Hur sänka resonansfrekvensen o till vilket pris?

[AndersP]

Såpass. Det kände jag inte till.

[Svante]

Ofta vill man ju ha en rätt så liten kavitet bakom högtalarelement som driver att horn, just för att man
vill att något skall "hålla emot" när inte lägre hornet gör det. I praktiken brukar det betyda under den
frekvens där hornet är 1/4 våglängd långt, för riktiga horn för basregistret är ytterst sällsynt.


Vh, iö

Ok, jag har hört en annan förklaring, nämligen att det krävs en rätt styv Cms//Cmv för att passa med hornhalsens rätt märkliga impedans som innehåller en negativ fjädring (alt en frekvensberoende massa).

[Bernt]

När det gäller horndrivers har jag liksom du sett att vissa skär i upphängningen för att sänka Fs. Däremot har jag aldrig sett någon öka på bakkammarens volym eller mänden stoppning...

Mja, det är lite blandat. På No Frills moddar vi t.ex kompressiondrivers genom att lägga i lite ull i kammaren för att tämja ljudet lite.
Ett annat exempel man kan ta upp i sammanhanget är salig Bo Hanssons Rauna ChaveRex, det stora hornsystemet. Från 200? Hz är det gjutna Tractrix-horn (betong) som är helt öppna bakåt så Lowtherelementet skjuter fritt mot bakväggen. Bakom elementet lägger man därför in fårull runt magneten för att få en vettig klangbalans och respons i rummet. Till dessa hör upprättstående bashorn, paraboliska, med tre 8" drivers i toppen. Över åttorna sitter ett lock som bildar en liten bakkammare, locket kan dock flyttas för att kunna ställa in allt från bakkammare till helt öppet.
Att ställa in det hela är inte helt enkelt har jag förstått.
I basen använde förresten Bosse ett murat bashorn i källaren som mynnade upp under soffan. Det var helt öppet i andra ändan, nere i källaren.

[NADifierad]

Ja, den funkar väldigt bra tycker jag.

En annan intressant sak är att många PA-element avsedda för basbruk har väldigt starka motorsystem
och som om det var en ryggmärgsreflex från deras konstruktörer så är de nästan alltid dimensionerade
för så låg rörlig massa som möjligt.

Många sådana bassystem får väldigt lågt Q-värde och nedåt sluttande tonkurva, vilket egentligen bara
gör det svårare att LP-filtrera dem och det ger dem onödigt hög distorsion dessutom. Så man kan fråga
sig vilken rörlig massa som är lagom när elementen ändå inte kommer att användas i det register där de
är hjälpa känslighetsmässigt av den låga rörliga massan.


Vh, iö

Vad är det som orsakar den onödigt höga distortionen?
Är det den låga rörliga massan eller det låga q-värdet?
Frågar av nyfikenhet pga okunnighet (och vetgirighet)

Är fortfarande nyfiken på vilken eller vilka parametrar, som förorsakar högre dist i PA element?

[AndersP]

Mja, det är lite blandat. På No Frills moddar vi t.ex kompressiondrivers genom att lägga i lite ull i kammaren för att tämja ljudet lite.
Ett annat exempel man kan ta upp i sammanhanget är salig Bo Hanssons Rauna ChaveRex, det stora hornsystemet. Från 200? Hz är det gjutna Tractrix-horn (betong) som är helt öppna bakåt så Lowtherelementet skjuter fritt mot bakväggen. Bakom elementet lägger man därför in fårull runt magneten för att få en vettig klangbalans och respons i rummet. Till dessa hör upprättstående bashorn, paraboliska, med tre 8" drivers i toppen. Över åttorna sitter ett lock som bildar en liten bakkammare, locket kan dock flyttas för att kunna ställa in allt från bakkammare till helt öppet.
Att ställa in det hela är inte helt enkelt har jag förstått.
I basen använde förresten Bosse ett murat bashorn i källaren som mynnade upp under soffan. Det var helt öppet i andra ändan, nere i källaren.

Mycket intressant. Du har praktiska exempel på båda mina funderingar.
För länge sedan läste jag om Bo Hanssons, frid över hans minne, hornsystem som vad jag förstår gick utanpå det mesta. Som iö framhöll borde ändå dom bashornen kunna "ladda ur" vid tillräckligt låg frekvens om kammare saknas? Resten av hornen borde kunna klara sig bättre då dom är högpassfiltrerade? Vad jag minns av artikeln om systemet användes aktiva filter med separata förstärkare för åtminstone några av delningarna?

För att gå lite ot känner jag bara till 2 sätt att få ordning på dipolbasar:
1. Kompensera ev lågt Q och dipolavrullningen med aktiv eq (Linkwitz)
2. Flytta LP-filtrets delningsfrekvens nedåt och på så sätt dämpa sig till rak tonkurva passivt (Jamo R-909)

Utan någon av dessa lösningar menar jag att horn eller lådor i någon form är att föredra.

[Bernt]

Mja, det är lite blandat. På No Frills moddar vi t.ex kompressiondrivers genom att lägga i lite ull i kammaren för att tämja ljudet lite.
Ett annat exempel man kan ta upp i sammanhanget är salig Bo Hanssons Rauna ChaveRex, det stora hornsystemet. Från 200? Hz är det gjutna Tractrix-horn (betong) som är helt öppna bakåt så Lowtherelementet skjuter fritt mot bakväggen. Bakom elementet lägger man därför in fårull runt magneten för att få en vettig klangbalans och respons i rummet. Till dessa hör upprättstående bashorn, paraboliska, med tre 8" drivers i toppen. Över åttorna sitter ett lock som bildar en liten bakkammare, locket kan dock flyttas för att kunna ställa in allt från bakkammare till helt öppet.
Att ställa in det hela är inte helt enkelt har jag förstått.
I basen använde förresten Bosse ett murat bashorn i källaren som mynnade upp under soffan. Det var helt öppet i andra ändan, nere i källaren.

Mycket intressant. Du har praktiska exempel på båda mina funderingar.
För länge sedan läste jag om Bo Hanssons, frid över hans minne, hornsystem som vad jag förstår gick utanpå det mesta. Som iö framhöll borde ändå dom bashornen kunna "ladda ur" vid tillräckligt låg frekvens om kammare saknas? Resten av hornen borde kunna klara sig bättre då dom är högpassfiltrerade? Vad jag minns av artikeln om systemet användes aktiva filter med separata förstärkare för åtminstone några av delningarna?

För att gå lite ot känner jag bara till 2 sätt att få ordning på dipolbasar:
1. Kompensera ev lågt Q och dipolavrullningen med aktiv eq (Linkwitz)
2. Flytta LP-filtrets delningsfrekvens nedåt och på så sätt dämpa sig till rak tonkurva passivt (Jamo R-909)

Utan någon av dessa lösningar menar jag att horn eller lådor i någon form är att föredra.

Jag har använt metod 2 i bygget som vann Hififorums högtalartävling för några år sedan. Man får rätt hopplös känslighet på det viset, horn är mycket roligare.

Ja, Bosse hade separata slutsteg till bashornet (Richardson studiosteg med rör, konstruktionen påminner mycket om Radford STA35) och övriga register där han använde sin egen Candela. Delningen gjordes med passiva komponenter på slutstegens ingång.
Om vi ska anknyta till trådämnet så sänkte bashornet Fs på de element från Klangfilm han använde från runt 70Hz så pass att han ändå hade fullt flås ner till 16Hz. (Renaste bas jag någonsin hört för övrigt.)