Bra att ha gammal HiFi liggande ...

[xeizo]

Jag har kört med en hemmabio-receiver till datorn rätt länge, och haft ett NAD försteg som hörlursförstärkare, men hur det är har jag blivit mer kräsen och var inte längre nöjd med ljudet(en kräsenhet som verkar ha triggats av att jag förbättrade min spelgrafik med ett Nvidia GTX980).

Som tur är hade jag en 14 år gammal integrerad förstärkare liggandes undanstoppad, som jag minns att jag gillade. Ett begagnat-köp för 200Kr en gång i tiden. Dessvärre hade jag bara använt den ihop med satellit-högtalare till datorn när det begav sig. Sen dess har jag skaffat ett par en hel del bättre KEF Coda 7, så dags för den gamla förstärkaren att bli testad igen.

Förvånande nog blev det en smärre chock, den gamla förstärkaren dvs Sony TA-FB940R fullständigt krossade hemmabioreceivern(också en Sony men några år nyare). Coda 7:orna blev förvandlade till ett par helt andra och mycket bättre högtalare. Till att börja med försvann allt det jag varit missnöjd med, främst en viss grynighet i diskanten som nu var helt bortblåst. Tydligt klingande och luftig diskant i alla typer av musik. Men allt annat blev också mycket bättre, bas, punch, perspektiv, detaljer, dynamik, djup ja typ allt. Synd att jag aldrig provat den förstärkaren med ett par "riktiga" högtalare tidigare, den är ju flera klasser bättre än vad jag hade väntat mig. Och då är ändå KEF Coda 7 ungefär det enklaste som man kan kalla "riktig HiFi" i högtalarväg. Jag gissar att Sony-förstärkaren inte skulle göra bort sig alls med mycket dyrare och bättre högtalare. Hursomhelst, nu är det inte fråga om några krävande lyssningsförhållanden för min del, det är närfältslyssning vid datorskärmen i en liten skrubb och med en subwoofer under datorbordet. Men även under dessa enkla förhållande blev det alltså en jätteförbättring. Det hela gör mig väldigt, väldigt intresserad av Sonys gamla ES-serie av förstärkare. Om de låter som denna, fast bättre, bör de ju vara ungefär i måste-ha klass

Jo, även hörlurslyssning lät rejält mycket bättre, främst i diskanten som klingar fritt och rent med Sonyn. Men inte lika dramatisk skillnad som med högtalare.

På plats ovanför datorerna:



Specs:
Sony TA-FB940R [QS] (tillverkad år 2000)
DIN power output: 120 W + 120 W (4 ohms at 1 kHz) 80 W + 80 W (8 ohms at 1 kHz)
Total harmonic distortion: Less than 0.008% (at 10 W output 1 kHz)
Frequency response: PHONO (20 Hz – 20 kHz): RIAA equalization curve ±0.5 dB
TUNER, SACD/CD, AUX, TAPE1/DAT, TAPE2/MD: 7 Hz – 300 kHz +0 –3dB
S/N (network A): PHONO TA-FB940R: 94 dB
TUNER, SACD/CD, AUX, TAPE1/DAT, TAPE2/MD: 105 dB
Output voltage/impedance: REC OUT 1, 2: 150 mV, 1 kilohm PHONES: 10 mW (at 8 ohms)
Speakers impedance: 4 – 16 ohms, 8 – 16 ohms (SPEAKERS A+B)
Damping factor: 500 (8 ohms, 1 kHz)
Power amplifier: Pure-complementary SEPP OCL power amplifier with all stages directly coupled
Preamplifier: Low-noise, equalizer amplifier
Power requirements: 230 V AC, 50/60 Hz
Power consumption: 210 W
Dimensions (approx.) (w/h/d): 430×150×420 mm incl. projecting parts and controls
Mass (approx.): 10.3 kg

[Perfector]

Din beskrivning tycker jag säger bra att ha en gammal förstärkare inkopplad

[RobotKeso]

jag hade en ES förstärkare som jag gav bort, vilket jag ångrar väldigt mycket. Den hade inga tonkontroller minns jag, lite ovanligt.

