Aidiosource EQ one

[Smokerubber]

Köpte en otroligt välskött och fin Equalizer igår "Aidiosource eq one".Till min förvåning så sitter det en lapp på baksidan där det står Tommy Jenving AB Göteborg. Har han någonting med Apparaten att göra? Maskinen kommer ju från Japan? Googlat men inte funnit några som helst svar.

Någon som vet mer?
https://ibb.co/iMQy4k

[RogerJoensson]

Tommy Jenvig var importör, när det begav sig.

[Smokerubber]

Jaha okok lite av min misstanke! Tack för svaret

[RogerGustavsson]

Audiosource EQ one var från ett Kalifornien-baserat företag i USA, tydligen sammansatt i Japan. Kanske bland ihop det med Audio Control.

[Smokerubber]

Jag förstår inte riktigt vad du menar med att blanda ihop Roger?

[IngOehman]

Blanda ihop Roger?

Det var nog inte sig själv han talade om, utan apparaternas fabrikat som han talade om som möjligen ihopblandade.


Vh, iö

[petersteindl]

Audiosource EQ one var från ett Kalifornien-baserat företag i USA, tydligen sammansatt i Japan. Kanske bland ihop det med Audio Control.

Audiosource är ett gammalt anrikt audioföretag i USA. Mr. Norman Olson is the President and Chief Executive Officer at AudioSource, Inc.
Ja, det är samme Norman Olson som på 70-talet importerade Sonab till USA. Jag har nämnt Norman i ett inlägg för länge sedan i Steindl?-tråden. http://www.faktiskt.io/phpBB3/viewtopic.php?p=462860#p462860.

1979 besökte jag Norman i San Francisco där han höll till på den tiden. Sedermera sålde han elektronik under eget varumärke och han importerade och sålde Vinyl på 80-talet. Han provade några av Stig Carlssons 80-talare men det blev inte mer än så.

I'm back.

Det blev inte riktigt… som Åke hade tänkt sig. Inför publik blev det stort blamage för Blomenco högtalarna. Åke var inte helt nöjd med händelseförloppet. Blomencos marknadsföring var lite speciell. Jag minns att Jon Idestam-Almqvist som drev hifi-butiken IDEA på södermalm vid ett tillfälle läste högt ur en av Blomencos annonser. Det var nånting med tomater.
Förstår ni? Inte jag heller.
Men Åke har ju också gått ur tiden och kan inte opponera sig. Må han vila i frid som mången stor mästare.

Oj förresten, jag glömde ju hälsa: Hello there, music lovers, welcome to a handpicked selection of sweet and swingy music for your listening pleasure. Har ni redan lyckats lista ut mitt favoritradioprogram? – Det handlar om minnen. Klingan är ett annat favoritprogram fast i nutid.

Sen i onsdags var jag i Milanos norra omnejd och förhandlade med milanesiska företagare. Där var det sen i onsdags noll procent moln. Det betyder soligt, väldigt vackert och ”varmt” på dagen men stjärnklart och extremt kallt efter solnedgång. Man fick bunkra upp med tillhörande måltidsdryck efter middagarna för att hålla värmen. Goda middagar, är något som det inte är ont om i Italien om man kan sniffa sig till dom rätta plejsen. Jag återkommer senare i ärendet milanesiska företagare och fortsätter istället berättelsen om minnen från gamla fornstora tider från den tiden det begav sig.

Mina andra Carlssonhögtalare

1975 på våren jämförde jag mina OA 6 typ1 med de nyss utkomna OA 116. OA 6 typ2 var aldrig aktuella för mig. För mig framstod de alltid som en kompromiss. Min kompis Eje Hulténs par var dessutom ofta trasiga p.g.a. instabilitet i elektronikdelen. Av någon outgrundlig anledning kändes det dock alltid som om Stig själv var medveten om att OA 6 typ 1 hade klangliga fördelar mot sin efterföljare även om de inte kunde spela lika högt. Så här i efterhand kan jag faktiskt inte komma på någon i Stigs inre krets som hade OA 6 typ 2, typ 1 var modellen som gällde. Möjligen Semmy vars masterband krävde dynamik och effekt.

