Perfector skrev:Är det inte ett motsatsförhållande mellan hifi och hörselskada?
HiFi kräver ju ändå god hörsel och det har väl inte en hörselskadad?
Ju? Jag håller inte med. HiFi är en förkortning av high Fidelity, vilket betyder hög trogehet (mot originalet/ursprungsljudet). Alltså god återgivning. Det är inte ett begrepp som nödvändigtvis involverar lyssnarna alls. Det kanske låter märkligt, men lite som den gamla filosofiska frågan om det fallande trädet, är inte inte självklart att någon måste vara där och lyssna för att man skall kunna hävda att fideliteten från en musikanläggning är god.
Självklart är det en halvsanning eftersom de metoder vi använder för att skapa en återgivning med hög fidelitet delvis bygger på kunskap om hur hörseln fungerar, det vill säga våra anläggningar fungerar bättre upplevelsemässigt än de är rent informationsteoretiskt, eftersom de är anpassade till mänsklig hörsel.
Men det finns faktiskt fog för att påstå att det inte spelar någon roll om man med det menar normalhörsel eller skadad hörsel, både är mänskliga. För ur de aspekter som anpassningen sker är hörselskadade som regel inte annorlunda än normalhörande. Det handlar om hjärnans sätt att bearbete informationen som kommer från innerörat, och sätt att styra den. Det handlar om huvudets form och om ytteröronen. Allt sådant som är likadant hos människor med hörselnedsättning och hos dem utan.
Så om man hör bra eller dåligt är egentligen inte så noga, för den hörsel vi har påverkar ju även vår upplevelse av ursprungsljuden!
Hög fidelitet betyder samma sak oberoende av hur hörseln är. Dock finns det utrymme för att reservera sig på en punkt - det är inte självklart vad referensen är, för någon med hörselskada. Referensen kan vara den obeväpnade hörseln, men det kan även vara det man hör med hörapparater. Det är någon som var och en kan välja själv. Min erfarenhet är att de flesta med måttliga hörselskador lyssnar helst på musik utan hörapparater.
Som Jax var inne på så måste man därvidlag alltså skilja mellan dem som har sin normala hörsel som utgångspunkt och de som har en med hörapparater förbättrad hörsel som utgångspunkt. Men det påverkar ändå inte fidelitetsbegreppet. Det finns bara ett specialfall när det påverkar, och det är om man normalt använder hörapparater, men vill slippa det när man lyssnar på musik, och då föredrar att låta anläggningen "ta det jobbet". Då har man ju bytt referens vid apparatlyssning.
- - -
Och om jag skall säga några ord till om det här med ens referens för den egna hörseln, obeväpnad eller beväpnad, så är det ju som så, att på samma sätt som man genom livet, utan hörselskador, hela tiden anpassar sitt hörande till de förändringar på hörseln som sker under livet, kan man anpassa sig till den förändring som en hörapparat ger, även om det är en förändring som sker mycket plötsligare, och dessutom en som för det mesta för med sig både för- och nackdelar.
Som någon har sagt så kan det ta åtskillig tid att vänja sig vid en ny referens, men å andra sidan kan man faktiskt efteråt skaffa sig dubbla referenser, och det tar inte så lång tid att växla då som man kan tro. När man väl vant sig vid säg en hörapparat så kan man med avsevärt mycket kortare invänjningstid växla tillbaka till den obeväpnade hörseln, och sen tillbaka igen. Jag hör ju själv prima så jag talar inte primärt av egen erfarenhet, men de jag känner som har erfarenhet av dessa saker berättar att de när de väl lärt sig en hörapparat (vilket kan ta skapligt lång tid) så kan de efter lite träning genom att växla ofta, vänja om sig på bara några minuter. Det vill säga de tycker efter några minuter att allt låter "normalt" oavsett om det gått från hörappart till utan, eller från utan till med.