Lät mycket bra.

[Perfector]

jag hade en ES förstärkare som jag gav bort, vilket jag ångrar väldigt mycket. Den hade inga tonkontroller minns jag, lite ovanligt.

Lät mycket bra.

En riktigt förstärkare har inga tonkontroller.
Man använder volymen och högtalare som är tonalt i balans
Min Monacor DSR-2000 går med tone defeat på hela tiden.
Börjar man vrida på rattar för att förändra ljudet har man inte de högtalare man behöver. (egen uppfattning)

[RogerJoensson]

En riktigt förstärkare har inga tonkontroller.
Man använder volymen och högtalare som är tonalt i balans
Min Monacor DSR-2000 går med tone defeat på hela tiden.
Börjar man vrida på rattar för att förändra ljudet har man inte de högtalare man behöver. (egen uppfattning)

Ok. Men om den inspelade musiken inte är "tonalt i balans" då är det ändå bra att ha en Eq till hands... Det finns ju liksom ingen garanti att inspelningar har mixats med högtalare och rum som är "tonalt i balans" precis som hemma hos dig och då blir gärna mixen färgad därefter. Alla inspelningar, mixar eller mixare är inte perfekta. Jag har massor av pop/rock-plattor som låter mycket bättre med lite eq justering. Många låter ganska rätt, men många gör det inte och är inspelningen tonalt skev så hjälper det inte hur korrekt din anläggning låter. Snarare hjälper en neutral anläggning till att avslöja avvikelserna.

[Perfector]

En riktigt förstärkare har inga tonkontroller.
Man använder volymen och högtalare som är tonalt i balans
Min Monacor DSR-2000 går med tone defeat på hela tiden.
Börjar man vrida på rattar för att förändra ljudet har man inte de högtalare man behöver. (egen uppfattning)

Ok. Men om den inspelade musiken inte är "tonalt i balans" då är det ändå bra att ha en Eq till hands... Det finns ju liksom ingen garanti att inspelningar har mixats med högtalare och rum som är "tonalt i balans" precis som hemma hos dig och då blir gärna mixen färgad därefter. Alla inspelningar, mixar eller mixare är inte perfekta. Jag har massor av pop/rock-plattor som låter mycket bättre med lite eq justering. Många låter ganska rätt, men många gör det inte och är inspelningen tonalt skev så hjälper det inte hur korrekt din anläggning låter. Snarare hjälper en neutral anläggning till att avslöja avvikelserna.

Kan väl i viss mån hålla med, men samtidigt är det så att man mixat som man vill ha det. Och jag har fullt med gamla plattor som är döden för halvdassiga högtalare.
Prova Peter and Gordon's World without love.
På den tiden fanns inga högtalare av den kvalitet som krävdes för att höra riktig bas, så man vräkte på med mer bas för att höra något. Nu med moderna kvalitetselement så skakar hela kåken.
Jag är av den gamla skolan som lyssnar på vad som spelats in, och dessutom hade jag under lång tid band med naturljud som jag spelat in med egengjorda mikar. Avsikten var att få ut samma som spelades in, dvs att det låter som det lät.
Nånstans har jag band med åska på nära håll. Jag har åxå 2 band med nyårsfyrverkerier, och det känns i kroppen när man spelar upp till akustisk nivå.
Tyvär har band och mikar fått nya ägare så det kan jag inte göra om även om jagskulle vilja.

[RobotKeso]

jag hade en ES förstärkare som jag gav bort, vilket jag ångrar väldigt mycket. Den hade inga tonkontroller minns jag, lite ovanligt.

Lät mycket bra.

En riktigt förstärkare har inga tonkontroller.
Man använder volymen och högtalare som är tonalt i balans
Min Monacor DSR-2000 går med tone defeat på hela tiden.
Börjar man vrida på rattar för att förändra ljudet har man inte de högtalare man behöver. (egen uppfattning)

Ja flera har sagt det. Använder själv aldrig tonkontrollerna på min förstärkare. Hmm har prövar tone defeat på äldre förstärkare men då har oxid slagit till så allt vart fel..

