Perfekt hörsel och absolut gehör...

[hifikg]

Anne Akiko Meyers tycker jag gnider sig igenom årstiderna rätt okej hon med



http://www.hdtracks.com/the-four-seasons-the-vivaldi-album

[sportbilsentusiasten]

Jag har förmågan att identifiera random toner från random tonalstrare samt frambringa önskad ton medelst sångrösten. På svängningen när. Utom vid svår förkylning samt vid bakfylla (pågående berusning på rimlig nivå är emellertid inget hinder).

I unga år upptäckte jag att jag kunde identifiera vilka tangenter som slogs an på pianot samt vilken tonart ett visst musikstycke framfördes i. Detta utvecklades till att även omfatta akustisk gitarr. Detta går dock att träna upp, har jag förstått. Varje ton och ackord alstrar olika övertoner och har olika klangstrukturer som ett tränat öra ska kunna identifiera, även om man inte har absolut gehör. Ett C-dur klingar helt enkelt annorlunda än ett D-dur, oaktat skillnaden i frekvens. Senare upptäckte jag att jag också kunde identifiera sinustoner. Detta är av förklarliga skäl betydligt svårare att träna sig till så jag antar att jag har någon form av absolut gehör.

När jag ska frambringa en ton, hör jag den i huvudet, oftast som en pianoton men jag varierar mig. Även en 'inre' gitarrton eller från en 440 stämgaffel funkar fint. Oftast utgår jag från just 440-A och transponerar sedan uppåt eller nedåt till önskad ton men alla toner inom oktaven kan jag 'höra inne i huvudet'.

När jag hör en låt på radion, hör jag vilken tonart den spelas i samt vilka ackord den består av. Ofta vet jag även i förväg vilka ackord som ska följa men det är nog en sjuka orsakad av eget spelande/låtskrivande samt att mycket av radiomusiken är tämligen förutsägbar.

Jag skulle säga att det är en tillgång på alla plan utom i ett fall; jag störs av om bandet ändrar tonart live, t.ex. sänker en halv- eller helton på grund av åldrad sångare. Eller om vi i coverbandet frångår originaltonarten på grund av att sångaren inte fixar omfånget. Vissa omtransponeringar är dock mer uthärdliga än andra. Att transponera ned från B-moll till A-moll kan ställa till det rejält i sinnet medan en sänkning från diss-moll till ciss-moll funkar betydligt bättre. Fan vet varför. Ackord med pianots svarta tangenter som grundtoner är mer förlåtande att transponera mellan, verkar det mig.

Sen kan jag också tycka att det är synd att jag inte lärt mig läsa noter klokt. Tack vare mitt gehör, har jag kunnat kosta på mig att vara lite lat.

Så sjuk är jag.

Edit: Roligast med denna förmåga är att kunna lira en låt på piano eller gura utan att ha tränat. Det räcker med att jag har lyssnat på låten tillräckligt för att ha den i huvudet. Sen är det bara att köra.

Jag hör bara när det är falskt, inte tonart eller annat..
Men förmågan att höra en låt o sedan kunna spela den är nog ganska vanligt, jag kan det tex. Man behöver nog inte vara så värst musikalisk för det, jag är ganska medioker.

[sportbilsentusiasten]

Jag fascineras ständigt över att många inte hör att det är falskt. Jag mår fysiskt illa vid program som idol och melodifestivalen medan andra njuter till fullo....

Mvh

Intressant att fler har problemet att kroppen reagerar okontrollerat. Hade det på känn.
Jag ser dock på Idol o Mello ändå, men mutar ljudet om någon sjunger falskt.

[Magnuz]

Det jag kommer ihåg från barnsben är The Final Countdown. När man spelade den i rätt tonart så var det ett helt annan klang. Det lät inte bra om man transponerade den, helt enkelt.

Exakt! Måste avlyssnas i F#-moll (som för övrigt är en 'snygg' tonart klangmässigt när man improviserar på pianot. Bättre 'spänst' än t.ex. E-moll. Ackordföljden F#-moll, D-dur, E-dur ...

Tror du tappade ett Bm.

[ChristianAndersson]

"Är absolut gehör medfött?"

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/916827?programid=5082