lika gärna
som ett sätt att minska den, eller som ett sätt att få mer musikalternativ.
Med en given bandbredd är snålkodning ett sätt att öka ljudkvaliteten jäm-
fört med att koda linjärt med samma datamängd.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
.