Skulle verkligen pröva den es förstärkaren jag gav bort igen.

[Perfector]

Min förstärkare är digital i kontrollerna, så jag får inga oxider alls

[RogerJoensson]

Kan väl i viss mån hålla med, men samtidigt är det så att man mixat som man vill ha det.

Det var just min poäng. "Mixat som man vill ha det" -med den tonkurva som de aktuella monitorhögtalarna hade. "Som man vill ha det" gällde alltså med de högtalare man jobbade med när man gjorde mixen!
För att komma närmre ljudet i studion där klangbesluten en gång togs, kan en Eq vara av nytta. Sannolikt hade alltså mixen låtit annorlunda om den gjorts med dina högtalare, hemma hos dig.

[Perfector]

Jag är lite av den gamla modellen. Jag lyssnar på det som spelats in och om jag inte gillar det så lyssnar jag på nå't annat.
risken med EQ är samma som med nivåkontroller på högtalaren, att man tillbringar mer tid med att fippla med utrustningen än att lyssna på musiken. Är man glad ska det låta si och är man trött ska det låta så.
Linjärt återgivet är det enda som gäller för mig, men jag har full respekt för alla som gillar att hålla på och ställa in i all oändlighet. En ritual i stil med att röka pipa, man pysslar med sin vän mer än man använder den
Men som sagt, det är jag det.

[RogerJoensson]

För det mesta är Eq inte aktiverad, men ibland när det låter allt för illa drar jag igång den. Med lite vana tar det inte lång tid att skruva till det så det blir angenämare. Några plattor som behöver Eq och som spelas ofta har jag sparat ner med Eq och i dessa fall var det alltså ett engångjobb...

Sen gillar jag att glo på gamla filmer och inte sällan har halvdövt bild-folk, brustvättat, filtrerat, fan och hans moster. Jag har ett gäng verktyg för att räta ut sådant också, åtminstone delvis. Det är förbaskat sorgligt att det ska behövas, men det är bättre än att knappt kunna följa dialogen, eller att det bli nästan knäpptyst när ingen pratar, eller motsatsen automatisk volym/kompression så att man dränks i brus när det ska vara tyst. Visst, kunde jag valt att inte titta, men då hade jag inte fått se filmerna heller för ofta finns inga andra utgåvor än dem jag har eller så är alternativen ännu sämre. Om jag inte hade kunnat justera hade jag fått sitta på helspänn för att höra, drunknat i brus eller fått hålla för öronen pga den skärande diskanten. Nä. Då lägger jag hellre några minuter i börja av filmen och försöker få rätt på det som idioter ställt till med i sin "förbättrar"-iver, eller sådant som helt enkelt var dåligt redan i originalutgåva. Glor man inte sådana gamla filmer, så slipper man. -Det eländet.

[Perfector]

[NADifierad]

Min erfarenhet är att tonkontroller oftast har för snävt ingreppsområde, för att bidra med en förbättring.
Nu för tiden lyssnar jag aldrig på ett helt album i taget, då jag har all musik på datorn. Jag gillar att hoppa mellan artisterna, eller spela slumpmässigt.
Då blir det stor spridning på inspelningsljudet. Låter en inspelning plågsamt dåligt, så raderas den .

[RogerJoensson]

Min erfarenhet är att tonkontroller oftast har för snävt ingreppsområde, för att bidra med en förbättring.

Om du menar vanliga bas/diskantkontroller så agerar de lika ofta för brett, eller så kommer de inte åt där de ska. Därför använder jag en flerbands parametrisk eq med ställbart q-värde.

Jag tycker det är synd att radera musik bara för att inspelningen låter illa, särskilt i de fall den går att skruva till.
Om den ligger på datorn så kan man ju dessutom spara om den, justerad, för framtida bekvämlighet.

