perstromgren skrev:Svante skrev:Man kan ju förmoda att olika musik kan vara olika bra på att avslöja brister i en en ljudanläggning.
Är tex klassisk musik bäst för att avslöja tonkurvefel? Eller ska det vara röster? Eller något annat?
Vad ska man spela för musik om man ska avslöja distorsion?
Vad har ni för funderingar kring detta?
Musik tycker jag inte är det enklaste sättet att avslöja brister. Isolera i stället den företeelse man vill studera!
Tonkurvefel avslöjas enklast med brus, vitt eller rosa allt efter smak. Ensam mansröst avslöjar enkelt stora avvikelser i basregistret.
Distorsion: vad är det för fel på sinustoner? In med 43Hz i högtalaren och kolla hur starkt du kan spela utan att att 86Hz börjar dominera. Elektronik distar inte längre. Gör den det, är den trasig. Faktiskt.
Vad beträffar musik föredrar jag gles musik där man t.ex. hör om högtalarresonanser fyller pauserna i musiken. Kontrabas spelad pizzacato i jazztrio är en favvo. Numera finns ju inte svaj, där annars långa pianotoner var mycket avslöjande.
Ju fler instrument som spelar, desto svårare är det att höra fel, enligt min åsikt. Maskering är inte bra när man vill höra felen.
Frågan är ju förstås vad det är man vill lyssna efter. Visst kan man isolera olika företeelser såsom frekvensgång, brusnivå eller vad du vill. Men det är väl musik man ska ha sin anläggning till?
Jag menar att ur ett brukarperspektiv är det bäst att lyssna på det som man ska ha anläggningen till. Det är dock en helt annan sak om man konstruerar apparater!
Varför nu detta? Jo, därför att musik är mycket mer komplex än enskilda parametrar. Lyssnar man på musik och det låter som verklig musik, ja då är det bra. För hur definierar du "tydlig bas" rent tekniskt? Det kan vara ett antal parametrar som samspelar, som var och en kanske inte är så betydelsefull eller kanske inte ens detekterbar.
Sedan är det också en fråga om vilka fel man vill detektera. Lyssnar man efter tonkurvefel, dist i olika frekvensområden osv är det troligen lättare med få instrument. Men vill du lyssna hur en förstärkare eller högtalare låter i komplexa sammanhang, då ska det snarare vara massor med instrument och röster. Kan man urskilja enskildheter i ljudmassan? Låter det kaos eller välordnat? Låter det som om alla instrument håller takten? Osv.
Många Zappa-skivor är tex mycket bra att testa anläggningar med. Karln hade pippi på komplexa rytmer och det som live låter spännande är bara kaos i en dålig anläggning hemma. Och med dålig anläggning menar jag inte billig ljudmässigt dålig utan en anläggning optimerad för att spela ljud istället för musik. Vem har inte genomlidigt stora fina anläggningar med rent klart och utsträckt ljud men där man tappar intresset efter fem minuter för att allt är så himla tråkigt? Men detta är en annan diskussion och vi ska väl inte kontaminera Svantes tråd med en sådan
Bra inspelad akustisk musik, gärna typ Opus3, är bra att kolla klang och ljudspridning. Kyrkorgel är bra att kontrollera att grejorna återger ett rum och inte bara en massiv klang, hårdrock (om man hittar någon välinspelad - PJ Harvey "Rid of me" är en klassiker) är bra att kolla om man har rätt "tryck" i anläggningen. Stor klassisk musik är bra, precis som Zappa, när man vill höra att anläggningen klarar av mycket på en gång
/ B