Jag har undersökt något lite liknande med min egen hörsel, nämligen att växla mellan att lyssna obeväpnat till att lyssna med de effektivaste gula hörselproppoarna, och jag kan konstatera att samma sak gäller där. Man kan träna upp en väldigt skicklighet på att anpassa sig till respektive hörande snabbt, så till den milda grad att man kan bedöma även klanger rimligt rätt i både fallen. Det som är svårt eller kanske omöjligt att bedöma, är renhet och hur högt det faktiskt är. I mitt fall så är det med proppar i öronen som jag inte kan bedöma renhet och ljudnivå, för hörselskadade med intränad dubbel referens kan det vara med obeväpnade öron som det är svårast att göra det.
- - -
Någon var inne på problemet med att många hörapparater ger påtagligt sämre riktningshörande på grund av att mikrofonen sitter på fel ställe och inte kan dra nytta av ytterörat. Det är rätt så dumt, men ändå görs de flesta hörapparater på det viset. Någon annan nämnde problemet med att man ofta hör sig själv alldeles för bra och liksom "i huvudet" med hörapparat. Det är ett svårare problem att lösa, för det drabbar som regel var mikrofonen än placeras. Problemet är att man med den rundtagande mikrofonen som hörapparaten använder går miste om det fantastiska utsläckningssystem som vårt huvuds/hörsels konstruktion har i normalfallet. Ovala fönstret exiteras helt enkelt mycket mindre när man själv talar, än när en annan person talar på samma avstånd från våra öron! Det gör även att vi kan skrika utan att få ont i öronen. Men det är ett känsligt system, och det kan sättas ur spel på många sätt. Exempelvis hör vi oss själva alldeles för starkt om örontrumpeten är öppen. Håller vi för öronen (genom att blockera hörselgången utan att sticka in någon i den) så hör vi också oss själva alldeles för bra, eftersom själva hörselgångens vibrationer då blir oventilerade utåt, och istället sätter fart på trumhinnan. Stoppar vi in en propp som fyller typ hela hörselgången nästan hela vägen in till trumhinnan så hör vi dock oss själva ungefär normalsvagt. Så att inte sticka in en hörselpropp ordentligt kan ställa till med problem.
Men med en rundtagande mikrofon så finns inget sådant kancelleringssystem alls, och om hörapparaten därtill inte fyller hörselgången tillräckligt utan lämnar en kavitet så blir det än värre med "självhörandet". Att göra en god hörapparat är inte enkelt.
Perfector skrev:Fast det förstår, det finns hur många olika skador som helst.
Alltifrån pip i örat som jag har till och från, till diskantbortfall som sabbar allting nästan.
Min fru har fladdriga trumhinnor som gör att det låter illa på högre volym så jag får spela upp när hon är ute.
Det brukar som regel inte bero på trumhinnorna men oftare på egenskaperna i mellanörat och i förekommande fall även innerörat. Problemet kan även förvärras av spastiska reflexer i de muskler som kan manövrera hörselbenen. Problem med känslighet för starka ljud är svårt att göra något åt på annat sätt än genom att skydda hörseln. Är det reaktioner från hörselbenens muskler så kan dock alkohol ha en gynnsam inverkan. Därmed inte sagt att man bör exponera sig för hörselfarliga ljudtryck i kombination med berusning. Tvärtom faktiskt, det är något man bör undvika om man är rädd om sin hörsel. Men har man hyperakusis och alltså har problem även med måttliga ljudtryck så kan man testa att dricka lite alkohol för att se om det går över. Det är inte en bot, men det berättar om problemets natur, och kunskap är alltid av godo.
Vh, iö
Fd psykoakustikforskare & ordf LTS. Nu akustiker m specialiteten
studiokontrollrum, hemmabiosar & musiklyssnrum. Även Ch. R&D
åt Carlsson och Guru, konsult åt andra + hobbyhögtalartillv (Ino).
av Mats » 2015-07-13 10:01 
Att programmera en modern hörapparat så att den förstärker vissa frekvenser är ju inget problem. Ofta har man ju flera olika program i apparaten som man switchar mellan beroende på ljudomgivning och situation. Moderna apparater kan själva känna av situation (möte, restaurang, musik etc) och switcha.
