hifikg skrev:Grannen visade sig ha en samling av Brother in Arms, och i hörlurar upplever jag det som att jubileumsversionen (24-bitar) ger något lite mer tryck i inledningstakterna till So Far Away. Döm om min förvåning när 16-bitarsversionen ger 19 i Dynamic Range jämfört med bara 10 för 24-bitarsversionen. Gillar jag komprimering eller vad e det för fel på mig!?
Min egen originalskiva från tiden då det begav sig ger 14 i DR
Verkan av kompression är att starka ljud blir svagare och svaga ljud blir starkare. Det gör att efterklangssvansen på slag blir starkare och det låter lite som att rummet ger mer gensvar. Det är lätt att tolka som mer tryck, för om man spelar så starkt i ett rum så att det ekar, ja då är det ju starkt.
Jag tror det är detta som folk som gillar kompessorer gillar. Det skulle dock fixas bättre med lite mer reverb i mixen.
Nackdelen är just att själva slagen blir svagare, själva attacken, transienten, som förut smällde till rejält bara blir ett litet fjutt.
Det är också svårt att göra en nivåkalibrerad jämförelse när det finns kompression inblandat. Om låten har starkare och svagare delar så kommer de svagare att bli starkare med den komprimerade versionen, även om man har mätt och nivåkalibrerat mellan låtarna som helhet.
...och nivåkalibrerar man inte alls så upplevs förstås den tokmaximerade som starkare, för det är den ju.
...och var det kanske tom så att det var olika mixar som du har lyssnat på?
Så länge har jag längat efter att loudness war skulle vara över. Nu börjar jag tro att vi faktiskt är där. Kruxet är att vi förlorade.
