Hur länge håller en högtalare?

[IngOehman]

Njae... Ferritmagneter fanns ju långt tidigare (30-talet) även om det inte var så vanligt att
de användes ännu. Alnico-magneter var faktiskt vanliga långt in på 60-talet, och förekom till
och med på 70-talet!

Och ett material som sådant har inga "gauss i gapet", för att få det så behöver man ju ha ett
komplett magnetsystem, och då kommer både strukturen, magnetmaterial och MÄNGDEN av
magnetmaterialet in - och då är det som sagt så att ferritmagneter har större energitäthet,
vilket gör att man kan åstadkomma flera gauss i gapet per mängd magnet med hjälp av ferrit-
magneter än med Alnico.

Att Lowther-magneterna var fullkomligt gigantiska var inte på skoj ju. De var det för att de
behövde vara det för att nå de spaltenergier som de ville ha, trots att energitätheten är så
förhållandevis låg i det magnetiserade magnetmaterialet.


Vh, iö

[genstruktur]

Jaha, den här tråden utvecklade sig i vanlig ordning till något långt utanför mitt kunskapsområde .
Men, det är bara trevligt.

Någon som hade synpunkter angående elementen i inlägg nummer 5? Hur länge kan det tänkas hålla? Sådär ser nämligen bas och mellanregister ut på mina högtalare .

[petersteindl]

Njae... Ferritmagneter fanns ju långt tidigare (30-talet) även om det inte var så vanligt att
de användes ännu. Alnico-magneter var faktiskt vanliga långt in på 60-talet, och förekom till
och med på 70-talet!

Och ett material som sådant har inga "gauss i gapet", för att få det så behöver man ju ha ett
komplett magnetsystem, och då kommer både strukturen, magnetmaterial och MÄNGDEN av
magnetmaterialet in - och då är det som sagt så att ferritmagneter har större energitäthet,
vilket gör att man kan åstadkomma flera gauss i gapet per mängd magnet med hjälp av ferrit-
magneter än med Alnico.

Att Lowther-magneterna var fullkomligt gigantiska var inte på skoj ju. De var det för att de
behövde vara det för att nå de spaltenergier som de ville ha, trots att energitätheten är så
förhållandevis låg i det magnetiserade magnetmaterialet.


Vh, iö

Ingvar, bara för att Yogoro Kato and Takeshi Takei på Tokyo Institute of Technology uppfann ferrit 1930 såsom det står på Wiki, så betyder inte det att ferrit som magnetmaterial fanns att tillgå för kommersiellt bruk. På 30-talet fanns det inte att tillgå för komersiellt bruk.

Det var först 1945-47 då Philips lyckades göra ferritmagneter för kommersiellt bruk som det fick vissa begränsade applikationer bl a i antenner och spolar. Det fanns i början endast i ett fåtal former. Långt senare blev det påtänkt för högtalarelement. I de tidiga Sonabhögtalarna på 70-talet så var både SC-basarna och diskanterna med Alnicomagneter. Efter något år kom SC-basen med ferritmagnet.

Mvh
Peter

[IngOehman]

Jag är inte riktigt på det klara med varför du berättar att det var först på 70-talet som ferrit slog
igenom som magnetmaterial, det skrev jag ju i inlägget som du citerade.

Min poäng var bara att alnico inte var det starkaste materialet som tillverkades så, och är det inte
nu heller, verkligen inte. Däremot var det det magnetmaterial som användes till de flesta högtalare.

Okej?

Och läser man t ex femte upplagan av G.A.Briggs Loudspeakers (1958) så finns det en del skrivet om
ferritmagneter för högtalare.

Situationen på 50-talet var dock sådan att det fanns patenthinder (vilket inte är samma sak som att
magneterna inte tillverkades) eller rättare sagt patentotydligheter, och dessutom var det för många
tillverkare på den tiden en ekonomisk fråga eftersom man var nästan tvungen att ta hand om magnet-
tillverkningen själv på den tiden om man ville använda ferritmagneter i högtalare.

Inte alla hade de resurserna och även om man hade det så var det inte givet att det ekonomiskt lön-
samt ännu, så många avstod, de flesta.

Men icke desto mindre så fanns det amerikanska tillverkare som använde ferritmagneter på 50-talet.


Vh, iö

[petersteindl]

Jag är inte riktigt på det klara med varför du berättar att det var först på 70-talet som ferrit slog
igenom som magnetmaterial, det skrev jag ju i inlägget som du citerade.