[xeizo]

Om trådskaparen får säga sin mening så använder jag aldrig tonkontroller på en förstärkare, men eftersom jag nästan enbart lyssnar med dator som källa nuförtiden så har jag inget emot att använda en mjukvaru flerbandsequalizer där så behövs. I Ubuntu finns "qpaeq"(tyvärr ej default, måste installeras och konfigureras manuellt) som går att använda globalt dvs även för program som tex Spotify(en kul grej med qpaeq är att om man drar ut dess fönster i sidled så får man fler band i equalizerm, full skärmbredd ger massor av band). Vissa ljudkort har hårdvarueq inbyggt som tex Soundblaster Creative Z som jag har i speldatorn.

I min telefon, Galaxy S5, finns också en global equalizer som kontrollerar Qualcomms SOC. Den har en del roliga inställningar som tex "rörljud"

Men det är ändå rätt sällan jag använder eq, jag tycker att jag har tillräckligt transparent ljud för att kunna njuta av musiken även när dess inspelningsmässiga brister framstår som uppenbara, de bristerna blir på något sätt en del av musiken.

[RogerJoensson]

På datorn (mac) använder jag min gamla trotjänare eqium (nu nerlagd pga tvist mellan skaparen och säljaren) som plugin i audio Hijack Pro, så att den kan användas globalt (tillsammans med egenskruvade plugins för att motverka brustvätt och automatisk volymkontroll).
På PC:n använder jag Virtual Audio Stream med IIEqPRO-plugin från http://www.ddmf.eu för att göra samma sak. Jag använder denna mest till streamad film då och då (behövs inte så ofta). Till musik är inte Virtual Audio Stream riktigt hemma ännu eftersom den är begränsad till 16bitar, vilket är lite lite när signalen ska bearbetas och omsamplas. På gamla filmer så spelar det ingen roll, men vid högdynamiskt material så går det att höra brusgolvet. Företaget säger sig jobba på en mer högupplösande version av Virtual audio Stream. IIEqPRO finns även för Mac och är rätt billig.

Grundjustering görs genom att välja filtertyp och dra i kurvan. En fördel mot en vanlig grafisk eq är att man faktiskt ser vad man får när intilliggande filter interagerar, att man inte behöver använda så många filter för att träffa rätt och att man faktiskt kan träffa precis rätt där en grafisk eq oftast har fasta frekvenser. Grafiska Eq:s är mycket bökigare att jobba med och aningen behövs en massa justeringar eller så är filtren för breda och det man ser är inte säkert det man får. I nämnda eq:s kan man enkelt dra i kurvan och justera både i höjd och sidled utan att släppa musknappen och man ser direkt vad påverkan är.
Gamla filmer innehåller ibland störande nätbrum. Genom att använda några notchfilter eller smala bandpass (grundfrekvens + närliggande övertoner), så kan brummet magiskt filreras bort utan att ljudet blir tunt eller att man upplever störande bieffekter. -Nästan magiskt! (en sådan justering blir oftast mycket sämre i en vanlig grafisk eq). Att kunna få bort brummet utan att ljudet blir tunt är extra värdefullt för filmmusik.

[Perfector]

Rakt på och rakt av är min filosofi.
Problemet med tv och filmer lider jag inte av eftersom jag sedan länge slutat titta på tv och film på densamma.
Det jag tar ned till datorn är som det är.
Har dock högtalare till datorn som låter så jag inte behöver "ratta" för att få bra ljud.
Stereon går line direct.

[RogerJoensson]

Jammmmmmmen, det jag pratar om har inte med högtalarna att göra, svagheterna/felen ligger inbakat i materialet. Ta exemplet med nätbrum t e x. -Det ska rätt bastunna högtalare till för det inte ska höras!
-Men som sagt, om det är ett problem eller inte påverkas ju av att man vill kunna njuta av material som inte är helt problemfritt från källan, eller att man bryr sig.

[IngOehman]

Bortsett ifrån att jag är så lat att jag sällan eller aldrig processar det jag lyssnar på, så håller jag med Roger på alla punkter.