Jag lånade dessa OA 116 av Sonab om jag inte missminner mig men det kan faktiskt även ha varit via Wilhelm Lilliehöök. Dessa OA 116 fick också rejält på tafsen, vilket jag meddelade Stig eftersom han var väldigt nyfiken på vad jag skulle tycka. Stig svarade med självsäker ton: Håll ut, det kommer snart helt nya OA 116 och då kan du ju prova igen. Redan efter någon månad kom denna betydande omkonstruktion av OA 116. Diskanterna hade bytts ut till de helt nya med lägre resonansfrekvens och det var ändringar i delningsfiltret. Efter ett nytt lyssningstest blev tiden mogen att införskaffa dessa nya OA 116.

Billigast på stan var Wilhelm Lilliehöök. Från sin lägenhet på Hantverkargatan krängde han Carlssonhögtalare på löpande band. Sedan den dagen umgicks vi ofta; vilket vi fortfarande även gör idag trots att Wille bor i Florida och pumpar olja ur sina källor i Kentucky. För det mesta var det ros men ibland vart det ris.

Under sommaren 1975 gifte jag mig i Paris med en fransyska och vi flyttade ihop till en lägenhet i Sollentuna. Under en tid ägde jag både OA 116 och OA 6-orna.

Jag minns särskilt en gång då Bertil var över med sin fina tongenerator. Det blev starka och låga djupbastoner ända in på morgonkvisten. Då Bertil skulle åka hem följde jag med ut till parkeringen. Då såg vi att samtliga grannars fönster runtomkring min lägenhet hade lamporna tända, men ingen annan. Grannarna försökte nog lokalisera ljudet men ingen klagade så jag förmodar att de inte visste vad det var. De kunde ju i alla fall uppenbarligen inte somna. Vi var så inne i våra djupbastoner så vi hade ingen aning om vare sig tid eller rum eller att det kunde störa andra.

Första mötet hemma hos Stig

1976, efter otaliga telefonsamtal under flera år med Civilingenjör Stig Carlsson, tyckte jag det var dags att invitera mig själv och Bertil till Stig. Moroten var Bertis masterband som Stig väldigt gärna ville lyssna på. Bertil är mer försynt och taktfull medans jag snarast är burdus och tränger mig på för att snabbt och effektivt kunna uppnå resultat. Jag ringde Stig och inviterade både mig och Bertil och Stig svarade: Ja.

Detta var både mitt och Bertils första besök hemma hos Stig. Vi blev varmt välkomnade och förpassades till det stora lyssningsrummet på bottenvåningen. Sen försvann Stig direkt upp på övervåningen. Vi fattade ingenting. Det tog 20-30 minuter innan Stig kom tillbaks. Vi är fortfarande som frågetecken och undrar vad Stig gjorde dom där minutrarna? Nåväl, det blev lyssning, både på LP-skivor och på Bertils masterband. Stig hade ett fantastiskt sätt att behandla sin tonarm och pickup på. Att de inte föll i bitar var rena miraklet. Vi fullkomligt led då tonarmen rycktes in och ur sin klyka.

Stig hade också sitt roliga smajl – Det beryktade Carlssonska flinet som gjorde skäl för sina millisekunder. Varken Bertil eller jag förstod vad Stig egentligen menade med sin grimas. Det kom en del kommentarer från Stig. Jag tror Bertil nyss hade spelat in Cantate Domino. Mariæ Wiegenlied blev nästan som en chock för Stig. ”Hur kunde en ynka och simpel ’ickecivilingenjör’ åstadkomma något sådant förträffligt?” Stig uttryckte sig aldrig direkt på detta sätt, men på nåt sätt gick budskapet tydligt fram ändå. På den tiden var det noga med titlar. Var man inte Civ. Ing. så låg man i lä. Vad Bertil och jag tyckte strax efter vårt första möte med Stig hör inte hemma i denna text.

