Nästa fredag är det Dynamic Range Day, alltså det dynamiska omfångets dag, för att upplysa om loudness-fenomenets påverkan på musikbranschen, konsumenter och ffa musiken i sig. Det pratas väldigt sällan om det utanför entuistiska kretsar, trots att musik är en mycket inflytelserik kulturform. Därför har jag funderat på att skriva en debattartikel om ämnet och skicka in den till bland annat Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sveriges Television osv. för att se om det finns någon möjlighet att upplysa allmänheten om det hela. Då kommer fokusen huvudsakligen ligga på hur människors hörsel blir försämrad på grund av musiken hellre än att det låter dåligt i våra anläggningar. Annars vore det lite väl egoistiskt.
Men för att kunna förstärka sitt resonemang behövs också referenser, källor och tydliga argument som visar på att man kan se situationen ur flera olika perspektiv samt att man har goda anledningar till den ståndpunkten som man själv har. Så för att kunna få inspiration till texten undrar jag vad ni har för argument, åsikter eller erfarenheter av loudness-fenomenet? Om ni känner till någon forskning eller statistik som förstärker påståendet att masteringsprocesserna orsakar nedsatt hörsel är det mycket användbart och jag vore oändligt tacksam för den hjälp. Även tips på musik som vid senare masters blivit fullkomligt söndermastrade är användbart. Det exemplet som jag tänkt ta med är Take On Me av A-ha, där den ena mastern på Spotify är fullkomligt slaktad gentemot den äldre tillgängliga som låter helt ok.
Om den eventuella debattartikeln inte blir publicerad i någon media så kommer jag åtminstone att posta den här så att ni får möjligheten att läsa den. Tack på förhand!
