hifikg skrev:Hade en ung tös i bilen som lirade sina favoritlåtar rakt ur mobilens högtalare, högt så hennes goda vän i baksätet också kunde höra, det skramlade o skrålade och distade så jag nästan började gråta. Till yttermera visso var det ganska apart musik (läs: ingen jazzfeeling alls). Jag frågade flickan om hon tyckte det lät bra. Ja, det är en jättebra låt. Jo, men lååååter det bra? Ja. Sen stängde jag öronlocken och koncentrerade mig på att köra.
Antagligen tänkte hon mer på att reproducera sig själv inom en snar framtid än på musikreproduktion och det kan förstås vara sunt, men det ena behöver inte utesluta det andra. När jag ljudsatte min första lya (i spädare ålder än nämnda tös) och fyllde enrummaren med 30 gäster så spelade vi sönder minst en diskant på OD-11 varje helg, men fram till dess hade vi hyfsat välljud åtminstone. Ingen hade en tanke på att spela musik via mobiltelefonen. Tiderna förändras.
Det låter som att hon har lite samma livsfilosofi som mig. Jag blir så fast i den media jag konsumerar att jag kan se en film på min surfplatta. Eller lyssna på musik i bilen. För mig har alltid fokus legat på musiken/filmen och inte så mycket på utrustningen.
Det är ju roligt med bra grejer, men trots att jag har en Ino-anläggning i källaren lyssnar jag oftast på musik när jag sitter vid datorn genom några enkla datorhögtalare. Film kan jag som sagt kolla lite överallt, typ på surfplattan.
