Min erfarenhet är att rörförstärkare och mellanregisterhorn/diskant-horn är den bästa kombinationen av flera skäl om man skall lyssna på rörförstärkare.
Har kvar drygt 10 olika rörförstärkare bla ett par Perka inspirerade 300b push pull slutsteg som jag tidigare med stor njutning kört med ett par Alec Lansing 511b horn elektroniskt delat mot ett par JBL LE15 i basreflex (JBL L200).
I en intressant publikation från Brüel & Kjær Sound & Vibration Measurement A/S; AES 1992 - Audio Distortion Measurements by Steve Temme, beskriver han något som många rör- och hornaudiofiler instämmer i:
Some people think that vacuum tube electronics also sound pleasingly "rich" or "warm". Their nonlinearity, typically more asymmetric than symmetric, occurs more gradually with level than most transistors and results in softer clipping. Therefore, they may have relatively high 2nd order distortion but very little high order distortion. Furthermore, even order distortion, especially integer multiples 2,4,8,16..., coincides with perfect octave intervals on the musical scale. So adding a certain amount of even order distortion to the original music signal is generally quite tolerable and sometimes even pleasant...
In the case of harmonic distortion, the fundamental masks the 2nd harmonic component more than the 3rd harmonic and very little for the higher harmonic components. This is another frequency and level dependent phenomena. The masking threshold widens in the low and high frequency end of the audio band and with increasing sound pressure level.
The harmonic structure of musical instruments may also mask harmonic distortion products. The amount of masking will vary depending on the type of instrument and music. For example the flute has fewer and relatively lower harmonics than the guitar. The flute sounds more "pure" while the guitar sounds more "rich". Consequently, harmonic distortion introduced by a loudspeaker when reproducing guitar music will be harder to detect than when reproducing flute music.
http://www.bksv.ru/doc/BO0385.pdf
Han berör i publikationen hur musik återgiven med mätmässigt relativt högdistorderande rörförstärkarekan kan låta "varmare" och "tom bättre än original inspelningen" än framförd på en helt distorsionsfri transistorförstärkare.
Det är inte för att audiofiler som lyssnar rörförstärkare gillar andratons distorsion!
Röraudiofiler är inte en sekt halvdöva dårar.
Här måste vi lämna den mättekniska domänen och hitta förklaringen i den psykologiska/fysiologiska perceptions domänen.
Det var Svante som satte mig på rätt spår.
Maskering i flera steg är det psykologiska fenomen som ger förklaringen till att rör kan låta "bra".
Välkänt är att grundtonen ligger så nära andratonsdistorsionen att nästan oberoende av distorsionens storlek är den inte hörbar pga maskering från grundtonen. All maskering ökar med ökande volym inte bara upp i frekvens utan även neråt.
En hög icke hörbar andratonsdistorsion maskerar i sin tur tredjetonsdistorsionen genererad av rörförstärkaren så även den inte blir hörbar. Denna maskering är beroende på andratondistorsionens relativa volym.
Tyvärr tar "filtret" även bort riktig musik som ligger ovan och nära andratonsdistorsionens frekvens.
Det fina i kråksången blir att rörförstärkarens höga andratonsdistorsion även maskerar en i inspelningen inspelad till grundtonen relaterad tredjetonsdistorsion!!!
På detta sätt fungerar rörförstärkare och även hornhögtalares höga andratonsdistorsion som ett delvis "positivt filter". Andratonsdistorsions volym blir då mycket högre vid lyssnande på rör o horn och kan utnyttjas för att göra inspelningar med för hög tredjetonsdistorsion lyssningsbara.
Min bestämda uppfattning är dock att lyssna på distorsionsfri inspelning via distorsionsfri förstärkare rör/transistor på distorsionsfria högtalare måste vara målet.
JM