Udda eller viktiga bedömningskriterier vid hgt-utvärdering

[JM]

Subjektiv högtalarbedömning gör vi alla medvetet eller omedvetet. Personligen har vissa av mina kriterier förändrats med åren.
Från en generell outtalade magkänsla till mer uppspaltade kriterier.
Tex fast och tydlig bas till skillnad från odefinierad och diffus bas kvarstår som är ett viktigt kriterium för mig. Vanligt med mätmässigt linjär tonkurva långt ner i basen med en subjektivt ofast o otydlig bas i ett optimalt rum.
Närhet i ljudet och tydlig stereobredd är för mig variabler som ökat i betydelse.

Efterlyser era mer personliga utvärderingskriterier. Gärna udda varianter. Behöver inte vara de viktigaste.

JM

[Svante]

Allt kan nog sammanfattas med "frånvaro av fel". Sen kan man räkna upp fel som kan förekomma. Vanligast är nog tonkurvefel och det finns några olika typer. Värst är nog om det är resonant i något register. Samtidigt som avgrundsdjup bas är väääldigt trevligt så är det också det som är lättast att leva utan. Kanske för att man är såpass van med det. Sen har olika högtalare olika nivåkapacitet, och det gör inget de gånger man lyssnar tyst, men när man vill lyssna starkt spelar det förstås roll. Stereobilden, alltså hur olika ljudkällor placeras mellan högtalarna vid uppspelning av en A/B-inspelning är viktigt, och det är trevligt om högtalarna "försvinner", att man inte hör var de står.

[ChristianAndersson]

Vill ha en uppsättning som smälter in i det "Ljusa och Fräscha" och som funkar långt 1.5--2.5 m från vägg.

Har en delad uppfattning att fullregister blir svårt, elektrostat/panel än svårare spridningsmässigt.

[Perfector]

Att kunna njuta av musiken utan att irriteras av konstiga upplevelser.
Eller som Slarty Bardfast sa i The hitch hikers guide to the galaxy.
I'd far rather be happy than right, any day.

[RogerGustavsson]

Samtidigt som avgrundsdjup bas är väääldigt trevligt så är det också det som är lättast att leva utan. Kanske för att man är såpass van med det. Sen har olika högtalare olika nivåkapacitet, och det gör inget de gånger man lyssnar tyst, men när man vill lyssna starkt spelar det förstås roll. Stereobilden, alltså hur olika ljudkällor placeras mellan högtalarna vid uppspelning av en A/B-inspelning är viktigt, och det är trevligt om högtalarna "försvinner", att man inte hör var de står.

Den där avgrundsdjupa basen är inte så ofta med på mera ”vanlig” musik, typ populärmusik som har en stor skara lyssnare. Stereobilden är viktig för mig men de flesta tycks inte bry sig.

Vill ha en uppsättning som smälter in i det "Ljusa och Fräscha" och som funkar långt 1.5--2.5 m från vägg.

Om det samtidigt är sparsamt möblerat i det "ljusa fräscha" blir det nog svårt. Lyssningsrummet bör inte motverka det välljud man vill åstadkomma.

[Conan]

Subjektiv högtalarbedömning gör vi alla medvetet eller omedvetet. Personligen har vissa av mina kriterier förändrats med åren.
Från en generell outtalade magkänsla till mer uppspaltade kriterier.

Jag har gått åt andra hållet, tror jag, från att försöka bedöma ljudet "del för del" till att känna in helheten. Det mesta avfärdas nästan direkt oavsett vad det är som stör, och jag lägger ingen energi på att fundera mer på den högtalaren. När det däremot vid sällsynta tillfällen låter bra på riktigt, så är det ofta en känsla av att musiken bara finns där och anläggningen stör inte upplevelsen.

[sprudel]

Subjektiv högtalarbedömning gör vi alla medvetet eller omedvetet. Personligen har vissa av mina kriterier förändrats med åren.
Från en generell outtalade magkänsla till mer uppspaltade kriterier.

Jag har gått åt andra hållet, tror jag, från att försöka bedöma ljudet "del för del" till att känna in helheten. Det mesta avfärdas nästan direkt oavsett vad det är som stör, och jag lägger ingen energi på att fundera mer på den högtalaren. När det däremot vid sällsynta tillfällen låter bra på riktigt, så är det ofta en känsla av att musiken bara finns där och anläggningen stör inte upplevelsen.

Mitt mål har varit att få fokus å musikens inneboende magi, om jag får låna ett uttryck av Thomas på Radiolagret.
Några små defekter i basområdet kan störa något ibland, men nu har jag nått väldigt långt.
Fin kontakt med musiken, vällust av lyssnandet, och väldigt lite fokus på själva ljudet.

[AndreasArvidsson]

För mig är det viktigaste avsaknaden av stora fel så som dist, resonander, vass diskant. Jag behöver inte ha en överväldigande illusonistisk upplvelse utan så länge felen är små nog så de inte tar fokus ifrån musiken så är jag ganska nöjd. Då fokuserar jag bara på musiken och tänker inte ens på anläggningen. Det är när anläggningen gör sig uppmärksammad och tar fokus som jag tröttnar.