Stig Carlsson: Mentor, lärare

Efter detta konstiga första möte med Stig blev jag dock i stort sett stammis på Torkel Knutssonsgatan 15. Det blev alltid första morgontåget eller morgonbussen hem efter ett otal mätningar och lyssningar, släpandes på förstärkare och andra prylar men jag var även behjälplig vid möten mellan Stig och Sonabs utlandsdistributörer. Stig ville gärna att jag var med vid dessa möten. Kanske Stig visste med sig att han inte var en bra säljare? Kanske Stig behövde nån lärjunge runt omkring sig vid sina möten? Hans gamla adepter var ju ur boet. Jag minns då Sonabs Sydafrikanska distributör Heinz flög upp ända från Johannesburg och var alldeles förtvivlad då Sonab lades ner.
I all stundens sorg över detta blev det i alla fall en oförglömlig middag på Östergök fisk. Havets läckerheter stod på menyn. Jag ville ha en förrätt men kyparen smålog och försäkrade; förrätt behövs inte. Jag minns då kyparen kom in med första tallriken. Det låg hummer och havskräftor och allehanda skaldjur och fisk i sådan mängd att vi alla tänkte att det här orkar vi aldrig äta upp. Kyparen bad oss vänta lite, sedan kom han in med tre likadana tallrikar till; det var nämligen en mastodonttallrik åt oss var; en fullständig grotesk syn. Dom fick knappt plats på bordet. Då vi började äta gick det bara inte att sluta eftersom det utan konkurrens var det godaste vi nånsin kalasat på. Nästan allt gick åt. Vi hade jätteroligt och under några jättemysiga timmar existerade det inga bekymmer.
Strax därefter kom Sonabs distributör Norman Olson över från USA i samma ärende som också slutade med mat fast på annan lyxkrog. Det nya franska minimalistiska köket gjorde nu sitt intrång och tur var väl det annars hade vi spruckit. Både Heinz och Norman önskade att vi skulle organisera fram fortsatt leverans av Sonabhögtalarna. I denna veva var det en del turer runt Sonab och dess nedläggning av högtalartillverkningen.
Sedermera blev jag även vän med Hans Wagner som var VD för Sonab. Andra välbekanta ur det gamla Sonabgänget var Classe Wanning som drog till Brasilien, Nils Mårtensson som drog till Paris och London, Leo Lars-Erik Ohlsson, Loppan Lars-Olov Persson och naturligtvis Lars Lallerstedt som designade Sonabs produkter och naturligtvis Stig Carlssons högtalare.

Förresten, visste ni att Sonabs ”svarta” elektronik som Lars Lallerstedt designade blev senaste skriket i London. De var de första moderna svarta elektronikprodukterna och hamnade snabbt på Londons mest fashionabla innediskotek som det hippaste och mest ultramoderna man överhuvudtaget kunde ha. Lars L blev mäkta förvånad men också stolt. Vem skulle inte bli det?

Lite förhistoria om ägghögtalarna

Lars Lallerstedt skulle egentligen ha designat mina högtalare år 1999-2000 om det inte vore så att Lars L vid dåvarande tidpunkt var Professor i Industridesign samt Rektor på Konstfack och därmed inte fick ta nya uppdrag men Lars rekommenderade No Picnic som bestod av hans tidigare elever och som idag tillhör Sveriges ledande industridesigners. Just det, käre läsare, Ägghögtalarna fanns som skiss från min sida redan 1999-2000. Då såg de inte ut som ägg men vinklarna för högtalarelementen var satta. Jag återkommer utförligare i ärendet.

Tillbaks till Stig Carlsson

Oops, nu är det dags för en paus eftersom ni troligtvis inte orkar läsa mer. Fortsättning följer angående uträtandet av frågetecknet i ämnet Peter Steindl? Om ni nu står ut med mitt skrivande.

Undertecknat
Peter Steindl

[BellsnWhistles]

Sådan har jag haft, i mitt tycke en supersnygg apparat i klassisk 80-90-tals retro/studio-design.
Tyvärr så färgade mitt ex ljudet en del (på ett oönskat sätt då), dessutom var mitt behov av en eq av det slaget begränsat så den fick stryka på foten. Min var dessutom sliten och ful, hade nog varit med i pa-svängen.

Men om ditt ex är i toppskick så är det ju bara kul, pryder sin plats i HiFi-racket...