Det är en sak att vilja lyssna på programmaterial som det var tänkt, och en annan att lyssna på det som de faktiskt gjort.

Det är inte alls säkert att det de gjort var vad de tänkte göra.


Och i väldigt många fall har dessutom fonogram (inte minst ljudspår till filmer) blivit förvanskade i processer som någon ställt
till EFTER det att de ursprunglkiga musikproducenten eller filmskaparna var klara.

Sammanfattningsvis är det lätt att argumentera för att en möjlighet att ställa saker tillrätta som gjort oavsiktigt eller halvt om
halvt i blindo, är något positivt att ha - även om man kanske inte orkar använda dessa möjligheter så ofta.


Vill även nämna att anläggningar kan ha problem som gör att de, trots att det låter bra när allt är bra, låter sämre än de behöver
göra när fonogrammen är dåliga. Vissa sorters uppspelningsfel stör helt enkelt väldigt lite på högklassigt programmaterial, men
gör det olidligt att lyssna på sådant som är sämre. De får det helt enkelt att låta sämre än det är när det är dåligt, och därför kan
de också kan ge anläggningens ägare uppfattningen att man behöver tillgripa processning oftare än man behöver om man bara ser
till fonogrammets egenskaper. Det vill säga - oftare än vad som behövs i en bättre anläggning.


Vh, iö

[xeizo]

Jo, som sagt är ljudet i avspelningsutrustningen riktigt rent och ofärgat är det lättare att stå ut med dåliga inspelningar vilket är paradoxalt eftersom felen hörs tydligare. Men det gör också musiken. Musikalisk läsbarhet eller något skulle man kunna kalla det. Men det är bra att ha möjlighet att ändå kunna justera tonkurvan i de fall det faktiskt hjälper.

[RogerJoensson]

Ett av de värsta diskantstympningarna på filmljud som jag kommer ihåg var ganska väl återställbart, genom att vässa disktanten från 3KHz och uppåt 30dB!!! Turligt hade man nog bara använt ett högpassfilter som inte var brantare än att det gick att motkompensera. Det var nästan omöjligt att följa dialogen utan Eq, men lät ganska normalt för en 50-talsrulle efter behandling. Lite mp2-skit från DVD:n följde naturligtvis med upp, men i jämförelse var det en fröjd att lyssna till. En bra anläggning hade utan eq, knappast gjort saken mycket bättre.

[Piotr]

Använder samma typ av EQ som Roger och håller med om att det är på gränsen till magiskt.

Använder förvisso enklare typer också som den inbyggda i iTunes. Kan enkelt rädda klangligt skeva inspelningar.

Precisionen hos en datorbaserad PEQ är som sagt magisk. Har haft stor användning av sådan i samband med inspelning av koncerter. Inte sällan finner man ett högfrekvent tjutande ljud från belysningsarmaturer ovan scen tex. Med en smalbandig notch som man sveper sakta upp och ner över problemområdet kan man enkelt pricka in och reducera oljudet till under hörtröskeln. Detta typiskt utan hörbara bieffekter på nyttoljudet.

När man erfarit vad EQ kan göra för att "rädda" skeva inspelningar blir man lite ledsen att det inte finns utbredda och använda standarder i audiovärlden.

[Bagaget]

För att citera lennartj ur en gammal RIAA-tråd.

Har ni alldeles glömt 1960-1970-talens utgivningar från Proprius och Caprice?
För att optimera signal/brusförhållandet var de ofta höjda i diskanten med 3-5 dB och det var tydligt var angivet på skivomslagen hur mycket man skulle vrida ner diskantkontrollen.
Jag har alltid undrat vid vilken frekvens denna sänkning borde inträffa relativt nivån i bas och mellanregister, men jag gissar på 10 kHz.

Om 5 dB, 3 dB eller ingen diskanthöjning skulle användas bestämdes naturligtvis av respektive skivutgåvas frekvensspektrum, alltså om det fanns marginaler att utnyttja eller ej.

Och mer nutida är ju Morellos fråga om hur ni hanterar CD-rippar med pre-emfas(sp?).