Varför är ljuset så obehagligt? Varför störs man av det även efter att man dimmat ned det till minimum? Uppfattas det irriterande för alla? Varför envisas tillverkarna att använda blått ljus trots att internet är tjockt av negativa åsikter om det?
Det sägs att Dan D'Agostino på Krell var den första (eller en av dom första) att förse sina apparater med detta otyg. Vidare sägs det att dessa dioder var mycket dyra när de introducerades och att man därför kunde signalera exklusivitet genom att använda dom.
Efter att då och då kollat in marknaden inför inköp av konsumentelektronik kan jag konstatera att blå dioder inte längre kan vara så dyra. Var och varannan produkt är ju försedda med dom...
Några av de värsta exemplen som jag känner till är slutsteget Behringer A500 vars på-indikering måste vara en av dom mest intensiva och irriterande på marknaden och Emotiva vars blå ljus blivit ett av företagets kännetecken.
Jag har utvecklat en strategi hemma hos mig som går ut på att dimma blått ljus till max och att blockera resten med tejp och carbonpapper.
Efter att ha utfört rudimentära kliniska försök på mig själv utan försök att producera oantastliga resultat har jag registrerat att även vita lysdioder har denna irriterande effekt på mitt synsinne; Dock inte vanliga vita glödlampor eller lysrör. Inte ens lysrör med den kallaste typen av ljus ger denna effekt på mig. Utan att ha studerat ljusspektra är min teori att vita lysdioder sänder ut ett blått ljus som ser vitt ut. Optiska vitmedel som ingår i vittvättmedel består ju av ljusblå färg som gör att vi uppfattar kläderna som vitare efter tvätten.
Under mina plågsamma försök att lära mig mer om det blå ljuset har jag konstaterat att om jag tittar direkt på den blå ljuskällan uppfattar jag intensiteten och irritationen som mindre än om jag flyttar synfokus bara några grader. Då blir det blå ljuset mer dominerande och irriterande relativt annat ljus.
När jag lyssnar på musik, tittar på film eller tv har jag fokus långt bort från lamporna på apparaterna och då retar jag mig maximalt på det blå. Jag tror därför att det kan vara så att Gula fläcken (Macula) på Regnbågshinnan (Retina) i mina ögon, altså den del av synfältet där man ser skarpt är relativt mycket mindre känslig för blått ljus än resten av Regnbågshinnan som används till det perifera seendet.
I mitt arbete utsätts jag dagligen för intensivt blått ljus vid arbete med härdplaster. Vi använder därför orangefärgade skärmar och skyddsglasögon då ljuset sägs vara skadligt för synen. Kan tillägga att härdljuset är multiplar starkare än de blå lysdioderna i min stereo.
Kan jag ha utvecklat en överkänslighet för blått ljus på min arbetsplats?
Varsågoda att komma med synpunkter, bevis och teorier. Det gör inget om diskussionerna går offtopic. Det kan också va kul.