Min poäng var bara att alnico inte var det starkaste materialet som tillverkades så, och är det inte
nu heller, verkligen inte. Däremot var det det magnetmaterial som användes till de flesta högtalare.

Okej?

Och läser man t ex femte upplagan av G.A.Briggs Loudspeakers (1958) så finns det en del skrivet om
ferritmagneter för högtalare.

Situationen på 50-talet var dock sådan att det fanns patenthinder (vilket inte är samma sak som att
magneterna inte tillverkades) eller rättare sagt patentotydligheter, och dessutom var det för många
tillverkare på den tiden en ekonomisk fråga eftersom man var nästan tvungen att ta hand om magnet-
tillverkningen själv på den tiden om man ville använda ferritmagneter i högtalare.

Inte alla hade de resurserna och även om man hade det så var det inte givet att det ekonomiskt lön-
samt ännu, så många avstod, de flesta.

Men icke desto mindre så fanns det amerikanska tillverkare som använde ferritmagneter på 50-talet.


Vh, iö

Slog igenom? Jag gav bara ett närliggande exempel. Du pratar patentstridigheter. Det var först 1945 som J. L. Snoek på Phillips Research Laboratories i Holland lyckades producera det man kallar soft ferrite för komersiella applikationer och det fanns inte i många olika former. Om det funnits patenträttighetsproblem vet jag inte. Jag har aldrig hört om något sådant. Som vanligt är det tillgång och pris som styr och det tog ett tag innan ferriten blev kommersiellt gångbar inom högtalarelementindustrin.

En annan sak att beakta är förlusterna som blir i applikationen och vad jag har förstått så är förlusterna normalt sett högre med ferrit som magnetmaterial i högtalarelement kontra Alnico. Det är många faktorer som påverkar och där har vår vän Donald, tidigare på Aurasound, gjort en förträffligt bra insats med deras neodym.

Mvh
Peter

[IngOehman]

Ja, den magnetiska verkningsgraden blir olika beroende på både konfiguration och magnettyp,
och potentialen att nå hög magnetisk verkningsgrad är ofta något bättre med alnico, och rent
usel med neodymium.

Jag skrev om detta i ett tidigare inlägg i den här tråden.


Vh, iö

[roggaro]

tycker ni är helt djuveliga IÖ och Peter när ni går igång, men IÖ vinner oftast på "man ska komma ihåg" som var väldigt gängse i politiska diskussioner inte långt tillbaka i tiden... numera finns det bara regelverk hitan å ditan
tack för ordet

[Stephan]

För att återgå till ursprungsfrågan:

Mina Alfa 1 från anno 1976 spelar fortfarande glatt och utan större besvär, gummikanter och AlNiCo magneter på baselementen
från Isophon verkar inte åldras nämnvärt, hur det står till med delningsfiltren ska jag låta vara osagt, misstänker att
min hörsel tyvärr åldrats fortare än högtalarna.

[IngOehman]

Det som är så bra med hörseln (i varje fall tills man är illa hörselskadad att det är ett defactoproblem, alltså att
man inte hör det man vill höra) är att man, oavsett var man är i livet, ju har samma hörsel live och återgivet.

Och i varje stund så anpassar man sig för hur man hör. En god återgivning är därför samma sak hur hörseln än är.
De anpassningar som kan behöva göras (som t ex stereosystemfelskompensativa åtgärder) är helt enkelt inte
åldersberoende.


Vh, iö

[Bill50x]

Det som är så bra med hörseln (i varje fall tills man är illa hörselskadad att det är ett defactoproblem, alltså att
man inte hör det man vill höra) är att man, oavsett var man är i livet, ju har samma hörsel live och återgivet.

Och i varje stund så anpassar man sig för hur man hör. En god återgivning är därför samma sak hur hörseln än är.
De anpassningar som kan behöva göras (som t ex stereosystemfelskompensativa åtgärder) är helt enkelt inte
åldersberoende.

Det gläder mig att höra
Fast å andra sidan kan det vara bra att bara höra det man vill höra, men det har ju mindre med örat att göra

Men jag märker att tåligheten mot höga ljudnivåer börjar ge vika. Men så långt som till kubansk jazz i 24/192 har jag inte tvingats till ännu...

/ B

[Stephan]

Aha, det är därför Alfa ettorna låter lika bra idag som den gång i tidernas begynnelse när jag för surt hopsparade slantar köpte dem på grund av deras njutbara återgivning.

Konklusionen måste bli att högtalarnas åldrande inte är något problem så länge man behåller dem,
såtillvida dom inte drabbats av högtalarnas motsvarighet till benskörhet. (torkade skumkanter)

[Bill50x]

Aha, det är därför Alfa ettorna låter lika bra idag som den gång i tidernas begynnelse när jag för surt hopsparade slantar köpte dem på grund av deras njutbara återgivning.

Konklusionen måste bli att högtalarnas åldrande inte är något problem så länge man behåller dem,
såtillvida dom inte drabbats av högtalarnas motsvarighet till benskörhet. (torkade skumkanter)

Jag har bränt två högtalare pga torkade skumkanter. Bland annat genom att dra ur en kontakt och skapa kraftigt 50 Hz brum. Tack och lov hade jag just upptäckt Internet och hittade en leverantör i NY som kunde hjälpa mig.

Vill man ha max återgivning, slå lite lätt på skumkanten med en nagel. Rasar den i bitar just där, byt hela. För även om det låter ok så är det inte optimalt.

/ B

[E]

Det som är så bra med hörseln (i varje fall tills man är illa hörselskadad att det är ett defactoproblem, alltså att
man inte hör det man vill höra) är att man, oavsett var man är i livet, ju har samma hörsel live och återgivet.

Och i varje stund så anpassar man sig för hur man hör. En god återgivning är därför samma sak hur hörseln än är.
De anpassningar som kan behöva göras (som t ex stereosystemfelskompensativa åtgärder) är helt enkelt inte
åldersberoende.

Nä, men artberoende. Och det vore väl bra om även andra husdjur än jag
kunde få ljud ursprungstroget serverade?

Mvh E*

[IngOehman]

Aha, det är därför Alfa ettorna låter lika bra idag som den gång i tidernas begynnelse när jag för surt hopsparade slantar köpte dem på grund av deras njutbara återgivning.

Konklusionen måste bli att högtalarnas åldrande inte är något problem så länge man behåller dem,
såtillvida dom inte drabbats av högtalarnas motsvarighet till benskörhet. (torkade skumkanter)

Nej, det var inte vad jag skrev.

Det jag skrev var att hörselns åldersförändring som regel inte är något problem* eftersom vi anpassar
oss till hur vid hör, vi har 30 år på oss att anpassa oss till den förändring som sker under 30 år. Det klara
vi väldigt bra. Högtalarnas åldring (om den ändrar deras ljudåtergivning) är något helt annat eftersom
den får live och återgivet att låta olika - om återgivningen blir sämre så kan vi höra det, eftersom live-
alterntivet finns där att jämföra med.


Vh, iö

- - - - -

*Självklart bara till den gräns då hörselförändringen i sig är handikappande. Att verkligheten då drabbas
lika illa som den återgivna verkligheten är till liten tröst om man besväras av svårigheter att höra, både.
Men då finns ju fina hörapparater. Även sådana kan man vänja sig vid, och många är så vana vid sina att
de upplever att de hör normalt med dem.

[IngOehman]

Aha, det är därför Alfa ettorna låter lika bra idag som den gång i tidernas begynnelse när jag för surt hopsparade slantar köpte dem på grund av deras njutbara återgivning.

Konklusionen måste bli att högtalarnas åldrande inte är något problem så länge man behåller dem,
såtillvida dom inte drabbats av högtalarnas motsvarighet till benskörhet. (torkade skumkanter)

Jag har bränt två högtalare pga torkade skumkanter. Bland annat genom att dra ur en kontakt och skapa kraftigt 50 Hz brum.

Använder du nu ordet "bränt" för alla sorters skador?

Annars är det ju olika saker att bränna ett element (spela så starkt att talspolen överhettar
och går sönder) och att spela sönder ett element mekaniskt, t ex genom att stuka talspolen,
att skada upphängningen eller att spräcka konen.

Eller menar du att skadan på upphängningen orsakade att du brände talspolen?

Normalt skiljer man mellan olika former av effekttålighet och även om de alla relaterar till
ineffekten så är det inte säkert att det är värmeutvecklingen som skadar elementet. Ofta är
det mekaniska effekttåligheten som sätter gränsen när det gäller baselement.

Och en torkad upphängning kan man nog betrakta som defekt redan innan den går sönder
"ordentligt". Men det är förstås en bedömningsfråga.


Vh, iö

[Bill50x]

Ursäkta det taskiga ordvalet. Vad som hände var att skumkanterna pulvriserades vid felkoppling med ett kraftigt brum som resultat.

/ B

[Ragnwald]

Mina SINUS B44 från 1968, spelar fortfarande med den äran. Oljade textilkanter på 10:tumsbasarna.